Det är en blandad skara männskor som kliver på snabbtåget Mälardalen – där ibland författarinnan Almi Graan. Till synes alldeles vanliga människor – men en av dem kommer aldrig mer att kliva på ett tåg, för han stryps under resans gång. Och det är inte bara mannens mord som förbryllar, för när Christer Wijk kommer till platsen har hela tåget försvunnit.
Det är rätt mysigt och puttrigt som vanligt med Lang, men jag saknar ju Puck och Einar i alla de senare böckerna. Almi är ganska härlig hon också, men det var onekligen bäst i början.
Stories from the city, stories from the sea 
En tanke på “Ingen returbiljett av Maria Lang”