Stories from the city, stories from the sea

A World of Curiosities (Kommissarie Gamache, #18) av Louise Penny

Under bokhelgen i Varberg hann jag läsa hela denna. En hel roman! Inbunden! Så himla skönt det var att kunna ligga i sängen hur mycket jag hade lust med och bara LÄSA. Och en ny Louise Penny, av alla böcker. Ljuvligt.

Som vanligt är böckerna om Gamache olika något annat i genren, men nu blir det något alldeles extra för vi får följa med bakåt i tiden, till första gången Gamache och Beauvoir arbetade tillsammans. Då var det en ung kvinna med mycket mörker i sitt liv som mördades. Nu har hennes två barn plötsligt dykt upp i Three Pines. Men varför? Gamache och Beauvoir vet båda två vad som hände dem i barndomen, och undrar nu hur de sår och ärr de åsamkats kan ha påverkat dem som vuxna.

I jakten på svar dyker ett gammalt brev upp – 160 år gammalt, närmare bestämt. Det är skrivet av en stenhuggare och han beskriver ett rum som han var med om att mura igen, där en stor fasa dolde sig. När rummet faktiskt hittas, av en slump, bestämmer man sig för att öppna upp det och det som finns därinne både förvånar och skrämmer. Gåtor och pussel uppenbarar sig, liksom en gammal fiende – men ingen förstår riktigt hur fienden möjligtvis kan befinna sig på fri fot, eller var han kan befinna sig.

Komplext och enormt spännande. Ingen bygger världar som Louise Penny, och ingen lyckas så väl med att blanda upp intrigen med sann fakta, konst och historia på ett bra sätt. Jag vågar liksom inte förvänta mig att nästa bok ska vara ännu bättre än förra, artonde boken i en serie är ganska långt in och ibland blir det ju inte så lyckat med riktigt långa serier. Här blir det faktiskt bara bättre och bättre.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i serien:

Kallmyren (Stenträsktrilogin, #2) av Liza Marklund

Jag tröttnade på Liza Marklund efter några böcker om Annika Bengtzon – jag minns inte riktigt varför, för jag tyckte att de första var otroligt spännande – men jag tror att Den röda vargen från 2003 var den sista jag läste. Ett tag efter det blossade ju hela Gömda-debatten upp och jag blev orimligt intresserad av den – sedan vet jag inte riktigt vad som hände.

Vi var många som blev otroligt förtjusta i Polcirkeln, Marklunds ”comeback” och nu är alltså del två i trilogin här. Det tog mig väldigt lång tid att komma in i den, av den enkla anledningen att jag somnade hela tiden. Det är inte bokens fel, ska jag säga. Men så lyckades jag få fart på läsningen och oj, vad bra det blev.

Vi återser polisen Wiking från Polcirkeln här. För trettio år sedan försvann hans fru Helena när hon gav sig iväg för att plocka hjortron med deras lilla bebisflicka. Bebisen hittades, otroligt nog vid liv efter att ha blivit hårt ansatt av insekter. Helena kom aldrig tillbaka och man utgår ifrån att Kallmyren blev hennes sista vila.

Wiking har aldrig kommit över tragedin. Han har levt för sina barn och för sitt arbete som polis, och blivit smått besatt av myrar. En dag får sonen Markus ett brev – kanske en varning, kanske ett hot – som otroligt nog verkar vara skrivet av Helena då det har hennes unika bomärke, en stjärna som liknar ärret efter hennes kejsarsnitt, längst ner. Brevpappret kommer från ett hotell i Stockholm. Wiking förstår inte hur det kan vara möjligt, men han måste reda ut vad det är som händer.

Jag hade aldrig någonsin kunnat föreställa mig vart denna berättelse skulle ta vägen, och hade jag känt till det innan hade jag antagligen bara skakat på huvudet och struntat i att läsa (nej, det är inte fantasy eller sci-fi) – men det blir helt otroligt bra. Sååå spännande och smart ihopvävt. Andra delen av berättelsen gjorde mig smått andlös. Mycket läsvärd spänning!

Kallmyren är hyfsat fristående från Polcirkeln, men somliga karaktärer och platser dyker upp även här. Jag rekommenderar verkligen att man börjar med Polcirkeln, hur som helst.

Boken kan man köpa här.

The Adventure of the Blue Carbuncle (Sherlock Holmes, #7) av Sir Arthur Conan Doyle

I mellandagarna kommer Dr. Watson hem till Sherlock Holmes för att önska god fortsättning. Holmes sitter och studerar en gammal hatt, som Commissionaire Peterson tagit hand om – tillsammans med en stor fin gås – efter att han sett en man tappa dem på gatan efter att ha sprungit från ett gäng unga busar. Henry Baker, som är namnet som står i hatten, går inte att hitta någonstans så Peterson lämnade in den till Holmes som förstås kan leta rätt på vem som helst.

