Dagboken jag aldrig skrev av Jessika Devert

Hade det inte varit för att så många hyllade denna redan under de första dagarna den fanns ute hade jag troligen aldrig plockat upp den för jag är så TRÖTT på dessa småplottriga omslag med brush lettering så fort det vankas feelgood. Men nu blev den hyllad och jag kunde inte låta bli. Spårvagnen på framsidan hjälpte förstås också, även om det hade passat bättre om spårvagnen befann sig på Järntorget istället för det är kring Linné som större delen av boken utspelar sig.

Vår namnlösa huvudperson får en dagbok av sin vuxna dotter för att skriva i under året som hon fyller femtio. Men hur ska hon kunna skriva öppet och ärligt när dottern ska läsa? Istället blir det en sorts dagboksroman, som är mycket detaljerad och som innehåller sådant som nog ingen dotter har särskild lust att läsa om sin mamma.

Här ryms det mesta. Arbetet som chefläkare på akuten på Sahlgrenska, träning, samboskap med man och katt, vuxet barn, halvvuxet bonusbarn, klimakterium, ung snygg kollega, femtioårskris, mormorskap, fika på Mr. Cake och genomblöta utekvällar. Dessutom en del mörker i form av besvärliga relationer. Det är kul, rapp och trevlig läsning, även om det segade sig lite efter ett tag.

Då fick jag tips på Goodreads om att Klara Zimmergren har läst in ljudboken (av någon anledning syntes e-boken helt separat på Storytel). Jag ä l s k a r Klara Z och bytte genast till ljudversionen och det blev verkligen helt perfekt. Genial casting!

Boken finns att köpa t.ex här.

The Switch / Bara på besök av Beth O’Leary

Beth O’Learys debut, Sambo på försök, var verkligen en sådan där förtjusande feelgood som har allt det där en feelgood bör ha. Jag köpte The Switch på Kindle så fort jag fick syn på den, men glömde sedan bort att läsa den. As you do. Sedan blev det lite så att jag började läsa den på engelska men bytte till svenska när min nya Storytel Reader kom och jag ville testa den. Men översättningen var bra, så det gjorde ingenting.

Men varför envisas de svenska förlagen med sådana plottriga omslag med brush-letter writing så fort det är finurlig feelgood på gång? Nåväl – det är åtminstone inte en kvinna avbildad bakifrån på framsidan, och den döptes heller inte om till Den lilla byn på landet där en kvinna från storstaden klättrade in i en byrå och läste högt på tunnelbanan. (Egentligen bryr jag mig inte så himla mycket om omslag då jag oftast läser e-böcker ändå, men det börjar faktiskt bli lite tröttsamt.)

Leena är managementkonsult i London och har en strålande karriär framför sig – tills hon en dag får en total blackout under en presentation och chefen tvingar henne att ta ett par månaders tjänstledigt. Hon bestämmer sig för att åka och hälsa på sin mormor i Yorkshire – familjen har inte riktigt läkt sedan de förlorade Leenas syster i cancer ett år innan och Leenas relation till sin mamma är minst sagt spänd. Men mormodern finns där, alldeles som vanligt.

Dock är mormodern Eileen inte heller riktigt där hon skulle vilja vara i livet. Hennes man har stuckit med en yngre förmåga och själv är hon rätt trött på att nästan vara åttio år och helt utan chans till romans bland de gamla gubbarna i byn. När Leena sett hennes projektplan för att skaffa en ny man bestämmer hon sig resolut för att presentera en idé för Eileen – de ska byta liv i två månader. Själv ska hon stanna på landet, i Hamleigh-in-Harsdale, och rodda allt som Eileen vanligtvis skulle ha gjort, medan Eileen ska flytta till London, bo med Leenas rumskamrater och börja dejta. De ska byta telefoner, datorer, allt.

Det blir en häftig resa, som ni förstår, men det är väldigt trevligt, mysigt och varmt med en lagom dos humor. Beth O’Leary skriver på ett mycket lättläst men smart sätt, hon har kul idéer som inte helt och hållet gjorts förut och presenterar en schysst blandning av karaktärer, vilket inte alltid är självskrivet i brittiska berättelser från landsbygden. Definitivt i den bättre klassen av feelgood, och jag ser fram emot O’Learys nästa bok, The Roadtrip, som kommer ut i slutet av april.

