Veckans kulturfråga v. 39

Veckans kulturfråga hos enligt O lyder:

Vilka kulturella händelser ser du fram emot i höst?

Jag missade Bokmässan helt och hållet då jag blev sjuk – troligtvis Covid, inser jag nu i retrospekt. Började känna av det på onsdagen och nu är det onsdag igen och jag är fortfarande inte frisk. Åkte in till jobbet igår på förmiddagen men fick erkänna mig besegrad vid lunch och åka hem igen. Suck!

Nåväl – hösten är här, det ösregnar och från mitt lilla ”arbetsrum” ser jag skogen som blir vackrare och vackrare för varje dag. Hösten är inte allas favorit, men den är definitivt en av mina. Åtminstone en av tre favoriter 😉

Imorgon släpps Picture you dead av Peter James, bok nummer 18 i serien om Roy Grace. Jag förbeställde den till Kindle för ett bra tag sedan, så den kommer att ramla in under morgondagen vilket jag längtar efter.

Igår fick jag hem Marcus Berggrens debut, En bra plats i skallen, från biblioteket. Är väldigt pepp på att läsa den också!

Hoppas att andra Downton Abbey-filmen blir tillgänglig att hyra snart. Jag plöjde hela serien under senvåren, när min bebis äntligen gick med på att sova utan att jag låg bredvid från 18:00. Det blev mycket Downton och mycket stickning!

Suede släppte nytt album för knappt två veckor sedan, men jag har ännu bara hört singeln She still leads me on som kom i maj. Får se till att lyssna igenom det!

I oktober är det tema Australien på Kaffe & Kultur, och jag har passat på att beställa hem några böcker av samtida författare (som inte är Liane Moriarty). Det blir skoj att gräva ner sig lite i Australiens kultur, jag har bott ihop med många i kollektiv och vet lite grann om såväl Aussie rules-fotboll som Chicken parm, men det finns förstås mycket mer att roa sig med.

Veckans kulturfråga v.37 – Politik i kulturen

Veckans kulturfråga hos enligt O lyder:

Vilka kulturella verk med politisk koppling uppskattar du?

Åh, jag är så hjärtinnerligt trött på politiken men det har jag ju ingenting för, eftersom det inte lär bli stopp på det på ett bra tag ännu. I skrivandes stund pratas det om Annie Lööfs avgång och Magdalena Anderssons ansökan om entledigande och det är så tråkigt, så tråkigt.

Men nu var det inte gnäll jag skulle ägna mig åt!

En politisk musiker som jag gillar är Billy Bragg. Låtar som till exempel There is power in a union, Which side are you on? och To have and to have not har tydliga politiska budskap – om vikten av facklig organisation, socialism, rättvisa och solidaritet. Det uppskattar jag mycket.

Sarah Vaughan har skrivit ett par politiska spänningsromaner som jag verkligen gillar, såsom Efter skandalen och nu senast Hennes rykte. Hon har själv arbetat som politisk reporter och det märks.

Jag vill även nämna satirprogrammet Tankesmedjan i P3, som inte skräder orden kring politik och politiker. Ser verkligen fram emot att lyssna på veckans avhandling kring valet och dess efterskalv! Även ”dockshowen” Herr Talman i SVT är väldigt, väldigt roligt.

Just nu – september 2022

Just nu-utmaningen återkommer första lördagen i varje månad hos några f.d. Kulturkollare. Det är verkligen inte lördag längre, men bättre sent än aldrig… eller hur? Denna månad har jag läst svar och plockat frågorna från Linda, Ulrica, Helena och Anna.

Just nu läser jag You be mother av Meg Mason, Göra sig förtjänt av Alice Dadgostar och 36 frågor om kärlek av Callum Bloodworth.

Just nu tittar jag på Alla mot alla, SKAM och Skilda världar. Vi såg om hela Rederiet när jag var gravid och när Julia var pytte, så nu var det väl dags för ännu en klassiker. Det är mest lite slötittande dock. Imorgon börjar Cyklopernas land igen så det blir kul! Vissa kvällar orkar vi se ett helt Ett fall för Vera eller liknande deckare, det är sensation.

