Allt jag vet om kärlek (Everything I know about love) av Dolly Alderton

Ibland dyker det upp författare och skribenter som jag bara vet att jag kommer att gilla. Dolly Alderton är en sådan. Jag läste lite grann om henne och upptäckte att hon varit krönikor för min bästa engelska dagstidning, att hon bott i samma hoods som jag i London under mer eller mindre samma tidsepok, och att hon har pluggat samma program som jag – och att hon har ett passionerat intresse för vinäger, lustigt nog. (Det har jag också. Kan med nöje dricka maltvinäger om jag får chansen.)

Det tog dock lite tid innan jag tog mig an hennes debutbok, Allt jag vet om kärlek. Men det var nog helt rätt tid när jag väl plockade upp den, för det blev en ljuvlig läsupplevelse. Jag skrev på Goodreads att det är så himla härligt när en bok man har höga förväntningar på faktiskt överträffar dem, och det gjorde denna.

Det är en samling kortare texter – anekdoter, recept, satirer, listor och reflektioner. Ibland är det lite klyschigt, men det är alltid väldigt välskrivet, nästan alltid hysteriskt roligt – och ibland fruktansvärt hemskt och sorgligt – men genomgående ärligt, varmt och genomtänkt. Jag kan bli vansinnig på vissa val och påhitt som görs – men inser ganska snabbt att det nog är för att jag antingen gjort precis likadant i ett tidigare liv, eller skulle ha kunnat göra det.

Massor av igenkänning alltså, och en definitiv ny favorit hos mig. Alderton är en underbar skribent och jag kastade mig ganska omgående över hennes debutroman, Ghosts eller Kvinnor som vi som den heter på svenska. Mer om den snart!

Boken finns att köpa t.ex här på svenska eller här på engelska.

The family next door av Sally Hepworth

Ibland när jag får för mig att jag ska lyssna på en bok väljer jag lite hejvilt på Storytel. Det händer att det blir en fullträff – det händer att jag lägger ner ganska snabbt. Jag är usel på att lyssna för tillfället eftersom nästan två timmars restid om dagen känns som ett minne blott sedan mars 2020 och hemma blir det inte att jag lyssnar alls. Men men. Just denna lirade inte som ljudbok för mig då inläsaren irriterade mig genom att uttala namn på ett överdrivet sätt (ja ni HÖR ju, jag förtjänar inte ljudböcker) – men det visade sig att jag hade den i min Kindle-app så jag bytte hastigt och lustigt och det var nog bra det.

Vi befinner oss i Melbourne, på en idyllisk villagata där vi får följa flera kvinnor – det är Essie, Fran och Ange, småbarnsmammor som bott där länge och känner varandra mer eller mindre väl, och Isabelle som är nyinflyttad från Sydney. Ange har ett otroligt kontrollbehov, Fran springer långa sträckor flera gånger om dagen och Essie lämnade en gång sin lilla dotter i parken och gick hem ensam. Vad är det som kokar under ytan? Isabelle har en agenda med sin flytt – en gång försvann ett spädbarn från ett sjukhus och hon är säker på att hon hittat rätt för att reda ut fallet. Men det får de andra kvinnorna såklart inte veta om.

Jag blev lite lurad kring hur upplösningen skulle bli – och det är ju positivt! Berättarna skiftar och det håller storyn levande. Jag gillar porträtten av kvinnorna, de är nyanserade och icke-perfekta (hur det än ser ut på sociala medier), och vardagliga problem varvas med mer allvarliga sådana. Underhållande och alldeles lagom enkel sommarläsning.

Boken kan man köpa på svenska här eller på engelska här. Jag ser fram emot att läsa mer av Hepworth, till exempel Svärmodern som står näst på kö i min app.

