Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman

I Matilda Gunnarsson Rathsmans universum vet alla människor när de ska dö. Man anordnar begravning innan dagen kommer, och man firar sin dödsdag istället för sin födelsedag. Varje kväll får varje person en syn för sina ögon – det sista man kommer att se innan man dör.

My är sjutton år, och ska dö om ett år när vi träffar henne. Arton år är förstås en tragiskt ung ålder, men det finns ingenting man kan göra åt sitt datum. Eller? My vill inget hellre än att leva. Det sista hon ser innan hon dör är ett par intensivt gröna ögon, och när hon plötsligt träffar den mystiske Theodor Edh, i regnrock och med just intensiva gröna ögon ställs allt på huvudet. Theodor insinuerar att man visst kan påverka sitt öde, men vägrar berätta vad han menar. My blir hopplöst förälskad, men de där ögonen – ska Theodor bli hennes mördare?

Utöver just att alla vet när de ska dö är livet såpass vanligt att jag ibland glömmer bort premissen. Mys föräldrar är skilda, hennes pappa tillbringar en stor del av sitt liv i kalsonger i soffan och hennes mamma kramar henne aldrig men lagar väldigt mycket mat.

Berättelsen blir mer och mer suddig i kanterna och drömsk, och det passar inte riktigt mig. Vid ett par tillfällen vet jag inte om vi är i verkligheten eller i Mys fantasi, och det blir lite stökigt. Det tog mig flera veckor att ta mig igenom den vilket är minst sagt okaraktäristiskt – det finns många skäl till det, men ett är att jag tappade koncentrationen.

Spännande idé som är väl utförd. Jag är inte 100% övertygad, men läser gärna mer av Gunnarsson Rathsman i framtiden.

Boken kan man köpa t.ex här.

Ett tal till min systers bröllop av Linda Skugge

Jag har läst denna bok många gånger – en typisk sådan som jag kan plocka upp när jag bara vill läsa något som inte kräver så mycket av mig. Detta är inte en kommentar på bokens innehåll, som är både smart och intressant, utan just för att jag redan läst den.

Sylvia Svensson bollar livet som småbarnsmamma med att skriva, skriva, skriva, för att få in pengar till familjen. Maken Karl är firad Dramaten-skådis på turné i USA, så i praktiken är hon ensamstående med en fyraåring och en ettåring. Bitar av livet med småtjejer är delvis dråplig, delvis skrämmande för mig som nybliven förälder – men allra mest så himla fin och innerlig. Sylvia älskar sina barn, allt hon gör är för sina barn – även om det kan bli enerverande till tusen att plocka upp Barbiekammar och snubbla över Askungenslott på nätterna. Jag blev otroligt rörd av bitar av romanen vid denna läsning.

Vid sidan av detta ska Sylvias syster Siv gifta sig, och Sylvia har på något vis blivit ansvarig för att bestämma catering – och förstås skriva ett tal. Telefonsamtalen och sms:en systrarna emellan är komiskt genialiska.

Parallellt med handlingen kommer funderingar om Sylvia Plath och Märta Tikkanen – två andra skrivande mammor med hopplösa karlar som fick skriva på nätter och tidiga morgnar för att kunna ta hand om barnen hela dagarna när fäderna – vars värv var mycket finare och viktigare i deras egna ögon – hade annat för sig. Man blir förbannad, det är ett som är säkert.

Boken kan man köpa här.

Alltså – en roman som väcker alla möjliga känslor.

Instructions for dancing (Saker man inte vill veta) av Nicola Yoon

Nicola Yoon har tidigare skrivit de strålande ungdomsromanerna Ingenting och allting och Idag är allt. Jag blev glad när jag såg att en ny var på gång – och extra glad när jag såg titeln som bara måste vara tagen från min favoritlåt av The Magnetic Fields, nämligen The book of love. Och javisst, ett utdrag finns med på bokens försättsblad. God smak! David Levithan som är en annan stor favorit har ofta med dem i sina böcker också vilket alltid är trevligt.

