Smakebit på søndag, 10 januari 2021 – Stardust av Neil Gaiman

Det är söndag igen och jag ser blå himmel och en tillstymmelse till sol! Det är man inte bortskämd med just nu, så det gäller att passa på att komma ut. Men än så länge dricker jag mitt kaffe och kommer ikapp med lite poddar från veckan som gått.

Veckans Smakebit kommer ur Stardust av Neil Gaiman. Jag behöver läsa en fantasy till årets bästa utmaning, och det är ju absolut min svåraste genre så det är lika bra att ta itu med den så tidigt som möjligt. Och jag tycker jättemycket om den, så jag blir som vanligt påmind om att jag måste komma över mina fördomar och begränsningar.

People were coming to the British Isles this spring. They came in ones, and they came in twos, and they landed at Dover or in London or in Liverpool: men and women with skins as pale as paper, skins as dark as volcanic rocks, skins the colour of cinnamon, speaking in a multitude of tongues. They arrived all through April, and they travelled by steam train, by horsem by caravan or cart, and many of them walked.

At that time Dunstan Thorn was eighteen, and he was not a romantic.

He had nut-brown hair, and nut-brown eyes, and nut-brown freckles. He was middling tall, and slow of speech. He had an easy smile, which illuminated his face from within, and he dreamed, when he daydreamed in his father’s meadow, of leaving the village of Wall and all its unpredictable charm, and going to London, or Edinburgh, or Dublin, or some great town where nothing was dependent on which way the wind was blowing. He worked on his father’s farm and owned nothing save a small cottage in a far field given to him by his parents.

Ur Stardust av Neil Gaiman, D C Comics: 1997

Det är något väldigt härligt med att läsa något som är som en vuxensaga, med Gaimans fantastiska humor och sätt att formulera sig. Jag lyssnar och läser lite om vartannat och Gaimans egen inläsning som finns t.ex på Storytel är underbar.

Annars har jag ägnat kvällarna denna helg åt stickning och Harry Potter-filmerna på CMore, från början till slut. Är på fjärde nu (som jag bara sett någon enstaka gång, till skillnad från de tre första) och de håller absolut fortfarande. Väldigt mysigt till en kopp te under dessa mörka kvällar.

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Flukten fra virkeligheten! Fortsatt fin söndag ❤

Smakebit på søndag, 3 januari 2021 – Dubbelporträtt av Agneta Pleijel

Det blev en liten bloggpaus här på en vecka. Det var varken planerat eller annat, men jag har väl inte direkt känt för att sitta vid en skärm – imorgon börjar jag jobba igen och då blir det ju tillräckligt med skärmtid ändå. Men är det söndag så är det, och jag har just börjat på Dubbelporträtt av Agneta Pleijel här på eftermiddagen. Den har jag väntat mycket ivrigt på, så det ska bli riktigt kul att fortsätta.

London 1969, månaden är april. Ihållande regn. Wolfgang Fisher lyssnar till sorlet från sina sista besökare på galleriet Marlborough Fine Art. Där visas en retrospektiv av den gamle österrikiske målaren Oskar Kokoschka.

Arbetsdagen är snart slut.

Fischer röker och samlar ihop veckans räkenskaper och korrespondens när det knackar på dörren. En yngre man kliver in. Han tar av sin rock och skakar den, en sky av droppar faller över golvet. Han presenterar sig som Mathew Prichard.

Han vill veta det ungefärliga priset för ett porträtt av sin mormor, målat av Kokoschka. Ja, mellan tumme och pekfinger.

Ur Dubbelporträtt av Agneta Pleijel, Norstedts: 2020

Mormodern ifråga är ingen mindre än Agatha Christie, vars make vill att hon ska få ett porträtt målat till sin åttioårsdag. Jag tror att det kommer att bli en riktigt fin berättelse och säkerligen ett intressant utbyte mellan de två äldre konstutövarna. Det är en liten behändig bok på 200 sidor, så det skulle inte förvåna mig om jag läser ut den idag, sista dagen på jullovet och allt. Men det är faktiskt soligt och vackert ute, så det måste ju också tas vara på!

