One true loves av Taylor Jenkins Reid

Jag har blivit tjusad av Taylor Jenkins Reid de senaste åren – först var det Evelyn Hugos sju äkta män som jag inte hade några större förväntningar på men blev otroligt förtjust i. Därefter kom Daisy Jones and the Six som också är mycket bra, och så nyss den fantastiska Malibu Rising. One true loves dök upp som förslag på Storytel och jag trodde först att det var något nytt och undrade varför jag inte hört något om den förut, men den kom ut 2016, innan den stora succén. Jag upptäckte nu att den ska komma ut i filmversion i år, så kanske får den mer uppmärksamhet inom kort – den kom ut som pocket med ovan omslag i januari.

Premissen för berättelsen är spännande på en gång. Emma Blair befinner sig på en middag tillsammans med sin familj och sin fästman Sam när hon får ett telefonsamtal. Från Hawaii, av alla ställen. Rösten i luren är en som hon aldrig trodde att hon skulle höra igen. I tjugoårsåldern gifte hon sig med Jesse som hon varit tillsammans med sedan skolan, och de startade ett äventyrligt liv i Kalifornien, långt ifrån den lilla staden där de växte upp och från bokhandeln som Emmas föräldrar hoppades att hon skulle vilja ta över. Men på deras första bröllopsdag försvinner Jesse när han är ute på ett jobb i helikopter.

Emma flyttar till slut hem till New England igen och tar mycket riktigt över bokhandeln. Hon träffar Sam, som hon känt flyktigt i ungdomen, de blir förälskade och sambos och sedermera förlovade. Emma har fått en ny chans till lycka, efter den enorma sorgen hon tagit sig igenom. Men efter alla dessa år visar det sig alltså att Jesse lever. Han är på väg hem och Emma sätts i en ytterst besvärlig sits.

Det är ganska underhållande läsning (eller lyssning i mitt fall), och jag blev väldigt engagerad till en början men blev så himla trött på ljudboksinläsningen. Inläsaren ger alla män en väldigt märklig röst – när det är Jesse eller Sam som pratar ska den nog låta sexig, när det är Emmas pappa (eller någon annans pappa eller svågern) som någon sorts bullrande jovialisk herre. Det är otroligt irriterande och för mig tog det fokus från berättelsen. Det är lite besvärligt att vara så känslig för inläsare som jag är, men så är det och det är svårt att vänja sig av med.

Jag gissar som sagt att detta kommer att bli en sådan bok som plötsligt får ny fart tack vare filmatisering, och jag gissar att det kommer att bli som t.ex Jojo Moyes, vars gamla böcker gavs ut igen och folk klagade på att böckerna blev sämre, när det faktiskt troligtvis är så att de blev bättre men boken omlanserades som om den var ny. (Den nya utgåvan hänvisar till nyare titlar och det blir ju lite märkligt.)

Läsvärd? Ja, som en romance är den inte alls dum. Det är nu inte min genre och jag är svalt positiv till att rekommendera den.

Boken kan man köpa t.ex här.

Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist

Karolina Ramqvist har skrivit några av mina favoritböcker – Alltings början, Flickvännen och Den vita staden är alla fantastiskt bra. Sedan har det inte blivit av att jag läst något sedan dess, men Bröd och mjölk tilltalade mig på en gång. En berättelse om ett liv genom maten är förstås väldigt attraktivt för en person som mig, som är både matintresserad och förtjust i (bra) uppväxtskildringar.

När Bröd och mjölk var min söndags-Smakebit nämnde jag att jag inte kan låta bli att tänka på Nigel Slaters underbara Toast, vilket jag även gjorde på instagram så jag ska inte tjata för mycket om det ännu en gång, men maten som fordon för att berätta om ett liv kan vara väldigt effektivt. Det är det här. Hur självbiografiskt det är har jag inte fått klart för mig, men det spelar ju ingen roll.

