Etikett: Smakebit

Smakebit på söndag, 15 augusti 2021 – Trion av Johanna Hedman

Det är snart dags för både mig och bloggen att återgå till vardagen. På onsdag börjar jag jobba igen efter semestern (barnsligt nog ser jag alltid till att vara ledig på min födelsedag, vilken är på tisdag). Det börjar även bli dags att bestämma när jag ska gå hem på mammaledighet och just nu lutar det åt att det blir tidigare än jag tänkt innan. Jag är så trött, så trött, och känner att jag dels behöver lite tid för att komma i ordning i den nya lägenheten (flyttlassen går 1 september respektive 20 september) och dels såklart för att förbereda mig för en förlossning och spädbarnstid. Har bokat ett möte med min chef på onsdag i alla fall för att se hur jag kan göra – och sedan är det väl dags att tackla Försäkringskassan…!

Hur mycket jag kommer att ha tid att läsa framöver vete fåglarna – antingen ingenting eller jättemycket, skulle jag gissa. Just nu har jag i alla fall hyfsat med tid och har hunnit läsa ett tiotal böcker under semestern åtminstone. Nu läser jag Trion av Johanna Hedman, en hypad debut som påminner mig en hel del om Samlade verk fast mer drömsk och givetvis mer stockholmsk. Och en tredjedel av omfånget, typ. Jag gillar den hittills.

Jag sa inte det till dem. Jag visste egentligen inte om det var vad som kallades kärlek, jag hade inte hört någon jag kände prata om kärlek på det sättet. Det kändes som en kraftig berusning som i stället för att få mig att tänka grumligt fick mig att tänka klart, och det var just klarheten som gjorde mig yr och rädd. Jag kunde inte låta bli att undra varför kärleken var så upphöjd om den innebar en kollision med något okänt som jag upplevde som starkare än jag. Jag visste inte var jag skulle göra av den där känslan; den verkade för stor för att bära med mig i vardagen, och samtidigt omöjlig att lägga ifrån mig. Så jag försökte att inte tänka för mycket på det.

Ur Trion av Johanna Hedman, Norstedts: 2021

Länk till fler Smakebitar kommer förhoppningsvis under dagen!

Smakebit på söndag, 18 juli 2021 – The woman in white av Wilkie Collins

Förra årets semestertegelsten med tillhörande instagramuppdateringar minns ni kanske – det var Ulysses under #bloominquarantine med Metta. I år har vi vårt gemensamma instagramkonto, @kaffeochkultur och tegelstenar tillsammans där istället. Årets bok är The woman in white av Wilkie Collins, som jag skulle ha läst när jag pluggade men som fick stryka på foten bland en massa annat som skulle läsas. Jag trodde faktiskt att jag hade börjat på dem åtminstone, men efter två dagars läsning känner jag inte igen någonting utom namnen, som jag förstås kan ha snappat upp på andra ställen. Nåväl – jag gillar den verkligen såhär långt, den är onekligen både nättare och mer lättläst än Joyce och ja, det kommer att bli bra det här!

Vi började igår och läser i 26 dagar (för ljudboken är 26 timmar, lätt att dela in). För mig som läser e-bok blir det ungefär ”sidor” om dagen, men det går ju fint att läsa vad som helst och dela upp i 26 etapper. Häng på, säger jag, under taggarna #encollinstillkaffet och #kokreadalong 🙂

Och naturligtvis kommer veckans Smakebit därifrån!

”Think of her as you thought of the first woman who quickened the pulses within you that the rest of her sex had no art to stir. Let the kind, candid blue eyes meet yours, as they met mine, with the one matchless look which we both remember so well. Let her voice speak the music that you once loved best, attuned as sweetly to your ear as to mine. Let her footstep, as she comes and goes, in these pages, be like that other footstep to whose airy fall your own heart once beat time. Take her as the visionary nursling of your own fancy; and she will grow upon you, all the more clearly, as the living woman who dwells in mine.”

Ur The woman in white av Wilkie Collins, Penguin Classics: 2003 (första publicering 1859).

Jag gick på semester i onsdags och det har varit kring 30-strecket på termometern en stor del av veckan. Idag är det dock bara 19 grader än så länge och det blåser riktigt kallt. Ljuvligt att vakna och frysa lite grann faktiskt om man nu får säga så – men det är jobbigt när det är för varmt och det är faktiskt extra jobbigt som gravid. Veckan som kommer lär innehålla en del kroppsarbete i form av röj, rens och flyttpack, så jag är glad om det håller sig under 25 i alla fall. Min lilla lägenhet som ska packas ihop blir extremt varm sommartid och att slita i 40 graders värme har jag verkligen noll och nada lust med. Men vi får se, som tur är behöver jag inte vara utflyttad förrän 30 september och vi får nya lägenheten 1 september. Jag har alltså rätt gott om tid egentligen – men skönt att få undan en del innan det är dags för jobb igen – och jag blir ju inte mindre gravid heller.

