Stories from the city, stories from the sea

Läst i november 2022

Det blev bara tio böcker i november, vilket nog är lägst i år. Jag somnar med min Storytel Reader i handen vareviga kväll, trots att jag lägger mig tidigt för att hinna läsa en stund. Men så är det. Mörker, mycket på jobbet och inte minst världens piggaste ettåring. Vissa saker i den listan är mer angenäma än andra. (Egentligen gillar jag mörkret nu när adventstider är här, men det är verkligen inte helt lätt att kliva ur sängen klockan 06 de dagar jag ska till kontoret.)

Magiska godiskulor av Baek Heena – ✯✯✯✯✯
Kim Jiyoung, born 1982 av Cho Nam-Joo – ✯✯✯✯
Min storslagna kärlek (Skärblackatrilogin, #3) av Jenny Jägerfeld – ✯✯✯✯✯
Marple: Twelve new stories av bl.a Elly Griffiths, Val McDermid och Lucy Foley – ✯✯✯
Skuggläge (Strindberg, #3) av Kristina Ohlsson – ✯✯✯✯
P.S. I still love you (Lara Jean, #2) av Jenny Han – ✯✯✯
Bleeding Heart Yard av Elly Griffiths – ✯✯✯✯
Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht – ✯✯✯
Julakuten för ensamma hjärtan av Callum Bloodworth – ✯✯✯✯
Almost American Girl av Robin Ha – ✯✯✯✯✯

Ganska få titlar men flera mycket bra betyg! Längre texter kommer så fort jag hinner.

The weekend av Charlotte Wood

I The Weekend samlas tre kvinnor, Jude, Wendy och Adele i sin gemensamma vän Sylvies hus som nu efter hennes död ett knappt år tidigare ska tömmas och städas inför försäljning. Jude är före detta krögare, Wendy intellektuell debattör och lärare och Adele bedagad teaterskådis. De är diametralt olika och det blir tydligt redan på väg dit. Det är även tydligt att det var Sylvie som höll dem alla samman – nu har de väldigt lite gemensamt.

Det handlar mycket om åldrande, självkänsla, det förflutna och det potentiellt kommande. Mycket av berättelsen sker helt och hållet i kvinnornas huvuden – när de väl interagerar är det skavigt. Boken utspelar sig under julhelgen och det är alltid lite märkligt att tänka på att det är högsommar på julafton på södra halvklotet tycker jag.

Med i berättelsen finns också Wendys gamla hund Finn, som inte är välkommen inomhus om Jude får bestämma (och det gör hon oavsett). Han är döv och halvblind och vankar av och an, av och an. Alla vet att det humana vore att låta honom somna in men det känns helt omöjligt för Wendy. Finn blir en sorts metafor för vänskapen kvinnorna emellan, som kanske egentligen gjort sitt – men…

Det händer några större saker i boken men främst är det ganska långsamt, utan att för den sakens skull bli tråkigt. Jag tyckte mycket om den, även om den inte är så himla peppig kring det där att bli äldre…!

Denna text publicerades från början på Kaffe & Kultur. Boken kan man köpa här.

The Mother-in-Law av Sally Hepworth

Sally Hepworths Svärmodern säljs som en spänningsroman, men jag vet inte riktigt om jag skulle placera den rakt av i det facket. Detta är en relationsroman, förvisso med död och elände men framför allt handlar det om en familj, där det finns mycket kärlek och omtanke men också enormt mycket sår och skav.

Lucy Goodwin är hemma med sin familj – maken Ollie och barnen Archie, Harriet och Edie – när polisen kommer till dem en kväll. Ett tydligt tecken på dåliga nyheter, och det visar sig att hennes stenrika svärmor Diana har hittats död i sitt stora tjusiga hus. Bredvid henne ligger en tom flaska med ett gift som man bara kan få tag på på de mörkare delarna av internet. Ett självmordsbrev har hittats – men det låg i en skrivbordslåda istället för på en plats där det enkelt skulle hittas. Något är lurt.

Berättelsen kommer i flera tidsperspektiv – ”Past”, som dels berättas kronologiskt från när Lucy och Ollie träffades tio år tidigare, men dels från Dianas tid som ung vuxen.

