Svenskt – Sida 7 – Stories from the city, stories from the sea

Fallvind (Doggerland, #5) av Maria Adolfsson

Jag är så otroligt förtjust i Maria Adolfssons fiktiva örike Doggerland att det är inte klokt. (Ja, jag vet att landområdet har funnits på riktigt, men det är inte det jag syftar på.) En blandning av Skandinavien, Storbritannien och Nederländerna – bara det är ju kul. Och effektivt, tycks det mig. Invånarna i Doggerland känns i många fall bohuslänska – lite kärva i kynnet såsom människor som lever sina liv vid havet och med hård vind verkar bli.

Det är lite intressant nu, varenda gång jag slår upp en bok som är skriven under de senaste två åren – kommer pandemin att finnas med, eller låtsas man inte om den? Här finns den med – vi är alldeles i början utav den. Handlingen påverkas inte så mycket, förutom att huvudpersonen Karen och hennes familj måste upplåta sitt hus åt hennes mamma och styvfar vars hus har brunnit – det är mest mindre detaljer, såsom avstånd och munskydd och någon kollega som blir sjuk. Mer än så orkar vi väl inte riktigt med just nu, eller hur?

Karen Eiken Hornby är en strålande huvudperson. Hon har sina fel och brister och är medveten om dem, hon är en skicklig polis, hon bryr sig mycket om de hon älskar och hon engagerar mig väldigt. Hon har en stor tragedi i bagaget men har nu byggt upp ett nytt sammanhang och till och med blivit mamma kring 50. Hon är egentligen föräldraledig när boken tar sin början, men kallas in tidigare på grund av sjukdom när två ungdomar hittas döda i huvudstaden Dunker under ett och samma dygn – finns det någon koppling, förutom att de är ungefär lika gamla? Karen tvingas dessutom jobba med den korrekta och prydliga Astrid Nielsen, som vi kanske har träffat på i periferin i tidigare böcker (jag minns ärligt talat inte) men nu får lära känna på närmare håll.

Deckargåtan är spännande och smart och motivet något som tyvärr alltid är aktuellt. Angela Kovacs läser som vanligt mästerligt – denna serie är en av få deckare som jag orkar lyssna på i sin helhet. Det är så trevligt att Doggerland dök upp!

Boken kan man köpa t.ex här.

Klänning för korta kvinnor av Kristina Appelqvist

Kristina Appelqvists deckare om Västgöta Universitet med först rektor Emma Lundgren i huvudrollen och därefter litteraturforskaren Helena Waller, har varit stora favoriter för mig. Nu har Kristina Appelqvist bytt miljö och huvudperson helt – vi pendlar mellan Stockholm och Mjöbäck i Svenljungatrakten. Kul!

Nina Storm, kommunikationschef på en kulturmyndighet i Stockholm, reser till Mjöbäck för att ta hand om arvet efter sin moster – en stor prästgård. När hon går igenom huset hittar hon stora mängder sedlar i en garderob. Osäker på vad hon ska göra tar hon hela kartongen med sig hem till Stockholm och gömmer den på sitt kontor, men innan hon vet ordet av är den försvunnen. Chefens assistent har budat den hem till chefen ifråga i tro om att den innehåller broschyrer, och en vild jakt tar sin början – vid sidan om krishantering gällande något som uppstår på myndigheten.

Hon får hjälp av en vän och kollega, som har sina egna (litterära) problem vilket gör att även han är desperat i sin jakt efter pengarna. Det blir riktigt rafflande och spännande – och delvis otroligt roligt. Somliga personporträtt är helt fantastiskt kul, och bitar av hur det är att arbeta på kontor är väldigt lätta att känna igen – även om jag verkligen inte arbetar på statlig myndighet.

Boken kan man köpa t.ex här.

