En bra plats i skallen av Marcus Berggren

Jag har faktiskt bara känt till Marcus Berggren i något år, när han var med i julspecialen inför Bäst i test och framförde den helt otroliga låten Baba Ganoush (som kan åtnjutas längst ner i detta inlägg). Jag blev förstås stormförtjust och har sedan dess lusläst hans fantastiskt roliga krönikor i GP (jag skrev i mitt insta-inlägg om boken att de är det enda som gör GP läsvärd nu för tiden och det står jag verkligen för) och även sökt upp äldre texter. Så extremt roligt och träffsäkert.

Extremt rolig är också En bra plats i skallen – inte bara rolig, ska sägas, men det försiggår sådant lysande ordkonstnäreri att även de mer allvarliga bitarna får mig att le.

Vi har framför oss en bildungsroman, om en ung man som växer upp i Kungälv på 90- och 00-talen. Montessoriskolan (ni vet väl att montessori betyder ”gör vad fan ni vill”), radhusområdet, nynazisterna. Ätstörningen, som kryper sig på i tidiga tonåren. Experimenterandet med sprit och droger. Och bandet, som Felix, Eddie, Mikko och Andy startar.

Handlingen rör sig mellan platser som jag känner väl. Kville, Lindholmen, Vasastan, Frölunda. Jag känner inte igen mig i jättestora delar av vad som händer, men somligt är mycket bekant. Sticky Fingers till exempel. Och de förvånansvärt komplicerade delarna av passerkortsadministration och posthantering.

438 inbundna sidor låter mastigt, men det är så njutbart att läsa att det inte ens märks. Vissa dagar åt jag lunch på tio minuter för att hinna läsa en lång stund vid skrivbordet på jobbet. Många kvällar läste jag tills ögonen började falla ihop (man vill, hur bra det än är, inte tappa 438 inbundna sidor i ansiktet).

Det är en otroligt bra debut. Rörande och finstämd i bitar, farsartat skitrolig en stor del av tiden – och språkligt mästerligt hela vägen igenom.

Boken kan man köpa här.

Isbrytare (Strindberg, #2) av Kristina Ohlsson

Jag visste att Kristina Ohlsson planerade en serie om antikhandlaren August Strindberg på Sotenäs, men hade helt glömt att denna var på gång. Det blev en trevlig överraskning, således, när Storytel-appen berättade för mig att den var släppt! Jag tyckte otroligt mycket om Stormvakt, det var både en trevlig relationsroman som utspelar sig i en kommun som jag känner mycket väl och en bra deckargåta.

August har flyttat till ett annat hus på Hovenäset, butiken i Kungshamn går strålande och han är otroligt kär i Maria. Hon vill dock aldrig stanna kvar hos honom hela natten, utan tar cykeln hem tidigt varje morgon. Hennes misshandlande man sitter i fängelse då han åkte dit med narkotika på sig – troligen planterad narkotika, men hur kan det ha gått till?

Det är vinter och vackert i havsbandet, men en natt brinner två sjöbodar ner – den ena är Augusts egen, den andra tillhör den äldre mannen Axel som bott på Hovenäset sedan födseln. Ännu några dagar senare hittas Axel död i sitt hus, liggande i trappan. I huset finns fingeravtryck – bland annat från ett litet barn.

Parallellt med dessa berättelser finns också två maskrosbarn, vars alkoholiserade mamma inte kan ta hand om dem ordentligt. Morbrodern finns till hands och vill hjälpa, men det är lättare sagt än gjort. Snart upptäcks en koppling mellan familjen och branden på Hovenäset – och senare även till mordet.

Spännande, klurigt och i fantastiska miljöer. Mord är förstås aldrig mysigt egentligen, men det finns deckare som är mysiga. Detta är en av dem, och jag hoppas att detta blir en riktigt lång serie. Jag gillar verkligen huvudpersonerna och de återkommande bifigurerna och Ohlsson skriver bra intriger med intressanta infallsvinklar.

Boken kan man köpa t.ex här.

