Etikett: Hodder & Stoughton

The Skeleton Key av Erin Kelly

Det är underbart att få en ny Erin Kelly i handen. Och lite läskigt också, eftersom jag automatiskt har höga förväntningar även om jag faktiskt inte varit tokig i allt hon skrivit (lex The Sick Rose). Men jag blev verkligen inte besviken på The Skeleton Key. En otroligt originell och klurig berättelse.

1971 skrev Frank Churcher boken The Golden Bones. Det är en intrikat illustrerad saga om en ung kvinna, Elinore, vars skelett ligger utspritt över hela England. I text och bilder finns komplexa ledtrådar till var benen finns. Små juveler med guld och ädelstenar, alla utformade som en del av skelettet.

Folk blev besatta av boken och av att finna de gömda juvelerna. De sålde sina hus för att ta sig till England och leta. En samlare från Filippinerna betalar sjuka summor pengar för juvelerna. En man dör på vägen. Till sist är det bara Elinores bäcken som saknas. Frank Churcher blev stenrik, men han och familjen blev också utsatta för stalkers och galningar. Särskilt dottern Nell, som egentligen heter Eleanor och som de galnaste fansen tror är Elinore herself.

Familjen Churcher och familjen Lally bor i en slags symbios i hus intill varandra i Hampstead. Nell och hennes bror har vuxit upp sida vid sida med barnen Lally, hennes bror är nu gift med dottern i Lally-familjen och alla umgås tätt. Kanske lite väl tätt ibland.

Sedan Nell attackerades av ett psykiskt sjukt fan som försökte få tag på hennes faktiska bäcken (!) har hon hållit sig undan på alla möjliga sätt. Hon bor på en båt tillsammans med sin styvdotter, och nästan ingen vet vem hon faktiskt är. Men nu ska boken ges ut på nytt, femtio år efter den första upplagan, och familjen Churcher har gått med på att medverka i en dokumentärfilm. De insisterar på att Nell ska komma hem och fira med dem, och det gör hon. Väl på plats har Frank planerat en stor happening där han avslöjar var det sista benet finns – men ingenting går som planerat och ett veritabelt helvete brakar lös.

Detta är en ohyggligt smart och spännande spänningsroman. Jag förstår inte hur Kelly har lyckats tänka ut något sådant här – det slutar inte vid ledtrådar och jakt på ben, så mycket kan jag säga. Tidsperspektiven skiftar, och det är inte bara spänning – det är relationer också. Många osunda sådana, där allt ser fint ut utifrån men under ytan bubblar konkurrens, oginhet, beroende och svek. Fabulöst väl utfört!

Boken kan man köpa här.

Andra böcker av Erin Kelly som jag läst och skrivit om: Grenar av gift, The ties that bind, He said / She said, Broadchurch Stories Vol. 1, Stone mothers, The burning air, The sick rose, Watch her fall.

The Museum of Ordinary People av Mike Gayle

Jess mamma har dött plötsligt, och hon har beslutat sig för att ensam ta hand om att tömma sitt barndomshem på prylar. Somligt sparas, det mesta skänks – men när hon hittar sina gamla uppslagsverk, som mamman gav henne när hon var barn trots att de egentligen inte hade råd, blir hon rådvill. Hon har absolut inte plats för dem i pojkvännens minimalistiska lägenhet i Canary Wharf, men hon kan absolut inte bringa sig till att göra sig av med dem heller. De får stå i pappkassar tills hon kan göra något åt dem.

Pojkvännen Guy vill att han och Jess ska köpa sitt första egna hus med pengarna Jess får in från försäljningen av mammans hus i Nottingham. Hon hänger med på tåget – men om den befintliga lägenheten ska visas kan inte hennes gamla uppslagsverk stå och skräpa i hallen. Hon får höra talas om ett museum, The Museum of Ordinary People i Peckham och åker dit med böckerna. På plats hittar hon ett företag som tömmer hus åt folk och en ny ägare, Alex, som mystiskt fått företaget testamenterat till sig men inte har en aning om att det ska finnas ett museum där.

Frågetecknen rätar ut sig så sakteliga, och eftersom Jess är utbildad curator ser hon chansen att äntligen få lämna receptionistjobbet på en anonym jättefirma inne i London och få ta sig an det som hon verkligen brinner för och är utbildad till. Vägen dit är krokig förstås – annars blir det ingen roman – och berättelsen kommer i olika tidsramar.