Flicka, kvinna, annan (Girl, woman, other) av Bernardine Evaristo

Jag började läsa denna på engelska någon gång förra året, men körde fast flera gånger om. Ingen aning om varför, för egentligen har jag inte svårare att läsa på engelska än svenska – snarare tvärtom, för ofta börjar jag ”översätta bakåt” i huvudet och så blir det bara rörigt. Men nu blev det som så att jag inväntade den svenska versionen av Girl, woman, other som kom ut för några veckor sedan. Så blir det ibland – och översättningen var för övrigt alldeles utmärkt 🙂

Skulle jag sammanfatta romanen skulle jag säga att den handlar om att vara svart kvinna i Storbritannien, men egentligen är det inte riktigt sant och absolut inte så ”binärt”, eller vad man ska säga. Det handlar om så otroligt mycket mer, om att vilja passa in kontra att vilja revoltera. Om att vilja bevisa sig i ett vitt patriarkalt samhälle, om att vägra ha en vit person i släkten eller att tillåta transpersoner på sin kvinnofestival. Ingen är perfekt.

Tolv olika röster får komma till tals, och ramberättelsen är en teateruppsättning som pjäsförfattaren Amma sätter upp på National Theatre. Det är inte många svarta dramatiker som fått chans att göra detta – och vissa tycker att hon säljer ut sig. I publiken finns många med koppling till henne – alla har sin egen historia och alla får berätta den. Mycket bra upplägg.

Romanens syntax är något helt nytt för mig och det är väldigt trevligt att läsa. Boken är förvisso upprörande, men den är även väldigt underhållande. Jag uppskattar hur nyanserad den är, och vilket brett spann den har. Riktigt bra.

Boken kan man köpa t.ex här. Den vann Bookerpriset 2019.

Staden av Camilla Sten

Jag tyckte verkligen att premissen för Staden lät intressant – en övergiven stad som stått tom i många år, dit ett dokumentärfilmsteam kommer för att försöka ta reda på vad som hände. De har fem dagar på sig, men när de börjar se och höra oförklarliga saker börjar det bli osäkert om de någonsin ska kunna ta sig därifrån.

En jätteintressant idé, alltså – men för mig faller den totalt platt. Det finns många spår som hade kunnat bli riktigt spännande, men det blir aldrig varken nervkittlande eller pulshöjande. Berättelsen från 1959, då allt hände, är ganska spännande, även om jag mest tänker på Sten Frisk från Tre Kronor – men det finns somligt som är mycket bra. Den nutida berättelsen intresserar mig helt enkelt inte tillräckligt. Jag hade nog för höga förväntningar, och slutet var väldigt förutsägbart. Ett västgötaklimax för mig, alltså – men det är värt att notera att väldigt många är väldigt förtjusta. Men vi klickade inte, Staden och jag.

Boken kan man köpa här.

Hit med flaskan! Handbok för panikslagna mammor av Emma Knyckare

Denna bok har legat i mina utkast i över tre månader, då jag inte riktigt velat skriva om den ännu. Men nu är det officiellt i de flesta kanaler – jag är gravid och vi väntar en liten flicka i oktober – och därmed kan jag ju skriva om det och om boken 🙂 Detta är även anledningen till att min läsning går som den går för tillfället. Jag somnar så fort jag lägger huvudet på kudden istället för att läsa i en eller ett par timmar, och jag har för mycket gröt i hjärnan för att fixa ljudböcker för jag tappar koncentrationen på nolltid. Men det är det naturligtvis värt!

Emma Knyckare är en av mina favoriter i det offentliga rummet i allmänhet, så insikten om att hon skrivit en bok om graviditet och bebisliv var ju ytterst välkommen. Att få läsa något humoristiskt och lättsamt (och utan en massa babbel om magi och mirakel, visst är det på sätt och vis magiskt och mirakulöst men kom igen, det känns varken magiskt eller mirakulöst när man kissar för fjortonde gången på en och samma natt och börjar gråta för att toarullen är tom) och ofriserat och osminkat var precis vad jag ville när jag var nygravid och fortfarande lite i chock.