Katthotellet vid kusten av Jessika Devert

Jessika Devert imponerade på mig och många med mig med Dagboken jag aldrig skrev som kom ut i januari – sju månader senare kom Katthotellet vid kusten. Otroligt imponerande att släppa två romaner på ett år. Dagboken jag aldrig skrev utspelade sig i Göteborg, till och med ungefär i mina egna hoods, Katthotellet vid kusten i Bohuslän – som också är mina sekundära hoods.

Jonna blir vräkt från sin lägenhet i Göteborg efter att hennes före detta pojkvän har försatt henne i en hopplös ekonomisk situation. Allt hon har i världen – typ – är sina fyra katter och en farfar på Räkholmen i Bohuslän, som hon inte träffat på trettio år. Men han låter henne flytta in i gäststugan, där hon får kämpa för att gömma sina katter eftersom han inte är ett fan.

De börjar lära känna varandra och Jonna börjar lära känna bygden. Här finns goda vänner och snygga killar att hitta, och miljöerna är trevliga. Dock blev jag rätt besviken på boken, efter att ha tyckt så mycket om Deverts debut. Det är lite rörigt, omständligt och långrandigt, jag har svårt att köpa ganska mycket som händer (bara det att hon flyttar till sin farfar som hon inte träffat på flera decennier känns inte helt trovärdigt), upprepningar, korrekturfel och lite underliga sakfel dyker upp. Det är en helt OK feelgood, men inget att hänga i julgranen.

Hade boken inte varit skriven av Devert hade jag aldrig plockat upp den eftersom jag är så tungt allergisk mot titlar som denna och omslag som denna, men jag gillar henne som sagt och kommer absolut att läsa mer av henne vid tillfälle. Detta var väl bara inte riktigt min grej.

Boken kan man köpa här.

Åter till verkligheten… snart i alla fall!

Det blev lite paus här över semestern. Jag skrev massor av inlägg som publicerades ett om dagen precis i början, men sedan har det varit tyst. På onsdag börjar jag jobba igen, och det är väl lika bra att jag börjar vänja mig vid skärmen 🙂

Här kommer trettiosex bilder som vägrar lägga sig i rätt ordning. Här finns fika, bebisens första viktiga pekbok, Hunnebo, Donsö, bad, god mat, god dryck, god glass, stickning och OS. Utöver det har jag flyttpackat, vilat och druckit väldigt mycket bubbelvatten. Bebisen och jag är inne i vecka 30 (!!!), vi mår båda alldeles utmärkt förutom att jag är vansinnigt trött, om drygt två veckor går första flyttlasset från J:s lägenhet och 20 september går mitt. Glad nu att jag valde att skjuta fram det ett tag, för jag orkar verkligen inte så mycket som jag brukar…!

Jag har inte läst så mycket som jag hade tänkt mig – men det gör faktiskt ingenting. Jag har gjort annat istället. Böckerna finns kvar 🙂

Här är den sköna sommaren

För två lördagar sedan var Emmelie, Andrea och jag på besök hos Line i Hällingsjö. Grill, fika, bad, krocket och supermys. Notera gärna sommarens bästa trick – stoppa iskalla flaskor med vätska i klänningslivet. Gärna frysta!

Annan god mat, god dryck, stickning och invigning av det belgiska våffeljärnet. Och en tukan som har flyttat in på balkongen!

Semestern kom och firades in med sushi på hemmaplan, och Linda och jag åt lunch på En Deli Haga på min första semesterdag. Tala inte med mig om gravidglow – det är bara svett, alltihop. (Fast jag vill lägga en brasklapp här om att jag faktiskt inte är så svettig i hela håret, jag hade tvättat det och vägrar hårtork…)

Man får jobba en del med isglass och sallad. Och stickning förstås, men det blir inte mycket av den varan för jag tycker att det är otrevligt att sticka när det är för varmt. Det känns som om jag aldrig är riktigt ren om händerna hur mycket det än tvättas och spritas.

I fredags klev vi upp tidigt och var i Askim innan klockan var nio. Bad och kontinental frukost. Fint som snus!