Jag hoppas att ni hade en fin nyårshelg. Vi firade hemmavid, jag och maken och min nära vän. God plockmat och massor av bra musik. Andra år brukar vi vara lediga i två hela veckor, i år blev det inte riktigt så mycket – men första veckan är åtminstone lite uppdelad tack vare Trettondagen på onsdag 🙂

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese! Ha en riktigt härlig vecka framöver.

20 snabba om 2020

Bild av Jess Bailey från Pixabay

Hittade en trevlig 2020-lista hos Ugglan och Boken, och man kan väl inte få nog av årssammanfattningar, eller hur? Jag har modifierat den lite grann så att jag faktiskt kan svara på alla punkter 🙂

  1. Bästa kriminalromanen: The Stranger Diaries (Främlingen) av Elly Griffiths
  2. Gav mersmak: The mermaids singing (Sjöjungfrun sjöng sin sång) av Val McDermid
  3. Bästa lyrik: The weight of water av Sarah Crossan
  4. Bästa Göteborgsskildringen: Samlade verk av Lydia Sandgren
  5. Viktigaste ämnet: Samtycket av Vanessa Springora
  6. Bästa karaktär: Emira i Such a fun age av Kiley Reid
  7. Mest inspirerande: Kris, kalas och kolhydrater av Annina Rabe och Anna Hellsten
  8. Bästa novellsamling: Jag ser allt du gör av Annika Norlin
  9. Snyggast omslag: One to watch av Kate Stayman-London
  10. Bästa psykologiska spänning: The Ruins av Mat Osman
  11. Obehagligaste: I follow you av Peter James
  12. Bästa historiska: Hamnet av Maggie O’Farrell
  13. Mest oväntade: Station Eleven av Emily St. John Mandel
  14. Bästa omläsningen: Vad händer om man vänder på Paris? av Viveca Lärn
  15. Bästa ungdomsboken: På andra sidan bron av Hanna Jedvik
  16. Intressantaste karaktär: Adunni i The girl with the louding voice av Abi Daré, med bubblaren Ayoola i Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite. Spännande att båda är nigerianska romaner!
  17. Mest tänkvärda: Året med 13 månader av Åsa Linderborg
  18. Bästa hyllvärmaren: Varför vara lycklig när du kan vara normal? av Jeanette Winterson
  19. Bästa ljudbok: Queenie av Candice Carty-Williams
  20. Bästa miljön: Stormvakt av Kristina Ohlsson

Naturligtvis finns det fler – detta är mina snabba svar. Om jag skulle fylla i listan fullständigt skulle den nog bli ohanterlig 😉

Smakebit på søndag, 27 december 2020 – The Queen and I av Sue Townsend

Årets sista söndag är här, och nog är vi alla redo att säga adjö till 2020. De hotar med snö här i eftermiddag, men än så länge är det bara regn och blåst. Får se vad som händer!

Igår kväll såg vi Drottningen och jag på SVT Play, David Walliams filmatisering av Sue Townsends bok med samma namn. Boken är helt fantastisk men filmen var väl sådär, får jag säga. Jag tror att vi är bortskämda med fantastiska The Crown och The Windsors vad gäller skådespelarinsatser och mask, i det första exemplet och komedi, i det andra. Men som sagt, boken är otrolig och därför bestämde jag mig för att lyssna på den igen idag. Ett gott söndagsnöje till stickningen!

Bokens premiss är att ett republikanskt parti vunnit makten i Storbritanniens parlamentsval 1992, och kungahuset tvingas abdikera och flytta in i ett subventionerat bostadsområde någonstans i Leicestershire. Här träffar partiledaren och den nye premiärministern Jack Barker kungafamiljen för första gången.

