Galgbergets väktare (Maria Wern, #22) av Anna Jansson

En deckarserie som är uppe i över tjugo böcker riskerar förstås att börja tappa sin charm. Maria Wern-böckerna gör faktiskt inte det, jag tycker att detta var den bästa på ett tag. En riktigt bra story.

Marias man Björn har blivit förlamad från halsen och neråt, och kan knappt kommunicera alls. Han vårdas i hemmet av Maria och diverse personliga assistenter, och när ett lik hittas i vattnet behöver hon arbeta mer och därmed lämna över en stor del av ansvaret just till assistenterna. Ett annat mord sker efter ett par tonåringars hemliga kärleksmöte, och flickans föräldrar hanterar det på ett väldigt underligt sätt.

Det är väldigt spännande och lagom intrikat, även för min hjärna som just nu ofta beter sig som gröt och vill somna så fort jag lägger mig ner. Här finns gammal folktro sida vid sida med modern teknik, det blir en bra balans.

Som så ofta är det polisernas privatliv som blir riktigt intressant, och tyvärr hade jag förstått lite för mycket av en annan bloggrecension gällande slutet – men det är sådant som händer, är man känslig för sådant får man undvika att läsa!

Boken finns att köpa här. Jag lyssnade på den i en app nära dig eftersom Norstedts numera tar evigheter på sig att släppa e-böcker vilket är hemskt tråkigt.

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk

Jag har inte läst speciellt många nobelpristagare, och har oftast ingen vild lust att göra det heller – även om jag verkligen gillar ett par stycken, såsom Ishiguro och Pinter. Nu valdes Tokarczuk, 2018 års pristagare till månadens bok i Bokcirkeln Varmprat – kul val, som jag tänkt läsa ett bra tag.

Det är en väldigt speciell roman, absurd och excentrisk och bitvis väldigt rolig. Huvudpersonen Janina är såväl broingenjör som lärarvikarie och översättare av William Blake till polska – och så ställer hon horoskop, också. En väldigt speciell person och berättare, med andra ord. Just nu är hon en av de få bofasta i en liten by nära tjeckiska gränsen där hon passar husen i närheten som står tomma under vintern. En av grannarna hittas död – mördad – och Janina är övertygad om att det är djuren mannen jagat som dödat honom. Fler mäktiga män hittas döda och fler indicier och bevis pekar på att det är just djuren som tar sin revansch på jägarna.

En väldigt annorlunda bok, som delvis känns som en deckare och delvis som något av Kafka. Jag har själv diverse funderingar kring jakt och etik, och detta var riktigt intressanta resonemang. Det gjorde ingenting alls att jag förstod ganska tidigt hur det hela hängde ihop – det var fängslande att läsa ändå. Vackert språk, spännande miljöer och en lagom dos humor.

Boken finns att köpa här!

The Night Hawks (Ruth Galloway, #13) av Elly Griffiths

Det är alltid lika fantastiskt när jag får en notis från biblioteket om att en ny bok i en serie som jag följer slaviskt är redo för upphämtning – och lika vemodigt när jag sedan har läst klart boken på ett par dagar. Men så är det, varenda gång.

Ruth Galloway är ju en av mina absoluta favoriter bland återkommande huvudpersoner. Det har funnits ett och annat som skavt lite i beskrivningen av henne tidigare – nämligen hennes besatthet av sin vikt – men om jag inte minns helt fel var detta helt borta i The Night Hawks. Befriande!

Ett gäng personer som söker av Norfolks kust med hjälp av metalldetektorer hittar en natt en kropp. Man tror först att det är något som fallit från en flyktingbåt, men när mannen identifieras och det visar sig att han är från området visar det sig snart att det handlar om mord. Det hittas även en hel del bronsålderslämningar, som förstås är det som intresserar Ruth mest.

