Etikett: Smakebit

Smakebit på söndag, 18 oktober 2020 – Dalenglitter av Wanda Bendjelloul

Söndag igen! Tiden går så fort just nu att jag inte hinner med. Det är en strålande vacker höstdag i Göteborg och jag ska snart sätta igång en gryta med högrev och butternutpumpa som ska inmundigas innan bokcirkel senare i eftermiddag, då vi ska prata om Annihilation av Jeff Vandermeer. Jag behöver även ha med mig en boktitel med tema USA, så får fundera lite på det också. Men det ska väl inte vara så svårt.

Veckans Smakebit kommer ur Dalenglitter: en roman om hårt arbete av Wanda Bendjelloul. Den handlar om klass, ursprung, förutsättningar och brännmärken på underarmarna från fritösen på jobbet. Och så mycket mer. Jag är hittills djupt imponerad av denna debutroman.

Han är alldeles andfådd när han kommer till slutet av meningen och kan bara nicka till svar när jag beställer en grekisk sallad. Jag sätter mig ner hos de andra just som Stojan är inne i ett mycket invecklat resonemang om hur nyttigt det är med Diet Coke.

”Sockret som finns i Diet Coke är ju liksom inte riktigt socker, eller hur, utan liksom pressad superenergi och tester på råttor visar att de bygger tre gånger så mycket muskler när man injicerar dem med Diet Coke än om man inte gör det. Det är därför det är så himla bra att dricka läsk direkt efter att man pressat på gymmet. För att snabbare bygga muskler alltså. Men man måste svepa hela burken redan i omklädningsrummet, annars har det ingen effekt.”

Ur Dalenglitter: en roman om hårt arbete av Wanda Bendjelloul, Weyler: 2020

Nog för att jag är rätt förtjust i just Diet Coke, men detta tror inte ens jag på 😉

Fler Smakebitar finns denna veckan hos Flukten fra virkeligheten. Önskar er en fin söndag, med eller utan aspartam.

Smakebit på søndag, 11 oktober 2020 – The all-night sun av Diane Zinna

Jag kan inte dra mig till minnes var jag hörde talas om The All-Night Sun men jag lämnade inköpsförslag på biblioteket och nu har jag den äntligen hemma och veckans Smakebit kommer från första början, för jag har inte börjat läsa mer än så än.

When I accepted Siri’s invitation to travel home with her for the summer, it was like taking her up on a beautiful dare. I can still see her with her backpack, eighteen years old, lightly crossing transoms of age and language to make me feel comfortable among her teenage friends. In dreams Siri leads the way through Gamla Stan’s caramel streets, turning to smile at me as I follow behind. Back in the United States, before I impulsively accepted her invitation, I had been Siri’s teacher. Like the midnight sun that does not set, my decision to go to Sweden with her spread its undying light over everything. My grief was like that, too. I fell asleep to it. I awakened to it.

In essays, Siri had written about this place imbued with magic: trolls; water spirits; the holiday called Midsommar, when everyone flees the cities for the countrysidee, when everyone turns young again. Midsommar, when the sun didn’t set and night’s torments didn’t come. Really? She’d agreed, yes, it was that green, that fresh, that new – everything would be just thawing out.

Ur The all-night sun av Diane Zinna, Random House: 2020

Det ska bli spännande att se vart berättelsen tar vägen, och intressant att se Sverige ur en amerikansk kvinnas ögon.

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese. Ha en fin söndag!

Smakebit på søndag, 4 oktober 2020 – Sömnernas sömn av Elin Säfström

Veckans Smakebit kommer ur Sömnernas sömn av Elin Säfström. Det är bok tre i en urban fantasy-serie, som jag började läsa tack vare att jag behövde en bok med en alternativ verklighet till ett bokbingo. Det är ju inte riktigt min genre, men jag läste En väktares bekännelser och blev stormförtjust. Det tog lite tid innan jag läste andra boken, Visheten vaknar, men jag gillade den minst lika mycket och nu är det äntligen dags för den avslutande delen.