Just nu lyssnar jag på de vanliga poddarna. Eftermiddag i P3, Recensörerna, Flashback Forever, Morgonpasset (inte varje dag men när Linnea Wikblad är med måste jag), Fördomspodden, Skåpet, Litteraturgäris, Kafferepet… Började lyssna på listan Rolling Stones Top 500 på Spotify innan semestern men jag är verkligen usel på att lyssna på musik och har så varit de senaste åren. Det blir lite Arne Alligator och så. (Sveaborg låter ungefär som en gammal Popsiclelåt.)

Just nu längtar jag till Bokmässan såklart. Det var så länge sedan sist och jag ser fram emot att både träffa folk, insupa atmosfär och lyssna till intressanta seminarier förstås. Längtar också till att vädret blir lite mer stabiliserat så att det inte är 8° när jag går till jobbet på morgonen och 20° när jag ska åka hem. Det är väldigt svårt att klä på sig!

Just nu – juli 2022

Den första lördagen i varje månad lägger några av ex-Kulturkollo-arna upp en Just nu-lista. Jag är ett par dagar försenad men det är trevligt att reflektera så jag hänger på ändå. Fler listor finns hos Anna, Ulrica, Helena och Linda.

Just nu läser jag absolut inte så mycket som jag skulle önska, men betydligt mer än jag hade trott. Så det är väl en rimlig ekvation ändå. På min Goodreads Currently Reading återfinns The Summer Place av Jennifer Weiner, The No-Show av Beth O’Leary och Girls burn brighter av Shobha Rao.

Just nu lyssnar jag mest på poddar. Och Sommar i P1, men även den som podd. Favoriten är Eftermiddag i P3, men i semestertider är det inte riktigt detsamma. Flashback Forever, Recensörerna och Fördomspodden är några andra jag gillar.

Just nu tittar jag på Young Royals, ganska precis ett år efter alla andra. Glömde bort att jag tänkte se den förra sommaren men så sommarpratade Edvin Ryding som spelar huvudrollen i fredags och jag blev plötsligt väldigt sugen. Annars ser vi om säsong 3 av Alla mot alla eftersom vår bebis älskar Filip och Fredrik.

Just nu längtar jag efter att gå och lägga mig. Men ur ett lite större perspektiv så semestern förstås, som nu är tretton arbetsdagar bort.

Never greener av Ruth Jones

En av mina absoluta favorit tv-serier är BBC:s Gavin and Stacey, som är skriven av James Corden och just Ruth Jones, och sändes mellan 2007-2010. Jag var som så ofta sen på bollen med den, men ibland innebär det ju att man får nöjet att plöja. Och det gjorde jag. Både Corden och Jones medverkar i serien och är fantastiska. (Man kan nu se Gavin and Stacey på BritBox hos CMore och jag misstänker att jag kommer att bli tvungen att se om den för nittiofjärde gången.) Ruth Jones spelar också bartendern Myfanwy i Little Britain.

Hon gör fortfarande en del tv, men har nu också skrivit två romaner och Never greener är den första, som kom ut 2018. Befriande när författare debuterar framåt femtioårsåldern tycker jag.

1987, Edinburgh – Callum hjälper sin storebror på puben som brodern driver när ett 22årigt yrväder vid namn Kate kommer in för att jobba sitt första pass. Elektriciteten dem emellan är ett faktum – men Callum är gift och har två barn med ett tredje på väg. Det blir häftigt och passionerat men slutar förstås i ett krossat hjärta.

Sjutton år senare är Kate gift med Matthew och mamma till femåriga Tallulah. Hon är bejublad skådespelerska, bor i ett vackert hus i västra London och är kanske lite väl glad i att dricka vin. Hennes agent bokar in henne på alla möjliga uppdrag och en dag finner hon sig på tåget på väg till Edinburgh. Hennes mamma bor kvar där, men hon reser sällan dit med familjen förutom pliktskyldigast till jul ibland. Nu ska hon hålla föredrag på en skola – men har ingen aning om att det är skolan där Callum jobbar som biträdande rektor.

