Anita and me av Meera Syal

Meera Syal är en stor favorit bland brittiska komiker – bland annat i Goodness Gracious Me och The Kumars at no. 42 – men jag tror inte att hon kanske blivit så stor här. Det var hur som helst hon som läste in den helt otroliga Erotic Stories for Punjabi Widows häromåret, och då tänkte jag att jag måste läsa eller lyssna på något mer av henne. Och tre och ett halvt år senare kom jag mig alltså äntligen för att göra det.

Anita and me är semi-självbiografisk och utspelar sig i den fiktiva fabriksstaden Tollington i närheten av Birmingham. Familjen är ensamma punjabis i staden, och i slutet på sextiotalet innebar det fortfarande stora kulturkrockar. Det blir både dråpligt och sorgligt när den nioåriga Meena försöker passa in genom att bli kompis med den vilda Anita, som lär henne svärord och hur man snattar godis. Meena fastnar helt enkelt mellan chapatis och fish ‘n’ chips – och hon vet vilket hon föredrar…

Berättelserna om alla ”fastrar” – alltså alla äldre damer i närheten – för tankarna till komediserierna som Meera Syal medverkat i tidigare, där hon spelat äldre kvinnor och varit fruktansvärt rolig. Det kan bli väldigt lyckat när rätt personer skojar om stereotyper. Framför allt, dock, handlar det om England, om fördomar och om hur det fortfarande var okej att döpa en hund till N-ordet. Det är sorgligt att läsa om hur familjen utsätts för förutfattade meningar och kass attityd, och det vävs in i en annars rolig berättelse på ett sätt som gör att det blir väldigt tydligt utan att skriva på näsan.

Anita and me blev film 2002 och jag ska verkligen försöka få tag på den.

Just nu – november

November, alltså. Förra veckan var tung, med Alla Helgona en helg följt av Fars Dag igår. Men – det gäller att lägga fokus på de positiva saker man har omkring sig istället. Vi hade en mysig helg med mycket sällskapsspel och god mat och jag verkar ha fått lite nytt läsflow igen. Och snart är det jul och det ska bli så skönt med ledighet, levande ljus och lite frid.

The artists formerly known as Kulturkollo, eller några av dem i alla fall: Anna,  FannyHelena, Linda och Ulrica ger oss utmaningen Just nu första lördagen i varje månad och här kommer mina svar för november.

Just nu läser jag Blonde av Joyce Carol Oates, Nio liv av Emelie Schepp och Breathless av Jennifer Niven. Har en härlig hög med biblioteksböcker som väntar på mig och som behöver läsas under de närmaste tio dagarna, så jag hoppas att jag kan hålla igång lite flow.

Just nu tittar jag liksom praktiskt taget alla andra på Kärlek och anarki på Netflix. Har även börjat se The Queen’s Gambit, också på Netflix, och The Undoing på HBO. Sedan finns det ju en hel del annat kul också. Alla mot alla fortsätter att leverera, och jag har gillat Decenniets mästerkock som gått nu under ett par månader.

Just nu lyssnar jag inte speciellt mycket på någonting. Vissa poddar sätter verkligen guldkant på veckodagarna dock, såsom Flashback Forever och Recensörerna, men jag har varit jättedålig på att lyssna på musik i 1½ år, ungefär. Får se när jag får feeling igen!

Just nu längtar jag efter normaliteten i vardagen. Jag trivs i och för sig väldigt bra med att jobba hemifrån, men jag saknar kulturevenemang och naturligt umgänge med vänner jättemycket. Och att krama folk och att inte behöva tänka två gånger innan jag sätter mig på en spårvagn eller går till biblioteket, hur snabb jag än blivit på att kasta mig in, gå till reservationshyllan, till återlämningsdisken och ut igen 😉

Vuxna män gör saker tillsammans: en liten bok om Killinggänget av Linus Kuhlin

Mycket av det Killinggänget gjorde skedde när jag bodde utomlands – jag kan NileCity 105,6 praktiskt taget utantill, men efter det är jag pinsamt obevandrad. Jag har sett Torsk på Tallinn, ganska snart efter att den gjordes, och på senare tid lite mer tack vare en bildande make, men det är alltså mycket som jag inte kommit i kontakt med mer än i förbifarten. Linus Kuhlin har fyllt i mina kunskapsluckor på ett makalöst sätt i sin bok. Oerhört researcharbete, mycket skickligt sammanfattat och väldigt inspirerande.

