2019 – Stories from the city, stories from the sea

Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht

I Korea 1943 jobbar Hana, liksom kvinnorna som gått före henne, som djuphavsdykare. När några japanska soldater får syn på henne på stranden låter hon dem ta henne med sig till sin militärbordell – allt för att skydda sin lillasyster. Närmare 70 år senare kämpar lillasystern, Emi, fortfarande med att hantera uppoffringen systern gjorde för henne. Nu är det dags att konfrontera det förflutna. Deras historier berättas parallellt.

Bitarna om Hana är helt fruktansvärda att läsa. Jag kände inte till så värst mycket om tröstekvinnorna, alla de kvinnor som blev sexslavar åt japanska soldater under andra världskriget. Det är gräsligt hemskt och för tankarna till den fantastiska Girls burn brighter som jag läste förra sommaren. Bitarna om Emi känns väldigt triviala i sammanhanget tycker jag. Mest som utfyllnad och inte speciellt intressanta – de hade kunnat vara färre och mer introspektiva än de är.

Ojämnt, alltså. Hade det inte varit en bokcirkelbok hade jag antagligen inte orkat läsa ut den, eftersom hälften är så hemskt och hälften ganska tråkigt. Men det blir ett fint slut!

Boken kan man köpa här.

The Mother-in-Law av Sally Hepworth

Sally Hepworths Svärmodern säljs som en spänningsroman, men jag vet inte riktigt om jag skulle placera den rakt av i det facket. Detta är en relationsroman, förvisso med död och elände men framför allt handlar det om en familj, där det finns mycket kärlek och omtanke men också enormt mycket sår och skav.

Lucy Goodwin är hemma med sin familj – maken Ollie och barnen Archie, Harriet och Edie – när polisen kommer till dem en kväll. Ett tydligt tecken på dåliga nyheter, och det visar sig att hennes stenrika svärmor Diana har hittats död i sitt stora tjusiga hus. Bredvid henne ligger en tom flaska med ett gift som man bara kan få tag på på de mörkare delarna av internet. Ett självmordsbrev har hittats – men det låg i en skrivbordslåda istället för på en plats där det enkelt skulle hittas. Något är lurt.

Berättelsen kommer i flera tidsperspektiv – ”Past”, som dels berättas kronologiskt från när Lucy och Ollie träffades tio år tidigare, men dels från Dianas tid som ung vuxen.

”Follow the money”, brukar man säga, och detta handlar väldigt mycket om pengar. Både Ollie och Lucy och Ollies syster Nettie och hennes man Patrick, är i skriande behov av just pengar. Ollie för att kunna köpa ett litet hus åt sin växande familj och senare för att rädda sitt företag – Nettie för att få det hon önskar mer än något annat – ett barn. Deras pappa Tom, jovialisk och ganska mjuk, är mer än villig att skjuta till pengarna som han och Diana har i överflöd men Diana sätter sig på tvären. Hon tycker att man ska kämpa för att få det man vill ha, och att det sämsta hon kan göra för sina barn är att hjälpa dem ekonomiskt – för hur ska de lära sig något om de får allt serverat?

Spännande – nja, det vet jag inte om det är, riktigt. Däremot är det en väldigt medryckande berättelse om familj, girighet, diametralt olika sorters kärlek och desperation. Jag gillade den! Har tidigare läst Familjen i huset bredvid av samma författare och var ganska svalt inställd till den, så Svärmodern blev något av en positiv överraskning.

Denna text publicerades ursprungligen på Kaffe & Kultur. Boken kan man köpa här.

The wife and the widow av Christian White

Kate Keddie och dottern Mia väntar ivrigt på John som ska komma hem till Melbourne efter två veckor på konferens i London. De pratade med honom på Skype innan han åkte, de kollar och dubbelkollar att de har rätt information om hans flight men han dyker inte upp. Hans föräldrar vet ingenting, och när Kate ringer till hospicet där John jobbar som läkare berättar de att han de facto inte jobbat där på tre månader. Polisen kopplas förstås in, men Kate och hennes svärfar åker till Belmont, en ö utanför Melbourne som man bara kan nå med färja, för att följa upp om John mot all förmodan skulle ha åkt till sommarhuset där. Det är just det han har, det är där han hittas död och i huset har han inrett ett rum så att det ser ut som det hotellrum han Skypat från. Room service-meny och hela baletten.