Det fanns några irritationsmoment för mig. En jättestor grej som bara slängs in från sidlinjen (tycks det mig) och en annan pågående grej som inte känns riktigt Gayle-sk. Men det är fortfarande en bra och underhållande roman, och humorn som jag önskar mig i denna sorts relationsroman sitter som en smäck.

Boken kan man köpa här.

Watch her fall av Erin Kelly

När Erin Kelly har en ny bok på gång ser jag till att vara tidigt ute med att antingen beställa den på biblioteket eller komma på en annan lösning. Inför Watch her fall förbeställde jag den till min Kindle, glömde nästan bort den och blev mycket glatt ”överraskad”, eller påmind, på skärtorsdagen när den damp ner klockan sex på morgonen.

Watch her fall utspelar sig på ett ryskt balettkonservatorium i London, där dansarna bor, tränar, lever och framträder. Från 11 års ålder kan barn accepteras på internatet, och det gäller att leva upp till förväntningarna – som är höga. Det är ingen enkel värld att existera i, det är ett som är säkert.

Ett inpass här – Svenska Balettskolan huserar på min gamla högstadieskola, och en av mina dåvarande nära vänner gick i en av dessa klasser. Berättelserna om hur hårt de tränade och den hårda press de hade på sig gällande utseende och liknande var skrämmande. Det är inte lätt att genomgå puberteten i tight balettdräkt inför kritiska ögon, så mycket var säkert och mer än en tjej i hennes klass blev ätstörd på kuppen. Nästan ingen fortsatte dansa på en sådan nivå efter högstadiet. Så jag har sett detta på nära håll – men på en helt annan nivå än den i Erin Kellys bok.

Handlingen cirkulerar kring Ava Kirilova, dotter till chefen för hela kompaniet, Nicky Kirilov, som tog sig till England från Ryssland många år tidigare. Man förbereder sig för ett framträdande av Svansjön, där Ava har rollerna som Odette/Odile, den berömda dubbla rollen. Hon är den stora stjärnan – men med detta kommer förstås avundsjuka från andra runt omkring.

Det hela blir en oerhört smart spänningsroman, i en spiral av händelser som jag absolut inte kunde förutse. Jag vill inte gå in på det heller, just för att den är så oförutsägbar. Men det är klurigt och väl sammansatt, Kelly skriver fantastiskt bra och jag läste under varje ledig sekund under ett par dagar.

Jag gillar böcker som får mig att googla och forska vidare och så blev det verkligen här, jag blev tvungen att se flera olika klipp från olika uppsättningar av Svansjön för att se de olika karaktärerna och särskilt de 32 fouettéerna i slutet (börjar vid 0.39).

Boken säljs in som en kombination av filmen Black Swan och tv-serien Killing Eve, och kan köpas här.

The man I think I know av Mike Gayle

James DeWitt har hållit sig lugn sedan Incidenten. Han har flyttat från sin tjusiga takvåning inne i Birmingham, hem till sina föräldrar igen – för hur mycket han än försöker så kan han inte klara sig själv längre. När Incidenten skedde var han nyvald som parlamentsledamot och oerhört framgångsrik inom fastighetsbranschen. Nu är han raka motsatsen till succé.

Det är Danny Allen också. Han har just fått reda på att han inte längre kan få a-kassa och är därmed på väg rakt ner i botten. Han är nykter alkoholist sedan många år tillbaka, men är nära ett återfall när han går på ett AA-möte och beslutar sig för att göra något av sitt liv – även om det ”bara” är att börja jobba på ett vårdhem.

James hamnar på vårdhemmet när hans föräldrar får en kryssning i bröllopsgåva av James och hans syster – eftersom brandkåren kom sist han var ensam hemma och försökte steka bacon. Och James känner igen Danny. Sist de sågs var Danny den mest framgångsrike eleven på den fina privatskola de båda gick på. Hur har han hamnat här? Och varför vägrar han att erkänna att han och James känner varandra?