Lyckades kamma till mig och åka ner på stan på fredagskvällen för traditionsenlig semestermiddag med Metta på Pincho’s. Det var gurklemonad och Skagenvåffla (!) och s’mores bowl – och flaska i klänningen och till slut en mycket vacker solnedgång efter att ha kämpat hem i 30 graders värme bland fulla och glada människor på försenad kollektivtrafik 😉

Igår klevs det också upp tidigt för att hinna till Askim innan ”alla andra”. Vi lyckades hyfsat och fick en bra plats i alla fall! Eftermiddagen blev vila från hettan – jag läste på balkongen som var sval ett tag, i alla fall – och på kvällen invigde vi Frida Malmgrens otroligt snygga och trevliga spel Historiekanon! Både lärorikt och kul och finns att köpa på Adlibris nu – jag var del av Kickstarter-kampanjen vilket var himla skoj. (Bli inte lurade av att det står 9-12 år på Adlibris-sidan – det är en lägre åldersgräns snarare än generell rekommendation.) Jag förlorade ganska stort och grämer mig fortfarande över att jag inte fick poäng för ”bästa danska” när jag skulle citera Hamlet. Tyvärr var jag ”för dansk”.

Knäckta ägg och krossade hjärtan – en alldeles omöjlig påsk av Maria Ernestam (Lisbeth, #2)

Det var roligt att stifta bekantskap med Lisbeth i förra boken om henne, Brutna ben och brustna hjärtan, och en positiv överraskning när det visade sig att en påskbok om Lisbeth var på gång. Nu har jag läst den, lite väl långt efter påsk kanske, men vad gör väl det. (Det verkar som om jag läste julboken långt fram i mars också, så… :))

Det blir ännu en ganska fartfylld historia där det händer mycket – på små och stora plan. Bråk med grannar om ett staket, besvär med särbon som i sin tur har besvär med sin exfru, en syster som vill gå på yoga i tid och otid och stök på jobbet. Av någon anledning kändes det otroligt segt att läsa – jag kan inte förklara varför, för det är både roligt och rappt. Drar därmed slutsatsen att det är mig och min gravidhjärna det är fel på, eftersom jag mest bara vill somna hela tiden. Jag kunde liksom inte riktigt fastna, och fann att jag mest blev irriterad på de flesta karaktärer.

Ernestam är en väldigt speciell författare, och jag tycker nog ändå att hon är som allra bäst i lite mer skruvade berättelser, såsom de fantastiska Caipirinha med döden och Busters öron. Men denna finns att köpa här!

Hjärtat i översta lådan (Nella, #1) och Ballongfararens morgon (Nella, #2) av Anita Eklund Lykull

Det är underbart att Saga Egmont ger ut mina gamla favoriter av Anita Eklund Lykull som e-böcker på nytt, men det är både skrattretande och irriterande att de inte överväger böckernas innehåll när de väljer omslag. Nå – det nyare för Ballongfararens morgon är okej, om det nu är studentmössor som syns i högerkanten, men det nya för Hjärtat i översta lådan har ingen som helst koppling till handlingen. Men men, man får vara glad för det lilla.

Jag har läst böckerna om Nella minst tio gånger var och jag älskar dem fortfarande. Nella – Cornelia, egentligen – hittades i en telefonkiosk i Prinsbacka som liten bebis och adopterades av familjen Ossian, som till en början består av en smått alkoholiserad adjunkt till far, en mor i djup depression efter förlusten av ett barn många många år tidigare, läkarstuderande storebror Marc, hästgalna och mobbade lillasyster Agnes och lillebror Sylvester, adopterad från Indien. Och bullterriern Pigge förstås.

Det låter inte så muntert och det är det ju inte egentligen, men det är skrivet med stor humor. Alla karaktärer har en otrolig utveckling genom de två böckerna, somliga åt ett bättre håll än andra, men det är imponerande ändå. Ingen står och stampar här, inte! Eklund Lykull skriver på ett ganska ovanligt sätt, det är korthugget på något vis utan onödiga personliga pronomen. Det kan stå något i stil med ”Stekte en korv och åt med senap. Marc kom hem från skolan. Såg trött ut. Sa att han var hungrig.” – ett improviserat exempel – men jag gillar det. Det känns nostalgiskt eftersom alla hennes böcker är skrivna på samma sätt.

