En familjetragedi (Lundasviten, #3) av Mattias Edvardsson

Tredje boken i Mattias Edvardssons Lundasvit släpptes sista juni, en alldeles utmärkt tidpunkt för en roman som denna. Böckerna i sviten är helt fristående från varandra, men det finns gemensamma nämnare ändå – som flera berättare med olika synsätt och minnen, och som tema relationer och familj.

De tre personer som får berätta sin historia här är Bill, som är änkling, småbarnspappa och spelberoende. Ekonomin är usel och han beslutar sig för att hyra ut ett rum till juridikstudenten Karla, som äntligen flyttat ifrån sin missbrukande mamma för att plugga. Hon vantrivs i sin studentkorridor och söker därför boende separat – och hamnar hos Bill och hans lilla dotter.

För att finansiera studier och boende tar Karla jobb som städerska. Hon blir ansvarig för Steven och Regina Rytters vackra hem i Professorsstaden i Lund. Huset ska städas grundligt två gånger i veckan och Regina Rytter tillbringar all sin tid instängd i ett mörkt rum. Varför är det så?

Jennica träffar Steven på Tinder och de inleder ett passionerat förhållande. Hon börjar dock misstänka att allt inte står riktigt rätt till och bestämmer sig för att få reda på sanningen. Hon var vän med Bills fru som gått bort, och därmed knyts allas liv samman.

När Steven och Regina hittas döda i sitt vackra hus sätter cirkusen igång. Polisförhör och mediatexter blandas med berättarnas perspektiv och det är väldigt effektivt och trovärdigt. Edvardssons språk är lättläst utan att vara simpelt, och han lyckas bra med att ge varje berättare en distinkt röst – det är alltid tydligt vem som berättar och det är snyggt gjort. Det blir alldeles lagom spännande, kapitlen är korta och gör att man hela tiden måste läsa bara lite till och upplösningen knyts ihop snyggt. Mycket bra!

Boken kan man läsa här.

Er tredje man (Kontrahenterna, #3) av Denise Rudberg

Denise Rudbergs serie om Kontrahenterna, de kodknäckande kvinnorna på Karlaplan under andra världskriget, är intressant tycker jag. Den som lyssnat till hennes Sommar i P1 häromveckan kan känna igen delar av hennes släkts berättelse här, det är fascinerande.

Jag tycker om att läsa om Signe, Iris och Elisabeth. Signe som har hand om hushållet åt professorn ute i skärgården, Iris som tar hand om sina små pojkar vid sidan av sitt viktiga arbete, och Elisabeth som ska ingå konvenansäktenskap med en homosexuell vän för att de båda ska kunna få sin frihet. Jag hade velat ha mycket mer om det tekniska arbetet, men där får vi tyvärr nästan ingenting. Det kanske kommer! Kodknäckeri är väldigt spännande, särskilt för en sådan som jag som inte alls är duktig på matte och den typen av logik.

Det jag undrar över här är varför inte förlaget lägger lite pengar på att låta böckerna träffa en redaktör. Det har varit slarvfel som skavt i de tidigare och denna är tyvärr inget undantag. Det är stavning, sakfel, upprepningar och saker som inte hänger ihop, och sådant kan verkligen ställa till läsupplevelsen för mig.

Boken kan man köpa t.ex här.

Där den sista lampan lyser (Anders Knutas, #16) av Mari Jungstedt

Det är höstlov på Gotland och ön är stilla. Sommargästerna har åkt hem och grådiset fallit. Ett par Stockholmspojkar som tillbringar lovet på Gotland i den enes familjs hus försvinner spårlöst när de ger sig ut på en cykeltur i ett raukområde. Polisen, med Anders Knutas i spetsen, får bråttom att försöka hitta dem.