Sue Townsend är en av mina absoluta favoritförfattare, och har så varit sedan jag läste Adrian Mole för första gången i högstadiet. Hon dog alltför ung för sex år sedan, men hennes verk lever vidare och det är verkligen välförtjänt.

The Queen winced as Jack Barker ground his cigarette out on the silk rug. A faint smell of burning rose between them. Jack fought the urge to apologise. The Queen stared at Jack disdainfully. His stomach gurgled. Her picture had hung in his classroom when he was struggling to learn his nine times table. In his boyhood he used to look to the Queen for inspiration.

Prince Charles bent down and picked up the cigarette stub. He looked for somewhere to put it, but, finding nowhere suitable, he slipped it into his pocket.

Princess Margaret said, ”Lilibet I’ve got to have a fag. Please!”

”May we open the windows, Mr Barker?” asked the Queen.

Her accent cut into Jack like a crystal. He half expected to bleed.

”No chance,” he replied.

”Am I to have a house of my own, Mr Barker, or must I share with my daughter and son-in-law?”

The Queen Mother gave Jack her famous smile, but her hands were twisting the full skirt of her periwinkle dress into a knot.

Ur The Queen and I av Sue Townsend, Penguin: 1992

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Flukten fra virkeligheten! Gott slut och god fortsättning ❤

Smakebit på søndag, 20 december 2020 – Ett förbud mot mord av Louise Penny

Det är fjärde advent och jag undrar var tiden tar vägen. Helt otroligt att vi har jobbat hemifrån i ganska exakt nio månader nu – och så mycket som hänt under dessa månader. Nu ser jag fram emot en hyfsat rejäl ledighet – tio dagar, som kanske blir elva – framöver. Men först sista rycket på jobbet åtminstone måndag och tisdag.

Veckans Smakebit kommer ur fjärde boken om Kommissarie Gamache av Louise Penny, en ganska ny men väldigt angenäm bekantskap. I boken är det högsommar, vilket det verkligen inte är i Göteborg – det är 7 plusgrader och mulet, mulet, mulet. Inte för att jag älskar när det är 30 grader varmt, det gör jag inte, men lite dagsljus hade varit välkommet. Igår var det riktigt ljust när jag gick upp men en timme senare var det grått igen. Några klara, vackra vinterdagar önskar jag mig i julklapp.

Det var högsommar när gästerna samlades i det isolerade värdshuset vid sjön. De hade kallats till Manoir Bellechasse med likadana inbjudningar, skrivna på velängpapper med en välbekant, spretig handstil som liknade spindelnät. De tjocka kuverten hade tryckts in genom nrevlådorna och landat på hallgolven i förnäma bostadshus i Vancouver och Toronto, och i ett litet hus av tegel i Three Pines.

Brevbäraren hade burit det i sin väska genom den liilla byn i Québec och tagit god tid på sig. Man får inte anstränga sig för mycket i den här värmen, förmanade han sig själv och stannade upp för att ta av sig mössan och torka svetten ur pannan. Fackekt var noga med reglerna. Men den verkliga anledningen till hans letargi var inte den gassande solen utan någonting mer personligt. Han brukade alltid dröja sig kvar lite längre i Three Pines. Han strosade sakta förbi rabatterna med rosor och liljor och stolta, prunkande fingerborgsblommor.

Ur Ett förbud för mord av Louise Penny, Modernista: 2015
Bild av Monika Grafik från Pixabay

Denna söndag finns fler Smakebitar att läsa hos Astrid Terese! Ha en riktigt härlig jul och gott nytt år!

Veckans kulturfråga, v. 51 ~ 2020

Veckans fråga hos enligt O lyder:

Detta är ju ingen enkel fråga och mitt minne är inte gott nog att komma på en lista utan stöd, så jag går tillbaka till Goodreads som så många gånger förr och gör en lista utifrån detta… håll till godo, här kommer ett stort gäng riktigt bra tips i någon sorts kronologisk ordning utifrån läsning!