Boken finns att köpa här.

Bröllopsfesten av Lucy Foley

Klaustrofobiska miljöer är ofta effektfulla, och så även här. Vi befinner oss på en liten ö utanför Irlands västkust, där tidningsredaktören Jules ska gifta sig med den stigande tv-stjärnan Will. Allt är minutiöst planerat och mycket påkostat – men det är tretton personer på gästlistan och det vet vi ju vad det betyder.

Och det finns sannerligen drama på gästlistan. Brudgummens marskalkar är alla kompisar från skoltiden och vi förstår att svensexan varit något i hästväg. Brudtärnan, brudens halvsyster, vill helst vara någon helt annanstans – var som helst än på det här bröllopet, faktiskt.

Och så hittas någon död. Mördad, förstås Liksom i Foleys förra bok, Nyårsfesten, tar det tid innan vi får reda på vem offret är, och varför mordet skett och det bygger absolut upp en spänning. Extra spännande blir det då mobiltäckningen är dålig och en storm blåser upp…

Vi får berättelsen ur flera perspektiv – bruden Jules, tärnan Olivia, Hannah som är flickvän (eller fru, jag minns inte) till en av marskalkarna, brudgummens best man Johnno och bröllopskoordinatorn Aoife, som är en av de få som är bofasta på ön tillsammans med sin man Freddy, som är kock. Detta är det första evenemanget de tar hand om på sitt nyköpta hotell, Fåfängan, och de kommer garanterat att få publicitet – men kanske inte av de rätta anledningarna.

Jag tyckte att detta var en fullt habil spänningsroman, men det var lite stökigt att hålla reda på allt folk. Även om det är en begränsad skara människor så blev det ibland klurigt att minnas vem som var vem, speciellt bland marskalkarna. Men det var underhållande och lagom spännande och jag läser gärna mer av Lucy Foley framöver.

Bergens stjärnor av Jojo Moyes

Jag hade inga jättestora förväntningar på Bergens stjärnor men behövde en bok med hästar i till sommarbingot och många verkade gilla den (och jag har tyckt ganska bra om de flesta av Moyes böcker förut) så – varför inte? Och jag är glad att jag valde den till slut, för den var mycket bättre än jag trodde.

Det är spännande att besöka en miljö som är ganska obekant, i detta fallet bergstrakterna i Appalacherna, Kentucky, i slutet av 1930-talet. Alice Wright, brittisk kvinna av börd, har accepterat Bennett van Cleves frieri och förflyttats över Atlanten, men världen öppnar sig inte för henne – tvärtom. De bor med hennes djupt religiöse svärfar, som äger den lokala kolgruvan och anser att en kvinnas plats är vid spisen, och Bennett vill mest bara träffa sina vänner och lämnar Alice ensam och instängd.

När Eleanor Roosevelts satsning på utbildning medelst ridande bibliotekarier kommer till trakten anmäler Alice sig ivrigt och här får hon ett sammanhang, ett umgänge och en djup och innerlig vänskap med de andra kvinnorna – särskilt Margery, som har hand om biblioteket och anses vara en udda fågel i trakten då hon är dotter till en ökänd brottsling och ogift.

Och männen i trakten gillar inte den frihet och självständighet som biblioteket skänker kvinnorna. Somliga är beredda att gå långt för att stoppa det – som om de inte hade nog i oländig terräng med alla möjliga sorters låntagare att besöka och hjälpa.

Kärlekshistorierna i boken känns förutsägbara och lite tråkiga, likaså spänningsmomentet – men det jag tar med mig mer än något annat är skildringen av kvinnlig vänskap, och av viljan att hjälpa och utbilda människor. Kunskap är makt (vilket förstås är anledningen till att männen är så missnöjda) och det är hjärtevärmande när kunskapen når ut till folket, och särskilt i kvinnors händer.

Boken är baserad på verkliga händelser – Moyes måste ha gjort ett hästjobb (ursäkta) med sin research. Riktigt intressant.