Etikett: Feminism

The Sittaford Mystery av Agatha Christie

Precis på gränsen till Dartmoor har mrs Willett och hennes dotter hyrt Sittaford House. De är på resa från Sydafrika och ingen förstår riktigt hur de fick nys om att hyra huset av kapten Trevelyan, som temporärt hyrt ett mindre hus i närmsta stad istället. Men nu är de där och sällskapssjuka är de så de bjuder ofta in de få andra invånarna i lilla Sittaford på te och middagar och annat.

Just denna kväll har Sittaford blivit isolerat av en snöstorm. Man sitter vid bordet efter teet när någon kläcker idén att de borde hålla en seans. ”Anden”, eller vem det nu är, berättar att kapten Trevelyan blivit mördad. Major Burnaby, kaptenens gamle vän, bestämmer sig för att ge sig av till staden för att kolla läget. I snöstorm. Nio kilometer till fots.

Väl framme visar det sig att kaptenen mycket riktigt ligger ihjälslagen i sitt hus, och det verkar som om han dog ganska exakt samtidigt som ”anden” berättade om mordet.

När hans brorson visar sig ha befunnit sig i staden samma kväll som mordet begicks häktas han. Fästmön Emily Trefusis beslutar sig för att ta itu med att ta reda på vad som verkligen hände för att rentvå sin fästman. Hon teamar upp med journalisten Charles Enderby och det blir en lyckad kombination – ett riktigt radarpar.

Jag tycker att det kan vara lite uppfriskande att läsa Agatha Christie utan varken Poirot eller Miss Marple. Det hela är mycket klurigt och fullt av villospår för läsaren, det finns allusioner till Sherlock Holmes och Baskervilles hund (som ju utspelar sig på Dartmoor) vilket är kul och upplösningen är oväntad för mig, även om inte gärningspersonen är det.

Jag lyssnade på en inläsning av Hugh Fraser utgiven av Harper Audio. I mångt och mycket är inläsningen alldeles utmärkt men jag förstår inte var den mycket konstiga sydafrikanska accenten han använder kommer ifrån för så låter då ingen sydafrikan jag träffat.

Boken kan man köpa här.

Kim Jiyoung, born 1982 av Cho Nam-Joo

Kim Jiyoung är en vanlig, medelklasskvinna i Seoul. Hon har haft en bra jobb som marknadsförare men har just slutat arbeta för att ta hand om sin dotter på heltid – som många koreanska kvinnor förväntas göra.

Efter en tid börjar hon uppvisa märkliga symtom – hon börjar imitera andra kvinnor, levande och döda och somliga som hon aldrig ens känt. När hon faller djupare in i denna psykos skickar hennes man iväg henne till en psykiater, och boken består således av Jiyoungs berättelse om sitt liv.

Män har alltid favoriserats. Ganska kort innan Jiyoung föddes var det fortfarande vanligt att man aborterade flickfoster, och gjorde man inte det firade man inte direkt en dotter i familjen. Nästa gång, ska du se, blir det säkert en son.

Hemma var lillebror viktigast, i skolan tvingades flickorna ha strikt uniform medan pojkarna var mycket friare. I vuxen ålder sätter manliga kollegor upp kameror på damtoaletterna och lägger upp bilderna på nätet. Och när det väl är dags att få barn är det som sagt förväntat att en kvinna ger upp sin karriär.

Under berättelsens gång moderniseras Sydkorea – åtminstone på pappret. ”Familjeplaneringen” där man siktar på söner överges och nya lagar om diskriminering kommer på plats. Men vilken skillnad gör det egentligen i praktiken?

Mycket snyggt om feminism och förtryck som ibland gömmer sig bakom tradition. Att Jiyoung börjar tala och agera som kvinnor som gått före henne är en tjusig metafor kring hur Cho Nam-Joo egentligen skriver om alla kvinnor. En viktig och väldigt bra roman. 

Boken kan man köpa här.

Take three girls av Cath Crowley, Fiona Wood och Simonne Howell

Take three girls är ett samarbete mellan de tre australiensiska författarna Cath Crowley, Fiona Wood och Simmone Howell, som mot en fond av ett socialt media-konto med skvaller om skolelever blir oväntade vänner. Japp – det låter väldigt likt Fula tjejer-trilogin av Lindbäck, Bjärbo och Ohlsson. Men var lugna – de kom ut nästan exakt samtidigt och har inte mer än så med varandra att göra. Men det är ett lustigt sammanträffande ändå.