”Follow the money”, brukar man säga, och detta handlar väldigt mycket om pengar. Både Ollie och Lucy och Ollies syster Nettie och hennes man Patrick, är i skriande behov av just pengar. Ollie för att kunna köpa ett litet hus åt sin växande familj och senare för att rädda sitt företag – Nettie för att få det hon önskar mer än något annat – ett barn. Deras pappa Tom, jovialisk och ganska mjuk, är mer än villig att skjuta till pengarna som han och Diana har i överflöd men Diana sätter sig på tvären. Hon tycker att man ska kämpa för att få det man vill ha, och att det sämsta hon kan göra för sina barn är att hjälpa dem ekonomiskt – för hur ska de lära sig något om de får allt serverat?

Spännande – nja, det vet jag inte om det är, riktigt. Däremot är det en väldigt medryckande berättelse om familj, girighet, diametralt olika sorters kärlek och desperation. Jag gillade den! Har tidigare läst Familjen i huset bredvid av samma författare och var ganska svalt inställd till den, så Svärmodern blev något av en positiv överraskning.

Denna text publicerades ursprungligen på Kaffe & Kultur. Boken kan man köpa här.

The wife and the widow av Christian White

Kate Keddie och dottern Mia väntar ivrigt på John som ska komma hem till Melbourne efter två veckor på konferens i London. De pratade med honom på Skype innan han åkte, de kollar och dubbelkollar att de har rätt information om hans flight men han dyker inte upp. Hans föräldrar vet ingenting, och när Kate ringer till hospicet där John jobbar som läkare berättar de att han de facto inte jobbat där på tre månader. Polisen kopplas förstås in, men Kate och hennes svärfar åker till Belmont, en ö utanför Melbourne som man bara kan nå med färja, för att följa upp om John mot all förmodan skulle ha åkt till sommarhuset där. Det är just det han har, det är där han hittas död och i huset har han inrett ett rum så att det ser ut som det hotellrum han Skypat från. Room service-meny och hela baletten.

Belmont kokar av turister på sommaren men under vintern, är det stendött. En familj som bor året runt är Abby och Ray med barnen Lori och Eddie. Abby stoppar upp djur på fritiden och jobbar deltid i öns mataffär, medan Ray är en slags vaktmästare för hela ön. Livet tickar på. En dag gör Abby en chockerande upptäckt i garaget, och därifrån in i en konfrontation av bevis, skuld och lojalitet.

Jag kan omöjligt gå in på varför detta är en så otroligt smart roman. Det är tydligt att det har krävts mycket stötande och blötande för att landa precis rätt i vad som berättas när, och hur, och varför. Trots den komplexiteten är det en snabbläst bladvändare – som en spänningsroman gärna ska vara. Kul med en miljö som är varken stad eller outback. De karaktärer jag gillar bäst är inte de som är mest sympatiska vilket är effektivt i spänningsgenren.

Jag blir nyfiken på att läsa Christian Whites debut, The Nowhere Child, efter denna mycket goda läsupplevelse!

Boken kan man köpa här. Denna text publicerades från början på Kaffe & Kultur.

Smakebit på söndag, 27 november 2022 – The Agathas av Kathleen Glasgow och Liz Lawson

Glad första advent! Vi pyntade igår och satte faktiskt till och med upp granen. En liten plastgran ska sägas, men ändå. Jag är uppvuxen med att granen kommer upp först ett par dagar före julafton men nu får det bli såhär och det är väldigt mysigt. Idag kommer min mamma på adventsfika och för att hänga med Julia förstås och i eftermiddag går vi eventuellt på en adventsgudstjänst som är specialanpassad för barn. Vi är inte sådär vådligt religiösa, men Johannes och Julia går på rytmik i kyrkans regi och har blivit tjenis med kantorn, så det kanske blir så beroende på energinivåer på samtliga och humör på lillan, som väckte sin pappa vid fyratiden imorse.