Det handlar ju om humor, såklart – men lika mycket om hur det är att arbeta tillsammans med vänner, om hur vänskaper inte alltid mår så bra av att arbeta ihop och om hur livet kan vilja gå i olika riktningar som inte nödvändigtvis matchar med planen för arbetet – eller vänskapen. En kronologisk berättelse med analys och tanke, inte helt okritiskt men fullt av kärlek ändå.

Korrekturläsningen lämnar tyvärr lite att önska, men jag hängde för en gångs skull inte upp mig på det. Det var så trevlig läsning i alla fall.

Det var en slump att Snedtänkt-avsnittet om Killinggänget – det första av två, i alla fall, kom några veckor innan jag läste boken och det var en fröjd att lyssna på Kuhlin i samtal med Kalle Lind. Jag längtar efter avsnitt två!

Just nu – oktober

Några av the artists formerly known as Kulturkollo kör en Just nu-enkät i början på varje månad och jag hakar på! Gör det du också. Jag plockade listan hos Fiktiviteter och där finns även länkar till fler.

Just nu…
… läser jag: Ya Leila av Donia Saleh. Jag började på den igår kväll så har inte kommit så långt ännu. Slog någon sorts rekord igår och avslutade inte mindre än tre påbörjade böcker, det var Sömnernas sömn av Elin Säfström, Truly Devious av Maureen Johnson och The Ruins av Mat Osman.


… ser jag på: Seinfeld. Vi började från början för några veckor sedan och det är väldigt underhållande – och svårt att tänka sig att det är nästan trettio år sedan det sändes. Somliga saker är universella, andra inte. Ser även på Älska mig, som jag gillar skarpt men blir vansinnig på, och lite annat blandat. I underhållningsväg gillar jag Alla mot alla, Filip och Fredriks frågesport, och Muren. Och – ja, jag skäms inte – Paradise Hotel för det är så bisarrt att jag inte kan låta bli.


… lyssnar jag på: poddar och ljudböcker. Mina bästa poddar är Flashback Forever och Daddy Issues. Försöker lyssna på musik av och till men jag har blivit otroligt dålig på det.

… längtar jag efter: kulturevenemang och långledighet.

Filmtips: How to build a girl

Jag kan inte förstå att det är nästan fem år sedan jag läste Konsten att skapa en tjej – det känns inte som om det var så längesen. Alls! Och då kom den ändå ut 2011, men jag hade inte fastnat så totalt för Moran då. Dock kom ju uppföljaren How to be famous förra året, så det är inte så längesen vi fick hänga med Dolly Wilde.

Premiären av filmen har, som så mycket annat, blivit uppskjuten gång på gång på grund av Corona-pandemin men i måndags kom den äntligen till SF Anytime och vi såg den i tisdags. Och den är verkligen magnifik. Beanie Feldstein spelar Johanna/Dolly på ett underbart sätt – det är stundtals dråpligt men mestadels varmt, charmigt och så älskvärt. Paddy Considine gör en fantastisk pappa Morrigan och Alfie Allen är en ljuvlig fiktig singer/songwriter. Och så tittar Emma Thompson fram mot slutet!

Är det något jag hade velat ha mer av så är det London, och särskilt Camden, för jag tycker att romanerna doftar så otroligt mycket av platser jag känner till så väl – men kanske var det mer i bok två, och jag hoppas sannerligen att även den blir film för detta är så otroligt bra.

Fröken Smillas känsla för snö av Peter Høeg

Alla läste Fröken Smillas känsla för snö där i mitten på nittiotalet. Jag försökte också, men kom aldrig så långt – men jag måste ha gjort många försök, för när jag nu faktiskt kom igenom den mindes jag vissa passager och meningar nästan ordagrant. Jag kanske var för ung och boken kanske var för tjock. Det är den fortfarande, skulle jag vilja hävda, men så är det.

