Etikett: Smakebit

Idag skiner solen och det har utlovats 16 grader i eftermiddag. Det är inte utan att jag önskar att vi hade planerat fysisk bokcirkel utomhus istället för att sitta vid datorn i eftermiddag, men det ska nog bli bra ändå.

Jag har just börjat på en ny bok, Dag före röd dag av Maria Frensborg, som jag strax ska sätta mig på balkongen med, har jag tänkt. Det är därifrån – alldeles i början – som veckans Smakebit kommer.

• 

• 

Söndagskväll
Himlen brinner i rosa,
ett nästan smaklöst skådespel

Det är en tydlig årstid utanför fönstret. Helena gillar det, att det svänger, och allra bäst som nu i början på mars då våren ligger veckad i väntan på värme. Små knyten av blad, ungt och oanvänt.

Jealous of youth, en rad från en sång bara som hon nynnar ibland. Den handlar om en grånad rektor, inte om henne. Hon gnolar där hon går genom trapphuset efter träningspasset, aningen för starkt kanske, hon vill höras, hon sätter tonerna rätt och rösten bär, särskilt i de lägre regionerna, hon hade kunnat platsa i ett indieband. Men nu ska det låta som om hon tror att hon är ensam.

Jonas har lagat middag, lukten av spiskummin når ända ut i hallen. Han har köpt dyra tulpaner med fransigt grönvita kronblad och lagt fram servetter, hon pussar honom oroligt på kinden.

Firar vi något?

Han ler bara, torkar händerna på förklädet, ställer grytan på korkunderlägget.

Barnen kommer snabbt till bordet när han ropar, nyfikna de också. Vad har Jonas sagt innan hon kom hem? Vet de något mer?

Ur Dag före röd dag av Maria Frensborg, Kaunitz-Olsson: 2021

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Flukten fra virkeligheten!

Idag tror och hoppas jag att väderappen har blivit galen, för annars ska vi tydligen förvänta oss någon form av snöyra inom en timme. Jag måste säga att jag klarar mig gott utan mer snö denna vår (även om vi förskonades förra helgen). Men igår var det en riktigt härlig vårdag som bjöd på en långpromenad, så gott.

Veckans Smakebit kommer ur Because of you av Dawn French, som härligt nog hamnat på långa listan för Women’s Prize for Fiction 2021. Jag älskar henne för både sina komiska roller (såsom The Vicar of Dibley) och arbetet med Jennifer Saunders, men hon är även otrolig på att uttrycka sig i mer allvarliga ordalag, dock aldrig utan humor.

Because of you börjar med en berättelse om millenniumskiftets natt och två par som är i färd med att få sina första barn. Dock lämnar bara ett av paren sjukhuset med en bebis – men inte riktigt av den anledning man kan tänka sig. Jag har bara hundra sidor kvar eller så, men vill verkligen inte berätta för mycket så smakbiten kommer från första kapitlet.

• 

• 

Try to imagine two more different couples than these. You can’t. They are as opposite as it gets. Oil and water. Salt and sugar. Always and never. Lost and found.

As midnight came and went, so too did Julius’s hope of Anna giving birth exactly then, with the bongs and firecracks of the new millennium heralding the baby’s arrival.

”Any chance you could push a bit harder, babe?”

”I hope you’re joking, you weapons-grade twat,” Anna panted.

”Course!” Julius chuckled.

(He wasn’t joking.)

It would’ve made a perfectly nice story. There might even have been some coverage, which could have boosted Julius’s stalling profile. Yes, there might. But the baby didn’t come then. So there wasn’t. And his disappointment was palpable.

Ur Because of you av Dawn French, Penguin: 2020

Jag hoppas att boken går vidare i urvalet för jag tycker väldigt mycket om den – och jag tycker att även humoristiskt skrivna böcker har rätt att ta plats i finrummen.

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese! Ha en riktigt härlig söndag ❤

Glad påsk! Eventuellt är det så att Smakebitarna har påsklov idag, men nu hade jag ändå sparat ner och laddat upp bilder, så jag lägger upp en i alla fall, så får vi se 🙂

Som traditionen bjuder är det krim som gäller över påsk. Jag har inte haft så mycket tid att läsa som jag hade tänkt mig, förra helgen hade vi barnhelg och i veckan reste vi bort en sväng lite spontant, men några titlar har jag tagit mig igenom i alla fall. Nummer fyra är The other wife av Clare McGowan, som jag valde ut genom att scrolla och stoppa i appen och välja närmaste spänningsroman. Denna måste jag ha köpt på någon Kindle-rea för någon tia och sedan glömt bort, men hittills är den underhållande.

