Etikett: Harper Collins

Allt du inte vet (The wrong family) av Tarryn Fisher

Jag har varit lite i valet och kvalet om jag skulle skriva om denna på Kaffe och Kultur eller inte, för jag tyckte inte om den. Alls. En av faktiskt väldigt få böcker jag gett en enda stjärna på Goodreads – ofta läser jag inte ut böcker jag ogillar men jag hyste något hopp om att detta skulle bli bättre. Det blev det inte.

Den har dock fått ganska hyfsade recensioner, så det är inget som säger att någon annan skulle känna likadant som jag, förstås. Så några ord får det bli ändå, och lita inte för mycket på mitt omdöme.

Winnie och Nigel har det perfekta äktenskapet, det perfekta huset vid sjön i Chicago och det perfekta barnet. Det trodde i alla fall den pensionerade terapeuten Juno, tills hon flyttade in i deras hus och började höra och se saker som tydligt visar på motsatsen. Eller?

Helt absurda saker blandas med långdraget tråk i cirka 90% av berättelsen, som sedan flippar ur totales mot slutet. Jag la ner den och frågade mig vad sjutton det egentligen var jag läste. En liten sågning piggar väl opp ibland?

Boken kan man köpa här.

Marple: Twelve new stories av 12 kvinnliga författare

Det kan gå åt alla möjliga håll när etablerade karaktärer hamnar i någon annans händer, eller ska omtolkas till något modernt. Jag blev i alla fall sugen på att se vad tolv samtida kvinnliga spännings/deckarförfattare kunde hitta på med Miss Marple när jag såg att denna kommit ut.

Eftersom det är just tolv författare och tolv noveller blev det lite blandat, får jag säga. Vissa var inte speciellt bra, vissa mycket lyckade. Gillar man Miss Marple tror jag att man har behållning av boken, med lite reservation för att det är annorlunda. I somliga texter glömmer man nästan bort att det inte är tant Agatha som skrivit, i somliga glömmer man nästan bort att det är meningen att det ska handla om Miss Marple.

Jag är säkert partisk, men det var novellerna av de författare jag gillar bäst som funkade bäst för mig. Undrar om det blivit likadant om jag inte visste vem som skrivit? Men kul grej hur som helst, jag ska inte gå in på det mer än så. Underhållande! Men Miss Marple gör sig bättre i längre berättelser, där allt nystas upp så sakteliga. I en novell blir det onekligen lite bråttom.

De tolv författarna är:
Naomi Alderman
Leigh Bardugo
Alyssa Cole
Lucy Foley
Elly Griffiths
Natalie Haynes
Jean Kwok
Val McDermid
Karen M McManus
Dreda Say Mitchell
Kate Mosse
Ruth Ware

Boken kan man köpa här (den amerikanska utgåvan heter Marple: Twelve new mysteries).

Agatha Christies Marple-böcker:

  1. Mordet i prästgården (The Murder at the Vicarage)
  2. Liket i biblioteket (The Body in the Library)
  3. Mord per korrespondens (The Moving Finger)
  4. Ett mord annonseras (A Murder is Announced)
  5. Trick med speglar (They do it with Mirrors)
  6. En ficka full med råg (A Pocketful of Rye)
  7. 4:50 från Paddington (4:50 from Paddington)
  8. Spegeln sprack från kant till kant (The Mirror Crack’d from Side to Side)
  9. Ett karibiskt mysterium (A Caribbean Mystery)
  10. Bertrams hotell (At Bertram’s Hotel)
  11. Nemesis
  12. Miss Marples sista fall (Sleeping Murder)

Jag har faktiskt läst alla, men en hel del under en period när jag inte alltid skrev separata texter om böcker utan mer löpande och uppdaterade boklistor. Minns särskilt bland dessa att 4:50 från Paddington tog mig med storm!

Arvet (Freyja och Huldar, #1 av Yrsa Sigurðardóttir

Arvet av Yrsa Sigurðardóttir inleds på ett synnerligen brutalt sätt. En småbarnsmamma mördas på ett sätt jag aldrig ens kunnat föreställa mig, och det enda vittnet är hennes lilla dotter som ligger gömd under sängen. Hennes småbröder har låsts in i sitt rum, men lyckas ta sig ut genom fönstret framåt morgonkvisten och påkalla uppmärksamhet. Polis på plats tror inte sina ögon, varken när de upptäcker kroppen och vad som hänt, men att ett barn befunnit sig i rummet när det skedde.