Januari

Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist

Varför vara lycklig när du kan vara normal? av Jeanette Winterson

Orlando av Virginia Woolf

The stranger diaries av Elly Griffiths

Half a world away av Mike Gayle

Klubben av Matilda Gustavsson

En tryckare på Blue Moon Bar av Hanna Hellquist

Min syster, seriemördaren av Oyinka Braithwaite

Februari

The family upstairs av Lisa Jewell

En giftig skandal av Kristina Appelqvist

Queenie av Candice Carty-Williams

Som en öppen bok av Sara Molin

Mars

Aldrig godnatt av Coco Moodysson

Planeten Frank av David Yoon

Monster i terapi av Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg

Grown Ups av Marian Keyes

Jag ser allt du gör av Annika Norlin

Such a fun age av Kiley Reid

The Lantern Men av Elly Griffiths

April

Nu ser du mig av Sharon Bolton

If I never met you av Mhairi McFarlane

Ödesmark av Stina Jackson

Samlade verk av Lydia Sandgren

Maj

The Celestial Café av Stuart Murdoch

Sen for jag hem av Karin Smirnoff

Ormarna av Sadie Jones

Hamnet av Maggie O’Farrell

Tolv veckor med dig av Johanna Schreiber

Juni

Svärmodern av Moa Herngren

Säg nåt då! av Ida Ömalm Ronvall

Visheten vaknar av Elin Säfström

Rodham av Curtis Sittenfeld

Goda grannar av Mattias Edvardsson

Big summer av Jennifer Weiner

Station Eleven av Emily St. John Mandel

Adults av Emma Jane Unsworth

Juli

Söndagsvägen av Peter Englund

The girl with the louding voice av Abi Daré

Find them dead av Peter James

The day we disappeared av Lucy Robinson

Kris, kalas och kolhydrater av Annina Rabe och Anna Hellsten

Någon som du av Marc Lévy

Augusti

Mörkt motiv av Louise Penny

American Wife av Curtis Sittenfeld

Året med 13 månader av Åsa Linderborg

Livets små njutningar av Sigge Eklund

Come again av Robert Webb

Ulysses av James Joyce

One to watch av Kate Stayman-London

Frankissstein: en kärlekshistoria av Jeanette Winterson

September

Nådastöt av Louise Penny

Odödlig av Sharon Bolton (som jag tydligen glömt skriva om!)

Överlevarna av Alex Schulman

Harbour Street av Ann Cleeves (som jag tydligen också glömt skriva om)

Invisible Girl av Lisa Jewell

All the lonely people av Mike Gayle

På andra sidan bron av Hanna Jedvik

More than a woman av Caitlin Moran

Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria av Mian Lodalen

Vuxna män gör saker tillsammans: en liten bok om Killinggänget av Linus Kuhlin

The Moth Catcher av Ann Cleeves

Fula tjejer av Johanna Lindbäck, Lisa Bjärbo och Sara Ohlsson

Oktober

Ett halvt andetag av Anna Agrell

The Ruins av Mat Osman

Sömnernas sömn av Elin Säfström

Ya Leila av Donia Saleh

Exciting times av Naoise Dolan

Den grymmaste månaden av Louise Penny

Boken om Beck och Sjöwall-Wahlöö och tiden som for av Johan Erlandsson

The All-Night Sun av Diane Zinna

Dagarna, dagarna, dagarna av Tone Schunnesson

Dalenglitter: en roman om hårt arbete av Wanda Bendjelloul

Flickebarn nr. 291 av Ninni Schulman

The Five: The untold lives of the women killed by Jack the Ripper av Hallie Rubenhold

November

Stormvakt av Kristina Ohlsson

En oönskad julklapp av Sara Molin

Just like you av Nick Hornby

The Thursday Murder Club av Richard Osman

I follow you av Peter James

The Postscript Murders av Elly Griffiths

December

The weight of water av Sarah Crossan

Smoke and mirrors av Elly Griffiths

Detta blev längre än jag hade tänkt mig, men en årssammanfattning och tillbakablick är alltid nyttigt! Nu kom den tidigare än jag väntat mig, bara 🙂

Smakebit på søndag, 13 december 2020 – Handens rörelser av Felicia Stenroth

Det är lätt att bli lite dagvill i pandemitider och det slog mig först nu att det är ju Smakebit-dags! Tredje advent är det också, och Lucia, och det är grått och blött i Göteborg idag också. Det verkar vara standard för tillfället – hoppas att det snart blir lite klart och kallt istället.