• 

• 

You were dead. I couldn’t bring myself to believe it, so I kept talking to you, inside my head, where no one would ever hear it or see it, where I couldn’t forget to log out. The thing that had crossed my mind in my maddest moments, as an explanation for where you’d gone, but even then I’d known I was just kidding myself. But it was true. On the way from our last meeting, when you dropped me off at the side of the road, promising to tell her that night, and I ran home, terrified and excited at the same time – you had driven towards the slip road for the M25, but before you could reach it you had, on the deserted country lane, wrapped your car around a tree. Later that day, in hospital, you had been pronounced dead.

Ur The other wife av Clare McGowan, Thomas & Mercer: 2019

Det är så skönt med långhelg! Igår fixades det rätt mycket med mat och annat, så nu kan vi äta rester i dagarna två. Och säkert några dagar till…!

Sommartid! Sista söndagen i mars! Två fyradagarsveckor! (Nå, en kanske blir tre dagar för jag funderar på att ta ledigt på torsdag.) Påsk! Sill lax ägg sparris!

Såja. Det var det. Det är förstås även dags för påskekrim, eller #karantänkrim som vi kallar det på Kaffe & Kultur, och lägligt nog kom två deckare som jag sett fram emot ut i fredags – Var inte rädd för mörkret av Kristina Agnér, och Spring eller dö av Maria Adolfsson, som är fjärde delen i serien om Doggerland som jag älskar. Därifrån kommer veckans Smakebit!

• 

• 

Klockan är kvart i tre när hon ger upp. Försiktigt och med en blick åt sidan drar hon av sig täcket och sätter sig upp på sängkanten. Tvekar en sekund, nappar åt sig raggsockorna och morgonrocken från fåtöljen och lämnar sovrummet. Drar igen dörren så ljudlöst det nu går. Gångjärnen borde smörjas, antagligen justeras också.

För ett ögonblick funderar hon på att gå ner i köket istället, koka en kopp te eller värma lite mjölk kanske. Vänta med det där andra. Bättre att ta itu med det en annan gång, i alla fall inte så här, mitt i natten när hon ska upp om bara några timmar.

Trappan upp till vinden är smal och förmodligen inte ett dugg säker för en höggravid kvinna. Den ska bytas ut, har Harry Lampard sagt. Den nya ska dras mot andra änden av trappavsatsen så att den blir mindre brant. Det blir nog bra, hade Karen tännkt och slagit dövörat till. Allt blir nog bram har hon intalat sig själv. Om det blir klart någon gång.

Ur Spring eller dö av Maria Adolfsson, Wahlström & Widstrand: 2021

Vädret är lite tveksamt denna helg – igår spöregnade det större delen av dagen och vi hängde mest inomhus. Eller, jag var iväg en sväng på morgonen och drack kaffe, fick naglarna fixade, köpte en enda liten bok på bokrean och lite påskpresenter och förnödenheter. Skönt att komma ut och röra på sig, men det var gott att ta det lugnt efteråt också.

I eftermiddag ska vi äta sen lunch / tidig middag på Pinchos, som bonus längtat efter. Det blir trevligt! Jag längtar redan efter pork bao med korianderinlagd gurka…

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese!

Äntligen har jag Concrete Rose i min hand! Ja, och i min telefon, för samma dag som jag hade fått hem den från biblioteket blev e-boken tillgänglig i Libby. Detta är alltså förberättelsen till Angie Thomas otroliga The hate U give från 2017, och handlar om Starrs föräldrar som unga – kanske mest pappa Maverick, om man ska tro omslaget. Jag har bara precis börjat, och smakebiten kommer följaktligen från första sidan.

• 

• 

When it comes to the streets, there’s rules.

They ain’t written down, and you won’t find them in a book. It’s natural stuff you know the moment your momma let you out the house. Kinda like you know how to breathe without somebody telling you.

If there was a book though, there would be a whole section on streetball, and the most important rule would be at the top, in big bold letters:

Don’t get your ass beat in front of a fine girl, especially if she your girl.