Ännu konstigare är att Mrs Peterson hittade en stor vacker blå ädelsten i gåsens kräva när hon skulle tillaga den till middag. Grevinnan av Morcar har nyss förlorat en sådan sten, som dessutom kan kopplas till en massa mord och hemskheter. Nog måste det vara den – men hur kan den ha hamnat i gåsen?

En Sherlock-novell som har allt man kan önska sig. Ett lite lagom klurigt mysterium med geniala slutsatser och tillvägagångssätt. Underhållande!

PS: Det är lite osäkert vad en karbunkel är – det verkar som om det kan vara ett slags slipning av en ädelsten – men också ett starkt röd ädelstensmineral. Det kan också vara en väldigt otrevlig böld – men vi får väl tänka oss att detta har med slipningen att göra.

Lyssnat i februari 2023

Jag inledde ett litet projekt i februari, efter att länge ha irriterat mig lite på att jag lyssnar så lite på musik, och särskilt på ny musik (för mig) och album/EPs. Jag gör nya ambitiösa spellistor då och då, bara för att inse att de ser nästan likadana ut som alla jag gjort tidigare. Det är Belle & Sebastian, Magnetic Fields, Amy Winehouse, Miss Li och Weezer. Och lite till såklart, men ni fattar.

Därmed – tvåhundra album eller EPs ska lyssnas på under året. Jag får såklart ha hört någon låt eller två innan, men inte hela skivan. Betygsskalan är Ja!, Ja, Nja, Nej och troligtvis Nej! men någon sådan har jag inte kommit över ännu.

Jag vet inte hur intressant detta är att läsa, men kanske får du ett tips eller två på vägen!

Miriam Bryant – PS jag hatar dig – Ja!
För att vara så förtjust i Miriam Bryant som jag är har jag inte lyssnat på särskilt mycket. Somligt utvalt har jag hört väldigt många gånger, annat inte. Men detta var verkligen något för mig. Underbart.
Markus Krunegård – Kemtvätten – Ja!
Jag har haft väldigt dålig koll på Krunegård, men har gillat honom skarpt i Alla mot alla till exempel och sett honom på Way out West en gång. Vill minnas att jag inte var så imponerad då, men det kan ju finnas blandade skäl till det. Jag gillade dock detta otroligt mycket och det blir mer Krunis framöver.
Trudy and the Romance – Sandman – Nja
Fick tips om dessa av en vän och kände bara… nej, vad är nu detta. Tråkigt och långsamt. Men – jag ville ge det en chans till och lyssnade även på EP:n…
Trudy and the Romance – Junkyard Jazz – Ja
…som var betydligt mer min tekopp. Rock ‘n’ roll och härliga influenser.
Camera Obscura – Let’s get out of this country – Ja!
Har hört talas om bandet tidigare men hade noll koll. Hittade dem i en lista över band jag ”borde” gilla och högg detta i farten och SÅ BRA det var. Belle & Sebastian-känsla men annorlunda.
She & Him – Classics – Ja
Har hört She & Hims julskiva flera gånger och tycker att de är mysiga. Här finns gamla klassiker, s¨åsom She, Unchained Melody och We’ll meet again. Zoey Deschanels röst är mycket behaglig.
Dolly Parton – Hello I’m Dolly – Ja!
Dollys debut. Underbart! Lyssnade medan jag bakade eller lagade mat, såååå mysigt och glädjebringande.
Veronica Maggio – Och som vanligt händer det något hemskt – Ja
Maggios senaste. Jag gillar henne!
Florence Valentin – Pokerkväll i Vårby gård – Nja
Titelspåret: ljuvligt. Och det har jag hört förut. Resten kändes lite allmänt meh och jag tröttnade ganska fort.
Been Stellar – Been Stellar – Nja
Att jag inte riktigt minns hur dessa lät är väl ett tecken på att det inte riktigt var något för mig. Tydligen Nja, i alla fall.
Dayglow – Harmony House – Ja
Indiepop från Texas. Gick hem!
Blanco White – Time can prove you wrong – Nja
Brittisk singer-songwriter som inte imponerade på mig.
Kite – Kite – Ja
Tips från maken och jodå, helt okej. Tillräckligt bra för att även lyssna på…
Kite – II – Ja
…EP nummer två. Också bra!
Smith & Tell – Telephone Wires – Ja!
Finfin svensk folkpop. Jag hade nog inte fattat att de är de som har gjort Forgive me friend vilket är lite pinsamt.
Liz Phair – Chicago Apple Live – Ja
I slutet av nittiotalet när jag näthängde med en massa coola amerikanska tjejer älskade alla Liz Phair men jag har nog aldrig riktigt lyssnat. Det är kaxigt och kul. Hade dessa låtar kommit idag hade de kanske känts lite krystade med svordomar osv. men här går det bra. Det är ju liksom Alanis Morissette-aktigt och vem har inte sjungit med i You oughta know med extra emfas på fuck?
Kacey Musgraves – Spotify Sessions – Ja
Ska det vara country ska det vara Kacey Musgraves. Kluriga texter och en tydlig glädje i framträdandet. Mys!
Suede – Autofiction – Ja
Suede är ju mina älsklingar men albumet från 2022 har jag inte lyssnat på, mer än en singel som släpptes. Jag blir inte besviken, men inte heller hänförd kanske.
Elderbrook – Vintage Culture – Nja
EDM är inte min grej och det var det inte nu heller. Jag valde något bland nya releaser på Spotify helt enkelt och det beteendet är ju helt in line med den här utmaningen.
Zaz – Isa – Ja!
Fransk pop som spelades ganska högt när jag bakade släta bullar. Alldeles underbart! Till Lindemann från Rammstein gästar på en låt, otroligt bra.
Tbilisi Symphony Orchestra – Peer Gynt – Ja
Denna åkte på lite av bara farten när vi spelade klassisk musik i helgen som gick. Jag har inte hört hela sviten men det var mysigt!
Squeeze – Cool for cats – Ja!
Mat Osman i Suede skrev ett inlägg på Twitter häromdagen om låten Up the junction (som jag älskar) och att den är ett sådant prima exempel på en låt som liksom berättar en hel novell. Den ingår på albumet Cool for Cats, och jag har förstås också hört titelspåret – som Mat Osman skrev ett annat inlägg om en annan dag! Squeeze är inne på sin tredje reinkarnation och jag älskar dem.

