Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman

I Matilda Gunnarsson Rathsmans universum vet alla människor när de ska dö. Man anordnar begravning innan dagen kommer, och man firar sin dödsdag istället för sin födelsedag. Varje kväll får varje person en syn för sina ögon – det sista man kommer att se innan man dör.

My är sjutton år, och ska dö om ett år när vi träffar henne. Arton år är förstås en tragiskt ung ålder, men det finns ingenting man kan göra åt sitt datum. Eller? My vill inget hellre än att leva. Det sista hon ser innan hon dör är ett par intensivt gröna ögon, och när hon plötsligt träffar den mystiske Theodor Edh, i regnrock och med just intensiva gröna ögon ställs allt på huvudet. Theodor insinuerar att man visst kan påverka sitt öde, men vägrar berätta vad han menar. My blir hopplöst förälskad, men de där ögonen – ska Theodor bli hennes mördare?

Utöver just att alla vet när de ska dö är livet såpass vanligt att jag ibland glömmer bort premissen. Mys föräldrar är skilda, hennes pappa tillbringar en stor del av sitt liv i kalsonger i soffan och hennes mamma kramar henne aldrig men lagar väldigt mycket mat.

Berättelsen blir mer och mer suddig i kanterna och drömsk, och det passar inte riktigt mig. Vid ett par tillfällen vet jag inte om vi är i verkligheten eller i Mys fantasi, och det blir lite stökigt. Det tog mig flera veckor att ta mig igenom den vilket är minst sagt okaraktäristiskt – det finns många skäl till det, men ett är att jag tappade koncentrationen.

Spännande idé som är väl utförd. Jag är inte 100% övertygad, men läser gärna mer av Gunnarsson Rathsman i framtiden.

Boken kan man köpa t.ex här.

Instructions for dancing (Saker man inte vill veta) av Nicola Yoon

Nicola Yoon har tidigare skrivit de strålande ungdomsromanerna Ingenting och allting och Idag är allt. Jag blev glad när jag såg att en ny var på gång – och extra glad när jag såg titeln som bara måste vara tagen från min favoritlåt av The Magnetic Fields, nämligen The book of love. Och javisst, ett utdrag finns med på bokens försättsblad. God smak! David Levithan som är en annan stor favorit har ofta med dem i sina böcker också vilket alltid är trevligt.

Texten i sin helhet är ljuvlig:

The book of love is long and boring
No one can lift the damn thing
It’s full of charts and facts and figures
And instructions for dancing

But I, I love it when you read to me and
You, you can read me anything

The book of love has music in it
In fact, that’s where music comes from
Some of it is just transcendental
Some of it is just really dumb

But I, I love it when you sing to me and
You, you can sing me anything

The book of love is long and boring
And written very long ago
It’s full of flowers and heart shaped boxes
And things we’re all too young to know

But I, I love it when you give me things and
You, you ought to give me wedding rings

Stephin Merritt

Evie tror inte längre på kärleken, efter att hennes pappa lämnat familjen för en annan kvinna. Hon har alltid varit tokig i romance-böcker, men inte ens de gör henne glad längre. En dag, när hon ser ett par kyssa varandra, får hon plötsligt en syn för sina ögon – hon ser hur parets kärlek började och hur den kommer att sluta.

När hon försöker reda ut för sig själv vad det är som ¨pågår hamnar hon av en slump, via ett litet lånebibliotek och en gammal dam, på en dansskola. Hon lär sig att dansa klassiska pardanser tillsammans med en kille som kallar X. Han är Evies motsats – modig och passionerad och med en säga ja-filosofi – såpass att han vågar sig på att anmäla dem till en danstävling.

Evies syner gör att hon inte riktigt vågar falla för X, hur gärna hon än vill. Är det värt att ta risken för kärleken, även om det kan sluta illa?

Jag gillade verkligen denna söta berättelse. Övernaturliga inslag är vanligtvis verkligen inte min grej, men när det är någorlunda subtilt och inte tar över allt kan jag tycka att det är lite eskapistiskt trevligt. Nicola Yoon skriver väldigt trevligt, hon plockar upp intressanta tankar och det är bra läsning. En sak som jag inte riktigt gillade var hur lite plats Evies kompisar får – jag minns inte ens vad de hette, och om karaktärer ska finnas med och ändå spela en viss roll kan de få lov att ta lite plats också.