But that’s exactly what I’m doing. Getting my ass beat in front of Lisa.

”It’s okay, Maverick,” she calls out from a picnic table. You’ve got this!

Ur Concrete Rose av Angie Thomas, Balzer + Bray: 2021

Annars sliter jag just nu lite grann med att läsa ut De sju morden på Evelyn Hardcastle. Den är till nästa söndags bokcirkel men jag känner att jag måste bli klar med den innan jag går över på Christoffer Carlssons Brinn mig en sol som jag förstås är extremt sugen på – så vi får se. Ska man tro väderleksrapporten ska det regna ordentligt i eftermiddag, och det är väl ändå det bästa läsvädret vi har 🙂

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese!

Det är Vasaloppssöndag och jag hade totalt glömt bort det – men vaknade exakt på minuten till start. Inte riktigt samma sak som vanligt men det var ändå lite kul att se starten förstås.

Veckans Smakebit kommer ur Eufori – en roman om Sylvia Plath av Elin Cullhed. Plath är en av mina favoriter och jag har läst mycket både om och av henne – det är tydligt att hon aldrig slutar att vara aktuell. Senast var det i Tremaynes The Assistant som Plath fick ta en hel del plats, och hon dyker upp lite överallt med jämna mellanrum.

• 

• 

Mjuka, gula oktober, tidpunkten för mitt inträde i världen, och nu skulle jag alltså födas en gång till! Det var känslan jag hade! Det var känslan jag skrev med! Och jag hade en stadig plan i huvudet; än hette den Irland, än hette den London i december, och jag skulle allt ta och besöka huvudstaden för att få reda på hur ödet stod!

Jag gick en runda i trädgården för att samla in allt som skräpade innan Ted blev lämnad av i taxi. Denne svarte son, svartklädd med sorg i ögonen som skulle komma i eftermiddag och samla ihop äpplen att ta med sig till London.

För att titta till barnen.

För att fråga hur jag mådde.

Jävla helveteseld, kallbrand som riste i själen!

Ja, han var på väg hit. Om några timmar skulle han komma.

Ur Eufori: en roman om Sylvia Plath av Elin Cullhed, Wahlström & Widstrand: 2021

Solen strålar över ett ganska blåsigt Göteborg idag, det blir en promenad lite senare men först så skojiga göromål som att hänga tvätt…

Ha en fin söndag och vecka framåt! Fler Smakebitar finns denna vecka hos Flukten fra virkeligheten.

Kan det verkligen stämma att det är mars redan imorgon? Nog för att februari är en kort månad, men det känns som om den bara har rusat förbi i år. Inte mig emot, i och för sig, för nu är det nästan ljust när klockan är 18 och det känns inte längre som en total orimlighet att gå upp ur sängen på morgonen.

Jag läste ut Vänligheten av John Ajvide Lindqvist imorse (intressant och välskriven men alldeles för lång och så otroligt konstiga kvinnoporträtt) och kom på att jag ska ha läst Midnattsbiblioteket av Matt Haig till på onsdag så det blir dags att sätta igång med den härnäst, och det är därifrån som veckans Smakebit kommer.

• 

• 

Nitton år innan hon beslöt sig för att dö befann sig Nora Seed i Hazeldene-skolans varma lilla bibliotek i staden Bedfors. Hon satt vid ett lågt bord och stirrade på ett schackbräde.

”Nora, vännen, det är bara naturligt att oroa sig för framtiden”, sa bibliotekarien, mrs Elm, med glimten i öat.

Mrs Elm gjorde sitt första drag. En springare hoppade över den prydliga raden av vita bönder. ”Självklart oroar du dig över din examen. Men du kan bli precis vad du vill, Nora. Tänk på alla möjligheter! Det är väl spännande!”

”Ja, det är väl det.”

”Du har ett helt liv framför dig.”

”Ett helt liv.”

”Du kan göra vad som helst, bo var som helst. Någonstans där det inte är fullt lika kallt och blött som här.”

Nora flyttade fram en bonde två steg.

Hon kunde inte låta bli att jämföra mrs Elm med sin mor. Noras mamma hade alltid gett dottern en känsla av att hon var ett misstag som behövde rättas till.

Ur Midnattsbiblioteket av Matt Haig, Bokförlaget Polaris: 2020

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese.

