Etikett: Australiensiskt

The weekend av Charlotte Wood

I The Weekend samlas tre kvinnor, Jude, Wendy och Adele i sin gemensamma vän Sylvies hus som nu efter hennes död ett knappt år tidigare ska tömmas och städas inför försäljning. Jude är före detta krögare, Wendy intellektuell debattör och lärare och Adele bedagad teaterskådis. De är diametralt olika och det blir tydligt redan på väg dit. Det är även tydligt att det var Sylvie som höll dem alla samman – nu har de väldigt lite gemensamt.

Det handlar mycket om åldrande, självkänsla, det förflutna och det potentiellt kommande. Mycket av berättelsen sker helt och hållet i kvinnornas huvuden – när de väl interagerar är det skavigt. Boken utspelar sig under julhelgen och det är alltid lite märkligt att tänka på att det är högsommar på julafton på södra halvklotet tycker jag.

Med i berättelsen finns också Wendys gamla hund Finn, som inte är välkommen inomhus om Jude får bestämma (och det gör hon oavsett). Han är döv och halvblind och vankar av och an, av och an. Alla vet att det humana vore att låta honom somna in men det känns helt omöjligt för Wendy. Finn blir en sorts metafor för vänskapen kvinnorna emellan, som kanske egentligen gjort sitt – men…

Det händer några större saker i boken men främst är det ganska långsamt, utan att för den sakens skull bli tråkigt. Jag tyckte mycket om den, även om den inte är så himla peppig kring det där att bli äldre…!

Denna text publicerades från början på Kaffe & Kultur. Boken kan man köpa här.

The Mother-in-Law av Sally Hepworth

Sally Hepworths Svärmodern säljs som en spänningsroman, men jag vet inte riktigt om jag skulle placera den rakt av i det facket. Detta är en relationsroman, förvisso med död och elände men framför allt handlar det om en familj, där det finns mycket kärlek och omtanke men också enormt mycket sår och skav.

Lucy Goodwin är hemma med sin familj – maken Ollie och barnen Archie, Harriet och Edie – när polisen kommer till dem en kväll. Ett tydligt tecken på dåliga nyheter, och det visar sig att hennes stenrika svärmor Diana har hittats död i sitt stora tjusiga hus. Bredvid henne ligger en tom flaska med ett gift som man bara kan få tag på på de mörkare delarna av internet. Ett självmordsbrev har hittats – men det låg i en skrivbordslåda istället för på en plats där det enkelt skulle hittas. Något är lurt.

Berättelsen kommer i flera tidsperspektiv – ”Past”, som dels berättas kronologiskt från när Lucy och Ollie träffades tio år tidigare, men dels från Dianas tid som ung vuxen.

”Follow the money”, brukar man säga, och detta handlar väldigt mycket om pengar. Både Ollie och Lucy och Ollies syster Nettie och hennes man Patrick, är i skriande behov av just pengar. Ollie för att kunna köpa ett litet hus åt sin växande familj och senare för att rädda sitt företag – Nettie för att få det hon önskar mer än något annat – ett barn. Deras pappa Tom, jovialisk och ganska mjuk, är mer än villig att skjuta till pengarna som han och Diana har i överflöd men Diana sätter sig på tvären. Hon tycker att man ska kämpa för att få det man vill ha, och att det sämsta hon kan göra för sina barn är att hjälpa dem ekonomiskt – för hur ska de lära sig något om de får allt serverat?

Spännande – nja, det vet jag inte om det är, riktigt. Däremot är det en väldigt medryckande berättelse om familj, girighet, diametralt olika sorters kärlek och desperation. Jag gillade den! Har tidigare läst Familjen i huset bredvid av samma författare och var ganska svalt inställd till den, så Svärmodern blev något av en positiv överraskning.

Denna text publicerades ursprungligen på Kaffe & Kultur. Boken kan man köpa här.