Knyckares bok vaggade in mig i en vetskap om att alla är olika, det finns väldigt få regler som måste följas och nästan ingenting som är sant för precis alla (förutom att man ska hålla sig ifrån sprit och tobak och sånt). Det som en person uppfattar som underbart är pissjobbigt för en annan – och vice versa. Alla föräldrar är olika och alla barn likaså, och hur mycket man än kan få prestationsångest och bli stressad av Facebookgrupper och mammamaffior så är det skönt att bli påmind – även om man vet saker intellektuellt så kan man som sagt lätt bli uppsnurrad i andras stress och panik.

Emma Knyckare tar ner en på jorden. Här finns både humor och allvar, somligt är gapskrattsroligt och annat otroligt naket och rörande. Som berättelserna om alla Margareta och Maggan i Emmas familj – de som klarar allt, och de som gett namn åt Emmas egen Maggan. Underbart och feministiskt och modernt. (Jag tänkte skriva fräscht, men allt är verkligen inte fräscht i klassisk bemärkelse.)

Boken finns att köpa t.ex här. En perfekt present till en blivande förälder, vill jag påstå!

The other wife av Claire McGowan

Ibland, när jag bara vet vilken genre jag ska/vill/behöver läsa men inte alls kan bestämma mig för vad, scrollar jag loss lite i en app och låter slumpen bestämma. Denna gång var det på min Kindle, och jag landade på The other wife som jag måste ha köpt under någon sådan här drive där ett gäng böcker kostar 99 cent och så har den blivit liggande i väntan på bättre ider. Som då kom under påsken, när det var dags att läsa krim.

Nu är detta inte en traditionell kriminalroman alls, utan psykologisk spänning med många knep och tricks för att upprätthålla läsarens intresse. Det är inte alltid så lätt, så detta var skickligt utfört tycker jag.

Suzi har flyttat med sin man till en isolerad stuga på landet. Hon är ensam, gravid, rädd och medveten om att hon gjort något fruktansvärt som hon nu får sota för. Hennes man jobbar långa dagar och Suzi är ensam nästan jämt – tills en kvinna flyttar in i stugan bredvid. Suzi är svältfödd på sällskap och glad att äntligen få en vän – men verkar inte Nora veta mer än hon borde?

Parallellt med dessa berättelser får vi följa Elle, som har det perfekta livet i det perfekta hemmet, besatt av att hålla skenet uppe. För under ytan är det inte så perfekt. Hennes man är otrogen, och själv tvingas hon oväntat behöva hantera en hemlighet från sina tonår.

En intressant fläta av händelser, alltså – egentligen borde jag tycka att det är gräsligt jobbigt och klaustrofobiskt att läsa om avkrokar på engelska landsbygden, och det är det förvisso, men jag tänker på härliga dagar ute på landet i Sussex för många herrans år sedan med långa promenader till nästa granne – men det är stor skillnad på soliga sommardagar och mörka, hala, dödliga vinternätter…

Boken finns att köpa här.

Skuggspelet (Morden i Lerviken, #2) av Anna Bågstam

Första boken om civilutredaren Harriet i Landskrona slutade med en cliffhanger värdig den blåa uttoningen i slutet av varje avsnitt av Skilda världar, så jag kunde inte låta bli att hoppa på bok två ganska snart därefter.

Den stora behållningen med denna serien för mig är just Harriet. Hon är mänsklig, hon är inte perfekt, hon tjuvröker med pizzabagaren vid polisstationens parkering och hon bryter mot regler och bestämmelser när hon tycker att det är lämpligt. Men hon är också en omhändertagande dotter och en god vän – och väldigt, väldigt rolig.