Detta är en helt underbart fin berättelse om vänskap och familj. Om hur oväntade skeenden i livet kan vända allting upp och ner, och om hur man faktiskt inte alls alltid kan bestämma själv i vilken riktning livet ska gå. Sakta men säkert får läsaren reda på vad som har hänt i både Dannys och James liv som resulterat i att de nu befinner sig där de är.

Jag har nämnt förut att Mike Gayles tidigare romaner i lad-lit-genren är fantastiskt roliga och träffsäkra, men han är minst lika bra nu när han skriver romaner med tyngre ämnen såsom En halv värld bort, och All the lonely people – och nu The man I think I know. Gayle vann en Outstanding Achievement Award utlyst av Romantic Novelists Association här i veckan vilket är välförtjänt, men han skriver absolut inte bara romance – även om man nog skulle kunna kalla detta en bromance.

Boken finns att köpa här.

The sick rose av Erin Kelly

Erin Kelly är en av de författare vars böcker jag alltid försöker få tag på så fort något nytt kommer ut, ända sedan Grenar av gift som tog mig med storm för ett antal år sedan. Men just denna har blivit liggande, av någon anledning – men nu har jag alltså läst.

Paul blev mobbad och misshandlad i skolan, tills Daniel dök upp. Daniel blev hans beskyddare och i gengäld känner Paul att han står i tacksamhetsskuld till honom. När de blir äldre blir han således indragen i ett liv i kriminalitet, men det som börjar med småtjyveri av metallskrot eskalerar ganska snabbt. När boken börjar sitter Paul och Daniel i varsitt förhörsrum hos polisen, misstänkta för mord. Paul blir lurad till att tro att Daniel erkänt, och går därmed med på att vittna mot honom i utbyte mot sin frihet. Han skickas iväg till en gammal herrgård där ett projekt drivs för ungdomar ”på glid”, med att restaurera den gamla trädgården så att den förhoppningsvis ska bli en turistattraktion.

Bland personalen på herrgården finns Louisa. Hon har också massor av mörka hemligheter i sitt förflutna, men hon har försökt trycka undan dem och sina svåra skuldkänslor i många år. När Paul dyker upp ser hon sin gamla kärlek igen – de är fruktansvärt lika, och Paul och Louisa inleder snart en relation i den lilla husvagnen där hon bor i smyg.

Berättelsen består främst av flashbacks – Pauls uppväxt och ungdom i Essex, och Louisas liv i en välbeställd familj i västra London, där hon försöker revoltera genom att klä sig alternativt och jobba på Kensington Market, men varje kväll går hon hem till det stora tjusiga huset. En dag träffar hon en kille i marknadsståndet där hon jobbar med kristaller och eteriska oljor och innan hon vet ordet av ingår hon i hans gäng – han är med i ett lite halvstort rockband. Men det slutar inte väl, och Louisa flyr – först för att bli trädgårdsmästare, sedan vidare till herrgården. Flashbackarna är faktiskt mer intressanta än den mer ”nutida” berättelsen.

Det finns lite situationer där jag verkligen inte kan förstå karaktärernas agerande, hur mycket jag än försöker, och jag har svårt att komma särskilt Louisa inpå livet. Det finns mycket potential som inte utnyttjas i den här berättelsen och det är synd. Slutet känns lite hafsigt och ogenomtänkt – det påminner om hur noveller slutade på mellanstadiet när man plötsligt fick slut på tid eller plats eller inspiration. Men okej underhållning är det, ändå. Jag hade bara väntat mig mycket mer.

Titeln The Sick Rose kommer ur William Blakes dikt med samma namn:

O Rose thou art sick. 
The invisible worm, 
That flies in the night 
In the howling storm: 

Has found out thy bed
Of crimson joy:
And his dark secret love
Does thy life destroy.

William Blake: 1794

Boken finns att köpa här.

Pretending av Holly Bourne

Jag impulsköpte en ungdomsbok av Holly Bourne när jag var i Cornwall 2016, men upptäckte när jag kom hem att det var del två i en serie – jag läste första boken, Am I normal yet? ett par år senare men den andra står och skäms i hyllan – varför vet jag inte, för jag gillade verkligen den första. Ännu en titel för julledigheten, kanske.

