Smakebit på søndag, 20 september 2020 – På andra sidan bron av Hanna Jedvik

Äntligen har jag fått tid att läsa På andra sidan bron, uppföljaren till Hanna Jedviks fina Sommarplåga. Och åh, vad den levde upp till mina förväntningar! Det är ju inte självklart att bok två blir lika bra som den första, men denna är ännu bättre. Ja – jag har faktiskt läst ut den, men jag valde veckans Smakebit redan igår, och den kommer från en passage ganska tidigt i boken.

”Lätt att jag skulle vara en säl om jag var tvungen att välja ett djur”, säger jag rakt ut i luften, släpper inte den lilla grå knubbsälen med blicken.

”Sälar är fina djur. Finns det någon särskild anledning till att du vill vara just en säl?”

”Sälar lever det perfekta livet, simmar omkring i havet eller ligger på klipporna och solar.”

”Det förstås.”

Att förklara hur fri jag känner mig i havet låter sig inte göras så lätt. Hur det är att bli ett med vågorna, känna vattnets starka krafter omsluta kroppen. Med livets krav ovanför ytan på betryggande avstånd.

”Och du då? Vilket djur skulle du vara?” frågar jag Jim.

Han funderar en stund och följer en sälunge med blicken.

Ur På andra sidan bron av Hanna Jedvik, Rabén & Sjögren: 2020

Det är så mycket jag älskar med denna boken – havet, Göteborg, text, sälar och bekanta gator och platser. Och kärlek, vänskap, musik, familj – och humor, mitt i svärtan. Jättefin ungdomsroman som passar alla åldrar, så att säga.

Det är grått i Göteborg idag och bokcirkel om Terapeuten av Helene Flood står på schemat i eftermiddag. Önskar er en fin fortsatt söndag! Fler Smakebitar finns denna veckan hos Astrid Terese!

Smakebit på søndag, 6 september 2020 – Invisible Girl av Lisa Jewell

Idag är det höst i Göteborg. 13 grader, blåsigt och grått. Men jag omfamnar hösten med mustiga grytor, mycket deckare och mycket stickning.

Veckans Smakebit kommer ur Lisa Jewells senaste spänningsroman, Invisible Girl. Jag har faktiskt bara börjat, så jag kan inte säga så mycket mer än vad Smakebiten ger, men jag gillar hennes genrebyte och ser fram emot boken!

I duck down and pull my hoodie close around my face. Ahead of me the girl with red hair is picking up speed; she knows she is being followed. I pick up my speed to match hers. I only want to talk to her, but I can tell from the way she’s moving that she’s terrified. I slow down at the sound of muffled footsteps behind me. I turn and see a figure coming after us.

I don’t need to see their face to know who it is.

It’s him.

Ur Invisible Girl av Lisa Jewell, Atria Books: 2020

I eftermiddag blir det förhoppningsvis ett besök på Röhsska, följt av middag på stan. Jag önskar er en härlig söndag! Fler Smakebitar finns att hitta hos Astrid Terese.

Veckans kulturfråga, v. 36

Veckans kulturfråga hos enligt O lyder:

Vilken bok ser du mest fram emot att läsa i höst?

En otroligt svår fråga, måste jag säga. Utgivningen i höst är helt enorm med massor av titlar som jag är sugen på. Jag skrev ner sex-sju sidor i en anteckningsbok när jag läste Svensk Bokhandels höstkatalog, några av dem har jag redan betat av men det är väldigt många som återstår – för att inte tala om den utländska utgivningen.

Här är några i alla fall:

Concrete Rose av Angie Thomas – en prequel till fantastiska The Hate U Give.

The Thursday Murder Club av Richard Osman

I follow you av Peter James

Ya Leila av Donia Saleh

Dina händer var fulla av liv av Suad Ali

Tritonus av Kjell Westö

Shuggie Bain av Douglas Stuart

The All-Night Sun av Diane Zinna – som jag faktiskt precis hämtat på biblioteket och hoppas få tid att börja på i helgen!

Flickebarn nr. 291 av Ninni Schulman

Överlevarna av Alex Schulman (som jag började på tidigare idag)

Lisa och Lilly av Mian Lodalen

Jag skulle kunna lägga till femtio titlar till, men det får väl finnas gränser. Kul ska det bli, i alla fall! Var jag ska hitta all lästid vete fåglarna, men det gäller att satsa!

Smakebit på søndag, 23 augusti 2020 – Frankissstein av Jeanette Winterson

Till träffen med Bokbubblarna på onsdag valdes två böcker ut – Rodham och Frankissstein. Jag hade tänkt nöja mig med Rodham, men så föll det sig ändå så att jag började på den i förrgår kväll och har fastnat totalt. Den berättar två historier – om Mary Shelley och hennes sällskap i Genève när hon började skriva Frankenstein, och tvåhundra år senare när en brittisk läkare och transperson, Ry, förälskar sig i Victor Stein, en ledande forskare inom artificiell intelligens. I den nutida berättelsen finns även Ron Lord, som håller på att göra sig en förmögenhet på sexrobotar för ensamma män, och ett centrum i Arizona där döda kroppar väntar på tekniken som krävs för att de ska kunna komma tillbaka till livet.