Callum lever fortfarande med Belinda, då de lyckades jobba sig igenom krisen efter otroheten. Barnen är stora och karriären stadig. Men när Kate kliver in i hans liv igen är ingenting särskilt stadigt. De får en andra chans – på sätt och vis – men vad ska de göra med den? Och hur skulle konsekvenserna se ut?

Belinda och Matthew får också en chans att framföra sina sidor av vad som händer, och det är klokt. En sådan här historia handlar väldigt sällan om bara två personer och i detta fallet är det minst sex till som påverkas direkt. Karaktärerna är realistiska eftersom de är allt annat än perfekta och det är ett bra driv i berättelsen även om den är lite väl lång med sina drygt 400 sidor.

Kanske hade den gjort sig ännu bättre som tv-serie, faktiskt, nu när jag tänker på saken. Det vore kul om det kunde bli så! Men det är en underhållande roman som gör det den ska. Jag ser fram emot att läsa hennes följande roman (som inte har något med denna att göra) – den heter Us three och kom ut förra året.

Boken kan man köpa t.ex här.

Veckans kulturfråga v. 25 – Midsommar

Veckans kulturfråga hos enligt O lyder:

Vilket kulturellt verk om midsommar vill du lyfta fram?

För några år sedan läste jag The all-night sun av Diane Zinna, som handlar om en amerikansk universitetslektor som följer med en student till hemlandet – Sverige, förstås. Och trevligt nog i Olofstorp, i närheten av Göteborg. Resan avslutas med en tripp till Öland för att fira midsommar, och det hela slutar i katastrof. Det är en riktigt bra roman och jag är väldigt förvånad över att den inte snappats upp av ett svenskt förlag.

Röda vita rosen av Mariette Glodeck är en fantastisk roman som jag tydligen läste 2013 – det känns verkligen inte som om det var så länge sedan. Även detta firande spårar ur – det kanske inte är så konstigt att jag föredrar att fira midsommar under väldigt stillsamma omständigheter… 😉

Det känns omöjligt att inte nämna En midsommarnattsdröm av Shakespeare, som jag tycker mycket om. På tal om den kan jag ju slänga in den underbara filmen Döda poeters sällskap där just denna pjäs uppförs.

I Flickorna i parken av Lisa Jewell hålls en stor fest på midsommarafton där en flicka hittas svårt skadad och medvetslös i ett hörn av den stora kommunala trädgården. Ännu en gång – det är säkrast att fira midsommar i stillhet!

För några år sedan tog Spotify fram en lista över de låtar som spelas mest på midsommar. Såhär ser den ut:

  1. ”Sol, vind och vatten” – Ted Gärdestad
  2. ”Sommaren är kort” – Tomas Ledin
  3. ”Sommartider” – Gyllene Tider
  4. ”Ta mig till havet” – Peter Lundblad
  5. ”Vågorna” – Uno Svenningsson
  6. ”Sommarnatt” – Snowstorm
  7. ”En kväll i juni” – Lasse Berghagen
  8. ”Änglamark” – Sven-Bertil Taube
  9. ”Magaluf” – Orup
  10. ”Dina färger var blå” – Tommy Nilsson

Personligen är jag förtjust i Sommarnatt, En kväll i juni och Änglamark men övriga klarar jag mig gärna utan…!

Smakebit på söndag, 5 december 2021 – Ett tal till min systers bröllop av Linda Skugge

Vintern är här! Snön ligger vit på taken och på gräsmattorna och lite mindre vit på gångbanorna. Det är mysigt, det kan man inte sticka under stol med. Jag är glad åt snö så länge den är just snö och inte frôsen Göteborgsslask som knagglar under fötterna så man riskerar liv och lem bara man går utanför dörren. Jag var ute en sväng igår kväll och det är verkligen vackert.

