The woman in white av Wilkie Collins

Det blev readalong av klassiker i tegelstensformat på Kaffe & Kultur även denna sommar och jag kom på The woman in white som förslag. Det var nämligen meningen att jag skulle ha läst den på universitetet, men jag prioriterade uppenbarligen bort den då det var så väldigt mycket annat att läsa. Var helt säker på att jag åtminstone läst en fjärdedel, men det hade jag ingalunda gjort insåg jag – även om jag minns ett citat:

The instant my eyes rested on her, I was struck of the rare beauty of her form, and by the unaffected grace of her attitude… her waist… occupied its natural place, it filled in out its natural circle, it was visibly and delightfully unformed by stays… She approached nearer—and I said to myself (with a sense of surprise which words fail to express), the lady was ugly!

Ur The woman in white av Wilkie Collins. Penguin Classics: 2003

Detta har fastnat för att en kompis var så otroligt road av det och visst har det någon sorts komisk kvalité när man tänker på personen som säger det.

Personen i fråga heter Walter Hartright. Han anställs som teckningslärare åt ett par fröknar på landet i Cumberland och dras in i en alldeles väldigt speciell intrig med väldigt speciella personer. Det går liksom knappt att gå in på det, för när jag försöker sammanfatta det hela blir det bara än mer speciellt. Men det är faktiskt väldigt spännande här och där – inte så att det kryper i kroppen, men ändå såpass att man väldigt gärna vill läsa bara lite till och få reda på hur det hela egentligen hänger ihop…

Jag är mycket glad att jag äntligen läst The woman in white, både för att det är en bra bok och för att det är trevligt att ha uppfyllt något jag borde ha gjort för femton år sedan – och för att det är väldigt trevligt att läsa tillsammans med någon och turas om att skriva inlägg. Pocketboken är knappa 700 sidor, och om jag minns rätt är ljudboken 28 timmar. Tegelsten för att vara jag, men den kändes inte för lång och det är onekligen ett gott betyg.

Det verkar, konstigt nog, inte som om denna roman översatts till svenska sedan någon gång sent 1800-tal (Den hvitklädda qvinnan) – men den snygga Penguin-pocketen kan man köpa t.ex här.

Smakebit på söndag, 18 juli 2021 – The woman in white av Wilkie Collins

Förra årets semestertegelsten med tillhörande instagramuppdateringar minns ni kanske – det var Ulysses under #bloominquarantine med Metta. I år har vi vårt gemensamma instagramkonto, @kaffeochkultur och tegelstenar tillsammans där istället. Årets bok är The woman in white av Wilkie Collins, som jag skulle ha läst när jag pluggade men som fick stryka på foten bland en massa annat som skulle läsas. Jag trodde faktiskt att jag hade börjat på dem åtminstone, men efter två dagars läsning känner jag inte igen någonting utom namnen, som jag förstås kan ha snappat upp på andra ställen. Nåväl – jag gillar den verkligen såhär långt, den är onekligen både nättare och mer lättläst än Joyce och ja, det kommer att bli bra det här!

Vi började igår och läser i 26 dagar (för ljudboken är 26 timmar, lätt att dela in). För mig som läser e-bok blir det ungefär ”sidor” om dagen, men det går ju fint att läsa vad som helst och dela upp i 26 etapper. Häng på, säger jag, under taggarna #encollinstillkaffet och #kokreadalong 🙂

Och naturligtvis kommer veckans Smakebit därifrån!

”Think of her as you thought of the first woman who quickened the pulses within you that the rest of her sex had no art to stir. Let the kind, candid blue eyes meet yours, as they met mine, with the one matchless look which we both remember so well. Let her voice speak the music that you once loved best, attuned as sweetly to your ear as to mine. Let her footstep, as she comes and goes, in these pages, be like that other footstep to whose airy fall your own heart once beat time. Take her as the visionary nursling of your own fancy; and she will grow upon you, all the more clearly, as the living woman who dwells in mine.”

Ur The woman in white av Wilkie Collins, Penguin Classics: 2003 (första publicering 1859).