Andra böcker av Kristina Appelqvist:

Den svarta löparen
Den som törstar
Liv i överflöd
De blå damerna
Minns mig som en ängel
Flickan framför muren
Smultron, bröllop och döden
Den fjärde pakten
En giftig skandal

Dagboken jag faktiskt skrev (Dagboken, #2) av Jessika Devert

Dagboken jag aldrig skrev kom som en frisk fläkt förra våren – trevlig relationsroman i göteborgska miljöer. Stundtals hysteriskt roligt, stundtals ganska hjärtskärande. Nu är den namnlösa huvudpersonen tillbaka (nå, vi får faktiskt ett namn på henne till sist) – nu har hon bestämt sig för att skriva dagbok i ett år till, men denna gången för sin egen skull. Dottern Viktoria ska inte få läsa – hon är fortfarande lätt traumatiserad av förra volymen.

Huvudpersonen jobbar fortfarande som chefsläkare på akuten på Sahlgrenska och lever tillsammans med sin Rikard, som är ambulanssjuksköterska. Det är dags att börja planera bröllop och hon har tusen saker att tänka på – som om jobbet inte vore nog. Konflikterna med systern Helena är intakta och relationen till mamman ansträngd – men så händer något som gör att familjen måste åtminstone närma sig varandra. Vid sidan av detta börjar hon oroa sig för att Rikard är lite väl förtjust i sin nya kollega. Men barnbarnet är i alla fall det sötaste som finns, och nog ska det väl bli roligt att komma iväg på akvarellkurs med bästisen Bella?

Boken beskrivs av förlaget som en Bridget Jones för en mogen publik, och det stämmer väl delvis. Det är underhållande med viss igenkänning och med driv, energi och humor. Klara Zimmergren läser in även denna, och jag önskar att jag hade lyssnat för hon gjorde det så himla bra med första – men lyssna på ljudbok är ingenting jag har någon speciell möjlighet till just nu. Läsa e-bok kan jag dock göra i mörkret 😉

Boken kan man köpa här. Utöver första boken i denna ”serie” (som tyvärr verkar ta slut här) har jag läst Katthotellet vid kusten av samma författare.

Camilla vid skiljevägen (Christer Wijk, #31) av Maria Lang

Har man nu föresatt sig att läsa en hel serie så får man se till att fullfölja det – även om jag just kom att tänka på att jag faktiskt inte avslutat Sjöwall-Wahlöös Roman om ett brott-svit ännu. Ett par stycken kvar. Vad gäller Maria Lang har jag nu tolv kvar, och jag måste erkänna att det känns lite skönt att närma sig slutet. Några av de senaste har varit sådär, och denna är väl också… sådär. Delvis blänker det till, men vissa bitar var rent tråkiga och mest förvirrande.

Camilla Martin-Wijk är dödstrött på att maken Christer aldrig är hemma och alltid sviker sina åtaganden så fort det kommer ett mord som han måste reda i. Han å andra sidan förstår sig inte på hennes yrke heller.

Titeln syftar alltså dels på detta – det är dags att bestämma sig för om Christer och hon ska hålla ihop eller inte. Dels på en mer bokstavlig betydelse – Camilla plockar upp en liftare vid ett vägskäl en vinternatt och hamnar oförhappandes i en riktigt smutsig skumraskhistoria som dels utspelar sig i de kulturella salongerna i Stockholm och dels på en herrgård nära Skoga. Christer tar inte hennes berättelser på allvar, förrän det nästan är för sent.

Delar av skumraskeriet känns väldigt moderna. Jag tänker ju alltid på Puck och Einar-eran när jag läser Lang (och längtar efter dem) och första boken om dem kom ut 1949. Nu är det 1978, narkotika har blivit ett samhällsproblem och dialogen är mycket annorlunda. Visst är det underhållande, men jag kom på mig själv med att skumma en del som helt enkelt inte var särskilt bärande eller intressant.

Hoppas nu att några av de böcker jag ännu inte läst är lite piggare, för jag vill gärna lämna mitt Langprojekt på en positiv not!

