Smakebit på søndag, 20 september 2020 – På andra sidan bron av Hanna Jedvik

Äntligen har jag fått tid att läsa På andra sidan bron, uppföljaren till Hanna Jedviks fina Sommarplåga. Och åh, vad den levde upp till mina förväntningar! Det är ju inte självklart att bok två blir lika bra som den första, men denna är ännu bättre. Ja – jag har faktiskt läst ut den, men jag valde veckans Smakebit redan igår, och den kommer från en passage ganska tidigt i boken.

”Lätt att jag skulle vara en säl om jag var tvungen att välja ett djur”, säger jag rakt ut i luften, släpper inte den lilla grå knubbsälen med blicken.

”Sälar är fina djur. Finns det någon särskild anledning till att du vill vara just en säl?”

”Sälar lever det perfekta livet, simmar omkring i havet eller ligger på klipporna och solar.”

”Det förstås.”

Att förklara hur fri jag känner mig i havet låter sig inte göras så lätt. Hur det är att bli ett med vågorna, känna vattnets starka krafter omsluta kroppen. Med livets krav ovanför ytan på betryggande avstånd.

”Och du då? Vilket djur skulle du vara?” frågar jag Jim.

Han funderar en stund och följer en sälunge med blicken.

Ur På andra sidan bron av Hanna Jedvik, Rabén & Sjögren: 2020

Det är så mycket jag älskar med denna boken – havet, Göteborg, text, sälar och bekanta gator och platser. Och kärlek, vänskap, musik, familj – och humor, mitt i svärtan. Jättefin ungdomsroman som passar alla åldrar, så att säga.

Det är grått i Göteborg idag och bokcirkel om Terapeuten av Helene Flood står på schemat i eftermiddag. Önskar er en fin fortsatt söndag! Fler Smakebitar finns denna veckan hos Astrid Terese!

Smakebit på søndag, 13 september 2020 – Terapeuten av Helene Flood

Det är en riktig hösthelg i Göteborg. Regn som kommer från alla möjliga och omöjliga vinklar och givetvis blåst på det. Jag får vara glad att de flesta av mina fritidsintressen kan avnjutas inomhus – såsom läsning, förstås.

Veckans Smakebit kommer ur Terapeuten av Helene Flood, en hyllad norsk spänningsroman som valdes till månadens bok i en av mina cirklar för diskussion nästa söndag. Den har inte riktigt huggit tag i mig ännu, men jag hoppas att den tar fart snart.

Hon gifte aldrig om sig, men verkar inte det minsta ensam. Hon känner så många människor, går på så många bjudningar. Det är exotiskt och oroväckande på samma gång. Ibland är hon hemma hos kändisar och hon har vänner med kopplingar till kungahuset, men det är ständiga byten i hennes umgängeskrets. En gång frågade jag Sigurd om han inte tyckte det var ett dåkigt tecken att det bland alla dem som omger Margrethe är så få som har funnits där länge. Sigurd tyckte inte om att höra det.

Hon står vid vardagsrumsfönstret och ser ut i trädgården när vi kommer in. Hon vänder sig mot oss och vinkar. Blicken är förkrossad. Sigurd var hennes älskling.

Ur Terapeuten av Helene Flood, Polaris: 2020

Vi lyckades sparka igång mitt gamla Nintendo Entertainment System igår. Hittills har bara ett spel kommit tillrätta, men det är min stora favorit Super Mario Bros 3. Underligt hur mycket jag minns, och hur mycket som fortfarande sitter i muskelminnet – jag har nog inte spelat på tjugofem år, men lyckades ändå ta oss genom tre världar (nästan) utan större problem. Tror dock att jag får läsa en walkthrough eller två, för jag vet säkert att det finns en massa små bonusar som vi missade… ett helt okej regnigt nöje!

Fler Smakebitar finns denna vecka på Flukten fra virkeligheten. Ha en härlig söndag!

Ulysses av James Joyce

Vad kan jag skriva om Ulysses? Älskad och mindre älskad, hur det än är är det ett av de mest kända verken inom europeisk litteratur på 1900-talet och jag trodde nog aldrig att jag faktiskt skulle ta mig igenom den – men tack vare ett gemensamt projekt med en vän, där vi postade inlägg på instagram varannan dag om biten vi läst, så gick det. Och jag är väldigt glad för det, även om det stundtals var jättejobbigt. Stundtals var det nämligen jätteroligt också.