Jag började lyssna på den, men kom inte riktigt överens med ljudboken. Det var inte inläsningens fel, men jag blev bara distraherad och trött. Tyvärr hittade jag den inte som svensk e-bok (jag ser nu att den släpps 6 oktober), så jag läste faktiskt en engelsk översättning och det funkade okej. Det var nog bra att jag började med lyssning så att jag fick lite skandinaviska termer och ord att bära med mig in i översättningen.

Eftersom jag hävdar att alla har läst denna behöver jag inte gräva ner mig i handlingen, som är invecklad och vetenskaplig och knökfull med gubbar, men i korta drag – Smilla är en grönländsk geolog mellan trettio och fyrtio, som bor i Köpenhamn och föredrar ett liv som närmast eremit med sina böcker. Hon träffar sin pappa och hans nya unga fru då och då, och grannen Juliane och hennes son Esajas, som hon utvecklat en ovanlig vänskap med. När Esajas en bister vinterdag hittas död tror polisen att han har fallit från ett tak, men Smilla har en känsla för snö och förstår saker som ingen annan gör.

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att denna berättelse skulle leda dit den gör. Jag hade förväntat mig en ganska stillsam, klurig deckare men det blir rena actiondramat av det och jag är faktiskt lite sugen på att se filmen. Jag gillar att lära mig saker av skönlitteratur, och jag har lärt mig så mycket om Grönland, om Danmark, om snö och geologi – och kanske om människans natur.

Slutet är alldeles för långdraget och stundom för tekniskt – jag kan inte föreställa mig miljön på platsen där det utspelar sig alls, min erfarenhet av större fartyg är liksom Danmarksbåten, och det pågår i en smärre evighet. Men visst är det spännande och det är en skicklig och klurig deckare som inte följer standardmåtten. Och jag ska se filmen, det blir intressant att se hur man fått ihop denna tegelsten till långfilm på två timmar!

One to watch av Kate Stayman-London

Bea Schumacher är modebloggare, plus size och stor på sociala medier. Hon har massor av följare (och många som försöker berätta för henne att hon lever ett livsfarligt liv, för alla vet väl att alla som är tjocka är hälsosamma? Nej, just det.) och är frispråkig och vass, och när hon efter några glas vin twittrar om hur kassa produktionen bakom Main Squeeze (som Bachelor eller Bachelorette kallas i boken) är på att ha deltagare av olika färg, storlek och ursprung blir hon plötsligt kontaktad av produktionen – som vill ha Bea som sin nästa huvudperson. Trots att Bea beslutat sig för att aldrig mer dejta tackar hon ja, efter moget övervägande och påhejande. Men hon kräver att männen som ska vara i serien också har ett mångfald. Säsongen kommer heller inte att spelas in i förväg och sändas i sin helhet, utan spelas in vecka för vecka inför sändning.

Bea är bekväm i sin kropp, men hon har ett behov av att ha kontrollen – och hon förstår ganska snabbt att i en TV-produktion ligger kontrollen hos produktionen. Redan i premiärprogrammet upptäcker hon att producenten ordnat med något som orsakar stor förödmjukelse men som verkligen drar upp tittarsiffrorna.

Och mångfaldet finns – här finns alla sorters män, från oskulder till Lotharios, och från framgångsrika charmtroll till stolpskott. Och kombinationer därav. Jag tänkte inte alls på boken som en romance när jag läste, men det är väl just det den är egentligen. Det är ett gott betyg att det gick obemärkt förbi hos mig 😉 Insprängt i narrativet finns en massa artiklar, tweets, avskrifter av poddavsnitt, mail och sms och sådant. Det piggar alltid upp!

Bea är en underbar karaktär. Hon är smart och rolig och skarp – men hon är inte perfekt, och det gör henne äkta. Ibland blir jag helt galen på henne, men det är realistiskt. Och beskrivningarna av alla fantastiska kläder i böckerna är helt ljuvliga, för att inte tala om miljöerna. I pandemitider blir jag extra knäsvag av tanken på att åka till Frankrike och New York.

Kate Stayman-London är verkligen one to watch – ursäkta, det var billigt. Hon har jobbat som digital skribent för Hillary Clinton, Barack Obama, Malala, Cher och Anna Wintour, som kuriosa. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer av henne, för detta var verkligen mitt i prick.