Jag gick på semester i onsdags och det har varit kring 30-strecket på termometern en stor del av veckan. Idag är det dock bara 19 grader än så länge och det blåser riktigt kallt. Ljuvligt att vakna och frysa lite grann faktiskt om man nu får säga så – men det är jobbigt när det är för varmt och det är faktiskt extra jobbigt som gravid. Veckan som kommer lär innehålla en del kroppsarbete i form av röj, rens och flyttpack, så jag är glad om det håller sig under 25 i alla fall. Min lilla lägenhet som ska packas ihop blir extremt varm sommartid och att slita i 40 graders värme har jag verkligen noll och nada lust med. Men vi får se, som tur är behöver jag inte vara utflyttad förrän 30 september och vi får nya lägenheten 1 september. Jag har alltså rätt gott om tid egentligen – men skönt att få undan en del innan det är dags för jobb igen – och jag blir ju inte mindre gravid heller.

Annars har början på semestern fyllts med trevliga saker, jag har träffat två av mina bästa vänner och ätit gott, fått flera rejäla havsbad och en hel del lästid. Det är inte fy skam – och jag är ledig en hel månad till 🙂

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese! Ha en fantastiskt fin söndag ❤

Arvet efter Alberta (Christer Wijk, #30) av Maria Lang

När påsken och därmed #karantänkrim började lida mot sitt slut upptäckte jag att jag nog skulle ha tid att klämma in en liten en till, så varför inte nästa på tur i Maria Lang-listan?

Som så ofta handlar det om arv, vilket titeln förstås avslöjar. Gamla Alberta i Skoga dör av kolosförgiftning i sin säng. Är det ett mord – eller en olyckshändelse på grund av att den gamla damen glömt öppna spjället innan hon somnade?

De anhöriga samlas i hennes vackra villa vid sjön, en tidigare okänd arvinge dyker upp ur ingenstans – och det visar sig att det finns två testamenten. Ett som arkiverats hos advokat, ett som ligger kvar i huset och bara är ett halvår gammalt.

Ännu ett dödsfall tvingar Christer Wijk att – som så ofta – avbryta alla sina planer och köra mot Skoga för att bringa någon sorts reda i kaoset. Vilket – som så ofta – är lättare sagt än gjort.

Jag var rädd att serien skulle gå utför efter Dubbelsäng i Danmark som jag inte gillade speciellt mycket alls, men jag läste Körsbär i november i somras som jag gillade och nu kommer jag absolut att fortsätta till slutet för Arvet efter Alberta var mycket underhållande och lagom klurig och pusslig.

Boken finns att köpa här, och den finns även tillgänglig i en app nära dig.

Främlingar på ett tåg av Patricia Highsmith

Jag hade lite olika böcker som jag hade tänkt läsa som påskekrim, men när jag hade läst Spring eller dö tappade jag intresset för flera som jag tänkt läst. Sagt och gjort – då plockar man med fördel upp en klassiker. Det hade kunnat bli Poirot eller Sayers, men det blev Patricia Highsmiths debut, Främlingar på ett tåg, som ju även blivit film i Hitchcocks regi (men den är enligt ryktet ganska olik boken).

Guy Haines träffar Bruno Anthony på ett tåg. Haines är på resande fot för att ta ut skilsmässa från sin otrogna fru, Bruno å andra sidan har mord i sinnet. De äter middag tillsammans i Brunos privata kupé och en fullständigt vansinnig spiral tar fart när Bruno föreslår att de två ska byta mord med varandra. Han ska mörda Guys soon-to-be ex-fru, medan Guy ska mörda Brunos far. Ingen av dem har något motiv för morden – det skulle bli två perfekta brott.

Guy vill egentligen inte ha något med detta att göra, men när Bruno sätter igång sitt maskineri blir han fast i ett nät av missbruk, stalking och psykotiskt beteende. Det är riktigt läskigt ibland, klaustrofobiskt och krypande och mycket välskrivet. För mig är den inte lika bra som The talented Mr Ripley, men stilen och den märkliga känslan när man inte riktigt vet vem man ska heja på finns med även här. Riktigt kul att ha läst den.