Veckans Smakebit kommer ur Felicia Stenroths Handens rörelser, som jag plockat upp idag och därför är Smakebiten från första sidan. Det är en roman om ”fattigdom, solidaritet och skönhet” och jag ser verkligen fram emot att fortsätta.

”Sängen är ett skepp där de ligger tillsammans under alla duntäcken. De har dragit in den i samma rum som kakelugnen så att de ska hålla värmen. Ida minns inte vilket år det är. Hon minns att Sofia går till jobbet om morgonen men inte om hon själv går till skolan. Alla duntäcken, gula lakan, vita påslakan, och andetag under täcket när Ida inte stoppar in mer ved i kakelugnen. Varm luft som möts av den kalla. Det finns en termometer som säger tolv grader tidigt på morgonen. Sofia tänder innan Ida vaknar och sedan håller de tillsammans liv i brasan hela dagen. På kvällen är kaklet längst upp så varmt att Ida måste pressa händerna mot plattorna och sedan hastigt dra bort dem. Dra bort, pressa mot, dra bort. Handflatorna blir alldeles röda. Ida minns inte hur länge sedan det var hon prova lampknappen. Det finns en brunn ute på gården, de har hissat upp vatten därifrån så att det går att spola på toaletten.”

Ur Handens rörelser av Felicia Stenroth, Norstedts: 2020

Annars har jag ägnat mig åt att baka saffransbiscotti idag och om ett par timmar är det dags för digital bokcirkel om Dagen efter vilket ska bli väldigt trevligt.

Fortsatt härlig söndag önskar jag dig – fler Smakebitar finns denna vecka att läsa hos Flukten fra virkeligheten!

Tisdagstrion: Vintervitt

Det var längesen jag var med på Tisdagstrion hos Ugglan och Boken, men nu när jag äntligen fått lite flow i bloggen igen efter att ha legat långt efter med mina texter vill jag haka på där jag kan!

Veckans tema är vintervitt.

Blonde av Joyce Carol Oates håller jag på att läsa just nu – men den är inte högsta prio då det är så mycket annat som pockar på min uppmärksamhet. Det är ju en rejäl tegelsten och, som jag skrev häromdagen – den får ta den tid den tar. Jag plockar upp den några gånger i veckan och läser några sidor och det funkar den bra till.

The Hate U Give av Angie Thomas är en av de bästa unga vuxna-böckerna jag har läst under de senaste åren. Otroligt bra – och väldigt aktuell just nu när BLM-rörelsen fått fart i hela världen.

Everything, everything av Nicola Yoon är också en unga vuxna-roman, som jag fortfarande tänker på då och då fast det var tre år sedan jag läste den. Otroligt fin! Boken har blivit film men jag har av någon anledning inte sett den än – det kanske får bli till helgen!

Smakebit på søndag, 6 december 2020 – Smoke and mirrors av Elly Griffiths

Det var inte medvetet att även denna veckas Smakebit skulle komma ur en Elly Griffiths-bok, men jag har plötsligt blivit förtjust i inbundna böcker och beställde därför andra boken i Stephens & Mephisto-serien på biblioteket (tillsammans med ännu en fristående av Peter James, som visade sig vara en veritabel tegelsten så det är tur att dessa inte ska tillbaka förrän i mellandagarna…!) – Smoke and Mirrors. Jag gillade tonen och miljön i den första, The Zig Zag Girl, så det blir roligt att återse polisen Edgar Stephens och magikern Max Mephisto igen.