Pretending köpte jag när det råkade vara rea i Kindle-butiken, jag kände ju igen författarens namn och tyckte att omslaget såg ut att vara lite edgy och chicklit-aktigt, och så plockade jag upp den i förra veckan då den legat och väntat ett bra tag. Edgy är den kanske på sätt och vis, men inte chicklit på det vanliga viset. Det är en hjärtskärande berättelse om en ung kvinna, April, som för några år sedan blivit våldtagen av sin pojkvän, i en relation som redan var skadlig, och som nu försöker plocka upp bitarna av sig själv. Hon arbetar på en välgörenhetsorganisation som just vägleder kring sex och relationer och det är oundvikligt att frågor som triggar hennes trauma dyker upp.

Men hon vill gärna kunna vara tillsammans med någon, och uppfinner därför ett alter ego, Gretel. En sådan där cool girl som är rolig, extrovert, sexig, utmanande och helt utan problem i livet. Som Gretel kan hon dejta och låtsas njuta av livet, men det är ju just på låtsas. Naturligtvis blir det problematiskt när hon träffar en man som faktiskt kan vara Den Rätte – men han tror ju att det är Gretel han dejtar.

Gretel får även en egen röst i ett gäng ”mellankapitel”, där man får veta hur en Gretel tänker och beter sig. Just dessa hoppade jag mestadels över, det gav inte så mycket.

Just detta låter ju roligt och dråpligt, men boken är inte rolig – den är hjärtskärande och det gäller att man är medveten om temat kring sexuellt våld och trauma innan man ger sig på den. Ibland glömmer man bort det, när det känns som om man läser vilken bok som helst om en ung kvinna i London, men det vänder alltid snabbt för traumat är alltid med April. Det är hudlöst och ärligt och mycket välskrivet.

Jag tycker otroligt mycket om April, och även hennes arbetskamrat Matt som är hennes ”buddy” och som känner till hennes bakgrund och försöker skydda henne – deras relation är väldigt fin. En riktigt läsvärd bok – men inget för den som är ute efter lite upplyftande läsning.

Boken finns att köpa här.

Us av David Nicholls

Jag läste någonstans att Us har blivit tv-serie, och även om den inte lär komma till någon streamingtjänst nära mig under den närmaste tiden så blev jag sugen på att läsa boken, som legat i min Storytelhylla i flera år. Sagt och gjort! Jag lyssnade på den engelska ljudboken och den funkade fint i det formatet. Lagom långa kapitel och en bra berättarröst.

Douglas Petersen, hans fru Connie och deras son Albie ska resa runt i Europa i en hel månad. Det är Connies idé, att de ska se huvudstäder och väcka Albies konstintresse och Douglas, mild och snäll, tänker att detta ska bli resan då deras relation får en ny gnista och när han ska få chansen att bonda med sonen, som är en typisk lite humörsvängig tonårsgrabb.

Det är bara det att strax innan resan ska bli av meddelar Connie att hon funderar på skilsmässa. Douglas har längtat efter att de ska bli gamla tillsammans – men varför skulle någon längta efter det, frågar sig Connie. De bestämmer sig för att åtminstone göra denna resa tillsammans – Douglas med en viss naiv optimism.

I dessa tider, när vi inte får resa fritt, tyckte jag att det var väldigt trevligt att åka tåg genom Europa tillsammans med familjen Petersen. Somliga platser de besöker har jag egna bilder av, somliga är nya (och där känns det lite som om jag läser en guidebok). Det är förstås inte bara en uppradning av konstgallerier och katedraler – det händer en hel del annat också, blandat med tillbakablickar från när Douglas och Connie var unga och förälskade. Och det är rätt mysigt. Ibland väldigt roligt, ibland extremt vemodigt och sorgligt.

Lite ojämnt och lite för långdraget – men jag tyckte ändå ganska mycket om den, om än inte lika mycket som de andra böcker jag läst av Nicholls. Jag kommer absolut att se serien om jag får chansen!

Annat – bättre – av David Nicholls: En dag, Starter for ten och Bitterljuva dagar.

The burning air av Erin Kelly

Erin Kelly golvade mig med The Poison Tree, och jag har betat av större delen av hennes utgivning under åren som gått. Just The Burning Air har gått mig förbi, men så hittade jag den i en bokbytarhylla någon gång i vintras tror jag och sist jag var på kontoret plockade jag med den hem från den lilla högen jag har på jobbet för att langa till folk som ber om boktips till semestern. Det känns alltid bra!