Boken finns att köpa här.

Hjärtat i översta lådan (Nella, #1) och Ballongfararens morgon (Nella, #2) av Anita Eklund Lykull

Det är underbart att Saga Egmont ger ut mina gamla favoriter av Anita Eklund Lykull som e-böcker på nytt, men det är både skrattretande och irriterande att de inte överväger böckernas innehåll när de väljer omslag. Nå – det nyare för Ballongfararens morgon är okej, om det nu är studentmössor som syns i högerkanten, men det nya för Hjärtat i översta lådan har ingen som helst koppling till handlingen. Men men, man får vara glad för det lilla.

Jag har läst böckerna om Nella minst tio gånger var och jag älskar dem fortfarande. Nella – Cornelia, egentligen – hittades i en telefonkiosk i Prinsbacka som liten bebis och adopterades av familjen Ossian, som till en början består av en smått alkoholiserad adjunkt till far, en mor i djup depression efter förlusten av ett barn många många år tidigare, läkarstuderande storebror Marc, hästgalna och mobbade lillasyster Agnes och lillebror Sylvester, adopterad från Indien. Och bullterriern Pigge förstås.

Det låter inte så muntert och det är det ju inte egentligen, men det är skrivet med stor humor. Alla karaktärer har en otrolig utveckling genom de två böckerna, somliga åt ett bättre håll än andra, men det är imponerande ändå. Ingen står och stampar här, inte! Eklund Lykull skriver på ett ganska ovanligt sätt, det är korthugget på något vis utan onödiga personliga pronomen. Det kan stå något i stil med ”Stekte en korv och åt med senap. Marc kom hem från skolan. Såg trött ut. Sa att han var hungrig.” – ett improviserat exempel – men jag gillar det. Det känns nostalgiskt eftersom alla hennes böcker är skrivna på samma sätt.

Härlig läsning med miljöer från Göteborg och västkusten. Inte mig emot!

E-böckerna finns att läsa i en tjänst nära dig, men går också att köpa här (Hjärtat i översta lådan) eller här (Ballongfararens morgon).

Rasmus, Pontus och Toker av Astrid Lindgren

Det känns som om Rasmus, Pontus och Toker är en av de största doldisarna i Astrid Lindgrens utgivning, men jag har alltid älskat den. När jag var liten var biblioteket i Hunnebo väldigt litet och inte så väl påfyllt – och hade öppet kanske sex timmar i veckan. Detta var en av få böcker som intresserade mig, så det blev ju att jag lånade den varje sommar. Tillsammans med Pigge Lunk av Gösta Knutsson och några andra titlar som flyr mitt minne just nu.

Målgruppen här är mer i stil med den som läser Kalle Blomkvist än den som läser Pippi och Emil, så att säga. Yngre ungdom, kanske man skulle kalla det idag. Det är lite humor och trevligt familjegnabb och lite – ganska mycket, faktiskt – spänning. Jag upptäckte när jag läste att jag kunde vissa bitar utantill, så den har uppenbarligen fastnat även om det var tjugofem år sedan sist.

Rasmus och Pontus är såta vänner och kompanjoner i AB Förenade Skrot. Skrothandel är betydligt mer intressant än skolan, och just nu har de även, under namnet Räddningskåren för Kärlekens Offer det viktiga uppdraget att skydda Rasmus storasyster Patricia från Västanviks störste player, Joakim von Rencken, som avverkar flickor i rasande takt och när han är färdig med dem klistrar han in deras foton i en realisationskatalog. Så fräckt!

Toker är Rasmus högt älskade släthåriga tax, och utöver Patricia finns pappa polisen och den väldigt roliga modern i familjen. Det är nu dags för karneval i stan, på dagtid går familjer dit tillsammans men på kvällarna är det på Lusknäckarmalmen som det händer. Här händer det grejer, såsom svärdslukning. Rasmus och Pontus lyckas bli indragna i en ganska allvarlig situation med just en svärdslukare och det blir en riktigt rafflande historia. Supermysig läsning, men definitivt med nerv!