Härlig läsning med miljöer från Göteborg och västkusten. Inte mig emot!

E-böckerna finns att läsa i en tjänst nära dig, men går också att köpa här (Hjärtat i översta lådan) eller här (Ballongfararens morgon).

Stormvakt (Strindberg, #1) av Kristina Ohlsson

Ny deckarserie av Kristina Ohlsson? Ja tack! Som utspelar sig på Sotenäs? Ännu mer ja tack! Äntligen kom det där undantaget där höga förväntningar infrias – detta är en riktigt bra deckare. Jag gillade verkligen böckerna om Fredrika Bergman, men hade svårare för den om Martin Benner (jag läste bara den första). Nu är hon tillbaka där jag gillar henne bäst.

August Strindberg (ja, han heter faktiskt så) är en före detta framgångsrik finansman från Stockholm, som efter en separation bestämmer sig för att göra något helt annat. Han upptäcker att den före detta begravningsbyrån i Kungshamn ligger ute till försäljning och beslutar sig för att köpa den. Inte för att driva begravningsbyrå (även om likbilen ingår i köpet), utan för att förverkliga sin dröm och öppna Strindbergs Second Hand. Han vill dock inte bo i lägenheten utan hyr ett hus i Hovenäset, några kilometer bort – men det är ett hus med en mörk historia. Det vet han förstås ingenting om när han väljer att flytta dit, men han blir så småningom varse om sanningen.

Samma natt som Strindberg kommer till Sotenäs försvinner den populära läraren och tonårsmamman Agnes. Hon går ut i stormen för att titta till båten, medan man och son är hemma och väntar med middagen. Läsaren vet att hon går ut med ett vapen i fickan för att göra något hon måste, men varför slutar spåren vid Fisketången?

I Hasselösund bor Maria Martinsson, polis och ledare för ortens bokcirkel. Med högkvarter i en husvagn utanför gamla polisstationen i Kungshamn söker man efter Agnes dag och natt – fysiskt med hjälp av Missing People, men även genom spaning och grävande i Agnes förflutna och nutida liv. Maria har egentligen alldeles tillräckligt att tampas med i sitt privatliv, men hon går fullt upp i utredningen med stor empati och ambition. En fantastiskt bra karaktär, liksom många andra.

Jag älskade verkligen Stormvakt – det var lagom spännande och väldigt klurigt och pussligt. Sidoberättelserna utöver brottet är intressanta och får ta upp lagom plats, och jag är väldigt glad att detta är just första boken i en serie. Kanske får Hunnebo spela en större roll framöver, till och med? Här förekommer min favoritplats mest i förbifarten – en kvinnlig karaktär kommer därifrån och man hade tänkt ha sina bokcirkelträffar på Bella Gästis – men nog finns det utrymme för att utöka handlingen lite bredare i kommunen!

Nästan död man (Kommissarie Winter, #9) av Åke Edwardson

Det var ett tag sedan jag läste en Erik Winter-roman nu. Jag tar allt som oftast upp Åke Edwardson som ett bra exempel på författare som skildrar Göteborg på ett sätt som för mig känns ”som hemma”, och så är fallet även här. Handlingen är förlagd till flera ställen jag känner väl, såsom Hisingen, Vasastan och södra skärgården (såväl som platser jag inte har någon koll på alls, såsom Lunden) – det piggar alltid upp!

På en bro som jag i vanliga fall åker över flera gånger i veckan, Älvsborgsbron, hittas en övergiven bil en sen natt av polisinspektör Lars Bergenhem. Det finns ett kulhål i ena sätet, men ingen människa syns i närheten. En gangster får sin bil repad i ett parkeringshus i Linné och skapar sig en livsuppgift i att få tag på den som gjorde det. En författare hyr ett avlägset hus för att få skriva ifred men störs av grannen och bestämmer sig för att säga ifrån. Det finns kopplingar mellan dessa händelser, och det viktigaste visar sig vara en flicka som försvann från ett kollo på Styrsö på sjuttiotalet.