Boken kan man köpa t.ex här, eller läsa/lyssna i en app nära dig.

Serien om Christer Wijk:

Praktika för blivande föräldrar: gravidfakta och barnkunskap på vetenskaplig grund av Agnes Wold och Cecilia Chrapkowska

Jag kunde absolut ingenting om bebisar och föräldraskap när jag blev gravid. Hade knappt hållit i en bebis och absolut inte bytt en blöja eller hållit i en nappflaska. Man lär sig väldigt mycket genom att bara göra – just de tre sakerna ovan är jag numera expert på. Men det finns en faslig massa annat att lära sig, och jag tror att man gör rätt i att endast läsa på 1177.se och gärna att luta sig mot realistiska, icke dömande experter – såsom min husgudinna Agnes Wold. (Ja, jag vet att hon anses kontroversiell i många bebiskretsar men jag väljer att tro på henne.)

Här får man en sansad, enkel och stundvis rolig handbok i barnkunskap. Det finns ganska basic instruktioner om ett och annat, och det finns superintressanta faktaspäckade bitar om infektioner och bakterier och vaccin som läggs fram på ett sätt som man förstår. Så skönt! Man får även veta saker och ting om allergier, om vilka miljöer som bäst främjar barns immunförsvar och framför allt får man bekräftelse kring att det inte gör något att man inte hinner dammsuga speciellt ofta eller koka varenda nappflaska. Jag blev även glad av kapitlet om amning vs. flaskmatning.

Amning fungerade inte för mig och vår lilla, hon var inte särskilt intresserad av bröstet och det skapade bara frustration och stress hos oss båda och ångest hos mig. Så fort vi började med ersättning var lilla mätt och jag lugn – och så skapar det ju faktiskt mer jämlikhet i föräldraskapet. Och det finns inga belägg för att amning är speciellt mycket bättre för barnet än ersättning heller. Närhet och hudkontakt kan man ge ändå, och de där allra första dyrbara dropparna ”guldmjölk” fick hon i alla fall i sig. Hittills är hon både stark och pigg och klarade uppenbarligen av Covid-19 som en dans. Tack Agnes och Cecilia för att ni dämpar mitt dåliga samvete!

(Man ska för övrigt komma ihåg att denna är skriven innan pandemin. Just det där med att ta ut små bebisar i stora folksamlingar är kanske ingenting vi har rekommenderats att göra de senaste två åren…)

Boken kan man köpa här, om man som jag tror på vetenskapen 😉

Grim (Stockholmsserien, #2) av Sara Bergmark Elfgren

Jag kan inte fatta att det är 4,5 år sedan första boken i Stockholmsserien kom ut – Norra Latin, alltså. Det känns verkligen inte så länge sedan – jag tänker på vad som har hänt under alla dessa år och blir alldeles yr i huvudet.

Grim utspelar sig i samma Stockholm som Norra Latin – mestadels ett sådant som vi känner igen. På 2010-talet finns Kasper, som är 18 år och sommarjobbar på Gröna Lund. Efter en jobbig första dag där han haft slitiga uppgifter får han chansen till drömjobbet – på House of Demons. På 1980-talet finns hans pappa Håkan, som tillsammans med sin bäste vän Grim har ett death metal-band som röner en del framgångar. Men Grim dör under märkliga omständigheter, och bandet läggs ner. Deras kultstatus finns dock kvar, och Kasper tar hjälp av sin nya arbetskamrat och kompis Iris för att ta reda på vad som egentligen hände. Varför visar sig Grim i Kaspers drömmar? Har det att göra med att Kasper fått sitt namn efter Grim? Och vad betyder egentligen sakerna han hittar i sin pappas garderob?