Igår kväll somnade jag med telefonen i handen, läsande The Agathas av Kathleen Glasgow och Liz Lawson. Jag har haft den hemma från bibblan i två omgångar men inte hunnit läsa den någon gång, så var glad när de ville köpa in den som e-bok istället. Det ska vara en ”teen mystery” som jag sett lite här och var på sociala medier och hittills gillar jag den.

”I look at the flyer. It’s Brooke’s sophomore-year photo, her long brown hair shining, her eyes clear and bright blue. She’s tucked into a crevice if a tree, beautiful and perfect. Have you seen me? the flyer says. Missing since October 31st, 10pm, on or near Highway 1, off the Castle exit, possibly by the Lookout. Brooke Donovan, 5’5″, 105 pounds, brown hair, blue eyes.”

There’s something so sad about seeing a girl you know, even just glancingly, reduced to a photo on a piece of paper and a plea for help.”
Ur The Agathas av Kathleen Glasgow och Liz Lawson, HarperCollins: 2022

Jag önskar er alla en fin första advent! Fler Smakebitar finns hos Betraktninger.

Picture you dead (Roy Grace, #18) av Peter James

Jag förbeställde Picture you dead till Kindle så fort det gick – sådant kan man inte sitta och vänta i bibliotekskö på och jag kan verkligen inte köpa fler böcker. (Jag har även förbeställt sista boken om Ruth Galloway.) Rensade kring 20 papperskassar när jag flyttade förra hösten och det är ändå ganska fullt överallt här. Därmed – e-böcker och bibblan. Gärna e-böcker från bibblan, men deras leverantörer är inte alltid så välsorterade. Hur som helst hade jag nästan glömt vilket datum den skulle komma så det blev en glad överraskning när den ramlade in!

Picture you dead handlar om konstvärlden, vilket är lite ovanligt och spännande. Det finns förstås en hel rörelse med organiserad brottslighet kring dessa värdefulla ting som tavlor och andra konstverk är. Förfalskning finns i centrum.

Harry och Freya har som hobby att gå på bakluckeloppisar. De hyser förstås en dröm om att någon gång göra ett riktigt fynd, men hittills har det inte hänt. En söndag kommer de hem med en tavla som Harry vill ha för ramens skull. När han ska skära loss duken upptäcker han att det verkar finnas en annan målning under. Han hör av sig till en gammal kontakt som försörjer sig på att göra förfalskningar och får instruktioner för hur han, mycket försiktigt med tops och aceton, kan få fram tavlan som finns under. De får nys om att den kan tänkas vara värdefull och tar med sig den till en inspelning av Antikrundan – där de får bekräftat att den högst troligt är äkta, och blir eskorterade av säkerhetsvakter därifrån, för det kan hända att tavlan är värd många miljoner.

Samtidigt gräver Roy Grace och hans team i ett kallt fall från 2015. En konsthandlare hittades död i sin bil utanför sin herrgård i närheten av Brighton. Det finns en samlare som inte räds några metoder för att få lägga vantarna på det han vill ha. Just nu är det tavlan som Harry och Freya har – kanske var det 2015 något som Charlie Porteous hade.

Här är det mord och inbrott och förfalskningar och anlagda bränder om vartannat. Konstvärlden är inte bekant för Roy Grace, och denna delen av konstvärlden är absolut inte bekant för mig heller. Det blir väldigt intressant, vid sidan om att det som vanligt är spännande, välskrivet, klurigt och mycket brittiskt. Jag blir faktiskt aldrig besviken på en Roy Grace-bok. Detta är nummer 18 i serien och jag hoppas verkligen på många fler.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i serien:

Dead simple (Levande begravd)
Looking good dead (Ett snyggt lik)
Not dead enough (Långt ifrån död)
Dead man’s footsteps (Död mans fotspår)
Dead tomorrow (Den enes död)
Dead like you (Död som du)
Dead man’s grip (Död mans grepp)
Not dead yet (Till döds)
Dead man’s time (Döden kan vänta)
Want you dead (Tills döden för oss samman)
You are dead (Dödsmärkt)
Love you dead (Älska dig till döds)
Need you dead (Du måste dö)
Dead if you don’t
Dead at first sight
Find them dead
Left you dead

Jag utan dig av Kelly Rimmer

Denna text – nu med några tillägg – publicerades först på Kaffe & Kultur.