Erik Winter lider av en gräslig huvudvärk som han vägrar göra något åt. Han lider även av att hans mor plötsligt bestämt sig för att flytta hem från Mallorca, och av att en av hans nära kollegor och vänner utsätts för fientlighet på grund av den hen är. Och så måste han ju lösa mord, som om ovan inte var nog.

Jag hade glömt hur speciella dessa böcker är, särskilt i dialogen. Det tog en stund att vänja mig igen. Jag tänker mig att det inte är speciellt naturligt att prata som Edwardsons karaktärer gör, men det skulle kunna vara en generationsfråga. Men jag gillar det, när jag väl får flyt. Jag tyckte att jag kände igen delar av storyn från något jag sett på tv, men just denna bok verkar inte ha filmatiserats, så jag tror att det är I sanningens namn av Viveca Sten som jag blandar ihop den med. Det gjorde ju ingenting, för på det viset hade jag till slut ingen aning om hur upplösningen skulle te sig.

Kommissarie Winter finns på Öppet Arkiv, för den som är sugen. Serien är riktigt bra.

Två dygn på Getterön

Det var verkligen en snilleblixt att boka ett par nätter på Strandgården på Getterön, för vilket väder vi fick och så mycket vi har fått bada!


Innan avfärd blev det födelsedagstårta då jag nu uppnått den mogna (?) åldern av 38 år. Som traditionen bjuder pyntades tårtan av Paul McCartney med flagga i hand. Förra året ramlade han med ansiktet före ner i ett scone, men i år höll han sig stående.

Varmt, varmt, varmt. Det var 31 grader i skuggan i måndags när vi åkte. Men en frusen halvlitersflaska vatten i urringningen och en minusgradig cappuccino hjälpte då sannerligen.

Installerade oss i vår mycket trivsamma (men extremt lyhörda) lilla lägenhet. Det är ovant att bo på bottenplan och det är särskilt ovant när det står blandade gubbar utanför sovrumsfönstret och pratar motorcyklar! Men lite pittoreskt i alla fall. Hittade en liten stig genom skogen och var därmed i 4:e vik (otroligt oinspirerade namn på vikarna på den här halvön) på ett litet kick. Underbart! Klart, varmt i vattnet och inte en manet i sikte. Dock krabbor, stora exemplar långt inne vid stränderna – lite ovant!

Det fanns tankar på att gå ut och äta på kvällen, men nästan allt var stängt en måndagskväll så vi köpte lite gott bröd och ostar och kallskuret på Tempo istället och skålade födelsedag i Herrljunga päroncider och Ramlösa Fläder/Lime. Kvällsdoppet i 5:e Vik gick inte av för hackor – ett ljuvligt avslut på en fantastiskt fin födelsedag!

I tisdags tillbringades förmiddagen åter igen i 4:e Vik, som blev favoriten. Sol! Bad! Läsning! Mer bad! Det var uppåt trettio grader varmt, så vi undvek solen när den stod som högst och höll oss inomhus några timmar men knatade givetvis iväg igen för eftermiddags/kvällsdopp. Till middag hämtade vi en pizza, mycket gott med färska räkor och färsk svamp.

Det hade spåtts åska och oväder igår morse, men när jag vaknade var det lagom varmt och åtminstone lite soligt, så nog passade vi på att ta ett sista dopp ändå. Det mullrade lite över land, men den nådde inte ut så vi fick plaska en bra stund i lugn och ro. Skönt!

Jag hade tvättat håret och allt inför restaurangbesök och återresa till Göteborg men såg ut som en rufsfia lagom tills vi slog oss ner på Getteröns fisk & rökeri där vi åt en gudomlig makrilltallrik. Såååå gott, ni måste gå dit om ni får chansen.


Lagom till att det var dags att åka hemåt kom regnet. Tyvärr (ja, jag säger tyvärr för jag längtar verkligen efter lite regn och svalare luft) var det kortvarigt!

Ett par fantastiska dygn, alltså! Jag kommer gärna tillbaka till Getterön.