Jag älskar bitarna i nutid, på Gröna Lund och i dagens Stockholm. Bitarna från 80-talet är också intressanta till en viss grad, men ärligt talat blir det lite tjatigt. Det är en ganska saftig volym på nästan 500 sidor, och ibland känns det lite som om jag har öppnat e-boken på fel ställe och läser om något jag redan läst. Det drar ner helhetsbetyget en del. Men jag gillar verkligen känslan i berättelsen, och jag tycker att Bergmark Elfgren skriver ypperlig och trovärdig dialog. Är man death metal-fan kanske man har betydligt större behållning av musikbitarna!

Bra och intressant premiss – men för mig blev det hela alldeles för långt. Boken kan man köpa här!

Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman

I Matilda Gunnarsson Rathsmans universum vet alla människor när de ska dö. Man anordnar begravning innan dagen kommer, och man firar sin dödsdag istället för sin födelsedag. Varje kväll får varje person en syn för sina ögon – det sista man kommer att se innan man dör.

My är sjutton år, och ska dö om ett år när vi träffar henne. Arton år är förstås en tragiskt ung ålder, men det finns ingenting man kan göra åt sitt datum. Eller? My vill inget hellre än att leva. Det sista hon ser innan hon dör är ett par intensivt gröna ögon, och när hon plötsligt träffar den mystiske Theodor Edh, i regnrock och med just intensiva gröna ögon ställs allt på huvudet. Theodor insinuerar att man visst kan påverka sitt öde, men vägrar berätta vad han menar. My blir hopplöst förälskad, men de där ögonen – ska Theodor bli hennes mördare?

Utöver just att alla vet när de ska dö är livet såpass vanligt att jag ibland glömmer bort premissen. Mys föräldrar är skilda, hennes pappa tillbringar en stor del av sitt liv i kalsonger i soffan och hennes mamma kramar henne aldrig men lagar väldigt mycket mat.

Berättelsen blir mer och mer suddig i kanterna och drömsk, och det passar inte riktigt mig. Vid ett par tillfällen vet jag inte om vi är i verkligheten eller i Mys fantasi, och det blir lite stökigt. Det tog mig flera veckor att ta mig igenom den vilket är minst sagt okaraktäristiskt – det finns många skäl till det, men ett är att jag tappade koncentrationen.

Spännande idé som är väl utförd. Jag är inte 100% övertygad, men läser gärna mer av Gunnarsson Rathsman i framtiden.

Boken kan man köpa t.ex här.

Ett tal till min systers bröllop av Linda Skugge

Jag har läst denna bok många gånger – en typisk sådan som jag kan plocka upp när jag bara vill läsa något som inte kräver så mycket av mig. Detta är inte en kommentar på bokens innehåll, som är både smart och intressant, utan just för att jag redan läst den.

Sylvia Svensson bollar livet som småbarnsmamma med att skriva, skriva, skriva, för att få in pengar till familjen. Maken Karl är firad Dramaten-skådis på turné i USA, så i praktiken är hon ensamstående med en fyraåring och en ettåring. Bitar av livet med småtjejer är delvis dråplig, delvis skrämmande för mig som nybliven förälder – men allra mest så himla fin och innerlig. Sylvia älskar sina barn, allt hon gör är för sina barn – även om det kan bli enerverande till tusen att plocka upp Barbiekammar och snubbla över Askungenslott på nätterna. Jag blev otroligt rörd av bitar av romanen vid denna läsning.

Vid sidan av detta ska Sylvias syster Siv gifta sig, och Sylvia har på något vis blivit ansvarig för att bestämma catering – och förstås skriva ett tal. Telefonsamtalen och sms:en systrarna emellan är komiskt genialiska.

Parallellt med handlingen kommer funderingar om Sylvia Plath och Märta Tikkanen – två andra skrivande mammor med hopplösa karlar som fick skriva på nätter och tidiga morgnar för att kunna ta hand om barnen hela dagarna när fäderna – vars värv var mycket finare och viktigare i deras egna ögon – hade annat för sig. Man blir förbannad, det är ett som är säkert.