Huvudpersonen minns när hon åt en hel skål mandariner som treåring, när mamma lämnade ett fat med pannkakor på diskbänken som innebar att hon skulle gå hemifrån på kvällen och flickan bli ensam. När hon som ganska litet barn lagar kalops till morfar på landet, persikorna som mormor köper på Hötorget och plockar fram ur sin väska under en bussfärd, och framför allt mormoderns risgrynspudding, som är trygghet och kärlek. Risgrynspuddingen, som hon sedan försöker återskapa åt sin egen lilla dotter när de bor i sin lilla etta med det stora, vita matbordet som alltid varit med. Och raseriet som bubblar upp när dottern inte vill äta. Och skammen när hon istället sätter i sig hela puddingen själv.

Relationen till maten är problematisk – något som jag tror att väldigt många av oss, särskilt kvinnor, kan relatera till. Ätstörningen som finns här handlar om maten, inte om kroppen, och det är en ovanlig vinkel som gör texten än mer intressant.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja när jag ska skriva om Bröd och mjölk. Den är helt otroligt bra. En så fantastisk stil och stämning är inget jag är bortskämd med. Jag blir helt uppslukad av läsningen och låg vaken alldeles för länge på nätterna, när jag egentligen borde göra allt för att få den sömn en bebisförälder ofta saknar. Men vad gör man inte för en riktigt, riktigt bra bok?

Boken kan man köpa t.ex här.

1979 (Allie Burns, #1) av Val McDermid

De böcker jag hittills läst av Val McDermid har varit råa och grafiska – i den nya serien om Allie Burns har hon tagit en annan approach. Detta är förvisso första boken så jag kan inte svära på att det fortsätter i samma anda med 1989 och förhoppningsvis fler, men detta var inte den sortens råbarkad thriller som böckerna om Tony Hill och Carol Jordan är.

Allie Burns är ung journalist, som efter sin praktik hamnat på en tabloidtidning i Glasgow. 1979 ska unga kvinnor fortfarande bara skriva fluff, men Allie vill vidare. Under en tågresa på nyårsdagen träffar hon oförhappandes på en kollega. En kvinna tvingas föda barn på tåget som kört fast i snön, och Allie och kollegan Danny skriver en artikel tillsammans om saken.

Allie är på jakt efter det stora scoopet som kan ge henne kredd nog att konkurrera med männen på redaktionen. Danny får nys om en korruptionsskandal som kan bli ett riktigt stort gräv, men han kan inte skriva texterna själv då han har personliga kopplingar till fallet, och Allie samarbetar därför med honom. Hon har ett eget scoop på gång också, bland skotska nationalister inför folkomröstningen om potentiellt självstyre. Det gäller att balansera väldigt försiktigt för att det inte ska gå väldigt, väldigt illa.

Det är en riktigt spännande berättelse, och det är extra intressant att få veta mer om Skottland under denna period. Jag visste nästan ingenting om hur läget såg ut innan det skotska parlamentet instiftades, och då var det ändå 90-tal. Det blir kul att se var Allie befinner sig 1989! Jag njuter verkligen av Val McDermids språk och berättande.

Boken kan man köpa t.ex här.

Kirke av Madeline Miller

Jag hade en tung grekisk mytologi-period i mellanstadiet efter att ha sett tv-serien och sedermera läst boken Amforans gåta. Jag minns knappt vad den handlade om, förutom att de åkte båt och jagade efter någon amfora (!), men längst bak i boken fanns en förteckning över ett urval av de grekiska gudarna med lite information och så om var och en. Oj, vad spännande det blev! Jag raidade Backa bibliotek och sammanställde någon sorts kompendium på utrivna kollegieblocksidor i en mapp från Volvo, och sedan var det väl inte så mycket mer med det.