Jag borde ju ha kunnat räkna ut med knäna att en bok med titeln Jag utan dig skulle vara lite väl melodramatisk och sentimental. Och det hade jag nog förvisso, men jag bestämde mig ändå för att läsa Kelly Rimmers roman. Den säljs in till typ ”den som gillar David Nicholls”, och det gör jag ju. (Men man kan ju passa på att minnas att det finns mer än En dag som är läsvärt i hans författarskap. Jag vill gärna slå ett slag för Starter for ten, Sweet sorrow och Us, som ju blev en utmärkt tv-serie häromsistens.)

Jag sögs väl ändå in så smått av just detta och att det lät lite kul med Sydney.

Och det är ju lite trevligt. Reklamaren Callum får syn på miljörättsadvokaten Lilah på färjan från Manly in till stan, och undrar varför i hela friden hon inte har några skor på sig. Det leder till middag och en natt tillsammans och därefter en lite udda relation där Cal är rätt klängig och Lilah försöker hålla honom på avstånd. Redan från baksidestexten vet läsaren om att det handlar om sjukdomssymptom som hon fasat för och nu försöker ignorera, men som inte kan leda till något annat än förtvivlan i slutändan.

Ofta har jag inget emot att inte gilla huvudpersoner sådär värst, det kan pigga upp – men i en sådan här roman hade det hjälpt om någon av dem skapade lite värme. Callum är klängig och oföretagsam, Lilah och hennes smått militanta inställning till somliga saker är jättetjatig.

Med detta sagt så vet jag att den är älskad av många och att många fler kommer att falla pladask och tycka att den är oerhört romantisk och vacker. Det är inget fel på språk eller beskrivningar. Jag föll bara inte för den alls och hade det inte varit för Australien-temat hade jag nog inte läst klart.

Boken kan man köpa här.

The bullet that missed (The Thursday Murder Club, #3) av Richard Osman

Richard Osman som författare kom lite som en blixt från klar himmel. Han var folkkär programledare i ganska lättsamma frågesporter och liknande, men släppte då första boken om The Thursday Murder Club 2020 och sedan dess en till om året. Och det är fler på gång vilket jag är glad åt för jag tycker att de är utomordentligt underhållande.

Joyce, Elizabeth, Ibrahim och Ron är igång igen. Denna gång är det dags för Torsdagsmordklubben att ta sig an och försöka lösa ett tio år gammalt mord på en tv-programledare. Det sades att hon körde över en klippa för att ta sitt eget liv, men det är något som inte stämmer – till exempel att man aldrig hittade någon kropp.

Elizabeth – före detta MI5-agent – träffar på en synnerligen otrevlig person – The Viking – som vill att hon ska se till att mörda en annan snubbe, en KGB-general och kompis från förr. Om hon inte gör det tänker han i sin tur mörda alla hennes vänner.

Mycket att stå i, alltså, men storyn flyter på väldigt fint och även om mysteriet är ganska intrikat sammanvävt är det inga problem att hänga med. Berättarperspektivet skiftar och Osman lyckas väldigt bra med att ge varje person sin egen röst genom ton och aktion.

En riktig bladvändare, både för att det är spännande och väldigt underhållande. Brittisk humor är den bästa humorn och mitt i allt mördande och rusk är det otroligt roligt och charmigt. Klurig upplösning och mycket välskrivet.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i serien: The Thursday Murder Club, The man who died twice.

The Skeleton Key av Erin Kelly

Det är underbart att få en ny Erin Kelly i handen. Och lite läskigt också, eftersom jag automatiskt har höga förväntningar även om jag faktiskt inte varit tokig i allt hon skrivit (lex The Sick Rose). Men jag blev verkligen inte besviken på The Skeleton Key. En otroligt originell och klurig berättelse.

1971 skrev Frank Churcher boken The Golden Bones. Det är en intrikat illustrerad saga om en ung kvinna, Elinore, vars skelett ligger utspritt över hela England. I text och bilder finns komplexa ledtrådar till var benen finns. Små juveler med guld och ädelstenar, alla utformade som en del av skelettet.

