You be mother av Meg Mason

Abi, en ung kvinna med en lång tuff tid bakom sig, reser till Sydney med sin pyttebaby för att återförenas med lillens pappa Stu, som Abi träffade när han var utbytesstudent i Croydon och hon jobbade på universitets kansli. Det var förstås allt annat än planerat men nu är det som det är.

De flyttar in i en liten lägenhet i en förort till Sydney som ägs av Stus föräldrar (hans mamma är gräslig, pappan gullig) och eftersom Stu både pluggar och jobbar och går till puben blir Abi ensam mycket med Jude (efter Thomas Hardys Jude the Obscure).

Hon promenerar och promenerar för att komma ut och göra något, vad som helst. Vid den lokala offentliga poolen träffar hon den äldre kvinnan Phyllida, som bor granne men i ett stort vackert hus. Trots flera utflugna barn är hon väldigt ensam efter att maken dött hastigt och de två kvinnorna formar en ovanlig vänskap, nästan som mor och dotter.

I London finns Phyllidas dotter Brigitta, som försöker göra sig ett namn som skådespelerska. Hon shoppar loss på mammans kreditkort och ger sig in i en affär med sin regissör, men när Phyllida får räkningen blir det inget mer med lyxliv, och när Brigitta slut måste resa tillbaks till Sydney blir hon dessutom av med skådisgiget.

You be mother är väldigt annorlunda från Masons förra roman Sorrow and bliss (Sorgen, lyckan, livet på svenska) men de har flera saker gemensamt. Oförglömliga karaktärer, svärta och humor, till exempel. You be mother är en sorts skicklig väv mellan genrer, den är rolig på ett mer uppenbart sätt men saknar verkligen inte djup.

Jag hade helt andra förutsättningar än Abi när vår dotter var pytte, men kan absolut identifiera mig med en hel del känslor kring att ha en alldeles ny bebis som man vill skydda med sitt liv, men samtidigt känner sig maktlös och vilsen. Otaliga ensamma vakna nätter kan – just då – skapa helt andra känslor parallellt med den omåttliga kärleken.

You be mother (eller vanligare, Shall I be mother?) är ett gammalt uttryck för att vara den som häller upp teet. Fyndig titel alltså och fyndiga är också de korta kapitlens titlar. Alla är citat ur kapitlet och mycket välfunna.

Denna text publicerades tidigare på Kaffe & Kultur. Boken kan man köpa här.

Göra mig förtjänt av Alice Dadgostar

Den nya tidens arbetarlitteratur attraherar mig stort. Elise Karlssons Linjen och Gränsen är två exempel, och fantastiska Dalenglitter av Wanda Bendjelloul ett annat. Alice Dadgostars Göra mig förtjänt kvalar definitivt in i genren och är helt otroligt bra.

Darya närmar sig trettio och skulle egentligen blivit något helt annat, men nu jobbar hon i förskolans vikariepool. På Höjdens förskola får hon till sist en ordinarie tjänst. Området där förskolan ligger är fullt av villaområden och föraktfulla, priviligierade föräldrar med viktiga jobb. Inne på förskolan handlar det mest om att hålla sig och barnen över vattenytan. Det är hög sjukfrånvaro, pandemin rasar, det finns ingen tvättmaskin och de som jobbar sliter ut sig. Cheferna menar väl men är stressade.

Mycket tid eller energi till fritid finns inte. Granntanten (som har en charmig besatthet av Olof Palme) är rar och omtänksam, men det blir inte mycket mer i social väg. Nätterna är sömnlösa. Hur ska det gå ihop – och hur ska Darya kunna hitta sin plats här i livet?