Odysséen var väl lite överkurs i den åldern, så just Kirke träffade jag inte på förrän lite längre fram i livet. Jag visste inte så mycket mer om henne än att hon förvandlade Odysseus besättning till grisar, men här har Madeline Miller skrivit om hennes liv – i sin egen tolkning, förstås. Det finns olika berättelser om henne att ta avstamp i, men i Millers berättelse är hon dotter till solguden Helios och nymfen Perse. Föräldrarna är besvikna över att hon varken är så vacker som andra nymfer eller har en vacker röst – då kan hon inte få ett gott giftasparti. När hon förälskar sig i Glaukos, som väljer Skylla framför henne, förvandlar hon Skylla till det sjöodjur vi känner henne som. För detta förvisas hon till en egen ö, där hon ska leva alldeles allena.

När jag kommit såhär långt undrade jag om det skulle bli någon fart alls på berättelsen. Jag visste att Odysseus skulle komma på besök, men hur lång tid skulle det ta? Men det blev aldrig tråkigt. I Millers bok är Kirke inblandad i många av de viktiga skeenden som vi känner från den grekiska mytologin – här är det hon som agerar barnmorska till Minotauren, hon förvandlar människor till gudar, Hermes kommer ofta på besök, hon får besök av sin brorsdotter Medea, och förutspår att Jasons kärlek falnar – och så vidare. Det gör att tempot i boken håller god takt – även om det ibland blir lite absurt att hon har fingret med i så väldigt många spel. Men det gör ingenting, jag är underhållen och det är det oftast önskar mig av skönlitteratur. Och parallellt med allt detta sker det vardagliga.

Vackert språk och en mycket trevlig feministisk vinkel tycker jag. Intresset för grekisk mytologi fick en nytändning, och kanske vågar jag mig till och med på att läsa Homeros. Jag rekommenderar Kirke varmt.

Boken kan man köpa t.ex här.

I dina händer av Malin Persson Giolito

Efter den otroliga Störst av allt är vi många som längtat efter nästa roman av Malin Persson Giolito. Jag kan inte fatta att det är sex år sedan den kom ut – det känns verkligen inte så länge sedan. Kanske har den utmärkta Netflixproduktionen hjälpt med den saken.

På en lekplats som ligger på gränsen mellan två områden – det ena rikt och privilegierat, det andra mer åt miljonprogramshållet – skjuts en fjortonårig pojke till döds. Billy ligger död på marken, och Dogge, som polisen tror höll i mordvapnet, hämtas in till förhör ett par timmar efter att han ringde larmsamtalet.

Billy och Dogge har växt upp tillsammans, och hela deras historia berättas i varsin kapitel, som löper parallellt med det som hänt efter mordet. Många människoöden har påverkats av såväl Billy och Dogges vänskap, som av mordet. Det är lokalpolisen Farid, som flyttat från Våringe men fortfarande är engagerad i ungdomarna som hamnar snett. Billys mamma, som försöker hålla ihop familjen. Sudden, som driver livsmedelsbutiken, och hans familj.

Det handlar om förutsättningar och ett samhälle där somliga glöms bort – och om gängkriminalitet, framför allt. Och, liksom i Störst av allt, en påminnelse om att pengar och privilegium inte skapar lycka eller att man nödvändigtvis har ett enkelt liv för att man kommer från ”finare” förhållanden. Pusselbitarna kring motiv och vad som egentligen hände den där natten faller långsamt på plats och det blir ibland extremt spännande. Jag har inte hunnit lyssna speciellt mycket på ljudböcker på sistone, men det var så extremt lång kö på biblioteket att jag gav det en chans och det blev väldigt bra. Alexander Salzbergers uppläsning är utmärkt.

Efter Störst av allt hade jag förväntat mig mer av ett rättegångsdrama. Så blir det inte riktigt här, men det gör mig ingenting. Persson Giolito skriver på ett ganska neutralt och rättfram sätt, men det saknas inte känsla eller driv, tvärtom. Jag hoppas att vi inte behöver vänta lika länge på nästa roman, för jag tycker väldigt mycket om hennes sätt att skriva om samtiden och dess problem.

Boken kan man köpa t.ex här.