Barnahuset är en verksamhet där barn som utsatts för diverse hemskheter får stöd och omhändertagande och dit tar man flickan för att förhöra henne så skonsamt som möjligt. Reykjavikpolisen blir frustrerade – det går för långsamt – men chefen och tillika psykologen Freyja är stenhård. Barnets bästa först.

Hon blir inte mindre stenhård när utredningsledaren Huldar dyker upp – sist hon såg honom, i sin säng, kallade han sig Jonas och påstod sig vara snickare.

I en källare sitter Karl och sysslar med kortvågsradio. Han har inte så mycket annat att glädjas åt, men en kväll händer något. Han hör sitt eget personnummer läsas upp från en isländsk kanal. Vad sjutton kan detta vara?

Fler mord begås och de måste vara relaterade men hur hänger de ihop?

Detta är en synnerligen grotesk deckare men den känns väl researchad och lyckas även vara nästan finstämd vad gäller bemötandet av barnen. Barn är opålitliga vittnen, men när ingen annan möjlighet finns att bygga någon form av utredning finns heller inga alternativ.

Arvet är första boken i en serie om Huldar och Freyja och jag kan absolut tänka mig att läsa vidare. Det är inget litterärt mästerverk men det är väldigt smart och vansinnigt spännande.

Denna text publicerades ursprungligen på Kaffe & Kultur.

Boken kan man köpa här.

Mad about you av Mhairi McFarlane

Det känns alltid lite som julafton när en ny Mhairi McFarlane dyker upp. Jag kunde omöjligt vänta på biblioteket men fyndade den på Kindle Store för $8.

Harriet är den av de populäraste bröllopsfotograferna i Leeds, men avskyr allt vad romantik och slisk heter. När hennes pojkvän, den framgångsrike Jonathan med tjusig bakgrund har den dåliga smaken att fria till henne inför hela sin familj känner hon sig tvingad att säga ja, men väl åter på tu man hand förklarar hon att hon inte kan gifta sig med honom – hon tror helt enkelt inte på äktenskapet. Jonathan blir förstås förkrossad och Harriet flyttar hastigt och lustigt in i ett ledigt rum hos en man som hyr ut en del av sitt vackra hus. Det visar sig att Harriet och Cal, som hyresvärden heter, har en gemensam historia – fast de aldrig träffats förut.

Men som vanligt hos McFarlane är det inte bara roligt och rom-com. Detta är en roman som handlar om gaslighting, skadliga relationer och att ta sig därifrån. Harriet springer nämligen på sitt ex och hans fästmö på ett bröllop där hon arbetar. Deras relation var definitionen av osund, och hon beslutar sig för att skriva ett brev till hans fästmö för att varna henne. Då bryter helvetet löst totalt och Harriet måste, ännu en gång, ta sig ur en riktigt giftig härva.

Som tur är har hon fint stöd runt omkring sig. Bästa väninnan Lorna är en utmärkt bikaraktär, och även hyresvärden Cal och hans kompis vars namn nu flyr mig (Sam?) stöttar henne – men det är några vänskaper som formas mot slutet som gör att jag jublar.

Så – mörkt och starkt, men med mycket värme och humor. Recensionerna går verkligen isär, men jag blev inte besviken. Omslag och baksidestexter kan vara väldigt vilseledande vad gäller ”böcker skrivna av brittiska 30-någonting-kvinnor” – de är käcka och pastellfärgade och allt låter som en romance. Detta är mycket, mycket mer än så.

Fruarna (The wives) av Tarryn Fisher

Vissa titlar dyker konstant upp i ”Utvalt för dig”-listor och liknande i diverse appar. Ibland faller jag för frestelsen – såsom denna gången, då jag tycker att omslaget är väldigt snyggt och premissen lät spännande: en kvinna som är gift med en man som har två andra fruar, vilket hon känner till, och som en dag gör ett fynd som ställer situationen helt på huvudet.

Jag kan liksom inte ens gå in på handlingen utan att ställa till det för den som vill läsa själv, och jag kan absolut inte berätta vad min favoritsak med boken är heller. Kul boktext! Det jag kan säga är att den inte levde upp till mina förväntningar, tyvärr, och att den s¨åhär fem veckor efter läsningen praktiskt taget helt och hållet lämnat mitt medvetande. Det blev lite väl mycket såpopera över det hela – ni vet när man till slut sitter och nästan skakar på huvudet i önskan att det snart ska ta slut.