Foto av Dids pu00e5 Pexels.com

Läst i februari 2023

Februari blev en hyfsad läsmånad tycker jag ändå, trots detta eviga somnandet med Storytel Readern i handen. (Eller ja. Ibland vaknar jag av att den faller mot mitt ansikte istället.)

Såhär blev det i alla fall:

The Last Remains (Ruth Galloway, #15) av Elly Griffiths – ✯✯✯✯✯
Sällskapsmänniskor av Candice Carty-Williams – ✯✯✯✯✯
Lasse Brandeby: Vad gör jag nu då? – en biografi om pappan, komikern, journalisten och skådespelaren av Anna Brandeby och Lasse Råde – ✯✯✯✯
The Wrong Family av Tarryn Fisher – ✯
Ta ner solen av Sara Molin – ✯✯
Syskonmakaren av Lisa Jewell – ✯✯✯✯
The Nineties av Chuck Klosterman – sätter inget betyg på denna då jag bara läste det som intresserade mig. Jag struntar lite i en hel del av politiken och sånt och var mest (bara?) intresserad av populärkultursbitarna.
Mitt namn, ditt blod av Lina Arvidsson – ✯✯
De osannolika systrarna Mitford av Cecilia Hagen – ✯✯✯
The Marlow Murder Club av Robert Thorogood – ✯✯✯
Spare av Prins Harry, Duke of Sussex – ✯✯✯
Lycka till av Malin Stehn – ✯✯✯
Heartstopper av Alice Oseman

Fler låga betyg än vanligt! Undrar om jag var grinigare än vanligt i februari eller om jag bara valde fel? Tre femmor är dock inte illa.

Foto av Monstera pu00e5 Pexels.com

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten av Pierre Szalowski

Den 4 januari 1998 får en 11-årig pojke i Quebec reda på att hans föräldrar ska skiljas. Han ber desperat himlen om hjälp – och den 5 januari drar en isstorm (eller storm med underkylt regn, egentligen) in över Kanada. Allt förlamas, skolorna stänger, strömavbrotten slår till lite överallt och det är glashalt på gatorna.

Här tar denna saga sin början. Om strippan som hjälper sin granne, den ryske matematikern som skriver en avhandling om banorna i vilka fiskar simmar, med att se till att hans akvarium inte blir för kalla när strömmen går. Om gayparet som aldrig vågar visa sig utanför lägenheten tillsammans. Om den deprimerade före detta musikern som försöker uppfostra en mexikansk sångerskas barn. Och 11-åringen förstås, och hans mamma och pappa. Relationer förändras i naturkatastrofens bakvatten och det är inte bara fiskar som ändrat riktning när det blir kallt på utsidan.