Ett annat mord sker i närheten, där man tror att maken skjutit sin hustru och sedan sig själv. I sitt avskedsbrev hänvisar mannen till en kropp i trädgården – Ruth gräver, och de hittar ett stort hundskelett. Detta drar tankarna till den gamla Norfolk-legenden om The Black Shuck, en stor mytisk hund som sägs visa sig som ett omen för död.

Ruth har blivit chef på arkeologiska institutionen, vilket är trevligt, men hon har fått en jobbig ny kollega. Dessutom saknar hon att undervisa så mycket som hon gjorde förut. Men hon verkar ganska tillfreds tycker jag, för att ha brutit upp med ex-fästmannen såpass nyss. Hennes pappa hemma i Eltham kommer dock med uppskakande nyheter – hur ska detta hanteras?

Som vanligt är huvudpersonernas privatliv minst lika intressant som brottsfallet – och då tycker jag ändå att brottsfallet var väldigt spännande denna gång. Kate har blivit stor och är väldigt rolig och trovärdig som tweenie med TikTok och allt vad det är och jag älskar ju Cathbad, en fantastiskt bra karaktär. Gillade alltså denna skarpt, och det är väldigt positivt att det jobbigaste – Ruths obefogade vikthets – har försvunnit.

Boken kan man köpa här.

Because of you av Dawn French

Det var så himla roligt att se att Dawn French finns med på långa lista för Women’s Prize for Fiction. Jag tycker att humoristiska böcker måste få höra hemma i finrummet, det kan inte bara vara litterärt och svåråtkomligt. Dawn French är ett geni – mycket för att hon presenterar sin humor med sådan enorm värme. Titta bara på The Vicar of Dibley, som är en av mina favoritserier – den är full av original och halvknasiga karaktärer, men de beskrivs med värme och kärlek samtidigt som de är väldigt roliga.

Because of you är en berättelse om mödrar och döttrar. Den inleds på en förlossningsavdelning på ett sjukhus i London, strax efter midnatt 2000-01-01. Två kvinnor befinner sig mitt uppe i sitt förlossningsarbete, men det är bara en av dem som kommer att lämna avdelningen med ett barn. Det är dock inte den modern man kan tro.

Sjutton år senare träffar vi detta barn, Minnie. Hon är gravid, och när graviditeten blev känd tvingades hennes mamma att berätta sanningen om Minnies liv. Hon har lyckats dölja Minnie från myndigheterna hyfsat väl genom åren – låtsats ha slarvat bort födelseattester och fått nya utskrivna för att kunna skriva in henne i skolan och sådant, men de har lyckats undvika läkare. Tills nu – för som gravid kommer hon att vara tvungen att skrivas in i systemet. Och då måste sanningen fram.

Samtidigt finns det andra föräldraparet kvar – som inte alls har förlikat sig med situationen…

En otroligt fin berättelse om kärlek, om huruvida blod är tjockare än vatten, om drömmar – och om sanningar och lögner. Berättelsen är full av humor – det finns en oerhört rolig polis som påminner om Officer Crabtree i Allô Allô – men svärtan finns där hela tiden, för som läsare vet man vad som hänt redan i första kapitlet.

Boken finns att köpa här. Missa inte!

Je m’appelle Agneta av Emma Hamberg

Emma Hamberg gör mig aldrig besviken – hon är en av få författare som jag alltid våga ha höga förväntningar på, för hon levererar alltid. Je m’appelle Agneta var alltså inget undantag. Den fick mig dessutom att få tillbaka lyssningslusten, som flytt mig de senaste månaderna. Rätt skönt, särskilt så här års. (Och i och med att väldigt mycket släpps som ljudbok flera månader innan e-boken denna vår, av någon anledning.)

Agneta är snart femtio år, lever tillsammans med hälsofreaket Magnus som vill äta kall gröt och cykla jättefort i blanka tights. Själv gömmer hon ost bakom tvättmaskinen och drömmer om något helt annat. Barnen är utflugna och större delen av kontakten med dem sker via Swish och jobbet på Trafikkontoret är själadödande tråkigt.

