Nord av Katarina Ekstedt och Anna Winberg Sääf

Jag tackar sällan ja till recensionsexemplar för tillfället och ber aldrig om dem, eftersom jag vet hur sällan jag hinner läsa fysiska böcker just nu. (Undantag e-böcker som jag kan läsa på nätterna, men de finns sällan tillgängliga.)

Nord hade jag dock svårt att motstå – en thriller i matmiljö var ju oemotståndligt på flera plan.

Alex känner sig ganska ensam i världen, och är det på många plan också. Han tog på sig skulden för en ödesdiger olycka i tonåren och blev därefter paria på hemorten, som han lämnade så fort han bara kunde för att utbilda sig till kock. Efter lite ströjobb får han ett erbjudande av storebrodern till en gammal kompis – att ta över hans gamla jobb som Chef de Commis på en stjärnkrog i Åre. An offer you can’t refuse, förstås.

Snart befinner han sig på nattåget dit för att börja jobba – men restaurangvärlden är hård och full av konkurrens och det är inte lätt att ta sig framåt. Han lär sig mycket men får flera gånger bakslag – det verkar som om någon saboterar för honom. Dessutom lyckas han kära ner sig i ägaren Alice Duwal, som inte bara är rik och glamourös utan dessutom gift.

Det blir en rejäl soppa av fara, lögner, sex och hot och Alex får svårt att parera jobb med privatliv. Han vet dessutom att någon är ute efter honom, men vem kan det vara`? Det måste ha med hans förflutna att göra, men hur?

Det är ganska spännande läsning av och till, även om det ibland känns lite platt. Språket var stolpigt i början (en mening i berättelsen om tågresan fick mig att pipa högt) men det blev bättre. Jag som matlagningsintresserad fick nog faktiskt allra mest ut av texterna om köket, maträtter och råvaror som verkligen var mycket välskrivet. Momenten där det nog är meningen att jag som läsare ska få hjärtat i halsgropen gick ganska obemärkt förbi – greppen har använts så enormt många gånger.

Men visst är det helt okej underhållning. Tydligen är det första boken i en serie och det blir intressant att se om karaktärerna återkommer eller om det kommer att handla om samma miljö – eller om det helt enkelt fortsätter i restaurangmiljön men på andra platser.

Boken kan man köpa här.

Tack Bookmark Förlag för recensionsexemplar!

Berätta tre saker av Callum Bloodworth

Det var, som så ofta, tack vare enligt O som jag plockade upp Berätta tre saker. Om det inte vore för den texten hade jag antagligen inte ens läst vad den handlade om utan bestämt mig för att det var någon brittisk feelgood. Men så är då inte fallet. Callum Bloodworth är förvisso britt men flyttade till Sverige när han var tolv och detta är absolut inte feelgood heller. Eller, jo. Till stor del så är det just mysigt och fint att läsa – men redan från start gör berättarrösten det klart för läsaren att det kommer inte att bli något lyckligt slut.

Livs mamma är död, och i år kommer de inte att kunna gå och titta på körsbärsblommorna i Kungsträdgården tillsammans. Hennes pappa har kraschat totalt i sorg och depression, och själv har hon flyttat in i sin storasysters klädkammare. Covid är precis på väg att lamslå världen, och strax efter att Liv av misstag blivit kysst av en kille på en fest får hon ett samtal från smittskyddet – killen har testat positivt och Liv måste nu isolera sig i två veckor. Systern flyttar hem till sin pojkvän och Liv blir ensam i den lilla ettan. Relationen med systern är ansträngd och pappan omöjlig att nå – det är bara mormor som går att prata med. Och hon bor på äldreboende 85 mil bort.

En dag knackar det på dörren till lägenheten – vem sjutton det nu kan vara. Det visar sig vara Dag, en ung kille som söker kontakt. (Det är helt osannolikt, givetvis, men man får koppla på sin suspension of disbelief.) De börjar prata genom dörren, sedan på sms, och Skype med video, och en kväll kommer Dag med picnic och ställer upp en campingstol under Livs balkong. Sedan bjuds hon in till en Skype/chattgrupp tillsammans med två av hans kompisar och plötsligt har Liv både en gemenskap, ett sammanhang och en… pojkvän? Eller?

Som sagt får berättelsen inget lyckligt slut – men vägen dit är helt ljuvlig. En så fantastiskt fin bok. Full av mörk humor (bästa sorten enligt mig, som ni vet), tonårskärlek, trovärdiga och älskvärda karaktärer och massor av charm. Jag hoppas på fler ungdomsböcker från Bloodworth – för det här kan han, bättre än de allra flesta dessutom.