The wife and the widow av Christian White

Kate Keddie och dottern Mia väntar ivrigt på John som ska komma hem till Melbourne efter två veckor på konferens i London. De pratade med honom på Skype innan han åkte, de kollar och dubbelkollar att de har rätt information om hans flight men han dyker inte upp. Hans föräldrar vet ingenting, och när Kate ringer till hospicet där John jobbar som läkare berättar de att han de facto inte jobbat där på tre månader. Polisen kopplas förstås in, men Kate och hennes svärfar åker till Belmont, en ö utanför Melbourne som man bara kan nå med färja, för att följa upp om John mot all förmodan skulle ha åkt till sommarhuset där. Det är just det han har, det är där han hittas död och i huset har han inrett ett rum så att det ser ut som det hotellrum han Skypat från. Room service-meny och hela baletten.

Belmont kokar av turister på sommaren men under vintern, är det stendött. En familj som bor året runt är Abby och Ray med barnen Lori och Eddie. Abby stoppar upp djur på fritiden och jobbar deltid i öns mataffär, medan Ray är en slags vaktmästare för hela ön. Livet tickar på. En dag gör Abby en chockerande upptäckt i garaget, och därifrån in i en konfrontation av bevis, skuld och lojalitet.

Jag kan omöjligt gå in på varför detta är en så otroligt smart roman. Det är tydligt att det har krävts mycket stötande och blötande för att landa precis rätt i vad som berättas när, och hur, och varför. Trots den komplexiteten är det en snabbläst bladvändare – som en spänningsroman gärna ska vara. Kul med en miljö som är varken stad eller outback. De karaktärer jag gillar bäst är inte de som är mest sympatiska vilket är effektivt i spänningsgenren.

Jag blir nyfiken på att läsa Christian Whites debut, The Nowhere Child, efter denna mycket goda läsupplevelse!

Boken kan man köpa här. Denna text publicerades från början på Kaffe & Kultur.

Jag utan dig av Kelly Rimmer

Denna text – nu med några tillägg – publicerades först på Kaffe & Kultur.

Jag borde ju ha kunnat räkna ut med knäna att en bok med titeln Jag utan dig skulle vara lite väl melodramatisk och sentimental. Och det hade jag nog förvisso, men jag bestämde mig ändå för att läsa Kelly Rimmers roman. Den säljs in till typ ”den som gillar David Nicholls”, och det gör jag ju. (Men man kan ju passa på att minnas att det finns mer än En dag som är läsvärt i hans författarskap. Jag vill gärna slå ett slag för Starter for ten, Sweet sorrow och Us, som ju blev en utmärkt tv-serie häromsistens.)

Jag sögs väl ändå in så smått av just detta och att det lät lite kul med Sydney.

Och det är ju lite trevligt. Reklamaren Callum får syn på miljörättsadvokaten Lilah på färjan från Manly in till stan, och undrar varför i hela friden hon inte har några skor på sig. Det leder till middag och en natt tillsammans och därefter en lite udda relation där Cal är rätt klängig och Lilah försöker hålla honom på avstånd. Redan från baksidestexten vet läsaren om att det handlar om sjukdomssymptom som hon fasat för och nu försöker ignorera, men som inte kan leda till något annat än förtvivlan i slutändan.

Ofta har jag inget emot att inte gilla huvudpersoner sådär värst, det kan pigga upp – men i en sådan här roman hade det hjälpt om någon av dem skapade lite värme. Callum är klängig och oföretagsam, Lilah och hennes smått militanta inställning till somliga saker är jättetjatig.

Med detta sagt så vet jag att den är älskad av många och att många fler kommer att falla pladask och tycka att den är oerhört romantisk och vacker. Det är inget fel på språk eller beskrivningar. Jag föll bara inte för den alls och hade det inte varit för Australien-temat hade jag nog inte läst klart.

Boken kan man köpa här.

En förlorad man av Jane Harper

En förlorad man är en fristående roman av Jane Harper, författare till böckerna om Aaron Falk. Jag trodde att även denna hörde till serien men så är det alltså inte.

Liksom i Falkböckerna är handlingen förlagd till the outback i Australien, långt ifrån ära och redlighet. Det är flera timmar till närmsta stad, och inte ens de tre bröderna Nathan, Cameron och Bub som har boskapsstationer intill varandra ses särskilt ofta på grund av avståndet. Och kanske lite annat med.