Dagens Smakebit kommer ur Mary Shelleys funderingar på sin kommande berättelse.

Du måste skapa mig en kvinna, som jag kan leva tillsammans med under ömsesidigt utbyte av de ömma känslor som är nödvändiga för mig… jag kräver en varelse av ett annat kön, men lika anskrämlig som jag… Vi kommer visserligen att vara monster, avskurna från hela världen, men av den anledningen kommer vi att bli desto mer fästa vid varandra. Vårt liv blir inte lyckligt, men skadar ingen, och tyngs inte av den olycka jag nu känner. Om du går med på detta, ska varken du eller någon annan människa någonsin se oss igen: jag ska ge mig av till Sydamerikas väldiga vildmarker… Mitt liv kommer att förflyta stilla och i min dödsstund kommer jag inte att förbanna min skapare.

Min make är ute på sjön tillsammans med Byron. Huset är stilla och varmt. När huset torkar ångar det om det, och det verkar fyllt av uppenbarelser, eftersom våra tankar formar ångan till gestalter som vi tycker oss känna igen.

Vad känner vi igen? Vad vet vi?

Ur Frankissstein av Jeanette Winterson, Wahlström & Widstrand: 2020

Idag är min sista semesterdag! Det kommer att kännas konstigt att börja jobba efter semestern utan att faktiskt åka till jobbet – jag behöver bara sätta på kaffe och förflytta mig från ett rum till ett annat – men det är klart att det är skönt att slippa det där joxet sista kvällen också, leta efter passerkort och packa väska och lista ut matlåda och ligga vaken halva natten av rädsla att inte vakna i tid.

Det har ”hotats” med rejäla oväder i flera dagar men hittills har det mest varit några enstaka smällar och lite regn. Och regnet behövs, så jag hoppas att eftermiddagens ”hot” faktiskt uppfylls. Då kan man dessutom ligga och läsa i soffan med gott samvete 😉

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese!

Veckans kulturfråga, v.34

Veckans fråga hos enligt O lyder:

Vilken är din favoritförfattare inom spänningslitteraturen? Vilken är hens bästa bok?

Frågeställerskan har själv svarat med en manlig och en kvinnlig författare, så det tänker jag också göra!

Vad gäller den manlige så är jag enig med enligt O – Peter James är överlägsen för mig. Jag läste hans Levande begravd 2016 och plöjde sedan hela serien om Roy Grace under några månader. Sedan dess har jag fått vänta tålmodigt tills nästa kommit ut, under våren eller försommaren. Och jag blir aldrig besviken! Grace är en bra manlig poliskaraktär, vilket inte alltid är fallet, och hans privatliv har varit alldeles lagom viktigt i böckerna och under ett antal av dem var det minst lika spännande som mordfallen han och hans team löser. I början på serien får vi veta att hans fru Sandy försvann på Graces trettioårsdag, vilket utgör ett otroligt fängslande mysterium i flera volymer. Det är svårt att välja den bästa, men förra årets Dead at first sight, som tydligen inte kommit på svenska ännu, var fantastiskt bra.

Vad gäller kvinnliga författare vill jag också försiktigt instämma i Lindas svar, men jag har bara läst två böcker av Sharon Bolton så jag vet inte om jag ska uttala mig så säkert. Därför väljer jag att svara Elly Griffiths här. Jag tycker mycket om hennes böcker om rättsarkeologen Ruth Galloway, och får även där vänta tålmodigt på nästa bok i serien varje år. Dock släpptes första boken i en ny serie, med den kvinnliga polisen Harbinder Kaur i huvudrollen, förra året – The Stranger Diaries, eller Främlingen på svenska. Den var otroligt bra och jag längtar efter nästa, The Postscript Murders som kommer i höst.

Smakebit på søndag, 16 augusti 2020 – Mot San Francisco av Clara Clementine Eliasson

Min fjärde semestervecka lider mot sitt slut – men jag har en kvar, och igår fick jag en snilleblixt om att resa bort några dagar. Så imorgon, trevligt nog min födelsedag, åker vi till Varberg över två nätter. Jag har sett så fantastiska foton från Getterön denna sommar, så när jag hittade ett boende mitt i en av vikarna var det bara att hoppas att min käre make var med på tåget – och det var han. Det ska bli så skönt – och förhoppningsvis ge lite lästid vid havet, för sådan är jag svältfödd på i år.