Jag har flera böcker på gång för närvarande men har svårt att komma någonvart. Tid och ork är en bristvara med en liten ny en i familjen – men det klagar jag förstås inte på. Jag har försökt läsa Kontraktet av John W Grow till en digital bokcirkelträff i kväll men det går inte alls. Jag läser fortfarande Tidsfördriv men det går inte snabbt det heller. Därför har jag halkat in i två böcker av Linda Skugge som jag har läst många gånger innan – dels hennes dagböcker från tidigt niuttiotal, Men mest av allt vill jag hångla med nån och romanen Ett tal till min systers bröllop, ur vilken veckans Smakebit kommer.

Det handlar dels om småbarnsmamman Sylvia som bor på Östermalm, hennes vida berömde skådespelarmake har dragit till USA för att spela Fröken Julie och Sylvia ska inte bara rodda två småbarn utan även skriva oändliga texter, svara på oändliga mail och försöka få tag på oändliga barnflickor. Torka oändligt kräks, sätta på oändliga dåliga barnprogram, plocka upp oändliga Barbiekammar och svara på oändliga frågor. Men hon älskar förstås sina döttrar högt och rent. Det är bara jävligt jobbigt ibland. Till råga på det ska hon välja meny till sin systers bröllop – och skria ett tal.

Vid sidan av den berättelsen, som är både ledsam och väldigt rolig, finns funderingar kring Sylvia Plath och Märta Tikkanen, som ju också roddade småbarn med frånvarande svin till makar. Här är en bit om Märta och Henrik T:

Medan Märta hela tiden tog hänsyn till sin familj och inte kunde skriva som hon ville på grund av sina släktingar, sina barn, sina grannar, ja alla, så tyckte Henrik att det var hans förbannade rättighet att skriva om hela sitt liv. Man har en självklar rätt till sina upplevelser, tyckte Henrik. Allt som han upplevde var hans, till och med barnen. När ena sonen låg inne på psykiatrisk klinik hade Märta och Henrik möte med läkarna om huruvida Henrik kunde skriva om sonens sjukdom i sin kommande bok. Henrik vägrade ge med sig. Märta hade panik. Det sket Henrik högaktningsfullt i. Henriks liv var hans eget.

Ur Ett tal till min systers bröllop av Linda Skugge. Piratförlaget: 2006

Strålande vackert väder idag så snart blir det ut en sväng med barnvagnen och tanka d-vitamin – och få lite luftombyte. Vi har ägnat en del av helgen ¨åt Peter Jacksons nya Beatles-dokumentär, som jag varmt kan rekommendera. Men den är låååång, även som uppdelad i tre. Varje del är kring 2,5 timme.

Fler Smakebitar finns denna vecka hos hos Lesekunst. Glad andra advent!

Just nu – december 2021

Just nu läser jag Kontraktet av John W Grow inför bokcirkelträff imorgon. Den är helt omöjlig att ta sig igenom, det är idel gubbar och namn och jag blir helt snurrig. Funderar nu på att hoppa fram till Palmemordet direkt, som ju ändå är den integrala delen i boken. Det verkar dröja ungefär 60% innan de ens befinner sig i Stockholm. Läser även den mycket tankeväckande Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman och, under vakna stunder på nätterna när min lilla bebis äter eller håller på att somna, Men mest av allt vill jag hångla med nån som är Linda Skugges dagböcker från tidigt 90-tal. Jag har läst dem förut och gör om det då och då då de är underhållande och hjärtskärande och fulla av namedropping på ett roligt sätt *host Kristian Luuk host*.

Just nu tittar jag på Alla mot alla, På spåret, Rederiet (!) och Cyklopernas land. Och How I met your mother från start för säkert tredje gången, under stunder när lilla barnet vill sova i famnen.