För vissa är detta en perfekt psykologisk thriller – jag är tyvärr inte en av dem. Det blir för klyschigt och överdrivet.

Vill du prova själv – du ska förstås inte lita blint på mig – så finns boken att köpa här.

Last night av Mhairi McFarlane

Mhairi McFarlane har ganska snabbt blivit bokbloggarnas favorit-feelgood-författare, och jag är inget undantag. Det känns lite som om hon har sprutat ur sig böcker under ett par år bara, men när jag tittar bakåt i arkivet ser jag att det var ganska precis sex år sedan jag läste You had me at hello – och då verkar jag ha varit sist på bollen dessutom. Nåväl, det spelar ingen roll – men det är en ren fröjd att läsa McFarlane. Hon är fruktansvärt rolig, sådär så att man skrattar rakt ut vilket sällan händer, men hon drar sig inte för att skriva om mörker heller. Och som ni säkert vet vid det här laget tycker jag att komik är roligast med en svart kant.

Last night handlar om när livet tar en hastig och katastrofal vändning, på grund av något som verkar vara en tillfällighet och en förbannad otur. Eve, Justin, Susie och Ed har varit vänner i vad som verkar som evigheter – nu, när de är några och trettio, umgås de fortfarande och torsdagarnas quiz på puben är heliga. Eve och Ed har något av en kärlekshistoria i bagaget, och Eve är fortfarande kär i Ed – men han har en flickvän som varit med sedan universitetstiden, Hester. Och just denna torsdagskväll bestämmer hon sig för att det är dags att fria.

Det är dock inte det som gör att allas liv vänds upp och ner – och jag tänker inte berätta vad det är heller. Men det leder till en ganska mörk och bitvis spännande berättelse – fortfarande full av humor och värme, dock. Underhållande men tänkvärd. Vi är många som mår bra av att påminnas om att leva livet varje dag, tror jag.

Boken kommer på svenska i augusti, då under namnet Sanningen kommer om natten vilket jag tycker är lite tråkigt eftersom Last night av The Strokes är en mycket bättre låt än Sarah Dawn Finers men vad vet jag. (McFarlanes böcker har traditionellt titlar uppkallad efter låtar i Sverige, ibland ”översatta” och ibland inte.) Tills dess finns den förstås på engelska, och även i en amerikansk utgåva där den av någon anledning heter Just last night.

Northanger Abbey (The Austen Project, #2) av Val McDermid

Northanger Abbey är den enda Jane Austen jag har läst i sin helhet och verkligen gillat. Det är bara inte min grej, det där med långa gamla romaner där alla heter Elizabeth. Men Northanger Abbey är ganska nätt i formatet och jag minns att jag tyckte att den var rolig när vi läste den på universitetet. Nu har ju Val McDermid snabbt blivit en favorit hos mig, så det var dags att plocka upp denna, som legat i min TBR-hög (nå, Storytel-bokhylla) i massor av år.

Handlingen är förflyttad till Edinburgh under festivalen i augusti. Cat Morland är prästdotter som blivit hemundervisad under hela sitt liv i prästgården i Piddle Valley i Dorset, men grannen Susie Allen och hennes man bjuder med henne till Edinburgh och det är precis vad Cat längtat efter – en chans att äntligen bli vuxen. I Edinburgh finns förstås alla personerna från originalboken men i annan tappning – och även Northanger Abbey finns, i form av en sliten gammal herrgård i Scottish Borders.

I originalboken letar Catherine hemskheter efter att ha läst för många gotiska romaner – i den nya tappningen letar hon vampyrer efter att ha läst för mycket Twilight och annan skräckfantasy. Det blir faktiskt väldigt lyckat! Även inslaget av sociala medier och problemen med mobiltäckning är välfunnet.

Lite för lång, men för att vara en klassiker i nytappning är den inte alls så dum. Jag kanske är lite skadad efter att ha läst den ganska usla Vinegar Girl, Anne Tylers försök att fräscha upp Shakespeares Att tämja en argbigga, men detta var underhållande och ganska mysig läsning. (Vill man ägna sig åt en modern version av Argbiggan tycker jag att man kan se den utmärkta filmen Tio orsaker att hata dig istället.)