Kate, Clem och Ady går alla på samma privatskola, St Hildas i en förstad till Melbourne. Kate och Clem är internatelever, Ady bor med sin familj i ett tjusigt hus i närheten. De har alla sina ”platser” – Kate spelar cello, Clem är simmare och Ady är poppistjejen med ett stort intresse för att skapa kläder.

När St Hildas och systerskolan för pojkar drabbas av skvaller från ett riktigt elakt socialt media-konto agerar St Hildas genom att införa wellness-lektioner som ska verka stärkande för självkänslan och väcka reflektioner. Tack vare att de har lika långa tummar (!) hamnar de tre tjejerna i samma grupp och ska göra diverse uppgifter tillsammans under terminen.

Vänskapen utvecklas genom oväntade händelser och det finns en otroligt fin karaktärsutveckling hos alla tre. Det finns mycket humor och lite collegefilmkänsla, men det är också en väldigt fin berättelse om drömmar, ambitioner, förväntningar och besvikelser. Mysig läsning icke utan djup!

Detta inlägg publicerades först på Kaffe och Kultur. Boken kan man köpa här!

Bögen är lös av Edvin Törnblom

Jag gillar Edvin Törnblom så himla mycket. Vissa tråkiga personer tycker att han är för mycket och syns överallt och visst är han mycket och visst syns han ofta MEN det är välförtjänt. Han är rolig, allmänbildad och verkar vara en väldigt varm och fin person. Därmed var det en självklarhet att lyssna på Bögen är lös när den kom ut. (Den var också utmärkt för min återinskolning i ljudboksvärlden, författarinläsning och knappt fem timmar lång.)

Här har vi en blandning av hjärtskärande berättelser om mycket mörka stunder, till hysteriskt roliga anekdoter, inspirerande personer och händelser och mycket matnyttig information om queerhistoria och om livet som queer, såväl i Sverige som utanför våra gränser.

Välformulerat och lättillgängligt med mycket av den karaktäristiska humor jag förknippar med Törnblom. Mitt enda problem är att ”obscen” och ”obskyr” verkar ha bytt plats med varandra några gånger (kanske har det helt enkelt blivit fel i inläsningen). Men det gick faktiskt bra ändå, och om jag som är så grinig med sådant kan se mellan fingrarna så måste det ju vara en riktigt bra bok. Borde läsas i skolor.

Boken kan man köpa här.

The witch doesn’t burn in this one (Women are some kind of magic, #2) av Amanda Lovelace

Amanda Lovelace skriver extremt lättillgänglig poesi om ämnen som berör de flesta – åtminstone de flesta kvinnor, skulle jag säga. Jag lyssnade på första boken i serien, The princess saves herself in this one för drygt tre år sedan, men denna gång valde jag att läsa.

Dikterna är mestadels korta och enkelt konstruerade, vilket bidrar till deras läsbarhet. Det handlar om kvinnlig styrka och om att äga sina egna erfarenheter, upplevelser och känslor – och om att tackla sådant som nästan känns övermäktigt. Om kärlek, vänskap, hat, vikt, kroppsbild, orättvisor och patriarkatet.

Boken finns i en app nära dig, men kan även köpas t.ex här.

Jobbiga tjejer (Fula tjejer, #2) av Johanna Lindbäck, Lisa Bjärbo och Sara Ohlsson

Vi är äntligen tillbaka på Frejaskolan i Gnesta, hos Tilde, Eleni och Jasmine. Stämningen efter allt som hände i Fula tjejer är fortfarande spänd, eftersom tjejerna nu tar plats och hävdar sin rätt och killarna inte alls är förtjusta i den nya attityden – tjejerna är ju skitjobbiga.

Strax innan vårterminens start händer något stort – gymnastiksalen brinner ner. Rykten börjar spridas på nolltid, både i skolan och i samhället. Någon har sett någon, någon har fastnat på någons fotografi, skvallret sprider sig och till och med Eleni blir anklagad då hon råkar ha varit ute med hunden i närheten.

Det blir ett nytt mysterium för tjejerna att lösa, samtidigt som de ska tackla problemen i skolan. Killarna hånar tankarna kring jämställdhet kring hur mycket tid tjejer respektive killar får till att prata i klassrummet, och när tjejerna försöker införa en såpass liten förändring som en tjejtoalett som hålls fräsch och trevlig och förslaget slås ner börjar det bli jobbigt att hålla modet uppe. Men det är klart att de orkar ta nya tag tillsammans.

