Etikett: Urban fantasy

Grim (Stockholmsserien, #2) av Sara Bergmark Elfgren

Jag kan inte fatta att det är 4,5 år sedan första boken i Stockholmsserien kom ut – Norra Latin, alltså. Det känns verkligen inte så länge sedan – jag tänker på vad som har hänt under alla dessa år och blir alldeles yr i huvudet.

Grim utspelar sig i samma Stockholm som Norra Latin – mestadels ett sådant som vi känner igen. På 2010-talet finns Kasper, som är 18 år och sommarjobbar på Gröna Lund. Efter en jobbig första dag där han haft slitiga uppgifter får han chansen till drömjobbet – på House of Demons. På 1980-talet finns hans pappa Håkan, som tillsammans med sin bäste vän Grim har ett death metal-band som röner en del framgångar. Men Grim dör under märkliga omständigheter, och bandet läggs ner. Deras kultstatus finns dock kvar, och Kasper tar hjälp av sin nya arbetskamrat och kompis Iris för att ta reda på vad som egentligen hände. Varför visar sig Grim i Kaspers drömmar? Har det att göra med att Kasper fått sitt namn efter Grim? Och vad betyder egentligen sakerna han hittar i sin pappas garderob?

Jag älskar bitarna i nutid, på Gröna Lund och i dagens Stockholm. Bitarna från 80-talet är också intressanta till en viss grad, men ärligt talat blir det lite tjatigt. Det är en ganska saftig volym på nästan 500 sidor, och ibland känns det lite som om jag har öppnat e-boken på fel ställe och läser om något jag redan läst. Det drar ner helhetsbetyget en del. Men jag gillar verkligen känslan i berättelsen, och jag tycker att Bergmark Elfgren skriver ypperlig och trovärdig dialog. Är man death metal-fan kanske man har betydligt större behållning av musikbitarna!

Bra och intressant premiss – men för mig blev det hela alldeles för långt. Boken kan man köpa här!

Sömnernas sömn (En väktares bekännelser, #3) av Elin Säfström

Bokbingon och andra utmaningar är nyttiga för mig, som är skeptisk till övernaturligt, fantasy och sci-fi, eftersom jag har väldigt svårt för att komma in i sådana berättelser. Jag har svårt att föreställa mig magiska världar och varelser – men ibland blir det rätt. Och det var ju ett bingo som fick mig att läsa Elin Säfströms En väktares bekännelser, eftersom urban fantasy ändå är lite lättare att ta sig an. Jag har inga problem med att föreställa mig Kungsträdgården eller Odenplan eller Gamla stan i Stockholm, och då blir det lite lättare att föreställa mig tomtar och troll där än om det hade varit en magisk skog eller en grodplanet, eller något sådant. Och jag älskade ju Tilda och hennes förehavanden, tyckte även mycket om uppföljaren Visheten vaknar som jag läste i somras, och nu fick jag äntligen tag på sista boken, Sömnernas sömn. (Eller ja. Egentligen vill jag ju inte att serien ska ta slut, men c’est la vie.)

Huvudstaden är alltså full av rådare – tomtar, troll, älvor och annat ty och väsen – men de flesta människor har ingen aning. Det är Tildas förtjänst, eftersom hennes jobb är dels att hålla människor och rådare isär, men även att ordna så att människorna inte kommer ihåg eventuella konstiga saker de sett eller varit med om. Det är ett tungt jobb att vara väktare, särskilt nu när mormor är försvunnen och alla verkar tro att hon är död, men hon har hunden Dumpe med sig. Han är fantastisk på att nosa rätt på allt fuffens som rådare ställer till med, men när nosningen är avklarad är han ganska hopplös.

Nu är det dags för tomteting i stan och det är fullt av berusade tomtar på gator och torg, som försöker tälta lite överallt och ställer till med bekymmer högt och lågt. När man hittar döda getter på Skansen är alla övertygade om att det är troll som ligger bakom. Tomtar och troll kommer inte överens och Tilda är beredd att tro på tomtarnas övertygelse om att det är just trollen som varit framme. Fler djur hittas döda och skadade och konflikterna blir större och värre. Hur kan detta ha gått till?

Denna sista bok i trilogin är mörkare än de tidigare, men fortfarande väldigt rolig. Det finns en torr humor som verkligen tilltalar mig, men jag tycker synd om Tilda också. Hon har bara elände åt alla möjliga håll – som om det inte är jobbigt nog att vara tonåring! Men det kändes som om hon fick landa i ett beslut och trilogin avslutades på en bra not. Jag är glad att jag fått stifta bekantskap med henne och alla kring henne genom Elin Säfströms böcker, och påminns nu om att jag har en annan Säfström, I väntan på Jacques, på min läslista. Det får bli nu under hösten!