En varm och fin berättelse med både mörker och humor. Jag har haft den på läslistan i massor av år så det blev ju lägligt nu att äntligen läsa. Jag lånade hem en pocket på franska också men läste absolut mest på svenska.

Boken kan man köpa här.

The Sittaford Mystery av Agatha Christie

Precis på gränsen till Dartmoor har mrs Willett och hennes dotter hyrt Sittaford House. De är på resa från Sydafrika och ingen förstår riktigt hur de fick nys om att hyra huset av kapten Trevelyan, som temporärt hyrt ett mindre hus i närmsta stad istället. Men nu är de där och sällskapssjuka är de så de bjuder ofta in de få andra invånarna i lilla Sittaford på te och middagar och annat.

Just denna kväll har Sittaford blivit isolerat av en snöstorm. Man sitter vid bordet efter teet när någon kläcker idén att de borde hålla en seans. ”Anden”, eller vem det nu är, berättar att kapten Trevelyan blivit mördad. Major Burnaby, kaptenens gamle vän, bestämmer sig för att ge sig av till staden för att kolla läget. I snöstorm. Nio kilometer till fots.

Väl framme visar det sig att kaptenen mycket riktigt ligger ihjälslagen i sitt hus, och det verkar som om han dog ganska exakt samtidigt som ”anden” berättade om mordet.

När hans brorson visar sig ha befunnit sig i staden samma kväll som mordet begicks häktas han. Fästmön Emily Trefusis beslutar sig för att ta itu med att ta reda på vad som verkligen hände för att rentvå sin fästman. Hon teamar upp med journalisten Charles Enderby och det blir en lyckad kombination – ett riktigt radarpar.

Jag tycker att det kan vara lite uppfriskande att läsa Agatha Christie utan varken Poirot eller Miss Marple. Det hela är mycket klurigt och fullt av villospår för läsaren, det finns allusioner till Sherlock Holmes och Baskervilles hund (som ju utspelar sig på Dartmoor) vilket är kul och upplösningen är oväntad för mig, även om inte gärningspersonen är det.

Jag lyssnade på en inläsning av Hugh Fraser utgiven av Harper Audio. I mångt och mycket är inläsningen alldeles utmärkt men jag förstår inte var den mycket konstiga sydafrikanska accenten han använder kommer ifrån för så låter då ingen sydafrikan jag träffat.

Boken kan man köpa här.

Payment in blood (Lynley & Havers, #2) av Elizabeth George

Jag är up to date med alla deckarserier jag följer, vilket är roligt när en ny bok äntligen kommer men kasst att vänta i ett år på nästa. Och vad gör man då? Tar sig an en där det finns många böcker att komma ikapp med – och då blir det Lynley & Havers. (Jag läste första boken för ett par år sedan, och det verkar som om jag har läst tre stycken som ligger längre fram i serien för nio-tio år sedan. Får väl se när jag når dit vad jag minns.)

Ett teatergäng har begett sig till ett gods i Skottland för att förbereda sig för en stor produktion som ska upp i West End inom kort. Pjäsens författare, Joy Sinclair, hittas mördad med en dolk genom halsen och Lynley och Havers skickas dit från Scotland Yard. Lynley, som ju vid sidan av kommissarie även är den åttonde earlen av Asherton, får bryta sin semester i Cornwall och åka dit. Han hade bjudit med sig Lady Helen, kvinnan han har en något märklig relation med, men hon tackade nej – och det visar sig att hon faktiskt befinner sig på godset i Skottland istället.

En intrikat väv av karaktärer kommer fram – producent, landets största skådespelare, pjäsförfattarens syster och ett helt gäng andra. På godset finns även ägarinnan, kökspersonalen och två ungdomar som jobbar med att ta hand om huset och serva gästerna. Även en av dessa hittas attackerad i kökstrappan. Vad visste han som mördaren behövde tysta?

Det är en rätt lång bok med liten text och jag ska erkänna att min trötta småbarnsmammahjärna inte riktigt hängde med ibland. Mycket folk med komplicerade relationer sinsemellan. Men då är det oftast bäst att bara läsa vidare, och det gjorde jag. Och gjorde en mental notering om att kanske göra en liten notering över karaktärerna i kommande böcker om det går åt samma håll.