Nathan och Bub har inte setts på flera månader när de möts vid en gammal gravsten mitt ute i ingenstans. Där ligger deras bror som med all önskvärd tydlighet dött under den brutala solen och värmen. Ingen skugga fanns att finna, förutom den lilla som gravstenen erbjöd. Det räckte inte.

Varför Cameron befann sig där ute ensam, med bilen parkerad nio kilometer bort, är en gåta. Alla som bor i the outback vet hur grymt landskapet kan vara. Bilen var full med mat och vatten. Inget verkar stämma.

Gåtan kring Camerons död är absolut spännande, men det är framför allt beskrivningarna av miljön, landskapet och hur samhället fungerar som fångar mig. Det finns en liten by med en pub och en sjukstuga, det kommer matleveranser då och då, polisstationen är tre timmar bort och det är inte så säkert att den ens är bemannad. Barnen hemskolas via School of the air, som nu för tiden sker på nätet men ganska nyss via komradio. Ingen glömmer det förflutna och få förlåter det som hänt.

Harpers bok är fantastiskt välskriven och så himla fascinerande. Det är svårt att föreställa sig ett så kargt och ovänligt landskap men jag tvivlar inte på att romanen är mycket väl researchad – beskrivningarna är så extremt levande. Remarkabelt! 

Detta inlägg publicerades först på Kaffe & Kultur där oktober månad hade tema Australien. En förlorad man kan man köpa här.

Böckerna om Aaron Falk:

  1. Hetta
  2. Falska vänner
  3. Exiles – kommer ut 2023

Take three girls av Cath Crowley, Fiona Wood och Simonne Howell

Take three girls är ett samarbete mellan de tre australiensiska författarna Cath Crowley, Fiona Wood och Simmone Howell, som mot en fond av ett socialt media-konto med skvaller om skolelever blir oväntade vänner. Japp – det låter väldigt likt Fula tjejer-trilogin av Lindbäck, Bjärbo och Ohlsson. Men var lugna – de kom ut nästan exakt samtidigt och har inte mer än så med varandra att göra. Men det är ett lustigt sammanträffande ändå.

Kate, Clem och Ady går alla på samma privatskola, St Hildas i en förstad till Melbourne. Kate och Clem är internatelever, Ady bor med sin familj i ett tjusigt hus i närheten. De har alla sina ”platser” – Kate spelar cello, Clem är simmare och Ady är poppistjejen med ett stort intresse för att skapa kläder.

När St Hildas och systerskolan för pojkar drabbas av skvaller från ett riktigt elakt socialt media-konto agerar St Hildas genom att införa wellness-lektioner som ska verka stärkande för självkänslan och väcka reflektioner. Tack vare att de har lika långa tummar (!) hamnar de tre tjejerna i samma grupp och ska göra diverse uppgifter tillsammans under terminen.

Vänskapen utvecklas genom oväntade händelser och det finns en otroligt fin karaktärsutveckling hos alla tre. Det finns mycket humor och lite collegefilmkänsla, men det är också en väldigt fin berättelse om drömmar, ambitioner, förväntningar och besvikelser. Mysig läsning icke utan djup!

Detta inlägg publicerades först på Kaffe och Kultur. Boken kan man köpa här!

You be mother av Meg Mason

Abi, en ung kvinna med en lång tuff tid bakom sig, reser till Sydney med sin pyttebaby för att återförenas med lillens pappa Stu, som Abi träffade när han var utbytesstudent i Croydon och hon jobbade på universitets kansli. Det var förstås allt annat än planerat men nu är det som det är.

De flyttar in i en liten lägenhet i en förort till Sydney som ägs av Stus föräldrar (hans mamma är gräslig, pappan gullig) och eftersom Stu både pluggar och jobbar och går till puben blir Abi ensam mycket med Jude (efter Thomas Hardys Jude the Obscure).

Hon promenerar och promenerar för att komma ut och göra något, vad som helst. Vid den lokala offentliga poolen träffar hon den äldre kvinnan Phyllida, som bor granne men i ett stort vackert hus. Trots flera utflugna barn är hon väldigt ensam efter att maken dött hastigt och de två kvinnorna formar en ovanlig vänskap, nästan som mor och dotter.