Just nu lyssnar jag på poddar, mest. Eftermiddag i P3 har blivit en enorm favorit, men jag gillar även Recensörerna, Nours poddelipodd och Henrik, Fördomspodden och ett gäng till. Lustigt nog har jag helt slutat lyssna på ”de stora” killpoddarna, alltså Filip och Fredrik och Alex och Sigge. Alex och Sigge tröttnade jag bara på, men Filip och Fredrik tycker jag ju faktiskt är underhållande. Gillar även Recept, tack! med Jerka Johansson och Nichlas Niemi, och Kafferepet med Johanna Hurtig Wagrell, Albin Zorman Olsson och Nisse Hallberg.

Just nu längtar jag efter julen! Och några mindre sociala sammankomster som förhoppningsvis går av stapeln under de närmaste veckorna. Det är en middag med närmaste kollegorna på onsdag som jag är bjuden på trots föräldraledigheten, och kanske kan jag åka och hälsa på på kontoret med Julia veckan därpå. Vår julfest är även i år digital, men i år vågar man sig på att föreslå att avdelningar tittar på sändningen tillsammans (om inte nya restriktioner dyker upp innan dess, då). Jag saknar mina arbetskamrater efter två månader hemma, så det vore skoj!

Veckans kulturfråga v. 36 – Höstens kulturella händelser

Veckans fråga hos enligt O lyder: Vilka kulturella händelser ser du fram emot i höst?

Denna höst är en ovanlig höst för mig, eftersom vi, om allt går väl, får en ny liten familjemedlem i form av en bebis i slutet av oktober ❤ Jag hoppas att jag kommer att ägna mig åt en hel del kulturella händelser även som mamma, men de allra första månaderna räknar jag med att vara ganska låst till kulturella upplevelser som jag kan ta del av hemifrån, så att säga.

Med det sagt så är det bokmässa i Göteborg om två veckor – jag har inte köpt någon biljett till själva mässan eftersom jag inte riktigt skulle orka med det, av många skäl (inte bara graviditetsrelaterade: jag tror att jag skulle få folkskräck efter dessa 18 pandemimånader) – men jag hoppas verkligen att jag kan träffa en massa fina vänner och äta middag tillsammans på lördagen, och med lite tur blir det en och annan social sammankomst utöver det. Annars har jag digital biljett och hoppas kunna titta på en hel del hemifrån.

Kultur man kan ta del av hemifrån tenderar ju annars att vara tv-serier och film (jag är dock väldigt dålig på film) – och böcker, förstås.

Jag är just nu glad att Alla mot alla med Filip och Fredrik är tillbaka för säsongen, för det är så himla bra. Annars har Sveriges Mästerkock VIP dragit igång, det är första gången med kändisar i Sverige och jag har bara sett första avsnittet, men jag var imponerad av första avsnittet. Nya avsnitt av Bonusfamiljen ska komma i ungefär samma veva som lilla bebisen, vilket blir härligt. Peter Jacksons film om Beatles, Get back, ska komma i november och det kan ju inte gärna bli annat än bra. Impeachment av och om Monica Lewinsky-affären intresserar mig också väldigt. Och ja, ni vet ju vad som kommer framåt första advent – På spåret! Men då är det ju nästan formell vinter.

Jag lyssnar gärna på poddar, vilket känns ganska kompatibelt med barnvagnspromenader och annat, så länge bebisen vill sova när jag vill att hon ska 😉 Här är några tips:

Daddy Issues med Julia Frändfors och Julia Lyskova (finns exklusivt på PodMe)
Fördomspodden med Emil Persson (också PodMe)
Recensörerna med Bobbe Nordfeldt och PO Strömberg
Nours poddelipodd och Henrik med Nour El Refai och Henrik Schyffert
Skåpet med Johanna Swanberg, Cecilia Blankens och Peppe Öhman
Mellan raderna med Karin Jihde och Peppe Öhman
Litteräris podcast med Jessica Johansson och Anna Wehlin
P3 Eftermiddag med Christopher Garplind och Emma Molin eller Hanna Hellquist (jag klarar inte riktigt av att lyssna på P3 live då jag är en äldre person som inte tål musiken speciellt väl men poddarna är riktiga höjdpunkter under mina vardagar. Dessutom är jag galen i Hanna Hellquist.)
P3 med Hanna och Oscar med Hanna Hellquist och Oscar Zia – veckans bästa quiz som sänds på fredagseftermiddagar
Tankesmedjan i P3 är politisk satir som kräver rätt humör men kan vara otroligt roligt
Kafferepet med Albin Olsson, Johanna Hurtig Wagrell och Nisse Hallberg
Ursäkta med Johanna Nordström och Edvin Törnblom
Trettio plus trevar med Tove Norström, Sofi Fahrman och Klara Doktorow
Kvällspasset i P4 – är trevligt att lyssna på live också, men för- och efterpoddarna är så mysiga
Recept tack!? med Jerka Johansson och Nichlas Niemi
Kulturens ABC med Cecilia Suhaid Gustafsson och Caisa-Stina Forsström

Och självklart det bästa på marknaden – Flashback Forever med Scroll-Mia, Ina Lundström och Emma Knyckare, vars show jag har biljett till – men det är i januari 🙂

Och så var det böcker. Det känns som om det bara sprutat ut titlar de senaste veckorna, och just nu längtar jag efter Sally Rooneys nya, Lisa Jewells nya och säkert fyrtio till. Tur att jag går hem tre veckor innan beräknad nedkomst då jag lär varva vila med att packa upp flyttlådor (om nu inte unga fröken får för sig att titta ut tidigt, men det har jag sagt tydligt nej till). Utmärkt syssla för ljudbokslyssning!

The Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides

Vi hade 70-talstema i ena bokcirkeln förra månaden och jag föreslog min gamla favorit The Virgin Suicides – som jag säkert läst femton gånger, men det var ett tag sedan sist så jag blev sugen. Och det blev lyckligtvis de andra också! Jag bestämde mig för att läsa den på svenska denna gången, och det fick mig att förstå att jag verkligen har läst den otroligt många gånger på engelska, för originalmeningarna poppade upp i huvudet på mig under läsningen hela tiden. Men det gjorde ingenting, för jag älskar denna bok så innerligt.

Det som talar till mig allra starkast är stämningen. Till viss del tror jag att detta har med faktumet att jag såg filmen innan jag läste boken – det lite drömska, skimrande ljuset finns med mig, liksom det fantastiska soundtracket av Air (och ljuvliga The air that I breathe av The Hollies). Berättelsen är naturligtvis hemsk i sig – fem unga flickor som tar livet av sig i en liten stad i Michigan – men Eugenides lyckas berätta historien på ett sätt som gör läsningen njutbar ändå. Jag älskar hur berättarrösten är första person plural – man vet egentligen inte om det är en av pojkarna – numera medelålders män – från andra sidan gatan som berättar hela tiden eller om de turas om att berätta i ”vi-form”. Lyckat blir det, hur som helst.

“It didn’t matter in the end how old they had been, or that they were girls, but only that we had loved them, and that they hadn’t heard us calling, still do not hear us, up here in the tree house, with our thinning hair and soft bellies, calling them out of those rooms where they went to be alone for all time, alone in suicide, which is deeper than death, and where we will never find the pieces to put them back together.”

Ur The Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides, Farrar Strauss & Giroux: 1993

Filmen av Sofia Coppola är helt otrolig också. Vi har försökt hitta den på diverse streamingtjänster men den går inte ens att hyra i Sverige vilket är besynnerligt. DVD:n fanns dock på biblioteket, så den ska hämtas ut inom kort (och när du läser detta räknar jag kallt med att vi har sett den).

Detta blev något av en rörig text, men läs boken själv vetja. Jag vet inte ens hur jag ska börja att berätta om den, nämligen, utöver det lilla jag skrapade ihop ovan. Boken kan du köpa här.