Jag tyckte otroligt mycket om Göra mig förtjänt, men det är inte utan att jag får lite ont i magen också. Om ett år ungefär ska vår lilla dotter skolas in på förskola och jag vill att det ska bli bra för både henne och hennes pedagoger. Nu bor vi inte i ett område med villor och viktiga jobb som primära identifikationsfaktorer, och jag hoppas att de som finns häromkring är mestadels toleranta och snälla. Jag lovar i alla fall här och nu att bli en så o-jobbig förälder jag kan. Dadgostars prosa är ganska avskalad och det hjälper budskapet framåt. Man känner hur trött och pressad Darya är i varenda mening. En verkligt toppenbra roman. (Jag inbillar mig såklart att den utspelar sig i Göteborg, i ett av de tjusigare områdena givetvis, men det finns egentligen ingenting som indikerar att det är så i boken.)

Alice Dadgostar har tidigare skrivit Roxy som jag också tyckte mycket om. Göra mig förtjänt kan man köpa här.

One day I shall astonish the world av Nina Stibbe

Det är många år sedan jag läste och älskade Love, Nina men av någon anledning har det inte riktigt slagit mig att kolla upp vad mer hon skrivit. Nu fick jag syn på denna någonstans och blev förtjust i baksidestexten, så jag blev glad när den råkade finnas som e-bok på bibblan. (Har jag nämnt hur mycket jag älskar biblioteket och hur säker jag är på att de suckar på inköpsavdelningen varje gång mitt namn kommer upp i inköpsförslagsinboxen?)

Detta är en roman med kolsvart humor, som täcker en tidsperiod mellan 90-tal och Covid. I prologen sitter berättaren, Susan, på sitt kontor på University of Rutland där hon jobbar som assistent åt rektorn, och ska försöka skriva ett nyhetsbrev. Det finns inte så mycket att säga, och hon börjar reflektera över hur hon hamnat där hon är.

Det som definierat livet är vänskapen med Norma Jean. De arbetade tillsammans i en sybehörsaffär på 90-talet, i samma veva som Susan träffade sin blivande man Roy på ett café över gatan. Sedan händer det grejer. Susan blir fort gravid, slutar på sin universitetskurs i litteratur och gifter sig istället. Åren går och mycket händer.

Prosan är väldigt detaljerad, vilket nog kan vara störande om man vill ha lite mer driv i berättelsen. Ofta gör jag det, men det gjorde verkligen ingenting här för det finns så mycket subtil och ibland dråplig humor i texten.

”My husband Roy and I have been at odds, starting when I accidentally called out the VC’s name during an unusually playful moment. All I can think is that I somehow got the names ‘Roy’ and ‘Professor Willoughby’ muddled.”

Ur One day I shall astonish the world av Nina Stibbe, Little, Brown: 2022

Mycket 90-talsnostalgi och många fniss och ett och annat gapskratt. Absolut min grej!

Boken kan man köpa här.

Läst i september 2022

Foto av Rikka Ameboshi pu00e5 Pexels.com

Jag har haft ett ganska bra läsflow i september och det kan ju faktiskt vara trevligt att sammanfatta lite grann. Särskilt som jag som vanligt ligger efter med mina inlägg och ser att septembers första bok är nästa bok i mina utkast…!

  1. Nina Stibbe – One day I shall astonish the world – ✯✯✯✯
  2. Yrsa Sigurðardóttir – Arvet – ✯✯✯✯
  3. Sarah Vaughan – Hennes rykte – ✯✯✯✯
  4. Alice Dadgostar – Göra mig förtjänt – ✯✯✯✯✯
  5. Meg Mason – You be mother – ✯✯✯✯✯
  6. Cédric H Roserens – Happísland – the short but not too brief tale of a Swiss spy in Iceland – ✯✯✯✯
  7. Peter Doherty – A likely lad – ✯✯✯✯
  8. Christina Lindström och Jan Andersson – Under samma tak – ✯✯✯✯
  9. Lina Bengtsdotter – Lågorna – ✯✯✯
  10. Sharon J Bolton – The Pact – ✯✯✯✯✯
  11. Moa Herngren – Skilsmässan – ✯✯
  12. Ruth Ware – The It Girl – ✯✯✯✯
  13. Lisa Jewell – The family remains – ✯✯✯✯
  14. Callum Bloodworth – 36 frågor om kärlek – ✯✯✯
  15. Ann Edliden – Dör för dig – ✯✯✯✯
  16. Ann Cleeves – The darkest evening – ✯✯✯✯