Boken kan man köpa här.

Vera Svansons dagbok för hjärtekrossare och bästistjuvar (Vera Svanson, #3) av Moa De Bruin

Jag har följt Moa sedan väldigt många år tillbaka, när hon bloggade som Spiderchick och nu som författare. Böckerna om Vera Svanson är helt underbara.

Vera är elva år och skriver dagbok om sitt liv, som är kantat av bästisen Lise Berg, storebror Sebastian som är Youtuber och vill hoppa av skolan, lillasyster Olivia som är mycket pratsam och ställer till med både det ena och det andra. Pappa som är galen i tacos i alla former och mamma som är impulsiv och blir smått besatt av olika saker i varje bok. Just nu – romantik. Och så är det moster Bibban, som är hobbypolis och startar utredningar om… ja, det mesta.

Och pojkvännen Hugo, förstås. Vera och Hugo är mycket kära, men i denna boken har Hugo för det mesta sin kusin Otis på besök – och han är då inte särskilt trevlig att umgås med.

Just denna bok läste som jag som e-bok, men det är Clara Henry som läser in böckerna. Jag har lyssnat tidigare och hon gör det så otroligt bra, så jag kan varmt rekommendera en lyssning.

Tidigare böcker:

  1. Vera Svansons dagbok för tacoälskare och Halloweenfantaster
  2. Vera Svansons dagbok för vloggstjärnor och lifehackberoende

Boken kan man köpa t.ex här!

Babetta av Nina Wähä

Nu känns det som om jag kommer att upprepa vad varenda recensent redan sagt – men det må vara hänt. Jag tyckte att Wähäs Testamente var helt fantastisk, och hade därmed höga förväntningar på Babetta. Förstås. Den blev trevligt nog utsedd till bokcirkelbok för maj, perfekt!

Detta är något helt annat, vilket jag visste från start. Katja reser ner till sin kompis Lou i södra Frankrike enligt den senares önskemål. De två gick teaterlinjen tillsammans och Lou har gjort stor succé som skådespelerska, framför allt i den historiska storfilmen Babetta. Katja gav upp på skådespelardrömmen efter att ha sökt scenskolan många gånger utan framgång och jobbar istället på ett ekologiskt kafé i Stockholm – så när möjligheten att tillbringa sommaren på ett franskt chateau uppstår kan hon förstås inte säga nej. Hon säger förresten aldrig nej till Lou.

Den gamla symbiotiska vänskapen återuppstår snabbt, men jag funderar på om det inte är parasiti snarare än symbios. Redan från start känns vänskapen inte varken hälsosam eller särskilt äkta – det är effektivt gestaltat av Wähä.

Det finns två saker som jag inte riktigt gillar. För det första – en hel drös kapitel som bara analyserar Babetta. Det intresserar mig inte ett skvatt att läsa om en film som inte ens finns. Och det intresserar mig absolut inte att läsa otaliga utläggningar om Lous utseende, kläder, smink, parfym, skor… och så vidare. Dessutom blir jag lite galen på alla kapitel som inleds med att Lou ligger vid poolen och drar handen genom vattnet. Det kanske bara händer ett par gånger, men det känns som femton.

Men visst får det mig att längta till Frankrike. Och visst blir man lite hungrig. Välskrivet är det, även om jag tycker att somligt är tjatigt så är Wähäs språk tilltalande, och nog kommer att jag att läsa mer av henne i framtiden. Just Babetta var inte för mig, dock.

Dock – bonus för det alternativa slutet! Först då väcktes mitt intresse på riktigt.

Boken kan man köpa t.ex här.

Du kommer alltid ha Paris (Alma, #3) av Hanna Jedvik

Åh, vad jag har älskat att läsa denna trilogi om Alma. Den inleddes med Sommarplåga 2019, som följdes av På andra sidan bron 2020 och nu Du kommer alltid ha Paris.

Alma och Hedvig har tagit studenten och nu ska de ut och resa. Hedvig ser det som en bildningsresa, lite som den grand tour ungdomar företog sig förr som avslutning på sin utbildning – kultur och bokhandlar och performancepoesi. Alma vill mest till havet och är inte så pepp på Hedvigs detaljerade listor och planer. De ska ju leva livet nu!

Hedvig föreslår plötsligt att de ska testa att vara med andra under resan, innan de kommer hem till Göteborg igen, börjar plugga och flyttar ihop. Alma blir helt ställd, även om det är hon som mest dras till de andra de träffar på vandrarhem och annat under resan. Hedvigs förslag skapar spänningar och tvivel tjejerna emellan (vilket jag, som inte förstår öppna förhållanden alls, förstår helt och fullt). Missförstånd och paranoia uppstår och jag tycker så synd om dem båda två som ska vara på livets resa och så blir det så stökigt.