Folk blev besatta av boken och av att finna de gömda juvelerna. De sålde sina hus för att ta sig till England och leta. En samlare från Filippinerna betalar sjuka summor pengar för juvelerna. En man dör på vägen. Till sist är det bara Elinores bäcken som saknas. Frank Churcher blev stenrik, men han och familjen blev också utsatta för stalkers och galningar. Särskilt dottern Nell, som egentligen heter Eleanor och som de galnaste fansen tror är Elinore herself.

Familjen Churcher och familjen Lally bor i en slags symbios i hus intill varandra i Hampstead. Nell och hennes bror har vuxit upp sida vid sida med barnen Lally, hennes bror är nu gift med dottern i Lally-familjen och alla umgås tätt. Kanske lite väl tätt ibland.

Sedan Nell attackerades av ett psykiskt sjukt fan som försökte få tag på hennes faktiska bäcken (!) har hon hållit sig undan på alla möjliga sätt. Hon bor på en båt tillsammans med sin styvdotter, och nästan ingen vet vem hon faktiskt är. Men nu ska boken ges ut på nytt, femtio år efter den första upplagan, och familjen Churcher har gått med på att medverka i en dokumentärfilm. De insisterar på att Nell ska komma hem och fira med dem, och det gör hon. Väl på plats har Frank planerat en stor happening där han avslöjar var det sista benet finns – men ingenting går som planerat och ett veritabelt helvete brakar lös.

Detta är en ohyggligt smart och spännande spänningsroman. Jag förstår inte hur Kelly har lyckats tänka ut något sådant här – det slutar inte vid ledtrådar och jakt på ben, så mycket kan jag säga. Tidsperspektiven skiftar, och det är inte bara spänning – det är relationer också. Många osunda sådana, där allt ser fint ut utifrån men under ytan bubblar konkurrens, oginhet, beroende och svek. Fabulöst väl utfört!

Boken kan man köpa här.

Andra böcker av Erin Kelly som jag läst och skrivit om: Grenar av gift, The ties that bind, He said / She said, Broadchurch Stories Vol. 1, Stone mothers, The burning air, The sick rose, Watch her fall.

En förlorad man av Jane Harper

En förlorad man är en fristående roman av Jane Harper, författare till böckerna om Aaron Falk. Jag trodde att även denna hörde till serien men så är det alltså inte.

Liksom i Falkböckerna är handlingen förlagd till the outback i Australien, långt ifrån ära och redlighet. Det är flera timmar till närmsta stad, och inte ens de tre bröderna Nathan, Cameron och Bub som har boskapsstationer intill varandra ses särskilt ofta på grund av avståndet. Och kanske lite annat med.

Nathan och Bub har inte setts på flera månader när de möts vid en gammal gravsten mitt ute i ingenstans. Där ligger deras bror som med all önskvärd tydlighet dött under den brutala solen och värmen. Ingen skugga fanns att finna, förutom den lilla som gravstenen erbjöd. Det räckte inte.

Varför Cameron befann sig där ute ensam, med bilen parkerad nio kilometer bort, är en gåta. Alla som bor i the outback vet hur grymt landskapet kan vara. Bilen var full med mat och vatten. Inget verkar stämma.

Gåtan kring Camerons död är absolut spännande, men det är framför allt beskrivningarna av miljön, landskapet och hur samhället fungerar som fångar mig. Det finns en liten by med en pub och en sjukstuga, det kommer matleveranser då och då, polisstationen är tre timmar bort och det är inte så säkert att den ens är bemannad. Barnen hemskolas via School of the air, som nu för tiden sker på nätet men ganska nyss via komradio. Ingen glömmer det förflutna och få förlåter det som hänt.

Harpers bok är fantastiskt välskriven och så himla fascinerande. Det är svårt att föreställa sig ett så kargt och ovänligt landskap men jag tvivlar inte på att romanen är mycket väl researchad – beskrivningarna är så extremt levande. Remarkabelt!

Detta inlägg publicerades först på Kaffe & Kultur där oktober månad hade tema Australien. En förlorad man kan man köpa här.

Böckerna om Aaron Falk:

Hetta
Falska vänner
Exiles – kommer ut 2023