En dag får hon syn på en annons i tidningen: ”Äldre pojke behöver hjälp. Nu. Laga mat. Städning jättestor hus. Mycket viktig – varje fredagar 17.00 sitt på bar. Måste prata svenskan! Pojken bor Saint Carelle, Provence, Frankrike.”

Något far i Agneta, hon svarar på annonsen och efter en del tvekan står hon snart på torget i Saint Carelle, redo för sitt au pair-jobb. Hon kan ju alltid åka hem, om det inte blir bra! Bra blir det – men inte alls som hon tänkt sig. Den äldre pojken är 80+, svensk men sedan många många år boende i Frankrike, men på väg in i demensen vill han bara tala svenska. Agneta och Einar, som den äldre pojken heter, får till slut en fantastiskt fin relation. De dansar på nätterna och Einar berättar om sitt liv, om sonen han tvingades lämna i Stockholm för längesedan, och som han nu varje fredag hoppas ska dyka upp på baren.

Det är en berättelse full av mat, dryck, dofter, äventyr, värme, kärlek, lila underkläder och frankofili. Rackarns, vad jag längtar efter att få resa till Frankrike igen!

Boken finns att köpa här, men om du gillar att lyssna på böcker är denna ypperligt inläst av författaren själv. En underbart fin berättelse.

Last night av Mhairi McFarlane

Mhairi McFarlane har ganska snabbt blivit bokbloggarnas favorit-feelgood-författare, och jag är inget undantag. Det känns lite som om hon har sprutat ur sig böcker under ett par år bara, men när jag tittar bakåt i arkivet ser jag att det var ganska precis sex år sedan jag läste You had me at hello – och då verkar jag ha varit sist på bollen dessutom. Nåväl, det spelar ingen roll – men det är en ren fröjd att läsa McFarlane. Hon är fruktansvärt rolig, sådär så att man skrattar rakt ut vilket sällan händer, men hon drar sig inte för att skriva om mörker heller. Och som ni säkert vet vid det här laget tycker jag att komik är roligast med en svart kant.

Last night handlar om när livet tar en hastig och katastrofal vändning, på grund av något som verkar vara en tillfällighet och en förbannad otur. Eve, Justin, Susie och Ed har varit vänner i vad som verkar som evigheter – nu, när de är några och trettio, umgås de fortfarande och torsdagarnas quiz på puben är heliga. Eve och Ed har något av en kärlekshistoria i bagaget, och Eve är fortfarande kär i Ed – men han har en flickvän som varit med sedan universitetstiden, Hester. Och just denna torsdagskväll bestämmer hon sig för att det är dags att fria.

Det är dock inte det som gör att allas liv vänds upp och ner – och jag tänker inte berätta vad det är heller. Men det leder till en ganska mörk och bitvis spännande berättelse – fortfarande full av humor och värme, dock. Underhållande men tänkvärd. Vi är många som mår bra av att påminnas om att leva livet varje dag, tror jag.

Boken kommer på svenska i augusti, då under namnet Sanningen kommer om natten vilket jag tycker är lite tråkigt eftersom Last night av The Strokes är en mycket bättre låt än Sarah Dawn Finers men vad vet jag. (McFarlanes böcker har traditionellt titlar uppkallad efter låtar i Sverige, ibland ”översatta” och ibland inte.) Tills dess finns den förstås på engelska, och även i en amerikansk utgåva där den av någon anledning heter Just last night.

Watch her fall av Erin Kelly

När Erin Kelly har en ny bok på gång ser jag till att vara tidigt ute med att antingen beställa den på biblioteket eller komma på en annan lösning. Inför Watch her fall förbeställde jag den till min Kindle, glömde nästan bort den och blev mycket glatt ”överraskad”, eller påmind, på skärtorsdagen när den damp ner klockan sex på morgonen.