Huvudpersonen i böckerna är Tilda, som är väktare i Stockholm. Inte den vanliga sortens – utan en sådan som ser till att människor och rådare (tomtar, troll, älvor och andra varelser) kan leva tillsammans i hyfsad harmoni, och att människorna inte under några omständigheter får reda på att rådarna finns ibland dem. Det blir väldigt besvärligt ibland, som när troll löper amok på Skansen och tomtar försöker campa i svampar på Odenplan. Som tur är har hon sin gamla hund Dumpe till hjälp – han kan inte mycket, men han känner på sig när rådarna har något fuffens på gång. Det är rappt och roligt och väldigt välskrivet.

”Mor?” säger Stubbe olyckligt och tittar på sin mamma med bedjande blick. Som om hon kunde hjälpa honom. Det är rart och fint, men dessvärre tänker jag tvinga honom med mig vad hans mamma än kan ha att säga om saken. ”Gå du med unga fröken väktare här. Hon har nog sina skäl ska du se.”

Om alla rådare vore som hon så skulle mitt liv vara en härlig sol- och badsemester.

Med sin mors välsignelse lunkar Stubbe lydigt efter mig när jag bitvis åker, bitvis stapplar genom gränderna, beroende på terrängen. Han säger inte ett ljud och det gör inte jag heller. Faktiskt så vet jag inte riktigt hur man småpratar med ett troll när man inte försöker luska ut någonting. Har du ätit några schyssta sopor på sistone? Inte värt att försöka.

Jag tittar ned i marken för att, utan att låta mig dras omkull av Dumpe, navigera genom en ovanligt knepig passage (för den som händelsevis har fotbeklädnader i form av inlines) beströdd med allsköns bråte, och lyckas på detta sätt gå rakt in i en vägg bestående till hundra procent av troll. Ett troll, närmare bestämt.

”Ursäkta mig”, säger jag. Det är väl ändå på plats, även om det förmodligen bara var för mig krocken kändes.

Trollet tittar ned på mig. Jag känner genast igen henne. Och hon känner igen mig. Det är Måne, det troll jag egentligen ville ha tag på.

Hon håller upp sin halva av talträet. Det lyser blått och vibrerar som en slagborr i labben på henne. När jag tar emot det slocknar det och blir stilla.

”Förlåt. Jag glömde att jag hade det i höftskynket. Trodde att det var gaser.”

Ur Sömnernas sömn av Elin Säfström, Gilla Böcker: 2018

Här blir det en stillsam söndag. Jag har varit förkyld med hosta och krångliga luftrör i över en vecka, men fick just tillbaka mitt coronatest och det var negativt så nu vågar jag röra mig ute igen – men idag är det höstligt och regnet hänger i luften, så det får bli en lugn dag. Ni glömmer väl inte att det är Kanelbullens dag, förresten?

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese.

Smakebit på søndag, 20 september 2020 – På andra sidan bron av Hanna Jedvik

Äntligen har jag fått tid att läsa På andra sidan bron, uppföljaren till Hanna Jedviks fina Sommarplåga. Och åh, vad den levde upp till mina förväntningar! Det är ju inte självklart att bok två blir lika bra som den första, men denna är ännu bättre. Ja – jag har faktiskt läst ut den, men jag valde veckans Smakebit redan igår, och den kommer från en passage ganska tidigt i boken.

”Lätt att jag skulle vara en säl om jag var tvungen att välja ett djur”, säger jag rakt ut i luften, släpper inte den lilla grå knubbsälen med blicken.

”Sälar är fina djur. Finns det någon särskild anledning till att du vill vara just en säl?”

”Sälar lever det perfekta livet, simmar omkring i havet eller ligger på klipporna och solar.”

”Det förstås.”

Att förklara hur fri jag känner mig i havet låter sig inte göras så lätt. Hur det är att bli ett med vågorna, känna vattnets starka krafter omsluta kroppen. Med livets krav ovanför ytan på betryggande avstånd.

”Och du då? Vilket djur skulle du vara?” frågar jag Jim.

Han funderar en stund och följer en sälunge med blicken.

Ur På andra sidan bron av Hanna Jedvik, Rabén & Sjögren: 2020

Det är så mycket jag älskar med denna boken – havet, Göteborg, text, sälar och bekanta gator och platser. Och kärlek, vänskap, musik, familj – och humor, mitt i svärtan. Jättefin ungdomsroman som passar alla åldrar, så att säga.