Belmont kokar av turister på sommaren men under vintern, är det stendött. En familj som bor året runt är Abby och Ray med barnen Lori och Eddie. Abby stoppar upp djur på fritiden och jobbar deltid i öns mataffär, medan Ray är en slags vaktmästare för hela ön. Livet tickar på. En dag gör Abby en chockerande upptäckt i garaget, och därifrån in i en konfrontation av bevis, skuld och lojalitet.

Jag kan omöjligt gå in på varför detta är en så otroligt smart roman. Det är tydligt att det har krävts mycket stötande och blötande för att landa precis rätt i vad som berättas när, och hur, och varför. Trots den komplexiteten är det en snabbläst bladvändare – som en spänningsroman gärna ska vara. Kul med en miljö som är varken stad eller outback. De karaktärer jag gillar bäst är inte de som är mest sympatiska vilket är effektivt i spänningsgenren.

Jag blir nyfiken på att läsa Christian Whites debut, The Nowhere Child, efter denna mycket goda läsupplevelse!

Boken kan man köpa här. Denna text publicerades från början på Kaffe & Kultur.

Arvet (Freyja och Huldar, #1 av Yrsa Sigurðardóttir

Arvet av Yrsa Sigurðardóttir inleds på ett synnerligen brutalt sätt. En småbarnsmamma mördas på ett sätt jag aldrig ens kunnat föreställa mig, och det enda vittnet är hennes lilla dotter som ligger gömd under sängen. Hennes småbröder har låsts in i sitt rum, men lyckas ta sig ut genom fönstret framåt morgonkvisten och påkalla uppmärksamhet. Polis på plats tror inte sina ögon, varken när de upptäcker kroppen och vad som hänt, men att ett barn befunnit sig i rummet när det skedde.

Barnahuset är en verksamhet där barn som utsatts för diverse hemskheter får stöd och omhändertagande och dit tar man flickan för att förhöra henne så skonsamt som möjligt. Reykjavikpolisen blir frustrerade – det går för långsamt – men chefen och tillika psykologen Freyja är stenhård. Barnets bästa först.

Hon blir inte mindre stenhård när utredningsledaren Huldar dyker upp – sist hon såg honom, i sin säng, kallade han sig Jonas och påstod sig vara snickare.

I en källare sitter Karl och sysslar med kortvågsradio. Han har inte så mycket annat att glädjas åt, men en kväll händer något. Han hör sitt eget personnummer läsas upp från en isländsk kanal. Vad sjutton kan detta vara?

Fler mord begås och de måste vara relaterade men hur hänger de ihop?

Detta är en synnerligen grotesk deckare men den känns väl researchad och lyckas även vara nästan finstämd vad gäller bemötandet av barnen. Barn är opålitliga vittnen, men när ingen annan möjlighet finns att bygga någon form av utredning finns heller inga alternativ.

Arvet är första boken i en serie om Huldar och Freyja och jag kan absolut tänka mig att läsa vidare. Det är inget litterärt mästerverk men det är väldigt smart och vansinnigt spännande.

Denna text publicerades ursprungligen på Kaffe & Kultur.

Boken kan man köpa här.

A Better Man (Kommissarie Gamache, #15) av Louise Penny

Vårfloderna hotar Québec när Gamache ska börja jobba igen efter sin avstängning. Under en interimperiod ska han nu dela på posten som chef för mordroteln med Jean-Guy Beauvoir. Ett kliv nedåt på karriärsstegen, men Gamache har inga problem med det. Är det någon som har svårt att komma ihåg att de nu är på samma nivå är det definitivt Jean-Guy, som inte bara har svårt att se Gamache som annat än sin överordnade, men ju också är hans svärson.

Första dagen på jobbet får Gamache ett försvinnande att ta itu med. Den unga Vivienne Godin anmäls försvunnen av sin far. Hoppet om att hon ska bli hittad är inte stort och egentligen borde polisen fokusera på vårfloden som riskerar att ödelägga stora områden, såväl i Montréal som på landsbygden. Men som far, farfar och morfar kan Gamache inte släppa fallet. Trots att monsieur Godin är allt annat än sympatisk vill han hjälpa honom så gott det går – och Godin är dessutom gammal vän med en poliskollega.

Jag slutar liksom aldrig att förvånas över hur bra denna serien är, som ni nog vet vid det här laget. Karaktärerna utvecklas hela tiden och samtida problem och företeelser tas upp – här är det klimatförändringar och sociala medier som hamnar i rampljuset. Mycket snyggt. Snyggt är också sammanfogandet av berättelser, karaktärer och upplösningen som är helt utan skavanker.