The Burning Air cirkulerar kring familjen MacBridge, och inleds med ett utdrag ur matriarken Lydias dagbok. Vi förstår att hon snart ska dö, och det gör hon också, tidigt i handlingen. Ett antal månader går och det är dags för Bonfire Night, som familjen alltid firar i sin ombyggda lada i Devon. Ingenting är som vanligt i och med Lydias död. Äldsta dottern Sophie kämpar med sina fyra barn och ett krångligt äktenskap, och ende sonen Felix har med sig en flickvän för första gången.

Kerry, Felix flickvän, verkar väldigt udda – hon säger knappt ett ord och har med sig helt fel kläder för en helg ute på landet, men verkar väldigt bra med barn. Sophie går motvilligt med på att låta henne sitta barnvakt för sin yngsta när resten av familjen ska åka in till Ottery St. Mary för att fira Bonfire Night – för visst har Sophie förtjänat en kväll ute. När de kommer tillbaka är både Kerry och bebisen borta. Men vart kan de ha tagit vägen? Hon har inte haft tillgång till bil och det är alldeles för långt att gå till närmsta större ort. Har båda två blivit kidnappade? I så fall – varför?

Parallellt med den nutida berättelsen finns en annan berättelse, om ett barn som växer upp med en svårt psykiskt sjuk mamma och inte får de möjligheter de tycker att de förtjänar i livet.

Detta är kanske ingen speciellt trovärdig berättelse – det är för långsökt på sina ställen. Men det är faktiskt otroligt spännande, och Erin Kelly lurar mig ett par gånger om. Vilket är precis vad jag önskar mig av en spänningsroman. Hon skriver fruktansvärt bra och det är underhållande hela vägen igenom.

All the lonely people av Mike Gayle

Mike Gayle och jag blev bekant genom hans lad-lit under tidigt 2000-tal, men under de snart tio år som jag varit hemma i Sverige igen har jag glömt bort honom lite grann. Men så hade Norstedts den goda smaken att översätta och ge ut hans förra roman, En halv värld bort förra året och jag påmindes om hur mycket jag tycker om honom. Hans senaste böcker är lite djupare och allvarligare än de tidiga, men de har fortfarande samma humor och värme som förr. Det känns tryggt.

Gayle har själv västindiskt påbrå, och så även flera av hans karaktärer. Här träffar vi Hubert Bird, som lämnade Jamaica på femtiotalet för att det var i England som jobben fanns. Han fick kämpa hårt på tuffa jobb för att hanka sig fram, i ett fortfarande rasistiskt och segregerat samhälle, men hade stöd och vänskap omkring sig och träffade sitt livs kärlek i en brittisk kvin, Joyce, vars familj stötte bort henne då hon valt en svart man. Det blev de två mot världen, så småningom med två barn och relativt god levnadsstandard.

Men nu är Hubert gammal och ensam och lever för telefonsamtalen från dottern i Australien på söndagarna. Ja, och katten Puss också. Hans dotter är orolig för sin pappa, att han ska vara ensam, så Hubert har resolut uppfunnit ett gäng andra pensionärer som han lever loppan med på trädgårdscentra och bingo. Men det finns inga vänner, inte på riktigt.

En dag knackar den nya grannen på dörren – singelmamman Ashleigh med sin lilla dotter Layla i följe. Just den dagen ska dottern Ruth ringa från Australien så Hubert skickar iväg dem, men några dagar senare behöver Ashleigh desperat hjälp med barnvakt och Hubert ställer upp. Och det blir – som de bevingade orden säger – början på en underbar vänskap. Och mer därtill – de beslutar sig tillsammans för att få ordning på ensamhetsepidemin i Bromley.

Hemligheter och lögner uppdagas, och det blir en oväntad period framöver. Det är både roligt och lite spännande, ibland gräsligt sorgligt och ibland lika hjärtevärmande. Emellan kapitlen om Ashleigh och Hubert kommer berättelsen om Huberts liv i kronologisk ordning – hemskt och vackert, allt på en gång. En jättefin roman om vänskap över generationsgränserna, om familj, kärlek, ursprung och känslan av ett hem.