The family next door av Sally Hepworth

Ibland när jag får för mig att jag ska lyssna på en bok väljer jag lite hejvilt på Storytel. Det händer att det blir en fullträff – det händer att jag lägger ner ganska snabbt. Jag är usel på att lyssna för tillfället eftersom nästan två timmars restid om dagen känns som ett minne blott sedan mars 2020 och hemma blir det inte att jag lyssnar alls. Men men. Just denna lirade inte som ljudbok för mig då inläsaren irriterade mig genom att uttala namn på ett överdrivet sätt (ja ni HÖR ju, jag förtjänar inte ljudböcker) – men det visade sig att jag hade den i min Kindle-app så jag bytte hastigt och lustigt och det var nog bra det.

Vi befinner oss i Melbourne, på en idyllisk villagata där vi får följa flera kvinnor – det är Essie, Fran och Ange, småbarnsmammor som bott där länge och känner varandra mer eller mindre väl, och Isabelle som är nyinflyttad från Sydney. Ange har ett otroligt kontrollbehov, Fran springer långa sträckor flera gånger om dagen och Essie lämnade en gång sin lilla dotter i parken och gick hem ensam. Vad är det som kokar under ytan? Isabelle har en agenda med sin flytt – en gång försvann ett spädbarn från ett sjukhus och hon är säker på att hon hittat rätt för att reda ut fallet. Men det får de andra kvinnorna såklart inte veta om.

Jag blev lite lurad kring hur upplösningen skulle bli – och det är ju positivt! Berättarna skiftar och det håller storyn levande. Jag gillar porträtten av kvinnorna, de är nyanserade och icke-perfekta (hur det än ser ut på sociala medier), och vardagliga problem varvas med mer allvarliga sådana. Underhållande och alldeles lagom enkel sommarläsning.

Boken kan man köpa på svenska här eller på engelska här. Jag ser fram emot att läsa mer av Hepworth, till exempel Svärmodern som står näst på kö i min app.

Falska vänner (Aaron Falk, #2) av Jane Harper

Teambuilding, alltså. Det finns roliga sorters teambuilding (quiz och problemlösning) och tråkiga sorter (fysiska aktiviteter där ingen tänkt igenom om det passar alla deltagare). Och så finns det gräsliga sorter – att vandra i bushen och tälta. Detta är högst subjektiva åsikter från mitt håll, men efter att ha läst Falska vänner är jag än mer övertygad om att jag har rätt.

Fem kvinnor från samma företag ger sig ut på vandring i bushen. Lagandan behöver stärkas och någon anser att detta är bästa sättet. Dessa fem kvinnor är inte speciellt trevliga varken i allmänhet eller mot varandra, och det tar inte lång tid innan känslorna börjar blossa upp. Redan på dag två går de vilse, och när de ska återsamlas ett par dagar senare är det bara fyra stycken som kommer tillbaka. Alice, den ambitiösa men manipulativa chefen, är borta.

Alice är även källan som poliskommissarie Aaron Falk haft hjälp av när han utrett företaget som kvinnorna arbetar på, och det blir han som kallas till platsen för att försöka ta reda på vad som har hänt. Har hans utredning av företaget något med försvinnandet att göra, eller ligger det något annat och kokar?

Berättartekniken är intressant – sökningen och efterforskningarna berättas i nutid, men vandringen berättas i tillbakablickar i kronologisk ordning. Det intressantaste med denna kriminalroman är inte deckargåtan, utan den psykologiska och gruppdynamiska aspekten. När stressen är hög och den fysiska ansträngningen tär på krafterna krävs det kanske inte så mycket för att vågskålen ska tippa över.

I första boken om Aaron Falk blev jag väldigt förtjust i miljöerna. De är inte riktigt lika tydliga för mig här – jag fick bildgoogla ”Australian bushland” och kunde ändå inte riktigt greppa hur det ser ut. Jag tyckte även att deckargåtan var betydligt intressantare i Hetta – men denna vinner den psykologiska biten. Ofta är ju psykologiska spänningsromaner riktiga thrillers, som säljs in som nästa Gone girl eller Kvinnan på tåget med en TWIST – så är inte Falska vänner upplagd och det piggar ju upp.

Boken finns att köpa t.ex här.