Texten i sin helhet är ljuvlig:

The book of love is long and boring
No one can lift the damn thing
It’s full of charts and facts and figures
And instructions for dancing

But I, I love it when you read to me and
You, you can read me anything

The book of love has music in it
In fact, that’s where music comes from
Some of it is just transcendental
Some of it is just really dumb

But I, I love it when you sing to me and
You, you can sing me anything

The book of love is long and boring
And written very long ago
It’s full of flowers and heart shaped boxes
And things we’re all too young to know

But I, I love it when you give me things and
You, you ought to give me wedding rings

Stephin Merritt

Evie tror inte längre på kärleken, efter att hennes pappa lämnat familjen för en annan kvinna. Hon har alltid varit tokig i romance-böcker, men inte ens de gör henne glad längre. En dag, när hon ser ett par kyssa varandra, får hon plötsligt en syn för sina ögon – hon ser hur parets kärlek började och hur den kommer att sluta.

När hon försöker reda ut för sig själv vad det är som ¨pågår hamnar hon av en slump, via ett litet lånebibliotek och en gammal dam, på en dansskola. Hon lär sig att dansa klassiska pardanser tillsammans med en kille som kallar X. Han är Evies motsats – modig och passionerad och med en säga ja-filosofi – såpass att han vågar sig på att anmäla dem till en danstävling.

Evies syner gör att hon inte riktigt vågar falla för X, hur gärna hon än vill. Är det värt att ta risken för kärleken, även om det kan sluta illa?

Jag gillade verkligen denna söta berättelse. Övernaturliga inslag är vanligtvis verkligen inte min grej, men när det är någorlunda subtilt och inte tar över allt kan jag tycka att det är lite eskapistiskt trevligt. Nicola Yoon skriver väldigt trevligt, hon plockar upp intressanta tankar och det är bra läsning. En sak som jag inte riktigt gillade var hur lite plats Evies kompisar får – jag minns inte ens vad de hette, och om karaktärer ska finnas med och ändå spela en viss roll kan de få lov att ta lite plats också.

Boken kan man köpa här!

Smakebit på söndag, 9 januari 2022 – Grim av Sara Bergmark Elfgren

Det är inte så ofta jag får chansen att sätta mig ner vid datorn nuförtiden och bloggen blir förstås lidande – men jag hinner ju knappt läsa något ändå, så 😉 Jag klagar inte, det är väldigt roligt och givande att vara mamma, men jag kan sakna att fly in i böckernas värld ett tag. Nu har äntligen Grim av Sara Bergmark Elfgren släppts på Storytel, och jag har faktiskt lyckats läsa en del! Därifrån kommer således veckans Smakebit.



”En sensor triggade igång skrik och slafsiga yxljud. Kasper tittade ut genom kikhålet och såg fyra killar i högstadieåldern komma gående på rad med händerna på varandras axlar. Det var fascinerande att de inte såg honom. Men de flesta gäster var upptagna med att stirra rakt fram, koncentrerade på vad som fanns bakom nästa hörn. Kasper drog ner masken och ställde sig bakom skynket. Det var inte helt lätt att se genom ögonhålen, men han kikade fram så gott han kunde. Han visste precis vilket ögonblick han skulle satsa på. Ögonblicket när gästen trodde att det var över. Han väntade tills den sista av killarna var på väg ut på balkongen, slet bort skynket och röt med den tyvärr stendöda motorsågen i högsta hugg. Killen skrek och snubblade till, dörren föll igen bakom honom. Kasper hörde hur han och hans kompisar skrattade där ute.
”Broooooooor!” tjöt en av dem och Kasper drog av sig masken med ett leende.

Ur Grim av Sara Bergmark Elfgren, Rabén och Sjögren: 2021

Det snöar så smått i Göteborg idag. Igår föll det flingor stora som vantar hela eftermiddagen och enligt ryktet är det halt som sjutton ute. Jag har en inbyggd skräck för halka (eller snarare ATT halka) och stannar inne tills det har varit plusgrader tillräckligt länge för att inte riskera att bryta något. Men det är väl det söndagar är till för?

Fler Smakebitar finns hos Astrid Terese. Ha en underbar söndag!

Mitt bokår 2021

Bästa sättet för mig att lista ut hur bokåret egentligen sett ut är att vända mig till gamla goda Goodreads. Mitt minne är utmärkt i vissa hänseenden, men allt jag läst minns jag ingalunda.

I år är jag lite mer realistisk med min reading challenge – nästan alla tidigare år har jag antingen slagit målet med råge, eller hållit på att utöka hela tiden. Nu har jag satt hundra som mål, vilket kanske inte alls är uppnåeligt med ett litet barn – men jag börjar jobba igen i maj om allt går enligt planen och då får jag åtminstone lite läs/lyssningstid på väg till och från kontoret!