Mycket som varit bra denna månad, alltså! Det skapar ju förstås ett flow. Och just nu har jag så mycket intressant att läsa att det är inte klokt. Senaste boken i Peter James serie om Roy Grace landade i min Kindle igår, och så har jag ett par e-böcker lånade från bibblan som pockar på min uppmärksamhet – för att inte tala om de fysiska böcker jag har hemma. Marcus Berggrens En bra plats i skallen ska få vara med mig under potentiella lugna stunder i helgen.

Veckans kulturfråga v. 39

Veckans kulturfråga hos enligt O lyder:

Vilka kulturella händelser ser du fram emot i höst?

Jag missade Bokmässan helt och hållet då jag blev sjuk – troligtvis Covid, inser jag nu i retrospekt. Började känna av det på onsdagen och nu är det onsdag igen och jag är fortfarande inte frisk. Åkte in till jobbet igår på förmiddagen men fick erkänna mig besegrad vid lunch och åka hem igen. Suck!

Nåväl – hösten är här, det ösregnar och från mitt lilla ”arbetsrum” ser jag skogen som blir vackrare och vackrare för varje dag. Hösten är inte allas favorit, men den är definitivt en av mina. Åtminstone en av tre favoriter 😉

Imorgon släpps Picture you dead av Peter James, bok nummer 18 i serien om Roy Grace. Jag förbeställde den till Kindle för ett bra tag sedan, så den kommer att ramla in under morgondagen vilket jag längtar efter.

Igår fick jag hem Marcus Berggrens debut, En bra plats i skallen, från biblioteket. Är väldigt pepp på att läsa den också!

Hoppas att andra Downton Abbey-filmen blir tillgänglig att hyra snart. Jag plöjde hela serien under senvåren, när min bebis äntligen gick med på att sova utan att jag låg bredvid från 18:00. Det blev mycket Downton och mycket stickning!

Suede släppte nytt album för knappt två veckor sedan, men jag har ännu bara hört singeln She still leads me on som kom i maj. Får se till att lyssna igenom det!

I oktober är det tema Australien på Kaffe & Kultur, och jag har passat på att beställa hem några böcker av samtida författare (som inte är Liane Moriarty). Det blir skoj att gräva ner sig lite i Australiens kultur, jag har bott ihop med många i kollektiv och vet lite grann om såväl Aussie rules-fotboll som Chicken parm, men det finns förstås mycket mer att roa sig med.

All the devils are here (Kommissarie Gamache, #16) av Louise Penny

Armand och Reine-Marie Gamache har rest till Paris för att hälsa på barnen med familjer. Första kvällen där samlas de alla, plus Armands gudfar Stephen Horowitz – miljardär och med stora hemligheter. På väg från restaurangen blir Stephen påkörd av en skåpbil och skadas svårt. Gamache är säker på att det inte var en olycka.

Armand kontaktar polischefen i Paris, Claude Dussault, som han känner sedan tidigare – men när han och Reine-Marie hittar en död kropp i Stephens lägenhet börjar Gamache fundera på vem han egentligen kan lita på. Det finns en doft där, som han bara känt på en person tidigare. Eller två, kanske.

Ner i stadsarkivet och upp i Eiffeltornet, in på investment-banker och lyxhotell och ut i parker och trädgårdar. Hemligheter och drama finns överallt. Jean-Guy Beauvoir jobbar numera som säkerhetschef på ett privat ingenjörsbolag i Paris, och har det besvärligt med en kollega som tycker att hon borde ha fått hans jobb. Annie är höggravid och relationen mellan Armand och sonen Daniel är minst sagt skavig. Det händer massor, och allt mot bakgrund av ljuvliga Paris. Förlaget skriver på baksidan av boken: ”For even the City of Light casts long shadows. And in that darkness devils hide.” Snyggt.

Titeln kommer ur en replik i Shakespeares Stormen: ”hell is empty, and all the devils are here”. Väldigt välfunnet, även det.