Men det är väldigt klurigt och spännande. Otroligt trevligt skrivet, en stor kontrast mot moderna spänningsromaner som ofta är ganska… platta, rent språkmässigt. Det är som om man bara vill antingen få läsaren att få hjärtat i halsgropen, eller nå fram till något sorts klimax, utan att tänka jättemycket på hur det ska presenteras. Jag kan förstå varför vissa böcker endast blir ljudbok faktiskt, för då går i alla fall jag med på att berättelsen bara… berättas.

Elizabeth George är definitivt en av de största och nu ser jag fram emot att hänga mer med Lynley och Havers. Båda är väldigt lyckade karaktärer, den adlige Lynley och den kärva Havers, och trots att George är amerikanska fångar hon verkligen det brittiska. I like it a lot.

Boken kan man köpa här.

Tidigare jag läst i serien:

Payment in blood (Gamla synder)

Som vi lekte (Siljan, #1) av Ninni Schulman

Vi var många som tyckte att det var väldigt tråkigt när Ninni Schulmans Hagfors-serie led mot sitt slut. Den är verkligen lysande bra – vad kommer härnäst? Jo, nu kommer Siljan-serien och av första boken att döma kommer den att bli minst lika bra. Phew!

Ingrid Wolt kommer till den lilla byn Våmhus vid Siljans strand efter att ha blivit utsläppt från ett fyra år långt fängelsestraff på Anstalten Hinseberg. Hon är polis i grunden, men dit kan hon förstås inte gå tillbaka. Hon hyr ett hus och börjar bygga upp sitt liv igen, med särskilt hopp om att bli återförenad med dottern Anna som bott hos fosterföräldrar sedan Ingrid åkte in i fängelse. Men för att socialtjänsten ens ska överväga att låta Anna bo hos henne igen måste hon ha ett arbete för att bevisa att hon kan försörja dem. Hon bestämmer sig för att starta eget – Siljans spaningsbyrå.

1982 – ett år tidigare – försvann 12-årige Mattias spårlöst i Våmhus. Hans mamma håller på att förgöras av ovissheten, och anlitar Ingrid för att försöka nysta i fallet, eftersom polisen inte lyckats komma någonvart med de potentiella spår som funnits. På den lilla orten finns hemligheter och oanat mörker. För mig är småorter väldigt lyckade deckarmiljöer eftersom jag genast drabbas av en krypande klaustrofobisk känsla när jag tänker på att bo någonstans där alla känner alla och alla vet vad alla gör.

Persongalleriet är mycket trovärdigt och dialogen likaså. Det finns många tidsmarkörer – kläder, kassettband, telefonkataloger, musik – men det blir inte krystat vilket är imponerande. Jag läste nyss en annan roman där tidsmarkörerna kändes så forcerade att det störde läsningen, men i Schulmans text flyter det på alldeles utmärkt. Berättelsen får vi såväl från 1982 som 1983, och ibland är det så ohyggligt spännande – särskilt berättelsen om Mattias och hans bästis och vad de sysslade med under sommaren 1982.

Längtar redan efter mer om Ingrid Wolt och Siljansbygden!

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker av Ninni Schulman:

Whiteout av Dhonielle Clayton, Nic Stone, Angie Thomas, Tiffany D Jackson, Nicola Yoon och Ashley Woodfolk

Dhonielle Clayton, Angie Thomas, Nicola Yoon, Nic Stone, Tiffany D Jackson och Ashley Woodfolk skrev 2021 den kluriga och härliga romanen Blackout, som utspelar sig en kokhet sommardag i NYC under ett strömavbrott. Flera olika berättelser vävs till slut samman till en, mycket snyggt och smart. Alla karaktärer är icke-vita och flera HBTQ+.

Lagom till jul 2022 kom Whiteout, samma författare, nya karaktärer men samma upplägg, icke-vita ungdomar vars historier måste vävas ihop i slutet, annars är katastrofen framme. Stevie har nämligen ställt till det med sin flickvän, och ska nu försöka göra allt bra igen med en stor kärleksgest. Det krävs mycket folk och engagemang för detta – men Atlanta förlamas av en snöstorm. Några fastnar på en flygplats, några på motorvägen, det är väldigt bråttom och väldigt viktigt att alla når samma mål – och det måste ske innan midnatt. Många olika berättare och många karaktärer gör att jag tappar fokus här och där, men det funkar förvånansvärt bra att sex författare skriver samma berättelse fast i olika narrativ. (Sedan får man tänka bort att det är lite lustigt att några centimeter snö orsakar sådant totalkaos, men det får man ju ta.)

Fin och rolig YA med kul karaktärer och vass och smart humor. Ganska julig men inte så farligt att det är jobbigt att läsa i januari.

Boken kan man köpa här.