Dagboken jag aldrig skrev av Jessika Devert

Hade det inte varit för att så många hyllade denna redan under de första dagarna den fanns ute hade jag troligen aldrig plockat upp den för jag är så TRÖTT på dessa småplottriga omslag med brush lettering så fort det vankas feelgood. Men nu blev den hyllad och jag kunde inte låta bli. Spårvagnen på framsidan hjälpte förstås också, även om det hade passat bättre om spårvagnen befann sig på Järntorget istället för det är kring Linné som större delen av boken utspelar sig.

Vår namnlösa huvudperson får en dagbok av sin vuxna dotter för att skriva i under året som hon fyller femtio. Men hur ska hon kunna skriva öppet och ärligt när dottern ska läsa? Istället blir det en sorts dagboksroman, som är mycket detaljerad och som innehåller sådant som nog ingen dotter har särskild lust att läsa om sin mamma.

Här ryms det mesta. Arbetet som chefläkare på akuten på Sahlgrenska, träning, samboskap med man och katt, vuxet barn, halvvuxet bonusbarn, klimakterium, ung snygg kollega, femtioårskris, mormorskap, fika på Mr. Cake och genomblöta utekvällar. Dessutom en del mörker i form av besvärliga relationer. Det är kul, rapp och trevlig läsning, även om det segade sig lite efter ett tag.

Då fick jag tips på Goodreads om att Klara Zimmergren har läst in ljudboken (av någon anledning syntes e-boken helt separat på Storytel). Jag ä l s k a r Klara Z och bytte genast till ljudversionen och det blev verkligen helt perfekt. Genial casting!

Boken finns att köpa t.ex här.