Jag har inte gett jättemånga fem stjärnor i år, men de som fått det är:

Hur ljuset tar sig in av Louise Penny

Allt jag vet om kärlek av Dolly Alderton

The Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides (omläsning för hundrade gången)

Storasyster ser dig – Hanna Hellquists kåserier från DN 2003-2005

Senseis portfölj av Hiromi Kawakami (som jag tydligen glömt skriva om)

Sorrow and bliss av Meg Mason (som jag tydligen också glömt skriva om, vad är det som händer)

Min storslagna död av Jenny Jägerfeld

Shuggie Bain av Douglas Stuart

Concrete Rose av Angie Thomas

Eufori – en roman om Sylvia Plath av Elin Cullhed

Dubbelporträtt av Agneta Pleijel

samt några gamla favoriter som jag läser om då och då, böckerna om Adrian Mole och Kalle Blomkvist till exempel. Tyvärr träffas de två aldrig 😉

Upplev världen med Kaffe och Kultur 2022

Nytt år (om några timmar), ny utmaning! I år åker Kaffe och Kultur ut i världen. Ett land per månad, konsumera all kultur du känner för och berätta gärna för oss andra vad du läst, lagat, ätit, druckit, dansat, lyssnat på, tittat på…

Följ oss på Instagram och gå med i Facebookgruppen vetja – detta blir riktigt kul.

Kaffe & Kulturs läsutmaning 2021 – så gick det!

2021 går mot sitt slut och det är dags att se hur det har gått med den enda läsutmaning jag varit med på i år, nämligen vår egen på Kaffe och Kultur. Jag trodde att jag skulle få nöja mig med max tio stycken, men gick nu igenom listan och det gick bättre än jag trodde, trots graviditet (somnade ifrån allt) och spädbarnsliv (extremt begränsad lästid – och när lästiden finns somnar jag ifrån allt). Men 18 av 25 ain’t bad!

1. Läs boken när du redan sett filmen The Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides. Nu är det en av många otaliga omläsningar och omtittningar, men jag hade sett filmen innan jag läste den för första gången också, så det får räknas. 

2. Läs om en bok du inte gillat men vill omvärdera

3. Japansk eller koreansk thriller/skräck

4. Läs en biografi/memoar/autofiktion/litterär fantasi om någon du aldrig hört talas om (eller inte kan mycket om åtminstone) Dagböcker och brev 1962 – 1974 av Lena Nyman. Jag kände förstås till henne, men visste inte speciellt mycket utöver att hon spelade Lovis i Ronja Rövardotter och delvis levde ett hårt liv, som de säger. 

5. Läs en pjäs Jag läser just nu om Macbeth efter att ha sett den nya filmatiseringen i veckan. Jag har läst den förut, men då på engelska och av akademiska skäl, nu läser jag för att det är kul. 

6. Läs en novellsamling med minst fem olika contributors (vad fan heter det)

7. Läs översättningar från så många språk du kommer över (i detta moment står otroligt många poäng på spel som Fredrik Wikingsson skulle ha sagt) Det blev bara fyra: franska, engelska, japanska och polska. 

8. Mettas utmaning: läs en svensk dussindeckare Flera stycken, men säg Den inre kretsen av Mari Jungstedt, som är del tre i den långa serien om Anders Knutas. Jag har lite glapp i den serien och försöker komma ifatt när andan faller på. 

9. Läs en kvinnlig nobelpristagare Olga Tokarczuk, Styr din plog över de dödas ben

10. Läs den där boken som alla i hela världen verkar ha läst utom du Staden av Camilla Sten

11. Annas utmaning: läs en fantastikroman à la monster och drakar Stardust av Neil Gaiman

12. Läs en bok du är sugen på men har skjutit upp länge för den känts för svår/lång/tung

13. Läs något som varit med i en kändisbokklubb (Reese Witherspoon, Oprah, Richard & Judy…) Midnattsbiblioteket av Matt Haig 

14. Läs något du dömt ut då det ”inte är något för dig” The woman in white av Wilkie Collins. Skulle ha läst den när jag pluggade men kom inte långt – nu blev det ett sommarprojekt istället vilket var toppen. 