Veckans Smakebit kommer ur Mot San Francisco, en av de debutanter som jag markerade som intressant i Svensk Bokhandels höstkatalog härom morgonen och blev glad när jag såg att den redan kommit till Storytel.

Julie berättar om sin vänskap med B under sent 70-tal, och om våren 2019, när B har rymt från fängelset där hon hamnade efter att ha varit skyldig till skolskjutning, vilket Julie känner att hon har en skuld i, men vi vet inte hur än. Boken är löst baserad på Brenda Ann Spencer, ni vet, sextonåringen som myntade begreppet ”I don’t like Mondays” som Bob Geldof och Boomtown Rats senare gjorde till poplåt.

Men jag hade fel om närheten. För jag träffade Jim. Det var i Boston. Precis som jag studerade han till lärare, och trots att min dröm varit att skriva, att resa, att smälta in i något annat land där min stora kärlek inte var ett sår i nationens historia, möttes vi där, en iskall decembernatt.

Jim var från Minnesota och antalet ord han kunde för snö var fler än gångerna jag hade sett den innan jag flyttade från San Fiego. Han tryckte alltid min hand extra hårt när de isiga nordstatsvindarna blåste genom våra jackor.

Jag tänkte ofta på henne om vintrarna, jag skämdes över de barnsliga föreställningarna om oss i sön. Hur vi skulle gjort snöänglar. I de tankarna var vi fortfarande flickor, barnsliga tonåringar. B var vild och jag tillbakadragen och rädd för hur vätan från snön skulle ge mig urinvägsinfektion.

Ur Mot San Francisco av Clara Clementine Eliasson, Romanus & Selling: 2020

Idag hittar du fler Smakebitar hos Flukten fra virkeligheten! För egen del blir det bokcirkel i eftermiddag hos M och O i Tuve vilket ska bli trevligt. Tre personer i cirkeln har dock meddelat idag att de vill pausa under hösten, så vi får se hur framtiden blir för denna lilla grupp, som jag faktiskt deltog i för första gången för precis fem år sedan idag.

Veckans kulturfråga, v. 33

Enligt O har startat en ny utmaning, nämligen Veckans kulturfråga, som satte igång igår. Kul initiativ och självklart vill jag vara med.

Utmaningens första fråga lyder, kort och gott:

Vilken är den bästa bok du läst i sommar?

Jag har flera kandidater, men valet måste till slut falla på The Girl with the Louding Voice av Abi Daré. Den var verkligen helt fantastiskt bra och golvade mig fullständigt.

Bubblare var Station Eleven av Emily St. John Mandel, Rodham av Curtis Sittenfeld och Kris, kalas och kolhydrater av Annina Rabe och Anna Hellsten. Även American Wife av Curtis Sittenfeld, som jag läste ut igår kväll, var riktigt bra.

Smakebit på søndag, 9 augusti 2020 – Summer Darlings av Brooke Lea Foster

Sommaren är tillbaka på västkusten, och i hela landet tror jag. Vi kom hem från Hunnebo ganska sent igår kväll och jag har nu två veckors semester kvar som lär tillbringas mestadels i Göteborg. Vilket är ganska härligt, för särskilt under sista veckan har antagligen skolorna börjat igen och det blir möjligt att bevista badplatser utan att behöva knô med halva stan.

Jag har inte läst så många böcker som jag hade trott under denna semester, vilket främst är för att jag har ett par riktiga tegelstenar på gång. Men jag måste sticka emellan med lite lättsammare saker, speciellt efter en timme med Ulysses, och hittade Summer Darlings av Brooke Lea Foster på biblotekets e-bokstjänst. Mycket trevlig och underhållande, och därifrån kommer veckans Smakebit.

Heddy är 21 år och har fått jobb som nanny i en mycket välbeställd och lagom dysfunktionell familj på Martha’s Vineyard. Hon vet inte om hon kommer att kunna åka tillbaka till Wellesley och bli färdig med sin collegeutbildning då hennes stipendium dragits in, och hon hoppas på att hitta sig en make under sommaren på ön. Mamman i värdfamiljen, Jean-Rose, är barndomsvän med grannen, Gigi McCabe, hyllad Hollywood-aktris, flickvän till Cary Grant och även om Jean-Rose och Gigi inte verkar vara de bästa vänner har Gigi erbjudit sig att hjälpa Heddy på traven.

”Heddy hadn’t even knocked on the door when it opened. Five days before the party and she’d been waiting for this: a chance to hear how a true-to-life movie star got the guy.
”You’re late.” Gigi was wearing her big Italian sunglasses and a slouchy, striped sweatshirt that hung off one shoulder, revealing the ties of a black bikini about her neck. Several silver bangles on her wrist jingled as she pushed by her.
Heddy checked her watch: ”Barely a minute.” She’d dropped the kids at camp, and stopped at the grocer and post office for Jean-Rose.
Heddy followed Gigi under an arbor with bunches of wisteria twisting through it, the purple flowers dangling like grapes, coming to a stone path to the beach. The actress moved like a gazelle, swiftly stepping one bare foot in front of the other, her toenails painted the color of beach roses.