Onda drömmar (Maria Wern, #23) av Anna Jansson

Jag har aldrig varit särskilt känslig för innehåll i böcker, visst är somligt riktigt obehagligt att läsa men jag har inte direkt dragit mig för någonting. Men sedan jag blev mamma blir jag helt förstenad av att läsa om försvunna barn och barn som på något vis far illa. Intressant hur sådant fungerar, tycker jag.

Tillbaka på Gotland med Maria Wern, alltså. Jag tycker fortfarande att böckerna är bra och underhållande, vilket är imponerande av Anna Jansson. 23 böcker in i en serie skulle man kunna tro att det blir tjatigt, men jag tycker faktiskt inte att det är det. Inte än, åtminstone!

Amelie är barnpsykolog, Laura specialpedagog. De träffas på en kurs, blir blixtförälskade och flyttar ihop praktiskt taget på en gång. Laura har en son med sig in i relationen, och när Amelie en kväll har ansvaret för honom begår hon ett ödesdigert misstag.

Maria Wern i sin tur är i djup sorg. Hon jobbar så mycket hon kan, och tar extrapass i yttre tjänst för att gräva ner sig så gott det går. En liten pojke försvinner mitt i en snöstorm och det blir upptakten för ett helt gäng hemska händelser. Det är många trådar att dra i, och det är en ganska sorglig berättelse där problem i samtiden tas upp på ett viktigt och realistiskt sätt.

Jag gillar att det är lättläst (trots att det ibland är plågsamt) och vid det här laget känner jag poliskaraktärerna tillräckligt väl för att slippa lägga ner tid på att försöka lista ut vem som är vem och vem som har vilken relation till någon annan. De får lagom mycket plats i berättelsen och det är också skönt – i vissa andra serier tar polisernas privatliv så stor plats att man nästan glömmer att det är en deckare man läser. Underhållande och bekant.

Boken kan man köpa t.ex här.

Lucky Lada och jag av Maria Maunsbach

Först och främst ska jag villigt erkänna att jag aldrig läst Bombi Bitt och jag av Fritiof Nilsson Piraten – en bok som huvudpersonen i Lucky Lada och jag försöker skriva en parafras på, och som Lucky Lada och jag är en parafras på. Hänger ni med? Mycket meta.

Jag är stormförtjust i Maria Maunsbach, och har så varit sedan jag sträckläste Bara ha roligt för ett antal år sedan. Därefter kom Hit, men inte längre och nu, efter vad som känns som en evighet (2½ år, ungefär) Lucky Lada och jag. Jag har följt Maunsbach på sociala medier och inte alls förstått vad Lucky Lada är och uppenbarligen inte tänkt tanken att ta reda på det heller – jag har nog tänkt att det är ett namn på en person. Men ingalunda – det är ett nöjespalats i Höör. Från Höör kommer Freja Morgonstjerne, och hit har hon nu återvänt för att fira jul med sin mamma.

Boken tar sin början på juldagsmorgonen. Freja har bestämt sig för att gå på hemvändarkvällen på Lucky Lada under förevändningen att hon ska göra research för sin bok – men egentligen handlar det om att återknyta kontakten med den hon var under uppväxten. Dagen tillbringas tillsammans med mamman, Freja försöker desperat få tag på sina gamla vänner för att få sällskap till kvällen, och genom detta får vi berättelsen om hennes barndom och uppväxt. Parallellt med detta berättar mamman skrönor från bygden och jag måste nog lyssna på boken nu när den släppts som ljudbok, för det är skrivet på skånska och är så fruktansvärt roligt. Jag har halländska rötter åt ett håll och förstår det mesta kanske tack vare det, men det måste vara ännu roligare på skånska – särskilt som boken är inläst av författaren själv.

Skrattet sätter sig i halsen då och då, men det är fantastiskt kul läsning. En uppväxtskildring likt ingen annan jag läst – liksom Piratens bok sägs vara (jag måste verkligen läsa den). Jag har skrivit förut om hur jag kan känna mig klaustrofobisk när jag läser om små orter där alla känner alla och man inte kan göra någonting utan att varenda kotte känner till det, men Maunsbachs Höör ger någon sorts känsla av gemenskap och främlingskap som går hand i hand. Svårt att förklara, men det är angenämt.