15. Läs en roman eller kortroman på prosalyrik Bikupan av Sarah Crossan

16. Läs en musikbiografi

17. Läs en faktabok om ett ämne du inte är eller visste att du var särskilt intresserad av Föda utan rädsla av Susanna Heli. Jag blev ju intresserad men det hade jag inte räknat med. Boken var bra men jag vet inte riktigt hur mycket nytta jag faktiskt hade av den när det väl var dags, förutom det här med att lita på sin kropp.

18. Läs en bok från en plats du besökt (då read on location inte lär hända any time soon) The Seagull av Ann Cleeves (bok åtta om Vera Stanhope) som utspelar sig i Whitley Bay i Northumberland. 

19. Bok utkommen på 1980-talet, guldstjärna för 1982 ⭐️ Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg, 1981

20. Bok skriven av författare med dina egna initialer (andranamn räknas om man har besvärlig initial) Concrete Rose av Angie Thomas 

21. Bok skriven av författare med namn knutet till naturen Konferensen av Mats Strandberg 

22. Läs en bok från plats där hashtaggen #mettaochannakissari*** förekommit Samtal från en ängel av Guillaume Musso – #mettaochannakissarifrankrike är en vedertagen hashtagg. 

23. Stephen King

24. Göteborgsskildring Det hemliga sällskapet av Claes Hylinger

25. En bok som skildrar någon mytologi

2022 kör vi en ny utmaning, ett inlägg om denna kommer strax! Följ oss gärna på Instagram och gå med i Facebookgruppen!

Smakebit på söndag, 5 december 2021 – Ett tal till min systers bröllop av Linda Skugge

Vintern är här! Snön ligger vit på taken och på gräsmattorna och lite mindre vit på gångbanorna. Det är mysigt, det kan man inte sticka under stol med. Jag är glad åt snö så länge den är just snö och inte frôsen Göteborgsslask som knagglar under fötterna så man riskerar liv och lem bara man går utanför dörren. Jag var ute en sväng igår kväll och det är verkligen vackert.

Jag har flera böcker på gång för närvarande men har svårt att komma någonvart. Tid och ork är en bristvara med en liten ny en i familjen – men det klagar jag förstås inte på. Jag har försökt läsa Kontraktet av John W Grow till en digital bokcirkelträff i kväll men det går inte alls. Jag läser fortfarande Tidsfördriv men det går inte snabbt det heller. Därför har jag halkat in i två böcker av Linda Skugge som jag har läst många gånger innan – dels hennes dagböcker från tidigt niuttiotal, Men mest av allt vill jag hångla med nån och romanen Ett tal till min systers bröllop, ur vilken veckans Smakebit kommer.

Det handlar dels om småbarnsmamman Sylvia som bor på Östermalm, hennes vida berömde skådespelarmake har dragit till USA för att spela Fröken Julie och Sylvia ska inte bara rodda två småbarn utan även skriva oändliga texter, svara på oändliga mail och försöka få tag på oändliga barnflickor. Torka oändligt kräks, sätta på oändliga dåliga barnprogram, plocka upp oändliga Barbiekammar och svara på oändliga frågor. Men hon älskar förstås sina döttrar högt och rent. Det är bara jävligt jobbigt ibland. Till råga på det ska hon välja meny till sin systers bröllop – och skria ett tal.

Vid sidan av den berättelsen, som är både ledsam och väldigt rolig, finns funderingar kring Sylvia Plath och Märta Tikkanen, som ju också roddade småbarn med frånvarande svin till makar. Här är en bit om Märta och Henrik T:

Medan Märta hela tiden tog hänsyn till sin familj och inte kunde skriva som hon ville på grund av sina släktingar, sina barn, sina grannar, ja alla, så tyckte Henrik att det var hans förbannade rättighet att skriva om hela sitt liv. Man har en självklar rätt till sina upplevelser, tyckte Henrik. Allt som han upplevde var hans, till och med barnen. När ena sonen låg inne på psykiatrisk klinik hade Märta och Henrik möte med läkarna om huruvida Henrik kunde skriva om sonens sjukdom i sin kommande bok. Henrik vägrade ge med sig. Märta hade panik. Det sket Henrik högaktningsfullt i. Henriks liv var hans eget.