Smakebiten kommer från kapitel två. Max Mephisto har engagerats till att spela i en pantomime (den brittiska versionen är musikteater baserad på klassiska sagor som brukar spelas kring jul) av Aladdin på Brighton Palace Pier Theatre, det är november och det snöar på sydkusten.

Max Mephisto hated snow. But then he liked to say that he hated all weather. He was happiest indoors, in a bar or a club or, best of all, in a theatre. When he dreamt of leaving the business (which was quite often these days) he knew that what he would miss most would not be the applause or the satisfaction of a neatly executed trick but that particular backstage smell – greasepaint and Calor gas and musty costumes – the same the world over. In a theatre the outside world didn’t matter. Rain or shine, it was always night-time in a theatre. But this winter it was hard to ignore the weather, and cold was what Max hated most. He wondered if this was a legacy from his long-dead Italian mother. Surely he was made for sun and fast cars and drinking Campari in roadside cafés, not for slogging through grey slush in his best shoes, sleeping with his overcoat on and, when he woke in the night, seeing his breath vaporising around him like the ectoplasm in Mamie Gordon’s fake medium act.

Ur Smoke and Mirrors av Elly Griffiths, Quercus: 2015

Jag avskyr också slask, och har också sovit med kanske inte kappan på men flera lager kläder för att fightas mot den brittiska, blöta, iskalla vintern. Man fryser mer där vid noll grader än i Göteborg vid -15, och då har vi ändå också blött kustklimat. Brrr! Men tanken på doften bakom scenen på en teater är på något vis väldigt lockande.

Göteborg är vått och grått även idag, men vi får skapa adventsstämning genom att färdigställa pepparkakshuset som påbörjades igår (det har lila belysning inifrån, en tänd snölykta, grodor på taket och Paul McCartney på en enhörning som husets herre) och äta saffransgifflar!

Fler Smakebitar finns denna veckan hos Astrid Terese. Ha en fortsatt fin söndag!

Just nu – december 2020

December månads Just nu-inlägg hittade jag först hos Fanny på Litteraturkvalster och Småtankar! De månatliga rubrikerna lyder som vanligt:

Just nu läser jag: Blonde av Joyce Carol Oates, som är något av ett evighetsprojekt. Den får ta den tid den tar! På kvällarna läser jag The QI Book of General Ignorance där jag lär mig saker såsom att Henry VIII i lagens mening bara hade två fruar, att tvestjärtshanar har en extra penis ifall den primära skulle brytas av när den vänslas med en tvestjärtshona och att Jorden egentligen har minst sju månar (även om inte astronomerna riktigt håller med). Så började jag så smått på Pretending av Holly Bourne idag, och ska börja på andra boken om Stephens & Mephisto av Elly Griffiths, Smoke and mirrors, någon gång under helgen.

Just nu tittar jag på The Crown, SVT:s julkalender, Alla mot alla och säkert lite annat också. Mitt guilty pleasure och avkopplingsprogram Paradise Hotel har final på onsdag och det ska bli rätt skönt att slippa bry sig om det där längre 😉 Och På Spåret, givetvis!

Just nu lyssnar jag på mer musik än jag gjort de senaste två åren, typ. Alltså, den senaste veckan har jag nog lyssnat på mer än 2019 och 2020 tillsammans. Det blir mycket Belle & Sebastian, Monica Zetterlund, The Libertines, Weezer och lite andra gamla favoriter, men jag måste verkligen lära mig att lyssna på ny musik också. Och Flashback Forevers julkalender, givetvis!

Just nu längtar jag efter julledighet och att få ligga i soffan och läsa en hel dag om andan faller på. I det lite kortare perspektivet längtar jag efter fish tacos med mangosalsa och pico de gallo inom en halvtimme!

Fler före detta Kulturkollare som skriver idag är Helena på Fiktiviteter, Linda på Enligt O, Anna på Och dagarna går, Ulrica på Västmanländskan och Carolina på Carolina läser!