Det är grått i Göteborg idag och bokcirkel om Terapeuten av Helene Flood står på schemat i eftermiddag. Önskar er en fin fortsatt söndag! Fler Smakebitar finns denna veckan hos Astrid Terese!

Smakebit på søndag, 13 september 2020 – Terapeuten av Helene Flood

Det är en riktig hösthelg i Göteborg. Regn som kommer från alla möjliga och omöjliga vinklar och givetvis blåst på det. Jag får vara glad att de flesta av mina fritidsintressen kan avnjutas inomhus – såsom läsning, förstås.

Veckans Smakebit kommer ur Terapeuten av Helene Flood, en hyllad norsk spänningsroman som valdes till månadens bok i en av mina cirklar för diskussion nästa söndag. Den har inte riktigt huggit tag i mig ännu, men jag hoppas att den tar fart snart.

Hon gifte aldrig om sig, men verkar inte det minsta ensam. Hon känner så många människor, går på så många bjudningar. Det är exotiskt och oroväckande på samma gång. Ibland är hon hemma hos kändisar och hon har vänner med kopplingar till kungahuset, men det är ständiga byten i hennes umgängeskrets. En gång frågade jag Sigurd om han inte tyckte det var ett dåkigt tecken att det bland alla dem som omger Margrethe är så få som har funnits där länge. Sigurd tyckte inte om att höra det.

Hon står vid vardagsrumsfönstret och ser ut i trädgården när vi kommer in. Hon vänder sig mot oss och vinkar. Blicken är förkrossad. Sigurd var hennes älskling.

Ur Terapeuten av Helene Flood, Polaris: 2020

Vi lyckades sparka igång mitt gamla Nintendo Entertainment System igår. Hittills har bara ett spel kommit tillrätta, men det är min stora favorit Super Mario Bros 3. Underligt hur mycket jag minns, och hur mycket som fortfarande sitter i muskelminnet – jag har nog inte spelat på tjugofem år, men lyckades ändå ta oss genom tre världar (nästan) utan större problem. Tror dock att jag får läsa en walkthrough eller två, för jag vet säkert att det finns en massa små bonusar som vi missade… ett helt okej regnigt nöje!

Fler Smakebitar finns denna vecka på Flukten fra virkeligheten. Ha en härlig söndag!

Smakebit på søndag, 6 september 2020 – Invisible Girl av Lisa Jewell

Idag är det höst i Göteborg. 13 grader, blåsigt och grått. Men jag omfamnar hösten med mustiga grytor, mycket deckare och mycket stickning.

Veckans Smakebit kommer ur Lisa Jewells senaste spänningsroman, Invisible Girl. Jag har faktiskt bara börjat, så jag kan inte säga så mycket mer än vad Smakebiten ger, men jag gillar hennes genrebyte och ser fram emot boken!

I duck down and pull my hoodie close around my face. Ahead of me the girl with red hair is picking up speed; she knows she is being followed. I pick up my speed to match hers. I only want to talk to her, but I can tell from the way she’s moving that she’s terrified. I slow down at the sound of muffled footsteps behind me. I turn and see a figure coming after us.

I don’t need to see their face to know who it is.

It’s him.

Ur Invisible Girl av Lisa Jewell, Atria Books: 2020

I eftermiddag blir det förhoppningsvis ett besök på Röhsska, följt av middag på stan. Jag önskar er en härlig söndag! Fler Smakebitar finns att hitta hos Astrid Terese.

Smakebit på søndag, 23 augusti 2020 – Frankissstein av Jeanette Winterson

Till träffen med Bokbubblarna på onsdag valdes två böcker ut – Rodham och Frankissstein. Jag hade tänkt nöja mig med Rodham, men så föll det sig ändå så att jag började på den i förrgår kväll och har fastnat totalt. Den berättar två historier – om Mary Shelley och hennes sällskap i Genève när hon började skriva Frankenstein, och tvåhundra år senare när en brittisk läkare och transperson, Ry, förälskar sig i Victor Stein, en ledande forskare inom artificiell intelligens. I den nutida berättelsen finns även Ron Lord, som håller på att göra sig en förmögenhet på sexrobotar för ensamma män, och ett centrum i Arizona där döda kroppar väntar på tekniken som krävs för att de ska kunna komma tillbaka till livet.