Man kan läsa våra inlägg här, om man vill! Tyvärr upptäckte vi efter att vi uppfann den smarta hashtagen att det även fanns någon sorts blomprojekt som pågick, men ni ser nog vilka som är våra. 25 dagar, 25 inlägg, en bautaroman.

Vi firade avslutat projekt med middag på Pinchos. Liten mat, stor litteratur 😉

Smakebit på søndag, 6 september 2020 – Invisible Girl av Lisa Jewell

Idag är det höst i Göteborg. 13 grader, blåsigt och grått. Men jag omfamnar hösten med mustiga grytor, mycket deckare och mycket stickning.

Veckans Smakebit kommer ur Lisa Jewells senaste spänningsroman, Invisible Girl. Jag har faktiskt bara börjat, så jag kan inte säga så mycket mer än vad Smakebiten ger, men jag gillar hennes genrebyte och ser fram emot boken!

I duck down and pull my hoodie close around my face. Ahead of me the girl with red hair is picking up speed; she knows she is being followed. I pick up my speed to match hers. I only want to talk to her, but I can tell from the way she’s moving that she’s terrified. I slow down at the sound of muffled footsteps behind me. I turn and see a figure coming after us.

I don’t need to see their face to know who it is.

It’s him.

Ur Invisible Girl av Lisa Jewell, Atria Books: 2020

I eftermiddag blir det förhoppningsvis ett besök på Röhsska, följt av middag på stan. Jag önskar er en härlig söndag! Fler Smakebitar finns att hitta hos Astrid Terese.

Veckans kulturfråga, v. 36

Veckans kulturfråga hos enligt O lyder:

Vilken bok ser du mest fram emot att läsa i höst?

En otroligt svår fråga, måste jag säga. Utgivningen i höst är helt enorm med massor av titlar som jag är sugen på. Jag skrev ner sex-sju sidor i en anteckningsbok när jag läste Svensk Bokhandels höstkatalog, några av dem har jag redan betat av men det är väldigt många som återstår – för att inte tala om den utländska utgivningen.

Här är några i alla fall:

Concrete Rose av Angie Thomas – en prequel till fantastiska The Hate U Give.

The Thursday Murder Club av Richard Osman

I follow you av Peter James

Ya Leila av Donia Saleh

Dina händer var fulla av liv av Suad Ali

Tritonus av Kjell Westö

Shuggie Bain av Douglas Stuart

The All-Night Sun av Diane Zinna – som jag faktiskt precis hämtat på biblioteket och hoppas få tid att börja på i helgen!

Flickebarn nr. 291 av Ninni Schulman

Överlevarna av Alex Schulman (som jag började på tidigare idag)

Lisa och Lilly av Mian Lodalen

Jag skulle kunna lägga till femtio titlar till, men det får väl finnas gränser. Kul ska det bli, i alla fall! Var jag ska hitta all lästid vete fåglarna, men det gäller att satsa!

Året med 13 månader av Åsa Linderborg


Jag har inte haft någon särskilt stark relation till Åsa Linderborg genom åren – jag läste Mig äger ingen förstås och namnet finns ju alltid med i kulturdebatter och annat, men det var först när hon var med i Alla mot alla förra säsongen som jag började känna att jag verkligen gillar henne.

Denna bok var ju kontroversiell redan innan den kom ut – man förstod att här skulle känsliga ämnen avhandlas, såsom #metoo, där Linderborg inte tog den sida som man kanske hade förväntat sig, och hela Benny Fredriksson-débâclet. Och det gör de, och jag vill inte gå in närmare på det. Däremot påmindes jag om att man inte måste hålla med en skribent till 100% för att kunna ta till sig en text.

Det jag gillar mest här är vardagsberättelserna. Om barnen, om falukorv och potatismos, om kärleken och förlusten av densamma. Om resor och jobb och läsning. Det är en behaglig dagboksroman, kring de mer problematiska bitarna, och jag tyckte mycket om att läsa den.

Semesterläsning 2020

Bild: Karolina Gabrowska, Kaboompics


Ja – nu har jag haft semester i fem veckor och hur har det gått med läsningen, då?

Jo – bra, tycker jag. 24 titlar har jag tagit mig igenom (jag räknar kallt med att bli klar med Frankissstein ikväll, så jag räknar med den). Två av dessa är rejäla tegelstenar, så det känns ändå som om jag har hunnit med en del – särskilt som jag har lyssnat extremt lite i år. Det brukar ju annars sätta fart på lästakten.

Medelbetyg på dessa 24 titlar har blivit 3,7, vilket är någon sorts bevis på att jag sällan fortsätter med böcker som hotar att vara tvåstjärniga eller mindre om jag inte är absolut tvungen. 6 böcker är skrivna av män och 18 av kvinnor. 8 är svenska, 8 britter, 5 nordamerikaner… ja, detta kan man hålla på med en stund.

