Etikett: Svenska

I Matilda Gunnarsson Rathsmans universum vet alla människor när de ska dö. Man anordnar begravning innan dagen kommer, och man firar sin dödsdag istället för sin födelsedag. Varje kväll får varje person en syn för sina ögon – det sista man kommer att se innan man dör.

My är sjutton år, och ska dö om ett år när vi träffar henne. Arton år är förstås en tragiskt ung ålder, men det finns ingenting man kan göra åt sitt datum. Eller? My vill inget hellre än att leva. Det sista hon ser innan hon dör är ett par intensivt gröna ögon, och när hon plötsligt träffar den mystiske Theodor Edh, i regnrock och med just intensiva gröna ögon ställs allt på huvudet. Theodor insinuerar att man visst kan påverka sitt öde, men vägrar berätta vad han menar. My blir hopplöst förälskad, men de där ögonen – ska Theodor bli hennes mördare?

Utöver just att alla vet när de ska dö är livet såpass vanligt att jag ibland glömmer bort premissen. Mys föräldrar är skilda, hennes pappa tillbringar en stor del av sitt liv i kalsonger i soffan och hennes mamma kramar henne aldrig men lagar väldigt mycket mat.

Berättelsen blir mer och mer suddig i kanterna och drömsk, och det passar inte riktigt mig. Vid ett par tillfällen vet jag inte om vi är i verkligheten eller i Mys fantasi, och det blir lite stökigt. Det tog mig flera veckor att ta mig igenom den vilket är minst sagt okaraktäristiskt – det finns många skäl till det, men ett är att jag tappade koncentrationen.

Spännande idé som är väl utförd. Jag är inte 100% övertygad, men läser gärna mer av Gunnarsson Rathsman i framtiden.

Boken kan man köpa t.ex här.