På baksidan läser vi:

Det är tydligt att Freja borde strunta i hemvändarkvällen, hennes motiv är ynkliga – men att inte gå är inte ett alternativ. Som bara kan förklaras så här: den som tyvärr inte varit flicka i Höör kan inte förstå hur mycket Freja längtar till Lucky Lada.

Ur Lucky Lada och jag av Maria Maunsbach, Natur & Kultur: 2022

Kärleken till vännerna, familjen och hembygden lyser tydligt i berättelsen. Även om det är så humoristiskt och ibland burleskt skrivet är det en otroligt varm och mysig roman – finstämd trots att den egentligen inte gör sken av att vara det. Jag njuter i fulla drag och måste nu läsa Bombi Bitt och jag omgående. Och lyssna på denna, förstås.

Missa för allt i världen inte denna förtrollande, förtjusande, förjordat bra boken! Man kan köpa den t.ex här.

Monopolet av Måns Wadensjö

Måns Wadensjös Monopolet handlar om Alice, som börjar jobba som timvikarie på Systembolaget, i en butik i ett köpcentrum någonstans i Stockholms utkanter. Det låter inte så intressant, kanske? Det är det – för det visar sig att Systembolaget är som ett eget samhälle inom Stockholm och Sverige. Här finns ett eget språk, egna regler, egna mål och egna fasor (julhandeln).

Jag har jobbat i ett par olika sorters butiker, och det är mycket man kan känna igen även om jag aldrig behövt avvisa folk från att handla cornflakes eller skor för att de är för berusade. Personalrummen, uniformerna, de outtalade ”tävlingarna” om vem som är snabbast. Stamkunder och storhelger. Wadensjös berättelse är både humoristisk och ömsint, på något vis. Karaktären Alice utvecklas både fysiskt och psykiskt, och även om jag först tyckte att hon var lite mesig växte hon hos mig – alltid välkommet i en roman. En intressant och välskriven skildring av samtiden och detaljhandeln.

The Locked Room (Ruth Galloway, #14) av Elly Griffiths

Pandemin spelar stor roll i den senaste boken om Ruth Galloway – min man såg boken och trodde att den hette ”The Lockdown” och det skulle den nästan lika gärna ha gjort. Vi var ju förskonade från lockdown i Sverige (ja, jag vet, många tycker att det borde ha varit annorlunda) och det är lite svårt att förstå hur det verkligen var i andra länder, med hemundervisning och långa köer in i mataffärer. Jag är personligen glad att ha sluppit sådant – dessutom var timingen med hemarbete alldeles utmärkt för mig under både 2020 och 2021.

Nåväl. Ruth befinner sig i London där hon går igenom sin mors tillhörigheter. Hon hittar ett fotografi som överrumplar henne – det föreställer hennes egen stuga i Norfolk och på baksidan står det ”Dawn 1969”. Vad kan det betyda? Hon tar det med sig hem till stugan och planerar att nysta upp detta mysterium – men då slår pandemin till. Ruth och dottern Kate blir mer eller mindre inlåsta i den lilla stugan, Ruth undervisar både sina universitetsstudenter via Zoom och Kate därhemma och frustrationen växer sig stor. Som tur är är den nyinflyttade grannen Sally trevlig, och de tar ibland ett socialt distanserat glas vin ute vid staketet.

Nelson har fullt upp med att reda upp ett antal presumtiva självmord som potentiellt är en seriemördares verk. Pandemin underlättar inte heller polisarbetet. Han försöker hålla ett öga på Ruth och Kate ute i stugan också, och med hustrun bortrest är frestelsen att stanna kvar hos dem stor. Dessutom litar han inte på den nya grannen – han känner igen henne, men under ett helt annat namn…

Cathbad däremot tycker att det funkar rätt bra med det här med lockdown. Han undervisar sina barn lite som han tycker, och inleder varje morgon med yoga i trädgården som Ruth och Kate är med på via FaceTime. Jag gillar de här lite vardagliga beskrivningarna.