Boken kan man köpa här.

Alltså – en roman som väcker alla möjliga känslor.

Frågar åt en vän av Sara Molin

Sara Molin är en hyfsat ny stjärna på den svenska chicklit-himlen (om man vill kalla det chicklit – jag tycker att det passar bättre här än feelgood). I februari 2020 kom hennes debut, Som en öppen bok, och för ungefär ett år sedan julromanen En oönskad julklapp. Jag gillade båda två mycket, och det var kul att se att hon redan hade en ny på gång här i oktober.

Böckerna är både humoristiska och allvarliga, och så även denna. Lydia är avdelningschef på en kriminalvårdsanstalt vilket kan tyckas är alldeles tillräckligt att stå i, vid sidan av relationen med fästmannen Douglas. Nu ska hon dock även planera sin mormors begravning. Morfar är dement, mamma verkar halvt oberörd och hennes fyra syskon har alla starka viljor och olika åsikter om hur det här ska gå till. Douglas känner sig bortglömd – han vill att de ska gifta sig och bilda familj, men var sjutton ska Lydia hitta tiden till det också?

Av misstag skickar Lydia ett sms menat för fästmannen till Ninos, en man vars nummer hon fått av en slump. De inleder en konversation och blir goda vänner, de delar hemligheter och ber varann om råd, under förevändningen ”frågar åt en vän”. Under hösten fördjupas även Lydias relation till sina syskon, och får reda på anledningen till att hennes mamma verkar så besvärad kring allt vad mormoderns begravning heter.

Som sagt så är det både humoristiskt och delvis mörkt, men framför allt är det en varm och fin berättelse om familj, dess betydelse och att man kan bli överraskad även av de personer som alltid funnits i ens liv. Man vet sällan allt om alla, inte ens de som kanske står en allra närmast. Lättläst utan att vara banalt, det flyter på fint och Sara Molin må vara extremt produktiv men inte på bekostnad av kvalité.

Boken kan man köpa här.

Isbrytare (Strindberg, #2) av Kristina Ohlsson

Jag visste att Kristina Ohlsson planerade en serie om antikhandlaren August Strindberg på Sotenäs, men hade helt glömt att denna var på gång. Det blev en trevlig överraskning, således, när Storytel-appen berättade för mig att den var släppt! Jag tyckte otroligt mycket om Stormvakt, det var både en trevlig relationsroman som utspelar sig i en kommun som jag känner mycket väl och en bra deckargåta.

August har flyttat till ett annat hus på Hovenäset, butiken i Kungshamn går strålande och han är otroligt kär i Maria. Hon vill dock aldrig stanna kvar hos honom hela natten, utan tar cykeln hem tidigt varje morgon. Hennes misshandlande man sitter i fängelse då han åkte dit med narkotika på sig – troligen planterad narkotika, men hur kan det ha gått till?

Det är vinter och vackert i havsbandet, men en natt brinner två sjöbodar ner – den ena är Augusts egen, den andra tillhör den äldre mannen Axel som bott på Hovenäset sedan födseln. Ännu några dagar senare hittas Axel död i sitt hus, liggande i trappan. I huset finns fingeravtryck – bland annat från ett litet barn.

Parallellt med dessa berättelser finns också två maskrosbarn, vars alkoholiserade mamma inte kan ta hand om dem ordentligt. Morbrodern finns till hands och vill hjälpa, men det är lättare sagt än gjort. Snart upptäcks en koppling mellan familjen och branden på Hovenäset – och senare även till mordet.

Spännande, klurigt och i fantastiska miljöer. Mord är förstås aldrig mysigt egentligen, men det finns deckare som är mysiga. Detta är en av dem, och jag hoppas att detta blir en riktigt lång serie. Jag gillar verkligen huvudpersonerna och de återkommande bifigurerna och Ohlsson skriver bra intriger med intressanta infallsvinklar.

Boken kan man köpa t.ex här.