Watch her fall utspelar sig på ett ryskt balettkonservatorium i London, där dansarna bor, tränar, lever och framträder. Från 11 års ålder kan barn accepteras på internatet, och det gäller att leva upp till förväntningarna – som är höga. Det är ingen enkel värld att existera i, det är ett som är säkert.

Ett inpass här – Svenska Balettskolan huserar på min gamla högstadieskola, och en av mina dåvarande nära vänner gick i en av dessa klasser. Berättelserna om hur hårt de tränade och den hårda press de hade på sig gällande utseende och liknande var skrämmande. Det är inte lätt att genomgå puberteten i tight balettdräkt inför kritiska ögon, så mycket var säkert och mer än en tjej i hennes klass blev ätstörd på kuppen. Nästan ingen fortsatte dansa på en sådan nivå efter högstadiet. Så jag har sett detta på nära håll – men på en helt annan nivå än den i Erin Kellys bok.

Handlingen cirkulerar kring Ava Kirilova, dotter till chefen för hela kompaniet, Nicky Kirilov, som tog sig till England från Ryssland många år tidigare. Man förbereder sig för ett framträdande av Svansjön, där Ava har rollerna som Odette/Odile, den berömda dubbla rollen. Hon är den stora stjärnan – men med detta kommer förstås avundsjuka från andra runt omkring.

Det hela blir en oerhört smart spänningsroman, i en spiral av händelser som jag absolut inte kunde förutse. Jag vill inte gå in på det heller, just för att den är så oförutsägbar. Men det är klurigt och väl sammansatt, Kelly skriver fantastiskt bra och jag läste under varje ledig sekund under ett par dagar.

Jag gillar böcker som får mig att googla och forska vidare och så blev det verkligen här, jag blev tvungen att se flera olika klipp från olika uppsättningar av Svansjön för att se de olika karaktärerna och särskilt de 32 fouettéerna i slutet (börjar vid 0.39).

Boken säljs in som en kombination av filmen Black Swan och tv-serien Killing Eve, och kan köpas här.

Främlingar på ett tåg av Patricia Highsmith

Jag hade lite olika böcker som jag hade tänkt läsa som påskekrim, men när jag hade läst Spring eller dö tappade jag intresset för flera som jag tänkt läst. Sagt och gjort – då plockar man med fördel upp en klassiker. Det hade kunnat bli Poirot eller Sayers, men det blev Patricia Highsmiths debut, Främlingar på ett tåg, som ju även blivit film i Hitchcocks regi (men den är enligt ryktet ganska olik boken).

Guy Haines träffar Bruno Anthony på ett tåg. Haines är på resande fot för att ta ut skilsmässa från sin otrogna fru, Bruno å andra sidan har mord i sinnet. De äter middag tillsammans i Brunos privata kupé och en fullständigt vansinnig spiral tar fart när Bruno föreslår att de två ska byta mord med varandra. Han ska mörda Guys soon-to-be ex-fru, medan Guy ska mörda Brunos far. Ingen av dem har något motiv för morden – det skulle bli två perfekta brott.

Guy vill egentligen inte ha något med detta att göra, men när Bruno sätter igång sitt maskineri blir han fast i ett nät av missbruk, stalking och psykotiskt beteende. Det är riktigt läskigt ibland, klaustrofobiskt och krypande och mycket välskrivet. För mig är den inte lika bra som The talented Mr Ripley, men stilen och den märkliga känslan när man inte riktigt vet vem man ska heja på finns med även här. Riktigt kul att ha läst den.

Boken finns att köpa här.

Spring eller dö (Doggerland, #4) av Maria Adolfsson

Serien om Doggerland kom in och tog mig och många andra med storm 2018. Det händer inte så ofta att jag kastar mig över en ny bokserie, men det var så otroligt spännande att böckerna utspelar sig i ett fiktivt örike, en kombination mellan Skandinavien, Storbritannien och Nederländerna – what’s not to like?