Boken kan man köpa här!

Mitt bokår 2021

Bästa sättet för mig att lista ut hur bokåret egentligen sett ut är att vända mig till gamla goda Goodreads. Mitt minne är utmärkt i vissa hänseenden, men allt jag läst minns jag ingalunda.

I år är jag lite mer realistisk med min reading challenge – nästan alla tidigare år har jag antingen slagit målet med råge, eller hållit på att utöka hela tiden. Nu har jag satt hundra som mål, vilket kanske inte alls är uppnåeligt med ett litet barn – men jag börjar jobba igen i maj om allt går enligt planen och då får jag åtminstone lite läs/lyssningstid på väg till och från kontoret!

Jag har inte gett jättemånga fem stjärnor i år, men de som fått det är:

Hur ljuset tar sig in av Louise Penny

Allt jag vet om kärlek av Dolly Alderton

The Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides (omläsning för hundrade gången)

Storasyster ser dig – Hanna Hellquists kåserier från DN 2003-2005

Senseis portfölj av Hiromi Kawakami (som jag tydligen glömt skriva om)

Sorrow and bliss av Meg Mason (som jag tydligen också glömt skriva om, vad är det som händer)

Min storslagna död av Jenny Jägerfeld

Shuggie Bain av Douglas Stuart

Concrete Rose av Angie Thomas

Eufori – en roman om Sylvia Plath av Elin Cullhed

Dubbelporträtt av Agneta Pleijel

samt några gamla favoriter som jag läser om då och då, böckerna om Adrian Mole och Kalle Blomkvist till exempel. Tyvärr träffas de två aldrig 😉

Frågar åt en vän av Sara Molin

Sara Molin är en hyfsat ny stjärna på den svenska chicklit-himlen (om man vill kalla det chicklit – jag tycker att det passar bättre här än feelgood). I februari 2020 kom hennes debut, Som en öppen bok, och för ungefär ett år sedan julromanen En oönskad julklapp. Jag gillade båda två mycket, och det var kul att se att hon redan hade en ny på gång här i oktober.

Böckerna är både humoristiska och allvarliga, och så även denna. Lydia är avdelningschef på en kriminalvårdsanstalt vilket kan tyckas är alldeles tillräckligt att stå i, vid sidan av relationen med fästmannen Douglas. Nu ska hon dock även planera sin mormors begravning. Morfar är dement, mamma verkar halvt oberörd och hennes fyra syskon har alla starka viljor och olika åsikter om hur det här ska gå till. Douglas känner sig bortglömd – han vill att de ska gifta sig och bilda familj, men var sjutton ska Lydia hitta tiden till det också?

Av misstag skickar Lydia ett sms menat för fästmannen till Ninos, en man vars nummer hon fått av en slump. De inleder en konversation och blir goda vänner, de delar hemligheter och ber varann om råd, under förevändningen ”frågar åt en vän”. Under hösten fördjupas även Lydias relation till sina syskon, och får reda på anledningen till att hennes mamma verkar så besvärad kring allt vad mormoderns begravning heter.

Som sagt så är det både humoristiskt och delvis mörkt, men framför allt är det en varm och fin berättelse om familj, dess betydelse och att man kan bli överraskad även av de personer som alltid funnits i ens liv. Man vet sällan allt om alla, inte ens de som kanske står en allra närmast. Lättläst utan att vara banalt, det flyter på fint och Sara Molin må vara extremt produktiv men inte på bekostnad av kvalité.

Boken kan man köpa här.

Isbrytare (Strindberg, #2) av Kristina Ohlsson

Jag visste att Kristina Ohlsson planerade en serie om antikhandlaren August Strindberg på Sotenäs, men hade helt glömt att denna var på gång. Det blev en trevlig överraskning, således, när Storytel-appen berättade för mig att den var släppt! Jag tyckte otroligt mycket om Stormvakt, det var både en trevlig relationsroman som utspelar sig i en kommun som jag känner mycket väl och en bra deckargåta.