Jag är imponerad av hur bra texten flyter i dessa böcker, eftersom det faktiskt är tre författare som samarbetar. Jag förstår att de har skrivit varsin karaktärs kapitel, och det blir väldigt sömlöst och snyggt. Dessutom älskar man ju sådana här sprudlande girl power-berättelser, det är underbart att läsa. Här finns kamp och systerskap – och humor och mörker. Strålande bra.

Boken kan man köpa t.ex här!

All girls av Emily Layden

Skolskildringar har verkligen något, tycker jag, särskilt en berättelse om ett år på en prep school för tjejer i New England, så när jag fick nys om denna bad jag biblioteket köpa in e-boken och de var ännu en gång rekordsnabba. Folkbiblioteken är det finaste vi har, glöm aldrig det!

Här får nio elever, i olika årskurser, berätta sin bit om ett skolår. I första kapitlet får vi reda på att någon satt upp stora affischer vid vägen som aviserar att en våldtäktsman jobbar på Atwater Academy, och detta genomsyrar förstås hela berättelsen. En tidigare elev stämmer skolan gällande övergrepp hon utsattes för under sin tid på Atwater, som sopats under mattan. En nutida elev fightas stenhårt i den tidigare elevens ringhörna – men vi vet inte vem det är.

Vid sidan av detta tickar skolåret förstås på, och varje berättare har sina egna problem och tankar. Om att hamna rätt som ny på en prestigefull skola, om prestationsångest, kroppslig ångest, sexuell förvirring, vänskap… och så vidare. Allt som existerar i tonåren, med andra ord, vilket gör att detta definitivt blir en Bildungsroman. Skolan är progressiv och stöttande, tycks det mig, och det är fint att läsa. Man kan ju tänka sig att det inte är givet på en flickskola.

Jag hade kanske väntat mig lite mer mystik och spänning, men man kan inte få allt och det var intressant och bra läsning ändå. Det är något särskilt med internatskolor!

Boken finns att köpa här.

Pretending av Holly Bourne

Jag impulsköpte en ungdomsbok av Holly Bourne när jag var i Cornwall 2016, men upptäckte när jag kom hem att det var del två i en serie – jag läste första boken, Am I normal yet? ett par år senare men den andra står och skäms i hyllan – varför vet jag inte, för jag gillade verkligen den första. Ännu en titel för julledigheten, kanske.

Pretending köpte jag när det råkade vara rea i Kindle-butiken, jag kände ju igen författarens namn och tyckte att omslaget såg ut att vara lite edgy och chicklit-aktigt, och så plockade jag upp den i förra veckan då den legat och väntat ett bra tag. Edgy är den kanske på sätt och vis, men inte chicklit på det vanliga viset. Det är en hjärtskärande berättelse om en ung kvinna, April, som för några år sedan blivit våldtagen av sin pojkvän, i en relation som redan var skadlig, och som nu försöker plocka upp bitarna av sig själv. Hon arbetar på en välgörenhetsorganisation som just vägleder kring sex och relationer och det är oundvikligt att frågor som triggar hennes trauma dyker upp.

Men hon vill gärna kunna vara tillsammans med någon, och uppfinner därför ett alter ego, Gretel. En sådan där cool girl som är rolig, extrovert, sexig, utmanande och helt utan problem i livet. Som Gretel kan hon dejta och låtsas njuta av livet, men det är ju just på låtsas. Naturligtvis blir det problematiskt när hon träffar en man som faktiskt kan vara Den Rätte – men han tror ju att det är Gretel han dejtar.

Gretel får även en egen röst i ett gäng ”mellankapitel”, där man får veta hur en Gretel tänker och beter sig. Just dessa hoppade jag mestadels över, det gav inte så mycket.

Just detta låter ju roligt och dråpligt, men boken är inte rolig – den är hjärtskärande och det gäller att man är medveten om temat kring sexuellt våld och trauma innan man ger sig på den. Ibland glömmer man bort det, när det känns som om man läser vilken bok som helst om en ung kvinna i London, men det vänder alltid snabbt för traumat är alltid med April. Det är hudlöst och ärligt och mycket välskrivet.

Jag tycker otroligt mycket om April, och även hennes arbetskamrat Matt som är hennes ”buddy” och som känner till hennes bakgrund och försöker skydda henne – deras relation är väldigt fin. En riktigt läsvärd bok – men inget för den som är ute efter lite upplyftande läsning.