Det som stört mig och många fler med de tidigare böckerna om Ruth Galloway är hennes besatthet vid sin vikt. Här trodde jag att det skulle gå alldeles åt skogen, men det vände faktiskt på en femöring. Skönt! Jag har alltid mina små misstankar om hur det hela ska vecklas ut, men oftast kommer jag inte speciellt nära hela sanningen. Griffiths skriver lättläst men inte banalt, det flyter på bra och tempot är lagom. Jag gillar att det är skrivet i presens, det ger en känsla av att vara med i berättelsen. Jag har inte tröttnat på Ruth, och hoppas fortfarande på att det ska bli tv-serie av böckerna – jag tror att det skulle kunna bli riktigt bra. Rättigheterna är tydligen köpta, men det betyder ju inte att något händer på länge.

Boken kan man köpa här!

Tidigare böcker om Ruth Galloway:

  1. Flickan under jorden
  2. Janusstenen
  3. Huset vid havets slut
  4. Känslan av död
  5. En orolig grav
  6. De utstötta
  7. De öde fälten
  8. En kvinna i blått
  9. The Chalk Pit (Dolt i mörker)
  10. The Dark Angel (Den mörka ängeln)
  11. The Stone Circle (En cirkel av sten)
  12. The Lantern Men (Irrbloss)
  13. The Night Hawks (Nattfalkarna)

Apples never fall av Liane Moriarty

Tvärtemot de flesta andra blev jag inte såld på Liane Moriartys första bok, Öppnas i händelse av min död. Som tur var gav jag henne en andra chans när Stora små lögner kom, för den är ju fantastisk (liksom tv-serien) och därefter har det mesta varit riktigt bra. Apples never fall, eller Äpplet faller inte som den heter i svensk översättning, är en spännande och riktigt bra roman. Jag lånade den på engelska som e-bok på biblioteket och det var bra, för då kunde jag läsa på telefonen på nätterna (jag har extremt svårt att somna om efter matleverans till lillan) – den är ganska omfångsrik och underhöll mig i några nätter.

I utkanten av Sydney bor Stan och Joy Delaney. De har varit mycket framgångsrika tennisspelare, men startade istället en tennisakademi när de drog sig tillbaka från eliten. Deras fyra barn var alla lovande tennisspelare som unga, men ingen av dem ägnar sig åt det numera. De har sina egna vuxenliv, och särskilt Joy längtar desperat efter barnbarn.

En kväll knackar det på dörren hemma hos dem – en ung kvinna, barfota och blödande ber om att få komma in och få hjälp. Det får hon, och mer därtill – innan barnen Delaney vet ordet av har kvinnan, Savannah, flyttat in hos Stan och Joy. Hon lagar all deras mat och får i gengäld både omsorg och saker.

På Alla hjärtans dag försvinner Joy spårlöst. Hennes telefon hittas bakom en säng och där stannar spåren. Hon skickade ett märkligt sms till sina barn strax innan hon försvann, men ingen kan förstå vad hon menade. Polisen misstänker Stan, som verkar ha väldigt mycket att dölja för att vara oskyldig – och barnen kan inte enas om vad de ska tro. Två är säkra på att han är oskyldig, två är inte övertygade – en dubbelmatch, med andra ord. Bra parallell, tycker jag!

Jag listade ut en del av upplösningen i kapitel 23 (av 76) och det är ju tillfredsställande när man har rätt. Kanske har jag blivit bättre på att plocka upp mer eller mindre subtila ledtrådar i spänningsromaner under de senaste åren. Men allt förstod jag inte, och jag var underhållen och stimulerad hela romanen igenom. Tempot är dock ganska långsamt och det gör ingenting när man ägnar sig åt nattlig läsning, Kapitlen är korta vilket jag uppskattar och Moriarty skriver med ett trevligt driv, med bra dialog och oftast välrundade karaktärer. Bra men inte exceptionellt.

Boken kan man köpa t.ex här!