När ett lik spolas upp på en strand i närheten av Visby blir det dags att leta samband. Den döde arbetar på Fornsalen på Gotlands museum, där en del egendomliga saker hänt på sistone och detta är intressanta spår att följa tycker jag. Jag kan inte så mycket om Gotlands historia, och här fick jag en liten känsla av det. (Detsamma hände trevligt nog i Galgbergets väktare av Anna Jansson tidigare i år.)

Knutas och Karin är ett av mina favoritpar i deckargenren – både som poliskollegor och numera som ett kärlekspar. De ställdes inför ett stort dilemma i förra boken, och det fortsätter i denna. Spännande är bara förnamnet, tycker jag som gillar en bra sidoberättelse i deckare.

Det är inte det klurigaste i deckarväg, det är det inte. Men det är lättläst, underhållande och alldeles lagom trevligt – så trevligt det nu blir med mord och ond bråd död, alltså. Lustigt nog ser jag att det är exakt ett år – minus en dag – sedan jag skrev om bok nummer femton! Se lista nedan.

Boken finns att köpa här.

Jag försöker smått förgäves att reda ut vilka böcker jag faktiskt läst av Jungstedt, och det är väldigt tydligt att jag inte läst dem i ordning, vilket är udda för jag brukar vara väldigt noga med det där.

Här är i alla fall serien:

  1. Den du inte ser
  2. I denna stilla natt
  3. Den inre kretsen
  4. Den döende dandyn
  5. I denna ljuva sommartid
  6. Den mörka ängeln
  7. Den dubbla tystnaden
  8. Den farliga leken
  9. Det fjärde offret
  10. Den sista akten
  11. Du går inte ensam
  12. Den man älskar
  13. Det andra ansiktet
  14. Ett mörker mitt ibland oss
  15. Jag ser dig

Knäckta ägg och krossade hjärtan – en alldeles omöjlig påsk av Maria Ernestam (Lisbeth, #2)

Det var roligt att stifta bekantskap med Lisbeth i förra boken om henne, Brutna ben och brustna hjärtan, och en positiv överraskning när det visade sig att en påskbok om Lisbeth var på gång. Nu har jag läst den, lite väl långt efter påsk kanske, men vad gör väl det. (Det verkar som om jag läste julboken långt fram i mars också, så… :))

Det blir ännu en ganska fartfylld historia där det händer mycket – på små och stora plan. Bråk med grannar om ett staket, besvär med särbon som i sin tur har besvär med sin exfru, en syster som vill gå på yoga i tid och otid och stök på jobbet. Av någon anledning kändes det otroligt segt att läsa – jag kan inte förklara varför, för det är både roligt och rappt. Drar därmed slutsatsen att det är mig och min gravidhjärna det är fel på, eftersom jag mest bara vill somna hela tiden. Jag kunde liksom inte riktigt fastna, och fann att jag mest blev irriterad på de flesta karaktärer.

Ernestam är en väldigt speciell författare, och jag tycker nog ändå att hon är som allra bäst i lite mer skruvade berättelser, såsom de fantastiska Caipirinha med döden och Busters öron. Men denna finns att köpa här!

Det vackra mysteriet (Kommissarie Gamache, #8) av Louise Penny

Det är väldigt lätt att vilja plöja böckerna om Gamache, men jag försöker som sagt hejda mig lite grann för att de inte ska ta slut för fort. Just denna blev ingen favorit för mig, för mycket av det som jag tycker allra mest om med serien finns inte med. Såsom Three Pines och dess fantastiska, besvärliga invånare. Hela boken utspelar sig nämligen inne på ett munkkloster på landsbygden utanför Québec.

Klostret är berömt för sina sånger, vilket är speciellt då de även avgivit tystnadslöfte. De har blivit världsberömda tack vare CD-skivor som släppts med sångerna, och klostret går under namnet ”Det vackra mysteriet”. Det verkar fridfullt och vackert alltsammans, de sjunger och odlar och tillverkar choklad – men någon har också mord i sinnet, då körledaren hittas mördad en dag efter morgonbönen.