Brotten är förvisso också intressanta. Här flyter ett lik i land i Lerviken, det lilla fiskeläget en bit från Landskrona där Harriet bor hos sin pappa Eugen. Kroppen har märkliga frätskador och är omöjligt att identifiera. Parallellt med detta ska ett toppmöte om migration och flyktingar hållas i Landskrona där massor av högprofilerade politiker från hela EU ska delta. Säkerheten är stenhård – men är det tillräckligt?

Och mitt i alltihop bollar Harriet sin relation med den olämplige Rikard – olämplig, då han är advokat som ibland anlitas som offentlig försvarare och därmed kan hamna på Harriets arbetsplats. Och kanske är det andra saker som också gör honom olämplig? Jag uppfattar en intensiv laddning mellan Harriet och en annan person också, och skulle bli förvånad om detta inte utvecklas i bok tre.

Boken finns att köpa här.

Ögonvittnet (Morden i Lerviken, #1) av Anna Bågstam

Ibland är en okomplicerad och lagom lång deckare precis vad jag behöver – men det är inte alltid så lätt att hitta rätt. Nu scrollade jag loss i min Storytel-bokhylla och mindes att jag läst något positivt om den tredje boken i serien ganska nyss, så jag valde Ögonvittnet och det var helt rätt val.

Harriet Vesterberg är ung socionom med bristfälligt kärleksliv när hon bestämmer sig för att det är dags att göra något annat. Hon söker och får ett jobb som civil brottsutredare hos polisen i Landskrona, och flyttar in hos sin pappa Eugen i Lerviken, ett rart litet fiskeläge en bit utanför staden. Jobbet verkar spännande, men Harriet har problem med att bli tagen på allvar av sin chef och det är inte heller lätt att komma in i gänget på polisstationen – särskilt inte som civil.

Så inträffar ett mord på ett gods i Lerviken. Harriet känner nästan alla som bor där, och har så gjort sedan hon var barn, men nu måste hon tänka på alla som misstänkta. Dessutom är det en gigantisk chans för henne att bevisa hur duktig hon egentligen är – men det är inte så lätt. Dessutom har hon trasslat in sig i en kärlekshistoria med helt fel person…

Harriet är en härlig huvudperson – hon är väldigt rolig och allt annat än perfekt, det är omöjligt att inte gilla henne och det ska bli kul att fortsätta följa henne. Ögonvittnet avslutades med en gigantisk cliffhanger, så det tog inte lång tid innan jag plockade upp uppföljaren Skuggspelet. Böckerna är från början skrivna som ljudföljetonger vilket betyder långa kapitel (motsvarade en timmes ljud, kan jag tänka mig) – de hade gärna fått vara lite mer uppdelade, men det gör ingenting. Scenerna är tydligt skilda från varandra, så det fungerar bra ändå.

Boken finns i en app nära dig, eller så kan du köpa den här.

The Assistant av S K Tremayne

Jo är ung och nyskild, och har haft den stora turen att kunna flytta in i sin bästa kompis gästrum i den mer fashionabla delen av Camden Town. Där kan hon bo nästan gratis medan hon harvar sig fram som frilansskribent. Lägenheten är tjusig och mycket högteknologisk – värme, ljus och det mesta styrs genom en elektronisk assistent, Electra. Jo småpratar med henne ibland, för att få lite sällskap då kompisen allt som oftast är hemma hos sin pojkvän.

En dag vänder sig dock Electra emot henne och yttrar meningen ”I know what you did.”. Jo blir skräckslagen, för hon har mycket riktigt gjort något hemskt i sin ungdom, men det vet bara två personer om – hennes ex-man, som hon har en god relation till, och hennes bästa vän. Assistenten blir mer och mer påstridig och vet mer och mer om det som hänt, men hur är det möjligt och vem kan vilja Jo så illa? Det hela eskalerar bortom all kontroll och plötsligt är alla misstänkta.