Ur Summer Darlings av Brooke Lea Foster, Gallery Books: 2020

Trevlig söndag på er! Fler Smakebitar finns denna veckan hos Astrid Terese.

Bergens stjärnor av Jojo Moyes

Jag hade inga jättestora förväntningar på Bergens stjärnor men behövde en bok med hästar i till sommarbingot och många verkade gilla den (och jag har tyckt ganska bra om de flesta av Moyes böcker förut) så – varför inte? Och jag är glad att jag valde den till slut, för den var mycket bättre än jag trodde.

Det är spännande att besöka en miljö som är ganska obekant, i detta fallet bergstrakterna i Appalacherna, Kentucky, i slutet av 1930-talet. Alice Wright, brittisk kvinna av börd, har accepterat Bennett van Cleves frieri och förflyttats över Atlanten, men världen öppnar sig inte för henne – tvärtom. De bor med hennes djupt religiöse svärfar, som äger den lokala kolgruvan och anser att en kvinnas plats är vid spisen, och Bennett vill mest bara träffa sina vänner och lämnar Alice ensam och instängd.

När Eleanor Roosevelts satsning på utbildning medelst ridande bibliotekarier kommer till trakten anmäler Alice sig ivrigt och här får hon ett sammanhang, ett umgänge och en djup och innerlig vänskap med de andra kvinnorna – särskilt Margery, som har hand om biblioteket och anses vara en udda fågel i trakten då hon är dotter till en ökänd brottsling och ogift.

Och männen i trakten gillar inte den frihet och självständighet som biblioteket skänker kvinnorna. Somliga är beredda att gå långt för att stoppa det – som om de inte hade nog i oländig terräng med alla möjliga sorters låntagare att besöka och hjälpa.

Kärlekshistorierna i boken känns förutsägbara och lite tråkiga, likaså spänningsmomentet – men det jag tar med mig mer än något annat är skildringen av kvinnlig vänskap, och av viljan att hjälpa och utbilda människor. Kunskap är makt (vilket förstås är anledningen till att männen är så missnöjda) och det är hjärtevärmande när kunskapen når ut till folket, och särskilt i kvinnors händer.

Boken är baserad på verkliga händelser – Moyes måste ha gjort ett hästjobb (ursäkta) med sin research. Riktigt intressant.

Smakebit på søndag, 2 augusti 2020 – American Wife av Curtis Sittenfeld

Jag har lyckats ge mig på två riktiga tegelstenar denna semester – dels Ulysses-projektet, men även American Wife av Curtis Sittenfeld. Får sticka emellan lite här och där med kortare grejer också förstås, för att känna att jag kommer vidare 😉

Veckans Smakebit kommer ur just American Wife. Det är kul att läsa den såpass tätt inpå Rodham tycker jag, det handlar trots allt om två presidenthustrur som följde på varandra, och Sittenfeld är ju helt otrolig på kvinnoporträtt.

One morning in early November, I emerged from the bathroom after throwing up – it was not yet six o’clock – and found my grandmother standing in the unlit hall, specter-like in her pink satin bathrobe and white slipper. ”Were you sick in there?”

”I’m fine,” I said softly. ”My stomach hurt, but now I feel better.”

She scrutinized me. ”It’s not a way to stay thin, you know. It’s an old trick that lots of girls try, but it’s bad for your teeth and makes your cheeks swell. Before long, you’ll look like a chipmunk.”

”Granny, I didn’t make myself throw up on purpose.”

”If you’re worried about gaining weight, it would be much more lady-like to smoke. Cigarettes curb your appetite at the same time that they burn calories.”

I knew cigarettes were bad for you – Mr Frisch had told us in biology – but I didn’t want to argue with her.

Ur American Wife av Curtis Sittenfeld, Random House: 2008

Boken är alltså baserad på Laura Bush, men till skillnad från Rodham är en somligt hittills annorlunda – bokens Alice växer upp i Wisconsin snarare än Texas, till exempel – men mycket stämmer, såsom en stor händelse i Alices/Lauras liv i tonåren. Det blir spännande att se vart detta tar vägen, även om jag förstås vet en del – dock inte så mycket som jag kanske borde. Laura Bushs make tenderade väl att ta över större delen av uppmärksamheten under sitt presidentskap, så att säga.

Idag är det söndag, Karin (och därmed jag) har namnsdag och i eftermiddag är det bokcirkel! Efter två otroligt vackra dagar är det grått, kallt och blött i Göteborg.

Denna vecka finns fler Smakebitar att hitta hos Flukten fra virkeligheten!