I London finns Phyllidas dotter Brigitta, som försöker göra sig ett namn som skådespelerska. Hon shoppar loss på mammans kreditkort och ger sig in i en affär med sin regissör, men när Phyllida får räkningen blir det inget mer med lyxliv, och när Brigitta slut måste resa tillbaks till Sydney blir hon dessutom av med skådisgiget.

You be mother är väldigt annorlunda från Masons förra roman Sorrow and bliss (Sorgen, lyckan, livet på svenska) men de har flera saker gemensamt. Oförglömliga karaktärer, svärta och humor, till exempel. You be mother är en sorts skicklig väv mellan genrer, den är rolig på ett mer uppenbart sätt men saknar verkligen inte djup.

Jag hade helt andra förutsättningar än Abi när vår dotter var pytte, men kan absolut identifiera mig med en hel del känslor kring att ha en alldeles ny bebis som man vill skydda med sitt liv, men samtidigt känner sig maktlös och vilsen. Otaliga ensamma vakna nätter kan – just då – skapa helt andra känslor parallellt med den omåttliga kärleken.

You be mother (eller vanligare, Shall I be mother?) är ett gammalt uttryck för att vara den som häller upp teet. Fyndig titel alltså och fyndiga är också de korta kapitlens titlar. Alla är citat ur kapitlet och mycket välfunna.

Denna text publicerades tidigare på Kaffe & Kultur. Boken kan man köpa här.

Apples never fall av Liane Moriarty

Tvärtemot de flesta andra blev jag inte såld på Liane Moriartys första bok, Öppnas i händelse av min död. Som tur var gav jag henne en andra chans när Stora små lögner kom, för den är ju fantastisk (liksom tv-serien) och därefter har det mesta varit riktigt bra. Apples never fall, eller Äpplet faller inte som den heter i svensk översättning, är en spännande och riktigt bra roman. Jag lånade den på engelska som e-bok på biblioteket och det var bra, för då kunde jag läsa på telefonen på nätterna (jag har extremt svårt att somna om efter matleverans till lillan) – den är ganska omfångsrik och underhöll mig i några nätter.

I utkanten av Sydney bor Stan och Joy Delaney. De har varit mycket framgångsrika tennisspelare, men startade istället en tennisakademi när de drog sig tillbaka från eliten. Deras fyra barn var alla lovande tennisspelare som unga, men ingen av dem ägnar sig åt det numera. De har sina egna vuxenliv, och särskilt Joy längtar desperat efter barnbarn.

En kväll knackar det på dörren hemma hos dem – en ung kvinna, barfota och blödande ber om att få komma in och få hjälp. Det får hon, och mer därtill – innan barnen Delaney vet ordet av har kvinnan, Savannah, flyttat in hos Stan och Joy. Hon lagar all deras mat och får i gengäld både omsorg och saker.

På Alla hjärtans dag försvinner Joy spårlöst. Hennes telefon hittas bakom en säng och där stannar spåren. Hon skickade ett märkligt sms till sina barn strax innan hon försvann, men ingen kan förstå vad hon menade. Polisen misstänker Stan, som verkar ha väldigt mycket att dölja för att vara oskyldig – och barnen kan inte enas om vad de ska tro. Två är säkra på att han är oskyldig, två är inte övertygade – en dubbelmatch, med andra ord. Bra parallell, tycker jag!

Jag listade ut en del av upplösningen i kapitel 23 (av 76) och det är ju tillfredsställande när man har rätt. Kanske har jag blivit bättre på att plocka upp mer eller mindre subtila ledtrådar i spänningsromaner under de senaste åren. Men allt förstod jag inte, och jag var underhållen och stimulerad hela romanen igenom. Tempot är dock ganska långsamt och det gör ingenting när man ägnar sig åt nattlig läsning, Kapitlen är korta vilket jag uppskattar och Moriarty skriver med ett trevligt driv, med bra dialog och oftast välrundade karaktärer. Bra men inte exceptionellt.

Boken kan man köpa t.ex här!