Annars har början på semestern fyllts med trevliga saker, jag har träffat två av mina bästa vänner och ätit gott, fått flera rejäla havsbad och en hel del lästid. Det är inte fy skam – och jag är ledig en hel månad till 🙂

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese! Ha en fantastiskt fin söndag ❤

Smakebit på söndag, 11 juli 2021 – Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides

Om jag räknar ner dagarna till semestern? Jo, det kan man säga. Trevligt nog har jag bara två arbetsdagar kvar, vilket är otroligt skönt. Denna semester blir inte bara sol och bad och böcker då det ska flyttpackas och fixas, men det går bra det också. Vi får hoppas på att sommaren blir lång, för efter flytten kommer vi att bo betydligt närmare havet 🙂 11 minuter på bussen till Fiskebäck, det blir fint det.

I eftermiddag är det dags för bokcirkel, och det är en av mina gamla favoriter som ska diskuteras. Temat var sjuttiotal, så jag såg chansen att sticka in med Virgin Suicides som jag bara älskar. Det var ett tag sedan jag läste den, och sedan dess har den kommit i svensk översättning på Modernista så jag passade på att läsa den denna gången. Jag inser under läsningen att jag uppenbarligen kan delar av den engelska utantill, för jag minns precis hur originalmeningarna lyder. Antagligen har jag läst den ännu fler gånger än jag tror.

Filmatiseringen av Sofia Coppola är också alldeles magnifik – och jag såg filmen innan jag läste boken, under Kulturnatta i Göteborg 2000 på Hagabion. Vi tänkte se den igår kväll men galet nog finns den inte ens att hyra på nätet, i alla fall inte från Sverige. Jag tror att en dvd kan komma fram när jag packar ihop min lägenhet, i alla fall.

Mrs Woodhouse trodde Sorgens Dag hade tjänat ett viktigt syfte och många lärare gladdes åt att tystnaden kring ämnet brutits. En kurator kom till kollegiet en gång i veckan. Hon fick sitta i ett hörn av skolsköterskans lilla kontor. Varje elev som hade behov av att prata uppmuntrades att gå dit. Vi gjorde aldrig det, men varje fredag kikade vi in för att se om någon av systrarna Lisbon träffade henne. Hon hette miss Lynn Kilsem, men ett år senare, efter resten av självmorden, försvann hon utan ett ord.

Hennes examen i sociologi visade sig vara förfalskad och ingen vet om hennes namn verkligen var Lynn Kilsem, vem hon var eller vart hon tog vägen. Hur det nu än är med saken är hon en av de få personer vi inte har lyckats spåra och, med ödets karakteristiska ironi, en av de få personer som skulle ha kunnat berätta något för oss. För det var uppenbarligen så att flickorna gick till miss Kilsem regelbundet varje fredag fast vi aldrig såg dem bland de ynkliga medicinförråden i den där dåliga kopian till sköterskemottagning.

Ur Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides, Modernista: 2018

Ska man tro väderleksrapporten inleds min semester på onsdag med 26 grader och åska – idag är det 17 grader, blåsigt och grått. Ibland är det i och för sig inte helt fel ens på sommaren – igår ösregnade det och jag njöt fullt ut av att läsa, sticka och ta inte en utan TVÅ tupplurar.

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese på Betraktninger!

Smakebit på søndag, 27 juni 2021 – Er tredje man av Denise Rudberg

Det går fortfarande lite segt med läsningen – eftersom jag somnar så fort jag försöker läsa i horisontellt läge. Men det får väl vara så. Om två och en halv vecka är det semester, får väl hoppas att det blir lite ordning på torpet då. Efter oktober räknar jag inte med att få sova sådär värst mycket på ett tag, så det är väl på så vis lika bra att försöka sova nu… 😉

Denise Rudbergs serie om Kontrahenterna är lätt och lagom spännande läsning, och boken Er tredje man kom ut i veckan som gick. Den funkar även fint som ljudbok, så där har jag i alla fall kommit en liten bit framåt om dagen. Därifrån kommer veckans Smakebit.