Jag har skrivit om de tre första böckerna här: Felsteg, Stormvarning och Mellan djävulen och havet.

Karen Eiken Hornby är en fantastiskt bra poliskaraktär. Hon är olydig och inte speciellt intresserad av att följa regler, men hon är samtidigt en omtänksam och god människa. I första boken var hon något av en enstöring som ”råkade” ligga med sin chef under ostronfestivalen Oistra – i fjärde boken är hon stadgad, har sin chefs dotter som inneboende och är höggravid vid nästan femtio års ålder. Lite skillnad! Det är svårt att tänka sig att bara ett år har gått, men så är det – när handlingen i Spring eller dö tar sin början är det en vecka kvar till Oist.

Det är dock redan fest i Dunker, Doggerlands huvudstad. Doggerlands första Pride-parad ska gå av stapeln och valrörelsen är i full gång – hamnen och alla uteserveringar är knökfulla. Panik utbryter när någon plötsligt öppnar eld in i folkmassan från ett hotell mittemot – när polisen kommer dit hittar de den förmodade gärningsmannen skjuten, förmodat för egen hand, på hotellrummet. Därmed verkar brottet löst, men Karen accepterar det inte. Hon måste få reda på vad motivet var och varför någon skulle vilja göra något sådant. Egentligen är det meningen att hon ska gå på föräldraledighet, men det får vänta.

Det blir en otroligt spännande och rafflande berättelse, smart berättad och lagom klurig. Jag har ingen aning om hur det ska sluta och klichéerna som stör mig så mycket i deckarslut lyser med sin frånvaro. Befriande! Adolfsson skriver mycket flyhänt och drivet och Doggerland förblir en av mina stora favoriter i deckargenren.

Jag lyssnade delvis på boken i ypperlig inläsning av Angela Kovacs. Vill man läsa en fysisk bok finns den att köpa här.

Hjärtat i översta lådan (Nella, #1) och Ballongfararens morgon (Nella, #2) av Anita Eklund Lykull

Det är underbart att Saga Egmont ger ut mina gamla favoriter av Anita Eklund Lykull som e-böcker på nytt, men det är både skrattretande och irriterande att de inte överväger böckernas innehåll när de väljer omslag. Nå – det nyare för Ballongfararens morgon är okej, om det nu är studentmössor som syns i högerkanten, men det nya för Hjärtat i översta lådan har ingen som helst koppling till handlingen. Men men, man får vara glad för det lilla.

Jag har läst böckerna om Nella minst tio gånger var och jag älskar dem fortfarande. Nella – Cornelia, egentligen – hittades i en telefonkiosk i Prinsbacka som liten bebis och adopterades av familjen Ossian, som till en början består av en smått alkoholiserad adjunkt till far, en mor i djup depression efter förlusten av ett barn många många år tidigare, läkarstuderande storebror Marc, hästgalna och mobbade lillasyster Agnes och lillebror Sylvester, adopterad från Indien. Och bullterriern Pigge förstås.

Det låter inte så muntert och det är det ju inte egentligen, men det är skrivet med stor humor. Alla karaktärer har en otrolig utveckling genom de två böckerna, somliga åt ett bättre håll än andra, men det är imponerande ändå. Ingen står och stampar här, inte! Eklund Lykull skriver på ett ganska ovanligt sätt, det är korthugget på något vis utan onödiga personliga pronomen. Det kan stå något i stil med ”Stekte en korv och åt med senap. Marc kom hem från skolan. Såg trött ut. Sa att han var hungrig.” – ett improviserat exempel – men jag gillar det. Det känns nostalgiskt eftersom alla hennes böcker är skrivna på samma sätt.

Härlig läsning med miljöer från Göteborg och västkusten. Inte mig emot!

E-böckerna finns att läsa i en tjänst nära dig, men går också att köpa här (Hjärtat i översta lådan) eller här (Ballongfararens morgon).