Boken finns att köpa här.

Dina händer var fulla av liv av Suad Ali

Här har vi ännu en debutant som jag genast noterade i Svensk bokhandels höstkatalog – jag köade på biblioteket men det skulle ta en evighet att få hem boken, så jag lyssnade på den. E-boken skulle dröja ända till mitten av december, och så länge kunde jag absolut inte vänta. Och det var tur det, för den är verkligen utmärkt som ljudbok då den inte är så lång, och inläsaren Siham Shurafa uttalar diverse namn, platsnamn och arabiska uttryck på ”rätt sätt”, vilket jag aldrig hade fått till i huvudet själv. Det gör hela upplevelsen än mer autentisk.

Vi får följa Nora, en kvinna från Mogadishu, från barndom till vuxen kvinna, före, under och efter flykten från Somalia till Sverige. Hon växer upp som priviligierad, får en bra utbildning, träffar sin man under gymnasietiden, gifter sig lyckligt och blir Mogadishus populäraste gymnasielärare. Men så kommer de politiska oroligheterna. Hennes man är regimkritisk journalist och när klankonflikterna växer finns inget val – de måste fly från Somalia. Flykten blir fruktansvärd, värre än Nora någonsin kunnat föreställa sig och till slut befinner hon sig i Sandviken, som ung änka, ensam med sin dotter. (Detta är ingen spoiler, det vet vi från baksidestexten.)

Nora får jobb på en skola – men i Sverige kan hon inte vara lärare, utan det är städjobb som gäller. Kollegorna tycker att hennes mat är konstig. De andra somaliskorna i Sandviken tycker att Nora är konstig. Möblerna i lägenheten de fått tag på är trasiga och fula – och i allt detta förväntar sig alla runt omkring att Nora ska vara tacksam. Det provocerar Nora – för här kommer hon aldrig att känna sig hemma.

För en gångs skull tyckte jag att boken var för kort. Jag hade gärna velat läsa mer om de gyllene åren tillsammans med mannen, innan oroligheterna startade – det hade gett ett djupare porträtt av Nora. Dessutom kan jag uppleva att beskrivningen av Sverige är lite onyanserad – men det har ju inte jag företräde att säga något om. Någon på Goodreads nämner ett ”villkorat välkomnande” till Sverige, och det är verkligen intressant att fundera över. Kan man kräva att någon som förlorat (nästan) allt automatiskt ska vara tacksam?

Jag hoppas på en uppföljare, för jag har tänkt mycket på Nora och dottern Sagal sedan läsningen. Det måste finnas så mycket mer att berätta!

Fula tjejer av Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlsson

Vilken underbar explosion av girl power detta är, och den kommer från tre fantastiska författare med stor erfarenhet i barn- och ungdomsgenren – Johanna Lindbäck, Sara Ohlsson och Lisa Bjärbo. Jag har väntat och väntat och till slut kom den äntligen som e-bok i min app – kön på biblioteket blev mig övermäktig. Jag kastade mig såklart över den och läste i ett par längre sittningar – man måste bara få veta vad som ska hända.

Tilde har nyss flyttat till Gnesta från Umeå och känner inte direkt någon i klassen – men när hon upptäcker att någon startat ett instagramkonto som heter Fula tjejer där vederbörande lagt upp en mindre smickrande bild av henne från skolkatalogen blir hon förbannad. Både populära och mindre populära tjejer blir uthängda på kontot och alla lever i skräck för att hamna där – särskilt som ingen vet vem som har hand om kontot. Så fort någon höjer mobilen gäller det att passa sig så man inte riskerar att bli ful på en eventuell bild. Man vet aldrig var den bilden kan hamna.

Trots att Tilde, Jasmine och Eleni aldrig pratat med varandra förut blir det de tre som går samman för att avslöja personen bakom kontot. Den jäveln ska sänkas, det är ett som är säkert.

Temat är förstås allvarligt, men det finns mycket humor och värme i berättelsen. Det är så härligt när tjejer och kvinnor går samman på detta vis och jag älskar tanken av att det finns såhär mycket jävlar anamma i unga kvinnor. Och det blir faktiskt riktigt spännande på sina ställen – detta är alltså en bok som har det mesta. Målgruppen är 13-15 år, men jag och många med mig som är minst tjugo år ”för gamla” har stor behållning av denna bok, som är den första av tre och jag längtar redan efter bok två och tre. Härlig läsning.