Dagens Smakebit kommer ur Mary Shelleys funderingar på sin kommande berättelse.

Du måste skapa mig en kvinna, som jag kan leva tillsammans med under ömsesidigt utbyte av de ömma känslor som är nödvändiga för mig… jag kräver en varelse av ett annat kön, men lika anskrämlig som jag… Vi kommer visserligen att vara monster, avskurna från hela världen, men av den anledningen kommer vi att bli desto mer fästa vid varandra. Vårt liv blir inte lyckligt, men skadar ingen, och tyngs inte av den olycka jag nu känner. Om du går med på detta, ska varken du eller någon annan människa någonsin se oss igen: jag ska ge mig av till Sydamerikas väldiga vildmarker… Mitt liv kommer att förflyta stilla och i min dödsstund kommer jag inte att förbanna min skapare.

Min make är ute på sjön tillsammans med Byron. Huset är stilla och varmt. När huset torkar ångar det om det, och det verkar fyllt av uppenbarelser, eftersom våra tankar formar ångan till gestalter som vi tycker oss känna igen.

Vad känner vi igen? Vad vet vi?

Ur Frankissstein av Jeanette Winterson, Wahlström & Widstrand: 2020

Idag är min sista semesterdag! Det kommer att kännas konstigt att börja jobba efter semestern utan att faktiskt åka till jobbet – jag behöver bara sätta på kaffe och förflytta mig från ett rum till ett annat – men det är klart att det är skönt att slippa det där joxet sista kvällen också, leta efter passerkort och packa väska och lista ut matlåda och ligga vaken halva natten av rädsla att inte vakna i tid.

Det har ”hotats” med rejäla oväder i flera dagar men hittills har det mest varit några enstaka smällar och lite regn. Och regnet behövs, så jag hoppas att eftermiddagens ”hot” faktiskt uppfylls. Då kan man dessutom ligga och läsa i soffan med gott samvete 😉

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese!

Smakebit på søndag, 16 augusti 2020 – Mot San Francisco av Clara Clementine Eliasson

Min fjärde semestervecka lider mot sitt slut – men jag har en kvar, och igår fick jag en snilleblixt om att resa bort några dagar. Så imorgon, trevligt nog min födelsedag, åker vi till Varberg över två nätter. Jag har sett så fantastiska foton från Getterön denna sommar, så när jag hittade ett boende mitt i en av vikarna var det bara att hoppas att min käre make var med på tåget – och det var han. Det ska bli så skönt – och förhoppningsvis ge lite lästid vid havet, för sådan är jag svältfödd på i år.

Veckans Smakebit kommer ur Mot San Francisco, en av de debutanter som jag markerade som intressant i Svensk Bokhandels höstkatalog härom morgonen och blev glad när jag såg att den redan kommit till Storytel.

Julie berättar om sin vänskap med B under sent 70-tal, och om våren 2019, när B har rymt från fängelset där hon hamnade efter att ha varit skyldig till skolskjutning, vilket Julie känner att hon har en skuld i, men vi vet inte hur än. Boken är löst baserad på Brenda Ann Spencer, ni vet, sextonåringen som myntade begreppet ”I don’t like Mondays” som Bob Geldof och Boomtown Rats senare gjorde till poplåt.

Men jag hade fel om närheten. För jag träffade Jim. Det var i Boston. Precis som jag studerade han till lärare, och trots att min dröm varit att skriva, att resa, att smälta in i något annat land där min stora kärlek inte var ett sår i nationens historia, möttes vi där, en iskall decembernatt.

Jim var från Minnesota och antalet ord han kunde för snö var fler än gångerna jag hade sett den innan jag flyttade från San Fiego. Han tryckte alltid min hand extra hårt när de isiga nordstatsvindarna blåste genom våra jackor.

Jag tänkte ofta på henne om vintrarna, jag skämdes över de barnsliga föreställningarna om oss i sön. Hur vi skulle gjort snöänglar. I de tankarna var vi fortfarande flickor, barnsliga tonåringar. B var vild och jag tillbakadragen och rädd för hur vätan från snön skulle ge mig urinvägsinfektion.

