2013: 170 – En främmande man av Maria Lang

 
Jag läser Maria Lang i totalt fel ordning också – har liksom huggit de jag har kommit över, så jag visste faktiskt inte att Puck Ekstedt egentligen bara är berättaren i de första sju böckerna – men det fick jag reda på när jag gjorde lite efterforskningar när jag läst klart denna. Jag gillar Puck, hon är en väldigt sympatisk och saklig berättare med god intuition vad gäller människor. 
 
Den andra boken med henne som berättare jag har läst är Se, döden på dig väntar, där hon och hennes man Einar är nygifta. Nu har de två små barn, Jonas och Christina. 
 
De har bestämt att fira semester i Bergslagen tillsammans med vännen polisen Christer Wijk (Langs huvudpolis) och hans fru operasångerskan Cam, samt Pucks pappa Johannes. I närheten finns familjen Olsson med den ingifte svärsonen Lage, och Lages pappa Napoleon. Inom ett par dagar blir Puck och Jonas ensamma i stugan. Christina blir sjuk på vägen och lämnas hos sin faster nere i byn, Christer blir hastigt ivägkallad på polisarbete, Einar måste arbeta i Stockholm i ett par dagar extra, Camilla blir engagerad att sjunga någonstans i England och Johannes drabbas av angina och måste få läkarvård. Christer och Einar har ingen aning om att den andre inte finns på plats – så var det innan mobiltelefonernas entré!
 
Men Camilla skickar i alla fall en ersättare, en ung väninna som heter Nina och tar sånglektioner för samma pedagog som Cam, för att hålla Puck och Jonas sällskap. Fast innan Nina kommer upptäcker Puck att Camilla lämnat Jonas i händerna på en vilt främmande besökare… 
 
Det har hintats på ett par ställen att det hänt hemska saker i bygden, men Puck får aldrig veta vad det faktiskt handlar om. Men nu när främligen dykt upp nystas hela historien upp… tack vare Christer Wijks fantastiska hjärna, förstås 😉 
 
Detta är inte den bästa Lang-deckare jag har läst, och det verkar vara andra läsares uppfattning också – men den är trevlig på det där lite småputtriga sättet. Lättläst, lagom mycket folk för att man inte ska tappa bort sig alldeles (vilket jag annars är expert på om jag är ever so lite trött) och det blir mer som en klassisk pusseldeckare i och med liten bygd där alla känner alla, så att säga. 
 
Helt okej! Men jag ser fram emot fler och bättre. 

En tanke på “2013: 170 – En främmande man av Maria Lang”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s