Men jag älskar skildringen av resandet ändå, av städer jag besökt och inte ännu besökt, och hav jag badat i och Frankrike som jag längtar till. Jag är nog för bekväm för tågluff, men skulle älska att göra en riktig långresa med tåg (helst utan byten :D) – det är något lugnande och lockande med det. Jag tycker också om hur handlingen utvecklar sig, för efter ett tag måste något hända – de kan inte bara gå och skava på varann och relationen.

En så fin avslutning på trilogin, som på sätt och vi gärna fått fortsätta, men som nu får ett slut som känns rätt och ärligt. Jag gillar verkligen det jag hittills läst av Hanna Jedvik och ser fram emot att se vad som kommer härnäst.

Andra böcker av Hanna Jedvik:

Kurt Cobain finns inte mer
Snart är jag borta

Själsfränden (Emma Sköld, #10) av Sofie Sarenbrant

När jag hade läst ett par sidor i Själsfränden visste jag inte om jag skulle kunna fortsätta. Tydligen stämmer det åtminstone på mig att man blir känsligare för allt som har med barn att göra när man blir förälder – och här står en kvinna på Västerbron, redo att hoppa, med en tremånadersbebis i sele på magen. Ahhhh, jag höll på att krypa ur skinnet. Men spännande från första stund blev det onekligen.

Emma Sköld får som vanligt mycket att stå i. Vem är kvinnan och varför känner hon att det enda hon kan göra nu är att ta livet av sig och sitt lilla barn?

Något jag alltid har gillat med Sarenbrants böcker är tempot. Korta kapitel passar mig bra då jag ofta har relativt korta stunde att läsa ett kapitel eller två på telefonen, lyssna på några kapitel på promenad eller buss, läsa lite fler kapitel i sängen på kvällen. Som jämförelse läser jag just nu en bok där kapitlen är uppåt hundra sidor och då blir läsningen väldigt uppbruten och det blir svårt att få riktigt flyt. Så blir det aldrig i Sarenbrants böcker.

Något som dock alltid händer är att Emma drabbas av elände och att systern Josefin med familj alltid får spela en väldigt stor roll. Nog kan en polis hamna i bekymmer, men nu börjar det gå lite överstyr. Och Josefin kan gärna få pausas i ett par böcker nu. Det blir orimligt att hon alltid är på ”rätt” ställe eller har ”rätt” information – någon annan karaktär kan gärna få ta den platsen framöver.

Men underhållande är det och bitvis nagelbitande spännande. Böckerna slutar alltid på ett sätt som gör att jag vet att jag kommer att fortsätta med serien – och det är ju onekligen lyckat i en deckare.

Tack Bookmark Förlag för recensionsexemplaret! Boken kan man köpa här.

Vända blad (Schantz förlag, #2) av Johanna Schreiber

I andra boken om Schantz förlag har berättarperspektivet skiftat till Clara, som jobbar som redaktör på förlaget. Hon har inte direkt någon särskild erfarenhet av kärlek och lyckade förhållanden, och tror absolut inte att det kan bli så lyckligt som i böckerna hon arbetar med.

När hennes största författare byter till ett konkurrerande förlag tappar Clara sugen lite grann, men en dag landar ett manus i inkorgen som är något alldeles extra. Det är en historisk kärleksroman som utspelar sig i Lappland – och Clara måste se till att Schantz får avtalet. Vad hon inte har räknat med är att författaren inte är den kvinna hon räknat med – och hon är absolut inte redo för de känslor som uppstår.

Vid sidan om detta finns en problematisk relation till familjen, en snorkig förlagschef, opålitliga kollegor och något mystiskt som pågår i förlagets ledning.

Det är kul att läsa om förlagsbranschen, beskrivningarna känns trovärdiga (även om jag inte vet speciellt mycket) och man kan dra en och annan parallell till verkligheten, tycks det mig. Jag läser inte jättemycket feelgood, men det känns onekligen som om Vända blad följer feelgoodmallen väldigt väl. Lite för väl kanske, för jag tycker att jag listade ut lite väl mycket lite väl tidigt.

Det gjorde inte så mycket. Det var underhållande lyssning och bitvis riktigt roligt. Sedan är det som sagt delar som känns väldigt förutsägbara, såsom hela delen med systern (ja x2 när jag tänker efter). Men jag kan leva med det. Jag underhöll mig trots allt med Jill Mansell och hennes gelikar i flera år efter att jag slutade plugga, när jag omöjligt kunde läsa annat än feelgood och veckotidningar. Man får vänja sig igen! Egentligen tror jag att jag borde läsa mer feelgood, men jag får spel på alla fjompiga titlar och fjompiga omslag med kvinnor avbildade bakifrån. Men det var ett sidospår!