The family next door av Sally Hepworth

Ibland när jag får för mig att jag ska lyssna på en bok väljer jag lite hejvilt på Storytel. Det händer att det blir en fullträff – det händer att jag lägger ner ganska snabbt. Jag är usel på att lyssna för tillfället eftersom nästan två timmars restid om dagen känns som ett minne blott sedan mars 2020 och hemma blir det inte att jag lyssnar alls. Men men. Just denna lirade inte som ljudbok för mig då inläsaren irriterade mig genom att uttala namn på ett överdrivet sätt (ja ni HÖR ju, jag förtjänar inte ljudböcker) – men det visade sig att jag hade den i min Kindle-app så jag bytte hastigt och lustigt och det var nog bra det.

Vi befinner oss i Melbourne, på en idyllisk villagata där vi får följa flera kvinnor – det är Essie, Fran och Ange, småbarnsmammor som bott där länge och känner varandra mer eller mindre väl, och Isabelle som är nyinflyttad från Sydney. Ange har ett otroligt kontrollbehov, Fran springer långa sträckor flera gånger om dagen och Essie lämnade en gång sin lilla dotter i parken och gick hem ensam. Vad är det som kokar under ytan? Isabelle har en agenda med sin flytt – en gång försvann ett spädbarn från ett sjukhus och hon är säker på att hon hittat rätt för att reda ut fallet. Men det får de andra kvinnorna såklart inte veta om.

Jag blev lite lurad kring hur upplösningen skulle bli – och det är ju positivt! Berättarna skiftar och det håller storyn levande. Jag gillar porträtten av kvinnorna, de är nyanserade och icke-perfekta (hur det än ser ut på sociala medier), och vardagliga problem varvas med mer allvarliga sådana. Underhållande och alldeles lagom enkel sommarläsning.

Boken kan man köpa på svenska här eller på engelska här. Jag ser fram emot att läsa mer av Hepworth, till exempel Svärmodern som står näst på kö i min app.

Falska vänner (Aaron Falk, #2) av Jane Harper

Teambuilding, alltså. Det finns roliga sorters teambuilding (quiz och problemlösning) och tråkiga sorter (fysiska aktiviteter där ingen tänkt igenom om det passar alla deltagare). Och så finns det gräsliga sorter – att vandra i bushen och tälta. Detta är högst subjektiva åsikter från mitt håll, men efter att ha läst Falska vänner är jag än mer övertygad om att jag har rätt.

Fem kvinnor från samma företag ger sig ut på vandring i bushen. Lagandan behöver stärkas och någon anser att detta är bästa sättet. Dessa fem kvinnor är inte speciellt trevliga varken i allmänhet eller mot varandra, och det tar inte lång tid innan känslorna börjar blossa upp. Redan på dag två går de vilse, och när de ska återsamlas ett par dagar senare är det bara fyra stycken som kommer tillbaka. Alice, den ambitiösa men manipulativa chefen, är borta.

Alice är även källan som poliskommissarie Aaron Falk haft hjälp av när han utrett företaget som kvinnorna arbetar på, och det blir han som kallas till platsen för att försöka ta reda på vad som har hänt. Har hans utredning av företaget något med försvinnandet att göra, eller ligger det något annat och kokar?

Berättartekniken är intressant – sökningen och efterforskningarna berättas i nutid, men vandringen berättas i tillbakablickar i kronologisk ordning. Det intressantaste med denna kriminalroman är inte deckargåtan, utan den psykologiska och gruppdynamiska aspekten. När stressen är hög och den fysiska ansträngningen tär på krafterna krävs det kanske inte så mycket för att vågskålen ska tippa över.

I första boken om Aaron Falk blev jag väldigt förtjust i miljöerna. De är inte riktigt lika tydliga för mig här – jag fick bildgoogla ”Australian bushland” och kunde ändå inte riktigt greppa hur det ser ut. Jag tyckte även att deckargåtan var betydligt intressantare i Hetta – men denna vinner den psykologiska biten. Ofta är ju psykologiska spänningsromaner riktiga thrillers, som säljs in som nästa Gone girl eller Kvinnan på tåget med en TWIST – så är inte Falska vänner upplagd och det piggar ju upp.

Boken finns att köpa t.ex här.