Gamache och Beauvoir reser dit i all hast och bestämmer sig för att bli kvar tills det hela är löst. Och det blir lite tjatigt, det måste jag säga. Väldigt många munkar och väldigt många namn, och jag kan omöjligt ens försöka skapa mig en visuell bild över hur klostret med alla sina rum och celler och kapell och prång ser ut. Det blev svårt att hålla reda på allt och jag tappade sugen någonstans i mitten.

Alltså – det är ju fortfarande bra. Louise Penny är alldeles lysande – men låt oss säga att jag är glad att jag inte råkade läsa denna först, för då hade jag aldrig fortsatt.

Nu gläds jag åt att nästa bok i serien – Hur ljuset tar sig in – verkar vara en av de absolut bästa hittills, och att jag snart kommer ha tid att läsa betydligt mycket mer än jag haft hittills i år.

Boken finns att köpa t.ex här!

Tidigare böcker i serien som jag läst och kommenterat:
#1 Mörkt motiv
#2 Nådastöt
#3 Den grymmaste månaden
#4 Ett förbud mot mord
#5 Ett ohyggligt avslöjande
#6 Begrav dina döda
#7 En ljusets lek

Vera Svansons dagbok för vloggstjärnor och lifehackberoende (Vera Svanson, #2) av Moa de Bruin

I höstas kom första boken om Vera Svanson – Vera Svansons dagbok för tacoälskare och halloweenfantaster och det var ju en ljuvlig överraskning att bok nummer två följde så snart! Jag har följt Moa de Bruin, a.k.a Spiderchick i bloggvärlden i närmare femton år, och det var ju inte direkt någon chock att böckerna om Vera är vansinnigt roliga – och Clara Henrys inläsning är verkligen pricken över i.

I Veras universum är mycket sig likt. Storebrorsan Svante kämpar fortfarande för att få fler prenumeranter till sin Youtube-kanal med diverse challenges. Lillasyrran Olivia är allmänt jobbig och på väg att bli Sveriges yngsta mormor då katten Lovis ska få ungar. Mamma har plötsligt blivit extremt intresserad av yoga, och pappa försöker renovera köket, med väldigt dåligt resultat. Moster Bibban bor kvar i huset bredvid men har lagt sin nästan-polis-karriär på hyllan och ska nu bli kalsonggrossist istället.

Som om det inte vore nog med allmänt kaos hemma så är det problem i skolan också. Någon har klottrat något om rektorn på väggen i aulan, och nu hotar rektorn med att riva hela aulan och lägga ner dramagruppen. Men det får ju inte hända! Det är i dramagruppen som Vera får leva ut och glänsa – och där går ju även Hugo, med de leende guldbruna ögonen…

Det är väldigt roligt från start till slut. Alla karaktärer har något som gör dem till något alldeles extra – såsom att bästisen heter Lise Berg, och att en yogaguru har något alldeles särskilt i sin väska. Fartfyllt och stilsäkert som ger massvis av mersmak. Om ändå så här roliga böcker fanns när jag var 9-12 år! Tur att det går alldeles utmärkt att läsa även i 38½-årsåldern.

Boken finns att köpa t.ex här!

Skyddsängeln (Emma Sköld, #9) av Sofie Sarenbrant

Att avsluta en bok om Emma Sköld ger alltid mersmak, men man får vara så god och vänta ett år eller så på nästa. Skyddsängeln började jag läsa samma dag som den kom ut och det tog inte lång tid att bli färdig trots att jag läser så långsamt för närvarande. Detta är bok nummer nio, och böckerna håller väl. Denna är faktiskt bättre än de senaste två eller vad det kan vara, eftersom en karaktär som fått lite onödigt (och orimligt) mycket plats tidigare nu är lite nertonad.