Ur Ett tal till min systers bröllop av Linda Skugge. Piratförlaget: 2006

Strålande vackert väder idag så snart blir det ut en sväng med barnvagnen och tanka d-vitamin – och få lite luftombyte. Vi har ägnat en del av helgen ¨åt Peter Jacksons nya Beatles-dokumentär, som jag varmt kan rekommendera. Men den är låååång, även som uppdelad i tre. Varje del är kring 2,5 timme.

Fler Smakebitar finns denna vecka hos hos Lesekunst. Glad andra advent!

Just nu – december 2021

Just nu läser jag Kontraktet av John W Grow inför bokcirkelträff imorgon. Den är helt omöjlig att ta sig igenom, det är idel gubbar och namn och jag blir helt snurrig. Funderar nu på att hoppa fram till Palmemordet direkt, som ju ändå är den integrala delen i boken. Det verkar dröja ungefär 60% innan de ens befinner sig i Stockholm. Läser även den mycket tankeväckande Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman och, under vakna stunder på nätterna när min lilla bebis äter eller håller på att somna, Men mest av allt vill jag hångla med nån som är Linda Skugges dagböcker från tidigt 90-tal. Jag har läst dem förut och gör om det då och då då de är underhållande och hjärtskärande och fulla av namedropping på ett roligt sätt *host Kristian Luuk host*.

Just nu tittar jag på Alla mot alla, På spåret, Rederiet (!) och Cyklopernas land. Och How I met your mother från start för säkert tredje gången, under stunder när lilla barnet vill sova i famnen.

Just nu lyssnar jag på poddar, mest. Eftermiddag i P3 har blivit en enorm favorit, men jag gillar även Recensörerna, Nours poddelipodd och Henrik, Fördomspodden och ett gäng till. Lustigt nog har jag helt slutat lyssna på ”de stora” killpoddarna, alltså Filip och Fredrik och Alex och Sigge. Alex och Sigge tröttnade jag bara på, men Filip och Fredrik tycker jag ju faktiskt är underhållande. Gillar även Recept, tack! med Jerka Johansson och Nichlas Niemi, och Kafferepet med Johanna Hurtig Wagrell, Albin Zorman Olsson och Nisse Hallberg.

Just nu längtar jag efter julen! Och några mindre sociala sammankomster som förhoppningsvis går av stapeln under de närmaste veckorna. Det är en middag med närmaste kollegorna på onsdag som jag är bjuden på trots föräldraledigheten, och kanske kan jag åka och hälsa på på kontoret med Julia veckan därpå. Vår julfest är även i år digital, men i år vågar man sig på att föreslå att avdelningar tittar på sändningen tillsammans (om inte nya restriktioner dyker upp innan dess, då). Jag saknar mina arbetskamrater efter två månader hemma, så det vore skoj!

Tisdagstrion, v. 48 – Tunna böcker

Veckans tema hos Ugglan och Boken är tunna böcker. Jag är en förespråkare för sådana – gärna under 300 sidor – de jag har valt idag är under 200.


We have always lived in the castle av Shirley Jackson är en riktigt läskig och spännande kortis som utspelar sig på ett förfallet slott i England. Krypande och gotiskt – inget man glömmer i första taget.

Breakfast at Tiffany’s köpte jag i en väldigt sliten pocketutgåva på Emmaus i Göteborg någon gång i gymnasiet och har läst den flera gånger på både svenska och engelska – men jag har faktiskt aldrig sett filmen med Audrey Hepburn – men har förstått att den är ganska olik sin förlaga. Boken är en fröjd att läsa, glamour och 40-tal i New York, otroligt fint språk.

The Outsiders fick jag låna av min engelsklärare på högstadiet och föll verkligen pladask. Jag vet inte hur många gånger jag har läst den – men inte heller här har jag sett filmen som Francis Ford Coppola gjorde tidigt 80-tal, med en massa brat pack-killar i huvudrollerna – Matt Dillon, Patrick Swayze, Tom Cruise, Rob Lowe och Emilio Estevez är alla med. Susan Hinton var själv tonåring när hon skrev denna skildring av konflikten mellan greasers och socs genom fjortonårige Ponyboys ögon. Den är så fin, på sätt och vis opolerad då den är skriven på talspråk men oförglömlig och så sorglig. ”Stay gold, Ponyboy” är en av litteraturhistoriens bästa repliker – och den har förstås gett namn till First Aid Kits hitlåt som heter just Stay gold.