Jag är Gamache fangirl 4 life och har nu bara en (snart två) böcker kvar innan jag är ikapp. Alltid lika jobbigt när det blir så, men jag KAN inte stå emot. De är så otroligt bra.

Boken kan man köpa här, och övriga böcker om Gamache (som jag har skrivit om) följer:

  1. Mörkt motiv
  2. Nådastöt
  3. Den grymmaste månaden
  4. Ett förbud mot mord
  5. Ett ohyggligt avslöjande
  6. Begrav dina döda
  7. En ljusets lek
  8. Det vackra mysteriet
  9. Hur ljuset tar sig in
  10. Den långa vägen hem
  11. Det ondas väsen
  12. Summan av alla synder
  13. Glass houses
  14. Kingdom of the blind
  15. A better man

Hennes rykte av Sarah Vaughan

Emma Webster är brittisk parlamentsledamot i skuggregeringen. Hon har en tydlig profil och utsätts därmed för massor av hat och hot, främst på nätet förstås. Hon driver och får igenom en kampanj kring hämndporr och skydd av offer, vilket inte direkt gör livet enklare. Men hon brinner för frågan och går upp i den med hela sin själ.

Så händer något i hennes privatliv: hennes dotter begår ett stort misstag. Emma gör allt hon kan för att skydda flickan men det är svårt att undkomma media. En ödesdiger dag hittas en av journalisterna som hotar att avslöja skandalen död i lägenheten som Emma delar med två andra kvinnliga parlamentsledamöter.

Rättegången som följer är väldigt spännande. Ända sedan jag läste deckarna om Rosenbaum som tonåring har jag varit väldigt fascinerad av just court room dramas och Vaughan lyckas väldigt bra med att upprätthålla spänningen. Inte bara Emma kommer till tals som berättare, utan även dottern, dotterns nya bonusmamma och en journalist får berätta sin sida av historien. Nya saker kommer fram efterhand och ja, det är väldigt bra.

Den mörka sidan av politiken liksom den mörka sidan av media – som gemene man kanske är mer bekant med – kommer fram tydligt och även om jag egentligen var väldigt trött på allt vad politik hette när jag läste boken, mot slutet av valrörelsen, väckte det verkligen mitt intresse. Vaughan skriver bra karaktärer som stannar hos läsaren. En riktigt bra spänningsroman.

Boken kan man köpa här.

Andra böcker av Sarah Vaughan jag har läst är Små katastrofer och Efter skandalen. Den senare har blivit utmärkt tv-serie på Netflix.

Arvet (Freyja och Huldar, #1 av Yrsa Sigurðardóttir

Arvet av Yrsa Sigurðardóttir inleds på ett synnerligen brutalt sätt. En småbarnsmamma mördas på ett sätt jag aldrig ens kunnat föreställa mig, och det enda vittnet är hennes lilla dotter som ligger gömd under sängen. Hennes småbröder har låsts in i sitt rum, men lyckas ta sig ut genom fönstret framåt morgonkvisten och påkalla uppmärksamhet. Polis på plats tror inte sina ögon, varken när de upptäcker kroppen och vad som hänt, men att ett barn befunnit sig i rummet när det skedde.

Barnahuset är en verksamhet där barn som utsatts för diverse hemskheter får stöd och omhändertagande och dit tar man flickan för att förhöra henne så skonsamt som möjligt. Reykjavikpolisen blir frustrerade – det går för långsamt – men chefen och tillika psykologen Freyja är stenhård. Barnets bästa först.

Hon blir inte mindre stenhård när utredningsledaren Huldar dyker upp – sist hon såg honom, i sin säng, kallade han sig Jonas och påstod sig vara snickare.

I en källare sitter Karl och sysslar med kortvågsradio. Han har inte så mycket annat att glädjas åt, men en kväll händer något. Han hör sitt eget personnummer läsas upp från en isländsk kanal. Vad sjutton kan detta vara?