London täcks av snö och temperaturen faller (nå, minusgraderna är inget som jag som svensk blir imponerad av men det ÄR faktiskt så att man fryser mer i England vid nollstrecket än vid -10 i Göteborg och då är det ganska blött här också) – jag tänker på beskrivningarna av Sylvia Plaths sista vinter i livet innan hon faktiskt dras in i Jos medvetande. Fitzroy Road, där Plath tog sitt liv, ligger runt hörnet och Jo blir fascinerad av hennes öde – till den grad att hon tror sig se Plath med de två barnen kämpa sig genom snön.

Jos pappa tog sitt liv under en episod av schizofreni som debuterade sent i livet, och hon börjar undra om hon lider av samma sjukdom.

Fler hemligheter kommer i ljuset, och upplösningen blir något kaotisk men alla trådar knyts ihop på ett bra sätt även om det känts lite spretigt på sina ställen. Det är snyggt gjort.

Min allra största behållning av boken är London. Jag har bott i Camden en period och tillbringat mycket tid där i allmänhet, gatorna och platserna som beskrivs är mycket bekanta och beskrivna väldigt fint. Kanalerna, promenaderna, parken.

Men jag gillar berättelsen i sig också. Jag har aldrig levt med en elektronisk assistent och det kommer jag nog inte att göra i närtid heller. Jag är inte så nervös för att min data finns ute på nätet, men elektroniska assistenter gone rogue är inte särskilt tilltalande… 😉

Boken finns att köpa på engelska här. Jag gissar att den kommer att översättas till svenska, då Tremaynes böcker verkar ha gått bra här tidigare. Jag lyssnade på boken, som avslutas med en författarintervju – kul!

Inte som du av Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall

Jag har varit lite dålig på att läsa ungdomsböcker på sistone – det finns ett sådant härligt utbud i alla möjliga genrer just nu, och det är svårt att välja. Men det är många som hyllat Inte som du, så det var klart att jag ville läsa den också. Jag hade ingen aning om vad jag skulle vänta mig, men blev verkligen positivt överraskad när jag insåg att detta är något helt nytt och fräscht (även om man kan känna igen drag från Egalias döttrar).

Upplägget är ganska vanligt – det handlar om gymnasieungdomar, fest, popularitet och fritidsintressen. Det som är spännande är att rollerna är ombytta – det är matriarkalt, tjejerna har makten och killarna blir nedtryckta. Det är förstås inte bra det heller, men det blir betydligt mer intressant än det klassiska.

Vincent och Ester turas om att berätta, i varsitt kapitel i taget. Kapitlen är korta och rappa och man vet verkligen inte vad man ska förvänta sig härnäst, så det blir en alldeles utmärkt sträckläsningsbok. Ester är populärast i skolan, kapten i konståkningslaget och med ett stort och starkt tjejgäng omkring sig. Vincent är ganska vanlig, pluggar mycket och spelar hockey på fritiden.

I detta samhället är det konståkningslaget som får alla de bra tiderna i ishallen – killarna får nöja sig med tidiga helgmorgnar. Tjejerna har övertaget och prioriteras – men det betyder också att somliga utnyttjar killarna. Vincent blir på en fest indragen i ett rum av Esters kompis Amanda, och trots att han inte litar på henne kan han inte säga nej. Inom kort sprids en nakenbild på honom över hela skolan.

När Esters och Vincents vägar korsas oväntat i ishallen förändras allt. De börjar ifrågasätta sina egna liv men också samhället som de lever i.

En otroligt fin ungdomsbok, med universella teman men en intressant infallsvinkel. Mycket känner man igen även om makten har skiftat, och ibland kan jag tycka att det är jättejobbigt med ungdomsböcker där varken dialog eller handling känns äkta. Så är det inte här, som Feministbiblioteket skriver krävs inga skämskuddar och det är ju alltid befriande. Hoppas att många (särskilt unga) läser denna och får en chans att tänka tvärtom.

Andra som skrivit om boken är Carolina läser, enligt O, Prickiga Paula och Barnboksbloggen. Boken finns att köpa t.ex här.