August har flyttat till ett annat hus på Hovenäset, butiken i Kungshamn går strålande och han är otroligt kär i Maria. Hon vill dock aldrig stanna kvar hos honom hela natten, utan tar cykeln hem tidigt varje morgon. Hennes misshandlande man sitter i fängelse då han åkte dit med narkotika på sig – troligen planterad narkotika, men hur kan det ha gått till?

Det är vinter och vackert i havsbandet, men en natt brinner två sjöbodar ner – den ena är Augusts egen, den andra tillhör den äldre mannen Axel som bott på Hovenäset sedan födseln. Ännu några dagar senare hittas Axel död i sitt hus, liggande i trappan. I huset finns fingeravtryck – bland annat från ett litet barn.

Parallellt med dessa berättelser finns också två maskrosbarn, vars alkoholiserade mamma inte kan ta hand om dem ordentligt. Morbrodern finns till hands och vill hjälpa, men det är lättare sagt än gjort. Snart upptäcks en koppling mellan familjen och branden på Hovenäset – och senare även till mordet.

Spännande, klurigt och i fantastiska miljöer. Mord är förstås aldrig mysigt egentligen, men det finns deckare som är mysiga. Detta är en av dem, och jag hoppas att detta blir en riktigt lång serie. Jag gillar verkligen huvudpersonerna och de återkommande bifigurerna och Ohlsson skriver bra intriger med intressanta infallsvinklar.

Boken kan man köpa t.ex här.

Isabella av Isabella Löwengrip med Rebecka Edgren Aldén

Man kanske behöver ha ett visst mått sensationslystnad för att ge sig på Isabella Löwengrips självbiografi. En sådan har jag, vilket jag vägrar skämmas för. Jag läste dessutom Isabellas blogg under ett antal år och ömsom förfärades, ömsom förvånades. Jag ska vara ärlig från start – jag har alltid tyckt att hon känns fejk och motsägelsefull.

Den uppfattningen har definitivt inte förändrats av att läsa boken – dock ger den kanske lite förståelse för varför det är så fejkat och motsägelsefullt. Jag vet inte vad man ska tro på här heller, men om somligt är sant kan jag förstå varför man går på fake it ‘til you make it-spåret.

Tack vare att Rebecka Edgren Aldén har varit med och skrivit är det helt okej läsning. Det flyter på hyfsat och kräver inte speciellt mycket av läsaren – men jag kan inte förstå varför man valt att hoppa kronologiskt, för det blir jättekonstigt. En person nämns i ett kapitel ur nutid men det dröjer innan läsaren får reda på vem vederbörande är. Det hade gått alldeles utmärkt att berätta från start till slut.

Ett visst mått av ödmjukhet existerar här, vilket inte är något jag skulle associera med Löwengrip i vanliga fall – såsom när hon sa hejdå till Sverige i sitt Sommar i P1 2019 men sedan misslyckades med New York-planerna. Men allt som oftast finns förklaringar som mest känns som ursäkter, vilket gör att syftet med boken blir något diffust. Eller ja, egentligen blir det ju glasklart, men…

Jag funderade på vad jag skulle sätta för betyg på Goodreads men jag kan verkligen inte landa någonstans. Jag vet verkligen inte vad jag tycker. Den inbjöd onekligen till sträckläsning och den var underhållande, men om den är bra eller inte… ingen aning. Jag läser inte så många kändisbiografier – detta kanske är ett jätterepresentativt exempel för genren.

Boken kan man köpa här.

Smakebit på söndag, 28 november 2021 – Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman

Det är första advent och det ligger faktiskt snö på marken i Göteborg. Jag blev förvånad när jag klev upp tidigt imorse och såg att den lagt sig, det känns som om det händer väldigt sällan. Men nog är det mysigt och – nu ska jag bara klyschig – det lyser ju faktiskt upp lite grann. Snö tillsammans med adventsljusstakar och stjärnor är himla stämningsfullt.