Fler mord begås och de måste vara relaterade men hur hänger de ihop?

Detta är en synnerligen grotesk deckare men den känns väl researchad och lyckas även vara nästan finstämd vad gäller bemötandet av barnen. Barn är opålitliga vittnen, men när ingen annan möjlighet finns att bygga någon form av utredning finns heller inga alternativ.

Arvet är första boken i en serie om Huldar och Freyja och jag kan absolut tänka mig att läsa vidare. Det är inget litterärt mästerverk men det är väldigt smart och vansinnigt spännande.

Denna text publicerades ursprungligen på Kaffe & Kultur.

Boken kan man köpa här.

Veckans kulturfråga v. 38

Det verkar inte bli så mycket till Bokmässa för mig i år. Än kan det bli bättre, men jag började känna mig sjuk i onsdags eftermiddag och det blev bara sämre. Surt är bara förnamnet, jag försöker hålla modet uppe men det är väldigt tråkigt. Otroligt nog har jag ingen feber, så blir jag symptomfri antar jag att jag vågar mig ut. Just nu känns det inte så troligt dock.

Veckans kulturfrågor hos enligt O går hur som helst i Bokmässans tecken och lyder:

Vilka författare skulle du vilja köpa en signerad bok av? Vilka författare vill du lyssna till?

Jag är faktiskt helt ointresserad av signerade böcker, och har nästan aldrig köpt böcker på mässan heller. Någon enstaka någon gång, men det sista jag behöver är fler böcker. Om något brukar jag falla till föga för Ballografs monter och fynda bra pennor!

Lyssna till är en annan femma dock. Jag hade gjort en noggrann planering och är tacksam för Bokmässan Play, för då behöver jag i alla fall inte missa de stora favoriterna.

Idag fredag har jag sett fram emot Ljuva, härliga, skitjobbiga tonår med Ellen Strömberg, Jenny Jägerfeld, Elaf Ali, Malin Fjellborg och Ida Ömalm Ronvall. Sent i eftermiddag kommer Palmemordet: diskussionen fortsätter med Thomas Petersson, Mattias Göransson, Lena Andersson och Hans-Gunnar Axberger – min man är nog mer intresserad än jag, men nog ska jag titta.

Imorgon lördag var det jag var mest intresserad av Minnen och mat med Karolina Ramqvist, Caroline Ringskog Ferrada-Noli och Patrik Lundberg, samt ett samtal med Marian Keyes.

På söndag har jag Medelhavets mys och mystik som favorit, med Emma Hamberg, Marie Olsson Nylander och Tara Moshizi.

Que sera sera – det är bara att göra det bästa av en ganska pissig situation!

The Book of Mother av Violaine Huisman

The Book of Mother av Violaine Huisman är en av de bästa böcker jag läst i år. En otroligt vacker och hemsk skildring av två döttrar och deras mamma med bipolär sjukdom, berättad dels i första person av yngsta dottern Violaine, dels i andra person om mamman Catherine, hennes uppväxt, ungdom och vuxenliv.

Violaines berättelse är mycket klarsynt från ett barns perspektiv. Hon berättar från början att hennes mamma är ”galen”, och att tv-sändningarna av Berlinmurens fall påminner om hennes mamma, som vid berättelsens start har blivit inlagd på sjukhus. Catherine är mamman som berättar för döttrarnas vänner om sex och som dansar Svansjön i vardagsrummet – men även mamman som dödar en hundvalp och kör bil i fel riktning och krockar med barnen i bilen på Champs-Elysées.

Berättelsen om Catherines liv är riktigt jobbig att läsa – hon blir gång på gång utsatt för hemskheter och får aldrig bearbeta sina trauman och upplevelser. Allt sker i ett glamouröst Paris, men i Paris finns också mörka och skitiga katakomber.

Så – tuff läsning, men spektakulärt vackert skrivet spetsat med kolsvart humor. Rekommenderas varmt!

Boken var med på långa listan för Man Booker Prize 2022.

Denna text publicerades ursprungligen på Kaffe och Kultur.