Skyddsängeln är mörk, och tar som övriga böcker i serien upp samhällsproblem. Det är flera olika som tas upp här, men jag tänker allra mest på psykiatrireformen på nittiotalet, då personer med psykisk ohälsa skulle ut och integreras istället för att slutenvårdas. Många blev isolerade i de lägenheter där de placerades och många var såpass institutionaliserade att de fortfarande idag finns i slutenvård trots att de kanske inte behöver just vården. Dessutom läste jag mig till att en mycket låg procentsats av de som idag ska vårdas i öppenvården faktiskt erbjuds samtalsterapi och stöd – det verkar handla mycket om psykofarmaka som ju i många fall är tungt beroendeframkallande. En riktigt ond cirkel, alltså.

Det finns förstås ett par deckargåtor också. En poliskollega till Emma försvann spårlöst precis innan sin rättegång i slutet på förra boken, och även om polisen gripit den som senast såg polisen i livet är han fortfarande borta. När en äldre man hittas död i en säng på ett övergivet mentalsjukhus och han visar sig ha haft en koppling till den försvunne polisen blir Emma som besatt av fallet.

Och visst är det underhållande och visst är det en bladvändare. Att ett övergivet mentalsjukhus spelar en central roll ger på något vis en extra spännande touche till berättelsen – det är ju något med övergivna hus i allmänhet och sjukhus i synnerhet som är creepy. Sedan kan jag, som så ofta, bli lite förbannad på hur karaktärer fattar beslut i deckare – de borde ha lärt sig vid det här laget, alla dessa poliser som är inne på bok #9 och #17 och #23. Nu gäller dessa kommentarer inte specifikt Skyddsängeln, men poliser, SLUTA gå från stationen/bilen/hemmet utan en laddad mobil, SLUTA gå in i hus och ner i källare ensamma, SLUTA vara så slarviga. (Jodå, jag förstår att det lägger upp för spänning i slutskeden men det börjar bli lite tjatigt.)

Boken finns att köpa t.ex här!

Gröna, sköna vårvindar (Cilla Storm, #4) av Christoffer Holst

Kvartetten om Cilla Storm kommer nu till sin ände medelst vårboken, och jag har verkligen gillat böckerna. Men kanske är det helt rätt att nöja sig med fyra böcker, en för varje årstid, och det hela knöts ihop fint.

Cilla är rätt nöjd med tillvaron och sitt jobb som manusförfattare för en true crime-podd, men börjar känna sig redo att ta nästa steg i relationen med polisen Adam. Hennes bästa kompis Zacke har separerat från sin partner och lånar Cillas kolonistuga på Bullholmen tills han och Jonathan kan lösa sina problem.

På ön befinner sig även Julia, som jobbar med mat och vin och just håller på att färdigställa en bok. Även hon har fått låna ett hus, och njuter fullt ut av den fina miljön och allt gott hon har med sig att äta och dricka (och skriva om) – tills hon bevittnar något märkligt en kväll. Det visar sig vara ännu värre än det först verkar, och det hela visar sig ha tagit sin början i ett mord som begicks på 60-talet…

Det är lite stökigt till en början, men inom kort befinner sig förstås Adam, Cilla och Rosie på ön för att reda ordning i det hela. Det är underhållande, charmigt och kul men även allvarligare än de tidigare böckerna. Trevlig läsning, så långt mord nu kan vara trevliga. Jag ser fram emot att se vad Christoffer Holst kommer med härnäst!

Boken finns att köpa t.ex här.

Tidigare böcker i serien om Cilla Storm:
Söta röda sommardrömmar
Blå, blå höstvågor
Kalla, vita vinternätter

Left you dead (Roy Grace, #17) av Peter James

Jag får aldrig nog av böckerna om Roy Grace, verkar det som, och förbeställde denna till min Kindle så att den ramlade in på utgivningsdagens morgon, klockan 06:00. Kvällen därpå var jag klar, och då är detta ingen liten nätt historia (512 sidor som inbunden) – så det var ju tydligt att det var långhelg och dåligt väder = massor av lästid.