”För att inte testa deras tålamod genom att kräva att de skulle vara tysta och stilla, tog Signe med dem på promenad runt ön efter frukost. De letade efter smultron och plockade blommor. Stannade till vid Karlssons gård och matade kossorna i hagen med gräs. Signe gick i sina träskor, men pojkarna sprang barfota. Hon hade behövt förklara vad fenomenet sommarfötter innebar. Att fotsulorna efter vintern var ömtåliga och känsliga, men efter några dagar barfota härdades de. Vilket de gjort med besked.”

Ur Er tredje man av Denise Rudberg. Bookmark: 2021

Det är grått och lite kylslaget i Göteborg idag. Man får inte säga så här på sommaren, men jag tycker ändå att det är lite mysigt. I detta hushåll firas annandag midsommar med lasagne, vilket onekligen är trevligare att laga när det är lite svalt ute. Första gången detta skedde var 2018 och det känns som om det var 35 grader varmt, men vid närmare efterforskningar var det tydligen 18 grader den dagen. Minnet är lurigt!

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Flukten fra virkeligheten!

Smakebit på søndag, 13 juni 2021 – Fråga mig igen av Mary Beth Keane

Jag förstår inte vart tiden tar vägen, och det är just när det plötsligt är söndag igen som det blir påtagligt. Snart har halva juni gått, jag har gått in i vecka 22 och lilla hon i magen har visst fått sommarkänslor och är jätteaktiv och om en månad och en dag går jag på semester. Otroligt. Men skönt, förstås. Jag är trött efter denna våren, denna veckan har varit seg som sirap trots fyra dagars jobb och… ja, det ska bli ofantligt skönt att få vila lite – även om just denna semestern kommer att gå åt till en del annat också. Mer om det inom kort.

Läsning är förstås också något jag vill ägna tid åt. Just nu går det långsamt, eftersom jag somnar ifrån precis allt så fort jag lägger mig ner – men jag har massor på vänt. Nästa som ska påbörjas är Fråga mig igen av Mary Beth Keane, som jag förhoppningsvis kan börja på ikväll, och därifrån kommer veckans Smakebit. Den har hyllats på diverse håll och jag träffade en vän i fredags som också sjöng dess lov, så nu känns det dags.

”Francis Gleason, lång och smal i duvblå polisuniform, klev undan från solen och in i skuggan från det bastanta stenhus som inhyste polisstationen i fyrtioförsta distriktet. Fyra våningar upp vid 167th Street hade någon hängt ett par nylonstrumpor på tork från en brandtrappa, och medan han stod där och väntade på en annan aspirant, en polis vid namn Stanhope, lade Francis märke till hur oerhört stilla de spindelvävstunna benen hängde, den fina kurvan där hälen skulle vara. Kvällen innan hade ännu ett hus brunnit och Francis föreställde sig att det nu såg ut som så många andra i fyrtioförsta: ingenting kvar förutom ett ihåligt skal med en svartnad trappa inuti.

Ur Fråga mig igen av Mary Beth Keane, Albert Bonniers förlag: 2021

Jag har funderat ett tag på vilken bok det är som detta omslag drar mina tankar åt, men nu vet jag – det är förstås Små eldar överallt av Celeste Ng.

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Flukten fra virkeligheten!

I eftermiddag är det dags för bokcirkel om Barnen på Hidden Valley Road, som ju var smakebit för två veckor sedan. Vi hade funderat på att ses ”i verkligheten”, men det blir för stökigt med söndagstrafik. Nästa gång går det förhoppningsvis att ordna tack vare semester och/eller bättre planering… 🙂

Smakebit på søndag, 6 juni 2021 – Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg

Sommaren är här, det är Sveriges nationaldag och vi firar vår första bröllopsdag idag! Hur firandet ska gå till vet jag inte riktigt än, men jag fick pioner på sängen imorse ❤

Imorgon ska Bokbubblarna träffas på picnic i Trädgårdsföreningen och prata om Kärlek i Europa. Jag började alldeles för sent, men jag är ledig imorgon som kompensation för att nationaldagen råkar falla på en söndag, så med lite tur hinner jag läsa en hel del då.

Och ur Kärlek i Europa kommer dagens Smakebit!

Här skulle alltså min journalistkarriär börja. Jag stod framför Sartres dörr och kontrollerade att sömmarna gick rakt upp i knävecken. Flyttade över kollegieboxen och väskan till vänster hand för att kunna ta i hand så fort han öppnade dörren. Högerhandsken hade jag redan dragit av mej för att få vidröra honom. Av trapphusets läge gissade jag att han hade utsikt över Place St Germain och att han kanske hade sett mig komma. Det kändes märkvärdigt, som om nåt hade hänt inuti mig, detta att kanske ha haft den store Sartres blickar på mej. Men så kom jag ihåg de där tjocka glasögonen.