Boken kan man köpa här – den finns inte på svenska än, men jag måste faktiskt rekommendera att läsa på originalspråk även om översättningarna är bra. Somligt går ju liksom inte att översätta, och tonen kommer onekligen igenom bättre på engelska.

Lunch With The Wild Frontiers: A History of Britpop and Excess in 13½ Chapters av Phill Savidge

Som kanske märks har jag läst en del om britpop på sistone. När jag hade läst Here they come with their makeup on fick jag tips om att Lunch with the wild frontiers är bättre. Jag visste inte att Phill Savidge strax efter att denna bok kom ut gjorde en könskorrigering och numera heter Jane Savidge – böckerna kommer alltså från samma penna.

De behandlar delvis samma saker – men denna är såklart betydligt bredare än en bok som främst handlar om ett och samma ämne.

Savidge blev PR-person av en slump. Som så många andra var det slitigt i början men när karriären väl tog fart blev det något magnifikt. Detta är berättelsen från stormens öga – om hur britpopen tog fart, och vad som hände sedan. Det är jättespännande att läsa en berättelse som inte är skriven av någon som var med i ett band, men som ändå befann sig precis mitt i smeten. Det är fullt med anekdoter och helt galna berättelser om stjärnor som försover sig, som vägrar le, som ringer efter drogleveranser mitt i natten och som är stora nog att få precis som de vill.

Det är dessutom väldigt, väldigt roligt. Savidge skriver enormt lättläst och underhållande, och jag har inget emot att en så stor del av boken är personliga betraktelser hellre än bara analyser och siffror. En riktig höjdare för britpop-älskaren – jag blev påmind om en massa band som jag helt och hållet hade glömt bort, och hoppas att jag snart blir lite bättre på att lyssna på musik igen.

Boken kan man köpa här.

Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin

Valérie Perrins Färskt vatten till blommorna, eller Changer l’eau des fleurs på originalspråk, är en helt magnifik roman. Jag läste mestadels på engelska eftersom kön på bibblan var milslång men den fanns till Kindle, och stack in med några kapitel på franska, men den har nyss kommit ut på svenska på Éditions J. .

Jag vet knappt var jag ska börja, för jag blev så otroligt förtrollad.

Violette Toussaint arbetar som kyrkogårdsvaktmästare i en liten burgundisk by. Hon har stenkoll på varenda grav, och tar ofta emot besökare i sin lilla stuga – de som ska besöka sina nära och käras gravar kan behöva en kopp te och en pratstund. Violette lyssnar och behåller hemligheter.

Så långt låter det lite som en feelgood- ni vet, ensam kvinna flyr till liten by och träffar en massa spännande folk. Hon har dessutom hand om elva katter. Men någon feelgood är detta inte. Steg för steg får vi reda på varför hon bor ensam, vad hon gjort tidigare i livet och varför hon befinner sig på just denna kyrkogården.

En man dyker en dag upp, förvirrad efter sin mors död där testamentet stipulerat att hennes urna ska ställas på en grav på Violettes kyrkogård. En grav som tillhör en för sonen helt okänd man, långt hemifrån. De hjälps åt att försöka lista ut hur detta kommer sig, men mannen Julien, som är polis till yrket, börjar även forska i Violettes förflutna och snart kommer många minnen fram.

Det handlar om döden, givetvis. Och sorg och saknad och bråddjup förtvivlan. Men också om vänskap och gemenskap, och om brinnande kärlek och de ljuvaste minnen.

En alldeles fenomenalt bra och underbart vackert skriven roman. Den kommer att stanna hos mig länge.

”You’re no longer where you were but you’re everywhere that I am.”

Denna text publicerades från början på Kaffe och Kultur, men jag blev nöjd med vad jag skrev då och tyckte inte att det fanns någon anledning att börja om. 🙂

Boken kan man köpa här.

Kirke av Madeline Miller

Jag hade en tung grekisk mytologi-period i mellanstadiet efter att ha sett tv-serien och sedermera läst boken Amforans gåta. Jag minns knappt vad den handlade om, förutom att de åkte båt och jagade efter någon amfora (!), men längst bak i boken fanns en förteckning över ett urval av de grekiska gudarna med lite information och så om var och en. Oj, vad spännande det blev! Jag raidade Backa bibliotek och sammanställde någon sorts kompendium på utrivna kollegieblocksidor i en mapp från Volvo, och sedan var det väl inte så mycket mer med det.