Jag har inte hunnit skriva ikapp mig än och länkar därför inte till varje titel, men en liten lista kan jag få ihop!

✰✰✰✰✰

Ulysses av James Joyce
Come again av Robert Webb
Livets små njutningar av Sigge Eklund
Kris, kalas och kolhydrater av Annina Rabe och Anna Hellsten

✰✰✰✰

One to watch av Kate Stayman-London
Chinglish av Sue Cheung
Året med 13 månader av Åsa Linderborg
Mörkt motiv av Louise Penny
Körsbär i november av Maria Lang
Någon som du av Marc Levy
The day we disappeared av Lucy Robinson
Julia mitt i världen av Anita Eklund Lykull
American Wife av Curtis Sittenfeld
Frankissstein av Jeanette Winterson

✰✰✰

The day I met Suzie av Chris Higgins
Mot San Francisco av Clara Clementine Eliasson
Summer Darlings av Brooke Lea Foster
The Long Call av Ann Cleeves
Kaos och katastrofer av Linda Skugge
Min plats på jorden av Petter Alexis Askergren
Amsterdam av Ian McEwan
Vi var tretton i klassen av Maria Lang
de av Helle Helle

✰✰

Kill all happies av Rachel Cohn


Om jag är redo att börja jobba igen? Jadå, faktiskt! Hoppas att läsflytet håller i sig, för det är för härligt när man bara är sugen på mer.

Smakebit på søndag, 23 augusti 2020 – Frankissstein av Jeanette Winterson

Till träffen med Bokbubblarna på onsdag valdes två böcker ut – Rodham och Frankissstein. Jag hade tänkt nöja mig med Rodham, men så föll det sig ändå så att jag började på den i förrgår kväll och har fastnat totalt. Den berättar två historier – om Mary Shelley och hennes sällskap i Genève när hon började skriva Frankenstein, och tvåhundra år senare när en brittisk läkare och transperson, Ry, förälskar sig i Victor Stein, en ledande forskare inom artificiell intelligens. I den nutida berättelsen finns även Ron Lord, som håller på att göra sig en förmögenhet på sexrobotar för ensamma män, och ett centrum i Arizona där döda kroppar väntar på tekniken som krävs för att de ska kunna komma tillbaka till livet.

Dagens Smakebit kommer ur Mary Shelleys funderingar på sin kommande berättelse.

Du måste skapa mig en kvinna, som jag kan leva tillsammans med under ömsesidigt utbyte av de ömma känslor som är nödvändiga för mig… jag kräver en varelse av ett annat kön, men lika anskrämlig som jag… Vi kommer visserligen att vara monster, avskurna från hela världen, men av den anledningen kommer vi att bli desto mer fästa vid varandra. Vårt liv blir inte lyckligt, men skadar ingen, och tyngs inte av den olycka jag nu känner. Om du går med på detta, ska varken du eller någon annan människa någonsin se oss igen: jag ska ge mig av till Sydamerikas väldiga vildmarker… Mitt liv kommer att förflyta stilla och i min dödsstund kommer jag inte att förbanna min skapare.

Min make är ute på sjön tillsammans med Byron. Huset är stilla och varmt. När huset torkar ångar det om det, och det verkar fyllt av uppenbarelser, eftersom våra tankar formar ångan till gestalter som vi tycker oss känna igen.

Vad känner vi igen? Vad vet vi?

Ur Frankissstein av Jeanette Winterson, Wahlström & Widstrand: 2020

Idag är min sista semesterdag! Det kommer att kännas konstigt att börja jobba efter semestern utan att faktiskt åka till jobbet – jag behöver bara sätta på kaffe och förflytta mig från ett rum till ett annat – men det är klart att det är skönt att slippa det där joxet sista kvällen också, leta efter passerkort och packa väska och lista ut matlåda och ligga vaken halva natten av rädsla att inte vakna i tid.

Det har ”hotats” med rejäla oväder i flera dagar men hittills har det mest varit några enstaka smällar och lite regn. Och regnet behövs, så jag hoppas att eftermiddagens ”hot” faktiskt uppfylls. Då kan man dessutom ligga och läsa i soffan med gott samvete 😉

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese!

Veckans kulturfråga, v.34

Veckans fråga hos enligt O lyder:

Vilken är din favoritförfattare inom spänningslitteraturen? Vilken är hens bästa bok?