Jag läser enormt långsamt för tillfället – en bebis som är mitt inne i sitt första utvecklingssprång och bara vill äta, skrika och ligga nära nära på kvällarna och effekten av detta – en mycket trött mamma som somnar ifrån det mesta när chansen ges. Men det är mestadels alldeles fantastiskt, såklart ❤ ❤ ❤

Men jag läser så gott jag kan, just nu en ungdomsbok med väldigt intressant premiss. I Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman vet alla det exakta datumet de kommer att dö, och vad det sista de kommer att se i livet är. Man kan inte lura döden t.ex genom självmord – tror man i alla fall. My är sjutton år och har ett år kvar att leva när boken tar sin början. Här har vi hunnit lite längre fram.

227 dagar kvar

Märtha kommer emot mig på skolgården. Jag låser upp mobilen, bläddrar bland apparna, låser den igen, stirrar på bakgrundsbilden. Märtha och jag, vi ler, jag stirrar anklagande tillbaka. På bilden sitter vi på en stenmur och håller i varsin glasstrut. Märthas hand i mitt hår. Jag har strössel på näsan och blundar för att inte få solen i ögonen. Bilden är från i somras, från den där varmaste veckan i juli då solen och himlen och havet gjorde det lättare att låtsas att vinden hade tagit alla våra problem.

Ur Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman, Vox by Opal, 2021

Upplägget väcker onekligen tankar. Det är svårt att inte tänka på Slutet av Mats Strandberg vad nedräkningen, och den alltför tidiga döden anbefaller, men här har alla olika dödsdatum och det är ingen naturkatastrof som väntar. Hittills är den i alla fall lika bra!

Jag önskar er alla en fin och skön första advent. Här blir det lite glögg och saffransbulle lite senare idag. Kanske även en promenad för att visa lillan den första snön!

Fler Smakebitar finns att läsa hos Astrid Terese!

Halva Malmö består av killar som dumpat mig av Amanda Romare

Vi har sett en och annan roman på senare år om dejting och Tinder och hur hopplöst det kan te sig att försöka hitta rätt i djungeln. Vissa är onekligen bättre än andra – Maria Maunsbachs Bara ha roligt är ett exempel på en alldeles utmärkt sådan – och kanske är det inte en tillfällighet att även den utspelar sig i Malmö. Just Malmö är en stad som jag aldrig riktigt varit i, förutom en kort promenad runt centralstationen en gång i väntan på tåget till Ystad. Kanske gör det det hela lite extra spännande, jag vet ingenting om barerna eller torgen som finns med i böckerna. (Dock blir jag väldigt sugen på att tillbringa lite tid där!)

Huvudpersonen i Halva Malmö består av killar som dumpat mig försöker med allt. Tinderdejtande förstås, ragg på krogen och över, i och under sin egen liga. Massor av yrken, massor av läggningar (och ligg) – men ingen som vill bli ihop. Hon och hennes gäng kämpar för att försöka förstå hur tvåsamhet i vår tid är menad att funka. Det är inte lätt, det är ett som är säkert.

Halva Malmö är mörk och ibland lite hemsk men framför allt fruktansvärt rolig. Romare skriver fantastiskt bra, formuleringarna är alldeles utmärkta och trots att bitar är lite fragmentariska (eftersom de handlar om rätt många olika personer) känns det stilsäkert och knivskarpt.

Jag blev hela tiden påmind om något annat när jag läste, men kunde inte komma på vad. Det var inte Maunsbach som ovan, det var inte Sofia Rönnow Pessahs Männen i mitt liv även om vissa delar är lika – men så såg jag att någon på Goodreads nämnt Tove Folkesons fantastiska Kalmars jägarinnor och där satt den. Mycket bra! Jag ser verkligen fram emot mer av Amanda Romare.

Stor bonus för otroligt snyggt omslag! Boken kan man köpa här.

De rotlösa av Frida Skybäck

Det är alltid spännande när författare byter genre tycker jag. Ibland blir det mer lyckat än annars. Frida Skybäck har tidigare skrivit feelgoodromaner, jag har läst en av dem och gillade. De rotlösa är en spänningsroman som berättas ur tre perspektiv, vilket inte är det lättaste – jag tycker att hon har lyckats bra. Det tog lite tid för mig att ta mig igenom den eftersom jag började läsa den samma dag som igångsättning av min förlossning startade – dagarna efter det var inte direkt fyllda av lästid 😉 (Det är de inte nu heller, eller bloggtid, tro mig.) Berättelsen hade nog vunnit på om jag hade läst den lite tätare. Men det är inget att göra åt!