Den fina nyutgåvan från 2004 finns att köpa här.

Mästerdetektiven Blomkvist x 3 av Astrid Lindgren

I julas såg jag av en allmän slump och/eller tristess filmen baserad på Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt från 1996, med Claes Malmberg som konstapel Björk, Leif Andrée som Eva-Lottas pappa och Ulla Skoog som Sixtens moster Ada. Bland andra! Det var en mysig film, då den är en sorts fusion mellan femtiotal och nittiotal – vissa bilar har gamla registreringsskyltar och barnens kläder talar för femtiotal, medan det vajar EU-flaggor över Lillköping och det finns både mountainbikes och moderna telefoner. Kul grej!

Hur som helst så mindes jag förstås min barndoms fascination vid Kalle Blomkvist-böckerna, som jag nog faktiskt tycker är de bästa Astrid Lindgren skrev (tillsammans med Rasmus, Pontus och Toker, som jag ska läsa i dagarna). Det är läskigt på riktigt, med mord och lik och hot och arsenik (vilket rim va), kidnappningar och reverser och procentare och allt möjligt farligt – det känns på något vis modernt med tanke på att första boken kom ut sent fyrtiotal. Nog för att det säkert fanns dramatiska berättelser i B. Wahlströms Pojkböcker med gröna ryggar också, men det vet jag väldigt lite om.

Blomkvistböckerna är dessutom väldigt roliga. Formuleringarna är knivskarpa, ungdomarna är alldeles lagom tykna och jag får en chans och anledning att slipa lite på mitt rövarspråk. Böckerna kom ut på nytt i vackra utgåvor på Rabén och Sjögren 2003 och i Kalle Blomkvist och Rasmus är det Kerstin Thorvall som har illustrerat. Extra kul!

Böckerna – Mästerdetektiven Blomkvist, Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt och Kalle Blomkvist och Rasmus finns att köpa på respektive länk.

The growing pains of Adrian Mole (Adrian Mole, #2) av Sue Townsend

Förra sommaren läste jag om första boken om Adrian Mole, ganska nyss var det dags för The queen and I och man kan lugnt säga att jag fått mersmak för att återbesöka Sue Townsends utgivning. Just böckerna om Adrian Mole gör sig alldeles utmärkt som ljudböcker, vilket passar bra. Tyvärr krockar den här längtan efter att läsa om gamla favoriter ganska stenhårt med en otroligt spännande och extensiv nyutgivning här i vår så jag får försöka balansera…

The growing pains of Adrian Mole är ganska nära första boken i tid – Adrian har nu fyllt 16, men bor fortfarande hemma i kaoset. Han försöker fortfarande att bli accepterad som en stor intellektuell kraft av BBC, relationen till hans älskade Pandora är stormig, föräldrarna ägnar sig åt allsköns olämpligheter enligt Adrian själv och hormonerna går förstås bärsärkagång. Detta, mot en bakgrund av Thatchers England, skapar något av det roligaste man kan läsa i genren. Otroligt.

Boken finns att köpa t.ex här.

The secret garden av Frances Hodgson Burnett

Man tycker väl sällan att januari går för fort, men i år kom jag på först den 31:e att jag behövde läsa något för #färggladahyllvärmare2021. Enda chansen att hinna klart den dagen hade varit att läsa Vild iris av Louise Glück, men det kan jag inte på något vis kalla en hyllvärmare – men Den hemliga trädgården har flyttat med mig till olika ställen sedan 2003, så den kvalificerade sig även om jag inte läst klart förrän ett par dagar in i februari.

Nåväl! Det är kul att äntligen ha läst denna, som känns som en sådan där barnklassiker som vuxna ändå kan uppskatta. Dessutom är den helt underbart illustrerad av Robert Ingpen. Titta bara!