Frågeställerskan har själv svarat med en manlig och en kvinnlig författare, så det tänker jag också göra!

Vad gäller den manlige så är jag enig med enligt O – Peter James är överlägsen för mig. Jag läste hans Levande begravd 2016 och plöjde sedan hela serien om Roy Grace under några månader. Sedan dess har jag fått vänta tålmodigt tills nästa kommit ut, under våren eller försommaren. Och jag blir aldrig besviken! Grace är en bra manlig poliskaraktär, vilket inte alltid är fallet, och hans privatliv har varit alldeles lagom viktigt i böckerna och under ett antal av dem var det minst lika spännande som mordfallen han och hans team löser. I början på serien får vi veta att hans fru Sandy försvann på Graces trettioårsdag, vilket utgör ett otroligt fängslande mysterium i flera volymer. Det är svårt att välja den bästa, men förra årets Dead at first sight, som tydligen inte kommit på svenska ännu, var fantastiskt bra.

Vad gäller kvinnliga författare vill jag också försiktigt instämma i Lindas svar, men jag har bara läst två böcker av Sharon Bolton så jag vet inte om jag ska uttala mig så säkert. Därför väljer jag att svara Elly Griffiths här. Jag tycker mycket om hennes böcker om rättsarkeologen Ruth Galloway, och får även där vänta tålmodigt på nästa bok i serien varje år. Dock släpptes första boken i en ny serie, med den kvinnliga polisen Harbinder Kaur i huvudrollen, förra året – The Stranger Diaries, eller Främlingen på svenska. Den var otroligt bra och jag längtar efter nästa, The Postscript Murders som kommer i höst.

Två dygn på Getterön

Det var verkligen en snilleblixt att boka ett par nätter på Strandgården på Getterön, för vilket väder vi fick och så mycket vi har fått bada!


Innan avfärd blev det födelsedagstårta då jag nu uppnått den mogna (?) åldern av 38 år. Som traditionen bjuder pyntades tårtan av Paul McCartney med flagga i hand. Förra året ramlade han med ansiktet före ner i ett scone, men i år höll han sig stående.

Varmt, varmt, varmt. Det var 31 grader i skuggan i måndags när vi åkte. Men en frusen halvlitersflaska vatten i urringningen och en minusgradig cappuccino hjälpte då sannerligen.

Installerade oss i vår mycket trivsamma (men extremt lyhörda) lilla lägenhet. Det är ovant att bo på bottenplan och det är särskilt ovant när det står blandade gubbar utanför sovrumsfönstret och pratar motorcyklar! Men lite pittoreskt i alla fall. Hittade en liten stig genom skogen och var därmed i 4:e vik (otroligt oinspirerade namn på vikarna på den här halvön) på ett litet kick. Underbart! Klart, varmt i vattnet och inte en manet i sikte. Dock krabbor, stora exemplar långt inne vid stränderna – lite ovant!

Det fanns tankar på att gå ut och äta på kvällen, men nästan allt var stängt en måndagskväll så vi köpte lite gott bröd och ostar och kallskuret på Tempo istället och skålade födelsedag i Herrljunga päroncider och Ramlösa Fläder/Lime. Kvällsdoppet i 5:e Vik gick inte av för hackor – ett ljuvligt avslut på en fantastiskt fin födelsedag!

I tisdags tillbringades förmiddagen åter igen i 4:e Vik, som blev favoriten. Sol! Bad! Läsning! Mer bad! Det var uppåt trettio grader varmt, så vi undvek solen när den stod som högst och höll oss inomhus några timmar men knatade givetvis iväg igen för eftermiddags/kvällsdopp. Till middag hämtade vi en pizza, mycket gott med färska räkor och färsk svamp.

Det hade spåtts åska och oväder igår morse, men när jag vaknade var det lagom varmt och åtminstone lite soligt, så nog passade vi på att ta ett sista dopp ändå. Det mullrade lite över land, men den nådde inte ut så vi fick plaska en bra stund i lugn och ro. Skönt!

Jag hade tvättat håret och allt inför restaurangbesök och återresa till Göteborg men såg ut som en rufsfia lagom tills vi slog oss ner på Getteröns fisk & rökeri där vi åt en gudomlig makrilltallrik. Såååå gott, ni måste gå dit om ni får chansen.


Lagom till att det var dags att åka hemåt kom regnet. Tyvärr (ja, jag säger tyvärr för jag längtar verkligen efter lite regn och svalare luft) var det kortvarigt!

Ett par fantastiska dygn, alltså! Jag kommer gärna tillbaka till Getterön.