Kan den sjuttonde boken i en serie vara så himla bra, då? Ett rungande JA – detta var den bästa på ett tag tycker jag, och då har de andra inte varit dåliga på något vis. Så himla spännande och extremt intensivt, då det händer flera viktiga saker parallellt – även om jag hade önskat att utgången av somligt vore annorlunda. Men så är det ju.

Niall och Eden Paternoster är lite halvlyckligt gifta, men när vi träffar dem verkar de ha haft en trevlig söndag tillsammans. De har varit ute på en biltur och besökt en vacker gammal herrgård (nära den lilla staden Pulborough, där jag faktiskt varit några gånger) och Eden tjatar sig nu till att de ska stanna vid en stormarknad och köpa kattsand. Niall vill hem och se på rally, men går med på det. Men Eden kommer aldrig ut från affären igen och det finns inte ett spår efter henne.

Niall anmäler förstås hustrun försvunnen, men polisen måste förstås nästan utgå ifrån att han skyldig till hennes försvinnande och kanske till och med mord. Men det finns ingen kropp – och vi har ju varit med Niall från början. Hur har det gått till? Polisen hittar fler och fler ledtrådar som pekar på Niall som förövare och han har ingen möjlighet att försvara sig mot kalla fakta – även om han vet att de inte kan vara äkta.

Roy Grace och hans kollegor kallas förstås in för att ta hand om fallet, och Grace är med på kollegornas spår men kan ändå inte förstå hur det hänger ihop. Bevis och ledtrådar motsäger varandra och det blir bara mer och mer oförklarligt.

Som vanligt är Graces privatliv lika intressant som mordgåtan. Hustrun Cleo är gravid för andra gången, lille sonen växer så det knakar och store sonen är besvärligare än någonsin, tycker att allt vad skola och utbildning heter är nonsens och vill mest bara sitta hemma och gejma. Det är mycket att jonglera med vid sidan av ett krävande arbete – och mer ska det bli.

James skriver enkelt och rakt och det är lätt att hänga med. Det finns även en härlig torr brittisk humor som är närvarande större delen av tiden, vilket gör även de tyngre berättelserna lättare att hantera.

Jag gav denna 4,5 stjärnor på Goodreads – på vippen till en femma, alltså – och så bra är den verkligen. Boken finns att köpa här!

Mellan raderna (Schantz förlag, #1) av Johanna Schreiber

Jag läser inte så mycket feelgood egentligen, men fick en känsla häromdagen av att jag nog faktiskt ska göra det ett tag. Läsa lite sådant som inte kräver så mycket av mig, som mest är lustfyllt och småroligt och kanske till och med lite inspirerande. Mellan raderna var en bra inkörsport.

Kul med en serie som utspelar sig i bokvärlden, tycker jag. Emily jobbar med PR på Schantz förlag, ett anrikt bolag som nu styrs av ett syskonpar efter faderns frånfälle. De två har helt olika uppfattning om hur det hela ska gå till, och det blir ganska stökigt på förlaget. Emily ansvarar för releasefester och att hålla diviga författare i schack. På hemmaplan försöker hon bearbeta sin skilsmässa och faktumet att sonen numera bara kommer att bo hos henne på heltid.

En blöt förlagsfest slutar med att Emily hamnar i armarna på serietecknaren Herman i en fotoautomat, och de inleder en stormig relation. Det känns ganska givet hur det ska gå – men vägen dit hade jag inte kunnat lista ut.

Det är underhållande och trevligt skrivet, men jag hade nog lite för höga förväntningar (då Tolv veckor med dig var så himla bra). Lite för många spår på sina ställen (vilket i och för sig kan tänkas spegla huvudpersonens sinnesstämning) och inget som gav mig wow-faktorn. Men det är en fin feelgood, och jag kommer absolut att fortsätta att läsa serien.

Boken finns att köpa t.ex här. Jag lyssnade till största delen på ljudboken, som är inläst av en av mina favoriter, Emma Molin.