Boken handlar om lilla Mary, som växer upp i Indien men blir hastigt föräldralös då koleran kommer och tar död på ungefär alla i hennes närhet över en natt. Själv låg hon på sitt rum och var totalt bortglömd, och sådan verkar hela hennes barndom ha varit. Hennes närmsta relation har varit till barnsköterskan, och hon var ju en betjänt. Det är med den bortskämda attityden som Mary skickas till England för att bo hos sin mystiske farbror – hon är sjuklig och allmänt odräglig, men mjuknar upp efter ett tag när hon blir vän med husjungfrun Martha som berättar om sin lillebror Dickon, som är vän med alla djur på heden och kan allt om alla växter.

Hon börjar även prata med den buttre trädgårdsmästaren Weatherstaff, och får reda på att det finns en hemlig trädgård på egendomen som tillhörde morbroderns unga vackra fru som dog tio år senare. Sedan dess har ingen fått lov att bevista trädgården. Nyckeln är nergrävd och så är det med det.

Mary börjar förstås leta efter nyckeln, och leds dit av en oväntad bekantskap – en rödhake. Hon hittar även morbroderns son som ligger undangömd i ett rum i det stora huset, där alla tror att han ligger för att han är sjuklig och aldrig kommer att bli vuxen – men det visar sig snarare att han är sjuklig för att han legat därinne hela livet. De två och Dickon skapar sig ett projekt och såklart slutar allt extremt lyckligt.

Det är ju en Bildungsroman deluxe, med otrolig karaktärsutveckling. Hade den kommit ut idag hade den nog känns smått pekoral, men eftersom den är över hundra år gammal så köper jag det mesta. Gulligt och välskrivet – jag förstår varför den filmatiserats om och om igen.

Just denna utgåvan med de vackra illustrationerna finns i en app nära dig (läs på telefonen eller surfplatta för att få de vackra färgerna!) eller att köpa här.

Nemesis (Miss Marple, #12) av Agatha Christie

År 2008, eller något i den stilen, inledde jag mitt projekt att läsa alla Miss Marple-böcker. Spegeln sprack från kant till kant hade jag läst tidigare, men jag köpte resten i pocket och har uppenbarligen sugit på dem länge. Den sista – trodde jag – var Nemesis, så när jag läst färdigt var jag jättenöjd med att vara färdig med projektet. Men det finns ju en till! Sleeping murder, eller Miss Marples sista fall, är nummer tolv. Detta förstod jag när jag läste Dubbelporträtt, där Christie berättar för Kokoschka att hon har en bok färdig som ska publiceras efter hennes död.

Nåväl – jag har läst elva av tolv, i alla fall!

Miss Marple har en stillsamt liv, sedan doktorn har sagt åt henne att hon inte får lov att anstränga sig. Hon får gå korta promenader, men inte ägna sig åt sin älskade trädgård. Hemhjälpen, nästan sällskapsdamen, Cherry har flyttat in i vindsvåningen tillsammans med sin man och tar hand om – och förmanar – Miss Marple noga.

En dag anländer ett brev som Miss Marple sorterar ut blanda alla tråkiga kuvert som bara innehåller räkningar och annat krafs. Det är en advokatfirma i London som skriver och ber henne komma till deras kontor för ett möte. Mötet ger inte så mycket mer klarhet än att Mr Rafiel, som hon träffade i Karibien, har gått bort och lämnat en smärre förmögenhet till Miss Marple, om hon utför ett uppdrag åt honom. Det är bara det att hon inte får veta vad uppdraget går ut på.

Några dagar senare anländer ett brev från Mr Rafiel, postat lagom så att Miss Marple ska få det efter besöket på advokatbyrån. Där finns biljetter till en bussresa kring herrgårdar och trädgårdar i England – men ingen vidare förklaring. Men Miss Marple – nyfiken som hon är – går på bussen. Här finns alla möjliga människor, ett par yngre men de flesta medelålders och uppåt. Hur ska hon kunna lösa uppdraget utan att veta någonting om vad det går ut på?

Naturligtvis sker en mystisk död utmed vägen och Miss Marple hamnar i rätt riktning – och till slut till en lösning på såväl mord som Mr Rafiels uppdrag. Underhållande och klurigt, ibland lite långsökt och rörigt, men absolut i sann Marple-anda.

Boken finns att köpa t.ex här.