Lydias lillebror Dani hamnade i trubbel redan som ung tonåring, men har nu lämnat brottets bana och lovat att aldrig mer återvända. Därför blir Lydia bestört när polisen kontaktar henne och berättar att Dani är misstänkt för att vara inblandad i en ung kvinnas försvinnande. Man har rörliga bilder från Malmö Central där Dani och Linnea, den försvunna kvinnan, syns tillsammans. Dani själv är också spårlöst försvunnen och Lydia bestämmer sig för att nysta i fallet på egen hand, för det finns flera faktorer som inte stämmer.

Lydia, Dani och Linnea får alla berätta sin sida av historien och det hela läggs fram, sakta men säkert. Tempot känns ganska långsamt för att vara en spänningsroman, men det är effektivt – särskilt som boken är föredömligt kompakt på sina drygt 300 sidor. Spänningsbiten blir för mig sekundär här, för relationerna och tankarna kring hur ens uppväxt och miljö påverkar en hela livet är intressantare.

Välskrivet med nyanserade karaktärer och betydligt mer djup än i många spänningsromaner jag kommit över. Förlagen sprutar ju ur sig dessa psykologiska thrillers och ibland är det helt hopplöst att försöka sålla och hitta rätt. Jag läser gärna mer spänning av Skybäck, om sådan kommer. Tills dess får jag nog passa på att läsa någon mer av hennes feelgood-romaner.

Boken kan man köpa t.ex här.

Elva änkors man (Marianne Jidhoff, #11) av Denise Rudberg

Somliga av titlarna i elegant crime-serien är helt obegripliga i relation till handlingen – detta är en av dem. Jag har ingen aning om vad den ska hänvisa till – men jag gillar tanken på att varje titel har en siffra i sig – detsamma gäller ju för Rudbergs serie om Kontrahenterna, inser jag nu.

Böckerna i serien har en hel del annat gemensamt, förstås. Östermalm, god mat och vin, vit tryffelnougat och smygrökning under fläkten. Tidigare har en ”will they – won’t they”-dynamik också funnits mellan två av huvudpersonerna, men det har nu rett ut sig och den trevande romantiken verkar ha blivit vardag ganska snabbt. En annan gemensam nämnare är förstås att varje bok innehåller ett högprofilerat och känsligt brott som inte kan lösas av ”vanlig” polis utan behöver tas om hand av ”syjuntan” som utredningsgruppen som Marianne Jidhoff leder kallar sig.

I detta fallet handlar det om en nyskild och omsusad politiker som utsätts för utpressning. Hon har en känsla av att det har med nätdejtingen hon ägnat sig åt på sistone, men har inga bevis. Samtidigt försöker änkemannen Alain starta om sitt liv efter hustruns bortgång. Han är gay, men har tryckt undan sin läggning under hela livet. Kan han hitta den sanna kärleken på nätet? Och kan man lita på folk man ännu inte träffat – och bli kär?

Nätdejting och bedrägeri är ständigt aktuellt och intressant i vår tid. Peter James skrev väldigt bra om det i en Roy Grace-bok, Dead at first sight – en annan sort än här förvisso, men jag kom att tänka på den för det var väldigt intressant. Denna story är betydligt tunnare – men böckerna är lättlästa, lättsmälta och kräver nästan ingenting av läsaren. Det kan vara rätt skönt! Jag läste den under de två dagar som föregick igångsättning av min förlossning, och hade definitivt ingen koncentration till övers för avancerad litteratur.

Många verkar tycka att det är lite irriterande att det skrivs så mycket om mat och godsaker men det gör mig absolut ingenting. Nästa gång jag är i Stockholm ska jag definitivt se till att ta mig till Ejes chokladfabrik och testa deras vita tryffelnougat, som är Mariannes last vid sidan av cigarillerna. Undrar just om försäljningen av just den produkten stigit sedan Elegant crime-serien kom… 🙂

Boken kan man köpa här!