Som jag förstått det var tanken att The Austen Project skulle ta sig an alla sex Jane Austen-romanerna, men det verkar ha tagit stopp efter Curtis Sittenfelds Eligible som tolkar Stolthet och fördom. Men vi får väl se om Mansfield Park och Övertalning dyker upp. I dagsläget finns utöver de ovan nämnda alltså Joanna Trollopes variant på Förnuft och känsla, och Alexander McCall Smiths version av Emma.

Boken finns att köpa här. Jag lyssnade på den i en app nära dig.

Nemesis (Miss Marple, #12) av Agatha Christie

År 2008, eller något i den stilen, inledde jag mitt projekt att läsa alla Miss Marple-böcker. Spegeln sprack från kant till kant hade jag läst tidigare, men jag köpte resten i pocket och har uppenbarligen sugit på dem länge. Den sista – trodde jag – var Nemesis, så när jag läst färdigt var jag jättenöjd med att vara färdig med projektet. Men det finns ju en till! Sleeping murder, eller Miss Marples sista fall, är nummer tolv. Detta förstod jag när jag läste Dubbelporträtt, där Christie berättar för Kokoschka att hon har en bok färdig som ska publiceras efter hennes död.

Nåväl – jag har läst elva av tolv, i alla fall!

Miss Marple har en stillsamt liv, sedan doktorn har sagt åt henne att hon inte får lov att anstränga sig. Hon får gå korta promenader, men inte ägna sig åt sin älskade trädgård. Hemhjälpen, nästan sällskapsdamen, Cherry har flyttat in i vindsvåningen tillsammans med sin man och tar hand om – och förmanar – Miss Marple noga.

En dag anländer ett brev som Miss Marple sorterar ut blanda alla tråkiga kuvert som bara innehåller räkningar och annat krafs. Det är en advokatfirma i London som skriver och ber henne komma till deras kontor för ett möte. Mötet ger inte så mycket mer klarhet än att Mr Rafiel, som hon träffade i Karibien, har gått bort och lämnat en smärre förmögenhet till Miss Marple, om hon utför ett uppdrag åt honom. Det är bara det att hon inte får veta vad uppdraget går ut på.

Några dagar senare anländer ett brev från Mr Rafiel, postat lagom så att Miss Marple ska få det efter besöket på advokatbyrån. Där finns biljetter till en bussresa kring herrgårdar och trädgårdar i England – men ingen vidare förklaring. Men Miss Marple – nyfiken som hon är – går på bussen. Här finns alla möjliga människor, ett par yngre men de flesta medelålders och uppåt. Hur ska hon kunna lösa uppdraget utan att veta någonting om vad det går ut på?

Naturligtvis sker en mystisk död utmed vägen och Miss Marple hamnar i rätt riktning – och till slut till en lösning på såväl mord som Mr Rafiels uppdrag. Underhållande och klurigt, ibland lite långsökt och rörigt, men absolut i sann Marple-anda.

Boken finns att köpa t.ex här.

The Assistant av S K Tremayne

Jo är ung och nyskild, och har haft den stora turen att kunna flytta in i sin bästa kompis gästrum i den mer fashionabla delen av Camden Town. Där kan hon bo nästan gratis medan hon harvar sig fram som frilansskribent. Lägenheten är tjusig och mycket högteknologisk – värme, ljus och det mesta styrs genom en elektronisk assistent, Electra. Jo småpratar med henne ibland, för att få lite sällskap då kompisen allt som oftast är hemma hos sin pojkvän.

En dag vänder sig dock Electra emot henne och yttrar meningen ”I know what you did.”. Jo blir skräckslagen, för hon har mycket riktigt gjort något hemskt i sin ungdom, men det vet bara två personer om – hennes ex-man, som hon har en god relation till, och hennes bästa vän. Assistenten blir mer och mer påstridig och vet mer och mer om det som hänt, men hur är det möjligt och vem kan vilja Jo så illa? Det hela eskalerar bortom all kontroll och plötsligt är alla misstänkta.

London täcks av snö och temperaturen faller (nå, minusgraderna är inget som jag som svensk blir imponerad av men det ÄR faktiskt så att man fryser mer i England vid nollstrecket än vid -10 i Göteborg och då är det ganska blött här också) – jag tänker på beskrivningarna av Sylvia Plaths sista vinter i livet innan hon faktiskt dras in i Jos medvetande. Fitzroy Road, där Plath tog sitt liv, ligger runt hörnet och Jo blir fascinerad av hennes öde – till den grad att hon tror sig se Plath med de två barnen kämpa sig genom snön.