Ur Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg, Norstedts: 1981

Fler Smakebitar hittar du hos Astrid Terese denna veckan.

Smakebit på søndag, 30 maj 2021 – Barnen på Hidden Valley Road av Robert Kolker

Sista söndagen i maj vilket betyder Mors dag i Sverige! Min mamma fyller år den 28 maj, vilket ibland är PÅ Mors dag, men alltid nära. Vi åt lunch tillsammans i fredags och i eftermiddag ska vi åka till henne och fika och fixa lite. Så skönt att kunna ses igen nu, tack vare vaccin och grejer.

Sommaren verkar ha kommit till västkusten, igår var det säkert 18 grader varmt vid 22 på kvällen (när undertecknad gäspande gick till sängs) och nu är det 21 grader. Måtte det nu hålla i sig lite, det vore så roligt för alla som har skolavslutningar och studenter i veckorna som kommer om vädret kan vara på deras sida.

Veckans Smakebit kommer ur Barnen på Hidden Valley Road av Robert Kolker. Det är en sann berättelse om en tolvbarnsfamilj i Colorado Springs, där tio av barnen var pojkar och sex av dem diagnostiserades med schizofreni. Alla barn föddes mellan 1945 och 1965, den amerikanska baby boomen. Dels är det en berättelse om hur familjen handskades med allt som hände, men även om hur familjens sjukdomshistoria hjälpte forskare vidare med den svåra sjukdomen som fortfarande i viss mån är en gåta för läkarvetenskapen.

Vi ska diskutera den som cirkelbok om två veckor, men det känns bra att sätta igång i god tid – jag gissar att det inte är någon lätt läsning.

1972

Colorado Springs, Colorado

En bror och en syster går tillsammans ut från familjens hus genom köksdörren som leder ut till pation och bakgården. De är ett egendomligt par. Donald Galvin är tjugosju år gammal, har djupt liggande ögon, helrakat huvud och begynnelsen till ett raggigt profetskägg på hajan. Mary Galvin är sju, hälften så lång som han, med vitblont hår och uppnäsa.

Familjen Galvin bor i Woodmen Valley, ett område med skog och åkermark som sträcker sig mellan de branta bergen och sandstensplatåerna i central Colorado. Deras trädgård doftar klippgran, friskt och jordigt.

Ur Barnen på Hidden Valley Road av Robert Kolker, Albert Bonniers förlag: 2021

Fler Smakebitar finns denna veckan hos Flukten fra virkeligheten!

Ha en alldeles fantastisk söndag, vad den än har i sitt sköte ❤

Smakebit på søndag, 23 maj 2021 – Gröna sköna vårvindar av Christoffer Holst

Det är snart JUNI och det är sisådär tio grader varmt och regnigt i Göteborg. Ska vi fara rakt in i sommaren utan att passera vår, som vi gjorde 2018? (Då blev det i och för sig varmt tidigare…) Grönt är det förvisso och jag fotograferar diverse blommor vart jag än går, så man får vara glad för det lilla, men sköna vårvindar som veckans titel talar om lyser med sin frånvaro.

Men jag åt lunch med min ömma moder i torsdags – första gången vi sågs sedan i julas, jag fick min första vaccination i tisdags och jag har hunnit blogga ikapp massor så visst har det varit en bra vecka trots regn och blåst. Och veckan som kommer har åtminstone en stor och spännande händelse i sitt sköte, som jag ska berätta om snart.

Jag har dessutom insett att jag måste läsa lite lustfyllt ett tag och inte tänka för mycket på vad jag borde läsa, förutom vad gäller bokcirkelböcker då. Jag är lite för trött i huvudet för att processa tunga, komplicerade berättelser. Nu får det bli lite feelgood och deckare och relationsromaner ett tag. Christoffer Holsts böcker om Cilla Storm är alldeles utmärkta i den kategorin, och häromdagen släpptes den senaste – Gröna sköna vårvindar.

Gårdagens oväder gör sig påmint när Zacke efter en enkel lunch bestående av tomatsoppa och bröd beger sig ut på en eftermiddagspromenad med Aretha Franklin. Det tog både honom och hunden på sängen. Zacke hade precis somnat när regnet började ösa ner, och han blev snabbt tvungen att stänga det lilla fönster som stod öppet för vädring så att det inte skulle regna in. När det började åska lite senare började Aretha skälla. Det gör hon alltid när det åskar, lilla vännen. Rädd och korkad som hon är.