Odysséen var väl lite överkurs i den åldern, så just Kirke träffade jag inte på förrän lite längre fram i livet. Jag visste inte så mycket mer om henne än att hon förvandlade Odysseus besättning till grisar, men här har Madeline Miller skrivit om hennes liv – i sin egen tolkning, förstås. Det finns olika berättelser om henne att ta avstamp i, men i Millers berättelse är hon dotter till solguden Helios och nymfen Perse. Föräldrarna är besvikna över att hon varken är så vacker som andra nymfer eller har en vacker röst – då kan hon inte få ett gott giftasparti. När hon förälskar sig i Glaukos, som väljer Skylla framför henne, förvandlar hon Skylla till det sjöodjur vi känner henne som. För detta förvisas hon till en egen ö, där hon ska leva alldeles allena.

När jag kommit såhär långt undrade jag om det skulle bli någon fart alls på berättelsen. Jag visste att Odysseus skulle komma på besök, men hur lång tid skulle det ta? Men det blev aldrig tråkigt. I Millers bok är Kirke inblandad i många av de viktiga skeenden som vi känner från den grekiska mytologin – här är det hon som agerar barnmorska till Minotauren, hon förvandlar människor till gudar, Hermes kommer ofta på besök, hon får besök av sin brorsdotter Medea, och förutspår att Jasons kärlek falnar – och så vidare. Det gör att tempot i boken håller god takt – även om det ibland blir lite absurt att hon har fingret med i så väldigt många spel. Men det gör ingenting, jag är underhållen och det är det oftast önskar mig av skönlitteratur. Och parallellt med allt detta sker det vardagliga.

Vackert språk och en mycket trevlig feministisk vinkel tycker jag. Intresset för grekisk mytologi fick en nytändning, och kanske vågar jag mig till och med på att läsa Homeros. Jag rekommenderar Kirke varmt.

Boken kan man köpa t.ex här.

Monopolet av Måns Wadensjö

Måns Wadensjös Monopolet handlar om Alice, som börjar jobba som timvikarie på Systembolaget, i en butik i ett köpcentrum någonstans i Stockholms utkanter. Det låter inte så intressant, kanske? Det är det – för det visar sig att Systembolaget är som ett eget samhälle inom Stockholm och Sverige. Här finns ett eget språk, egna regler, egna mål och egna fasor (julhandeln).

Jag har jobbat i ett par olika sorters butiker, och det är mycket man kan känna igen även om jag aldrig behövt avvisa folk från att handla cornflakes eller skor för att de är för berusade. Personalrummen, uniformerna, de outtalade ”tävlingarna” om vem som är snabbast. Stamkunder och storhelger. Wadensjös berättelse är både humoristisk och ömsint, på något vis. Karaktären Alice utvecklas både fysiskt och psykiskt, och även om jag först tyckte att hon var lite mesig växte hon hos mig – alltid välkommet i en roman. En intressant och välskriven skildring av samtiden och detaljhandeln.

Efter skandalen av Sarah Vaughan

James Whitehouse lever trevligt familjeliv med sin fru Sophie och barnen. Han är parlamentsledamot, står premiärministern nära och är en allmänt framgångsrik och omtyckt politiker. Tills den dagen då en ung kvinna anklagar honom för en våldtäkt. Det privilegierade livet rasar, men James fru tror inte på anklagelserna utan står vid hans sida.

Åklagarsidan representeras av Kate Woodcroft, erfaren i brottmål och särskilt sexualbrott. Hon är helt övertygad om att James är skyldig, och att det denna gång inte kommer att räcka att bara vara bäst på att argumentera.

Parallellt med den nutida historien får vi en berättelse om livet vid Oxford ett antal år tidigare. Om de där rika killarna som har egna klubbar som mest går ut på att vara så grisiga som möjligt på så många sätt som möjligt, och eftersom de är rika på både pengar och inflytande kommer de undan med det mesta.

Jag tänkte mycket på Jodi Picoult när jag läste denna. För sisådär femton år sedan plöjde jag hennes böcker, och flera av dem är delvis rättegångsdramer där man även får följa advokaterna eller domaren i sitt arbete. Här får vi nämligen även följa Kate Woodhouse en del, och det är alltid spännande att se historien från en annan vinkel. Jag gillar rättegångsdramer skarpt när de är väl utförda. Tankarna drogs även till den utmärkta Apple Tree Yard av Louise Doughty.

Spännande och väldigt väl sammansatt. Sarah Vaughan har blivit en favorit hos mig och jag hoppas att det kommer mycket mer från hennes penna framöver.

Den engelska titeln är för övrigt Anatomy of a scandal vilket jag gillar bättre! Den drar onekligen tankarna till Notes on a scandal av Zoë Heller, som är en stor favorit.

Boken kan man köpa här.