Boken kan man köpa t.ex här!

Den sista middagen av Anna E Wahlgren

Ett gäng gamla gymnasievänner i Gävle fortsätter att träffas efter studenten – varje fredag äter de middag på den grekiska restaurangen Christos. Fram till en ödesdiger fredag fem år efter studenten, då en efterfest slutar i tragedi.

Sophie, vår berättare, flyr Gävle för Malmö och börjar jobba som radioprogramledare för ett relationsprogram. Tio år har gått när en inbjudan ramlar in från Ava, en i det gamla gänget. Hon ska hålla middagsbjudning för alla som hängde ihop förr – Sophie vill egentligen glömma allt, men kan inte låta bli att tacka ja. Kanske kommer sanningen om William fram under kvällen?

Väl framme i lyxvåningen måste alla lämna ifrån sig sina mobiltelefoner. Sedan låses dörrarna. Alla gäster har fått en liten ask på sin tallrik och genom att öppna dem en och en planerar Ava att avtäcka sanningen om vad som hände för tio år sedan. Det är en väldigt läskig premiss och det är krypande och spännande. Och lite rörigt, ärligt talat. Det är många spår och många motiv.

Det är lyckat att middagen berättas parallellt med kvällen då William hittades död i sitt badkar, men jag har ändå lite svårt att hålla ordning på persongalleriet, särskilt kvinnorna. Jag vet inte riktigt varför, så det kanske är min bristande koncentrationsförmåga. Det är dock underhållande, obehagligt och en intressant roman i sin genre.

Boken kan man köpa här.

Genombrottet – hur släktforskaren löste dubbelmordet i Linköping av Anna Bodin och Peter Sjölund

True crime blev temat för maj månads bokcirkel och det var Genombrottet som röstades fram och som vi diskuterade härom söndagen. Linköpingsmorden gick mig förbi, jag bodde utomlands när det hände och det var ingenting som blev en internationell nyhet – så det var egentligen först nu när det hela löstes som det äntrade mitt medvetande. Så gräsligt hemskt.

Det är en väldigt intressant berättelse ur släktforskningsperspektiv. DNA-testning är populärt (min pappa skickade in för några år sedan och visade sig vara 1,8% grek utöver totalt skandinav så jag har inte så mycket att komma med) och att man kan komma så långt in i en släkt medelst minsta lilla DNA-haltigt fragment är otroligt häftigt. Och att detta fruktansvärda fall kunde lösas 16 år efter att det hände är rentav fantastiskt.

Jag är inte överförtjust i berättelsen runt omkring. Jag förstår att den finns för att man ska påminnas om att poliserna i utredningen är vanliga människor, men vad de har i sina matlådor är så ointressant att det är inte klokt. (ATT de åt matlådor är väl en sak, men…). Jag blev dessutom irriterad på att en person åt fiskdoftande sushi och verkade vara frisk efteråt. Sushi ska inte lukta fisk.

Men ja – kärnan i boken är intressant, men jag hade kunnat tänka mig endast den utan bjäfset som jag inte tycker hör hemma i en bok som skildrar dessa avskyvärda handlingar och Peter Sjölunds genialitet.

Bögen är lös av Edvin Törnblom

Jag gillar Edvin Törnblom så himla mycket. Vissa tråkiga personer tycker att han är för mycket och syns överallt och visst är han mycket och visst syns han ofta MEN det är välförtjänt. Han är rolig, allmänbildad och verkar vara en väldigt varm och fin person. Därmed var det en självklarhet att lyssna på Bögen är lös när den kom ut. (Den var också utmärkt för min återinskolning i ljudboksvärlden, författarinläsning och knappt fem timmar lång.)

Här har vi en blandning av hjärtskärande berättelser om mycket mörka stunder, till hysteriskt roliga anekdoter, inspirerande personer och händelser och mycket matnyttig information om queerhistoria och om livet som queer, såväl i Sverige som utanför våra gränser.

Välformulerat och lättillgängligt med mycket av den karaktäristiska humor jag förknippar med Törnblom. Mitt enda problem är att ”obscen” och ”obskyr” verkar ha bytt plats med varandra några gånger (kanske har det helt enkelt blivit fel i inläsningen). Men det gick faktiskt bra ändå, och om jag som är så grinig med sådant kan se mellan fingrarna så måste det ju vara en riktigt bra bok. Borde läsas i skolor.

Boken kan man köpa här.