Jos pappa tog sitt liv under en episod av schizofreni som debuterade sent i livet, och hon börjar undra om hon lider av samma sjukdom.

Fler hemligheter kommer i ljuset, och upplösningen blir något kaotisk men alla trådar knyts ihop på ett bra sätt även om det känts lite spretigt på sina ställen. Det är snyggt gjort.

Min allra största behållning av boken är London. Jag har bott i Camden en period och tillbringat mycket tid där i allmänhet, gatorna och platserna som beskrivs är mycket bekanta och beskrivna väldigt fint. Kanalerna, promenaderna, parken.

Men jag gillar berättelsen i sig också. Jag har aldrig levt med en elektronisk assistent och det kommer jag nog inte att göra i närtid heller. Jag är inte så nervös för att min data finns ute på nätet, men elektroniska assistenter gone rogue är inte särskilt tilltalande… 😉

Boken finns att köpa på engelska här. Jag gissar att den kommer att översättas till svenska, då Tremaynes böcker verkar ha gått bra här tidigare. Jag lyssnade på boken, som avslutas med en författarintervju – kul!

The wire in the blood (Tony Hill & Carol Jordan, #2) av Val McDermid

Ett antal tonårsflickor försvinner från olika platser i Storbritannien. Myndigheterna är övertygade om att det handlar om vanliga rymlingar, baserat på hur de försvunnit och vad de tagit med sig hemifrån. Till slut kopplas Tony Hill och hans profiling-grupp in.

Tony och Carol Jordan har ett något spänt förhållande sedan förra boken, när hon försökte närma sig honom på ett romantiskt plan men han avvisade henne på grund av sina egna neuroser. Nu ska de ännu en gång arbeta tillsammans – hon från polisens sida, han genom sin specialstyrka. Tony bär fortfarande på ärr från upplösningen i första boken när det var mycket nära att han dog i tjänsten, men har nu samlat en grupp studenter under sig som ska bli lika vassa profilerare som han är. Om det ens är möjligt.

Tony Hill ger sina studenter i uppdrag att titta på fallet, som en övning. En av dem ser ett samband mellan flickornas försvinnande – i samband med varje försvinnande har en karismatisk idrottsman-cum-TV-personlighet gjort ett framträdande i staden där de bott. Ingen tar hennes teori på allvar, men när hon hittas död hemma hos en av de personer hon misstänkt måste de tänka om.

Jacko Vance var en otroligt framgångsrik friidrottare som ung, men förlorade en arm när han räddade ett barn vid en trafikolycka och kunde inte längre utföra sin sport (jag minns pinsamt nog inte vad det var nu, slägga tror jag). Nu lever han i ett skenäktenskap med en kvinna som också arbetar inom TV och är tillsammans med sin assistent, de har det gott ställt och Vance är otroligt populär.

Han är också en totalt perverterad mördare, som snöat in på tortyr och någon sorts hämnd för sin egen olycka. Detta vet vi tidigt, så jag spoilar faktiskt ingenting, men det blir ett väldigt intressant inslag. Ofta får ju mördaren berätta sin historia i kursiv stil (vilket jag inte gillar), eller i brev eller liknande, men här får vi precis hela berättelsen från båda håll. Mycket effektivt.

Parallellt jobbar polisen med en mordbrännare i Bradfield. Han sätter eld på lokaler som är tomma på natten – fabriker, lager och skolor. En natt begår han sitt brott i en lokal där en hemlös person sökt skydd för natten och sökningen efter gärningsmannen blir därmed till en mordutredning.

Ljudboken är fantastiskt väl inläst, men jag skulle ha behövt en förteckning på alla som jobbar med Hill och Jordan för det blir en väldig massa efternamn på poliser och studenter och jag får lite svårt att hålla reda på vem som är vem. Boken är nästan 16 timmar lång, så det blev många kortare lyssningsstunder och jag hade svårt att få rätsida på dem. Men det är ingen katastrof.

Spännande, klurigt (trots att vi vet sanningen) och väldigt välskrivet. McDermid har snabbt blivit en favorit hos mig och jag är glad att jag än så länge har nio böcker framför mig.

Boken finns översatt till svenska och heter då Under ingrodda ärr, som liksom den engelska titeln är tagen från T S Eliots dikt:

The trilling wire in the blood
Sings below inveterate scars
Appeasing long-forgotten wars

T S Eliot