Det är stora pölar i grusvägen där de går. Mörka, gråa moln täcker himlen.

Ur Gröna sköna vårvindar av Christoffer Holst, Lovereads by Forum: 2021

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese!

Smakebit på søndag, 9 maj 2021 – Sorrow and bliss av Meg Mason

Regn, regn, regn – var skall man få hägn? Minns ni ramsan om trollen Murr och Plurr, ur Anna Maria Roos Sörgården? Farmor hade alla tre böckerna hemma – Sörgården, I Önnemo och Önnemofolk och jag läste nog nästan sönder dem. Allt har inte fastnat men just denna kommer jag alltid att tänka på när det ösregnar. Och det gör det idag – med besked. Vi hade hoppats ses ”på riktigt” utomhus med Bokbubblarna idag, men det får bli digitalt denna gången också. Vi ska prata om Bakvatten av Maria Broberg, vilket ska bli trevligt.

Jag har lyckats avsluta några böcker den senaste veckan vilket känns skönt – det är så frustrerande att bara hacka på samma ställe eftersom jag bara somnar hela tiden. I morse läste jag ut No one is talking about this av Patricia Lockwood, som var helt fantastisk, och började så direkt på nästa e-bok som jag har ”hemma” från biblioteket – Sorrow and bliss av Meg Mason. Den kommer ut på svenska som Sorgen lyckan livet i nästa vecka.

At a wedding shortly after our own, I followed Patrick through the dense crowd at the reception to a woman who was standing by herself.

He said that instead of looking at her every five minutes and feeling sad I should just go over and compliment her hat.

”Even if I don’t like it?”

He said obviously, Martha. ”You don’t like anything. Come on.”

The woman had accepted a canapé from a waiter and was putting it in her mouth when she noticed us, realising in the same instant that it could not be managed in one bite. As we approached, she lowered her chin and tried to shield her effort to get it all the way in, then all the way out, with the empty glass and supply of cocktail napkins in her other hand. Although Patrick drew out his introduction, she responded with something neither of us could make out.

Ur Sorrow and bliss av Meg Mason, HarperCollins: 2020

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese!

Smakebit på søndag, 2 maj 2021 – Bakvatten av Maria Broberg

Sköna maj, välkommen! Extra välkommen då jag var ledig i fredags tack vare vårt lokala avtal om bortförhandlad övertid. De där åtta extra lediga dagarna per år är inte alls fel. Jag har hunnit läsa en hel del, samt promenerat och lagat god mat och sådant. Man gör ju inga vildare utflykter i dessa tider, så att säga, men jag har drabbats av något sug efter att grilla korv utomhus. Får se om det går att lösa på något sätt någon dag!

Nästa söndag ska Bokbubblarna träffas och diskutera Bakvatten av Maria Broberg. Tanken är att vi faktiskt ska träffas fysiskt, utomhus, men enligt min väderapp ska det vrôlregna. Kanske kan vi hitta någon täckt uteservering eller så, det vore väldigt trevligt att få ses!

Om man frågade om det, kunde Håkan inte berätta hur det gick till när n’Lars Jonsson flyttade in hos dem. En dag var han bara där, och han stannade.

Till en början sade mamma att Lars hade börjat som deras dräng. Han bodde ute i bagarstugan, åt tillsammans med dem och hjälpte till med gårdsarbetet där han kunde. Oftast inte i det vardagliga, utan i det tunga som mamma inte klarade av, som att lägga nytt spåntak på ladan nere vid ån, laga staketet och plöja upp pärulandet.

Håkan mötte honom som alla andra i hans värld, utan ett ljud. Lars blev inte provocerad av det som de andra vuxna, som ställde tusen frågor, eller försökte lura honom att prata. Lars pratade inte han heller, han lät Håkan sitta bredvid och titta på bara. När Håkan var ledig från skolan följde han med Lars dit han gick, och hjälpte honom i de uppdrag han åtog sig för att sköta gården.

Ur Bakvatten av Maria Broberg, Norstedts: 2020

Idag skiner solen och ska väl så göra åtminstone fram till eftermiddagen – därefter ska det alltså regna i en vecka. Låt oss hoppas åtminstone att det i kombination med hyfsat milda temperaturer gör att det gröna får lite mer fart!

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Flukten fra virkeligheten. Ha en härlig söndag!