Här ska det firas första Vårvent idag, jag vet bara att det innefattar grön smoothie, Vivaldi och semla men inväntar vidare instruktioner från Vårvent-styrgruppen i Skåne. Fyra veckor till vårdagjämningen!

Solsken och 7 plusgrader! Man vågar faktiskt börja drömma om våren – och imorse vaknade jag till talgoxens kvitter vilket var väldigt mysigt. (Jag brukar bli lite tokig på talgoxarna längre fram, de behöver lära sig en ny melodi, men än så länge: mys.)

I eftermiddag är det dags för bokcirkel om Det hemliga sällskapet av Claes Hylinger, men veckans smakebit kommer ur Redhead by the side of the road av Anne Tyler som jag började på igår kväll. Bokens huvudperson, Micah, har fått besök av en ung man som säger sig vara Micahs son – men det kan inte stämma. En snurrig situation, alltså.

• 

• 

”It’s only chili”, Micah told him. ”And I’ve got my woman friend coming, Cass.”
”Chili would be great!” Brink said. ”And I’d love to meet Cass!”
Micah said, ”So…”
Brink took on a wary look.
”So, what’s going on here, exactly?” Micah asked.
”Going on?”
”I mean, school’s in session now, isn’t it? You’re not on some kind of fal break or something.”
”Not really,” Brink said.
Micah popped the tab on his beer. Then he said, ”Where is Montrose College, anyhow?”
He hated having to ask, but Brink didn’t take offense. ”It’s in Virginia,” he said. ”Just over the other side of DC.”
”You live in a dorm there? Or commute from home.”
”Oh, God, no. I’m in a dorm. Who would want to commute?”
”Right,” Micah said. He took a swig of his beer.
”Speaking of which,” Brink said. ”I don’t suppose you happen to have a spare bed I could maybe crash on.”
”Here?” Micah was taken aback.
”Or just a couch, even. Your couch would be fine,” Brink said, and he shot a glance toward the living area.
”Well… I do have a sort of guest room, I guess,” Micah said.

Ur Redhead by the side of the road av Anne Tyler, Chatto Windus: 2020

Jag läser så himla många bra böcker just nu – det är denna, det är Stöld av Ann-Helén Laestadius, det är Vänligheten av John Ajvide Lindqvist och det är Adrian Mole and the Wilderness Years av Sue Townsend. Och det finns fler som väntar. Varför får inte vi ”vuxna” något lov här på vårvintern? 😉

Fler Smakebitar finns denna veckan på Flukten fra virkeligheten!

Att vi är halvvägs genom februari redan känns faktiskt helt absurt. Det har varit svinkallt men otroligt vackert i Göteborg denna veckan, men nu verkar det som om vargavintern tänker stryka på foten lite grann. Jag har inget emot kyla egentligen, men avskyr halka.

Det är Alla Hjärtans dag idag, förstås, men jag läser faktiskt ingenting just nu som kan tänkas räknas till kärleksroman och följa någon sorts tema. Därmed kommer veckans Smakebit ur bokcirkelboken som ska diskuteras om en vecka – Det hemliga sällskapet av Claes Hylinger. Utdraget kommer ur början på allra första kapitlet.

Ibland drömde jag att jag vaknade. Det var halvmörkt i rummet och ljus silade in mellan gardinen och fönstret. Jag kastade av mig täcket och satte mig på sängkanten och trevade efter skjorten som hängde på en stol. Tog sedan på mig byxorna och gick fram till fönstret och drog ifrån gardinen. Det var dag därute. Vita moln gick på himlen.

Jag stod vid fönstret och tittade ut och tänkte på vad jag skulle göra under dagen. Först måste jag ha frukost och sedan borde jag åka in till stan. Jag skulle kunna ta spårvagnen klockan tio. Som jag stod så och funderade och såg ut på gatan, upptäckte jag något som inte stämde. En kamel stod bredvid gatlyktan. Den stod alldeles stilla med slutna ögon. Eller också kom fyra kineser i gåsmarch på trottoaren, barfota, med svarta portföljer i händerna. Men vad det än var, så talade det om för mig att jag ingalunda var vaken.

Ur Det hemliga sällskapet av Claes Hylinger, Bonniers: 1986

Fler Smakebitar finns denna veckan hos Astrid Terese!