Ur Mot San Francisco av Clara Clementine Eliasson, Romanus & Selling: 2020

Idag hittar du fler Smakebitar hos Flukten fra virkeligheten! För egen del blir det bokcirkel i eftermiddag hos M och O i Tuve vilket ska bli trevligt. Tre personer i cirkeln har dock meddelat idag att de vill pausa under hösten, så vi får se hur framtiden blir för denna lilla grupp, som jag faktiskt deltog i för första gången för precis fem år sedan idag.

Smakebit på søndag, 9 augusti 2020 – Summer Darlings av Brooke Lea Foster

Sommaren är tillbaka på västkusten, och i hela landet tror jag. Vi kom hem från Hunnebo ganska sent igår kväll och jag har nu två veckors semester kvar som lär tillbringas mestadels i Göteborg. Vilket är ganska härligt, för särskilt under sista veckan har antagligen skolorna börjat igen och det blir möjligt att bevista badplatser utan att behöva knô med halva stan.

Jag har inte läst så många böcker som jag hade trott under denna semester, vilket främst är för att jag har ett par riktiga tegelstenar på gång. Men jag måste sticka emellan med lite lättsammare saker, speciellt efter en timme med Ulysses, och hittade Summer Darlings av Brooke Lea Foster på biblotekets e-bokstjänst. Mycket trevlig och underhållande, och därifrån kommer veckans Smakebit.

Heddy är 21 år och har fått jobb som nanny i en mycket välbeställd och lagom dysfunktionell familj på Martha’s Vineyard. Hon vet inte om hon kommer att kunna åka tillbaka till Wellesley och bli färdig med sin collegeutbildning då hennes stipendium dragits in, och hon hoppas på att hitta sig en make under sommaren på ön. Mamman i värdfamiljen, Jean-Rose, är barndomsvän med grannen, Gigi McCabe, hyllad Hollywood-aktris, flickvän till Cary Grant och även om Jean-Rose och Gigi inte verkar vara de bästa vänner har Gigi erbjudit sig att hjälpa Heddy på traven.

”Heddy hadn’t even knocked on the door when it opened. Five days before the party and she’d been waiting for this: a chance to hear how a true-to-life movie star got the guy.
”You’re late.” Gigi was wearing her big Italian sunglasses and a slouchy, striped sweatshirt that hung off one shoulder, revealing the ties of a black bikini about her neck. Several silver bangles on her wrist jingled as she pushed by her.
Heddy checked her watch: ”Barely a minute.” She’d dropped the kids at camp, and stopped at the grocer and post office for Jean-Rose.
Heddy followed Gigi under an arbor with bunches of wisteria twisting through it, the purple flowers dangling like grapes, coming to a stone path to the beach. The actress moved like a gazelle, swiftly stepping one bare foot in front of the other, her toenails painted the color of beach roses.

Ur Summer Darlings av Brooke Lea Foster, Gallery Books: 2020

Trevlig söndag på er! Fler Smakebitar finns denna veckan hos Astrid Terese.

Smakebit på søndag, 2 augusti 2020 – American Wife av Curtis Sittenfeld

Jag har lyckats ge mig på två riktiga tegelstenar denna semester – dels Ulysses-projektet, men även American Wife av Curtis Sittenfeld. Får sticka emellan lite här och där med kortare grejer också förstås, för att känna att jag kommer vidare 😉

Veckans Smakebit kommer ur just American Wife. Det är kul att läsa den såpass tätt inpå Rodham tycker jag, det handlar trots allt om två presidenthustrur som följde på varandra, och Sittenfeld är ju helt otrolig på kvinnoporträtt.

One morning in early November, I emerged from the bathroom after throwing up – it was not yet six o’clock – and found my grandmother standing in the unlit hall, specter-like in her pink satin bathrobe and white slipper. ”Were you sick in there?”

”I’m fine,” I said softly. ”My stomach hurt, but now I feel better.”

She scrutinized me. ”It’s not a way to stay thin, you know. It’s an old trick that lots of girls try, but it’s bad for your teeth and makes your cheeks swell. Before long, you’ll look like a chipmunk.”

”Granny, I didn’t make myself throw up on purpose.”

”If you’re worried about gaining weight, it would be much more lady-like to smoke. Cigarettes curb your appetite at the same time that they burn calories.”

I knew cigarettes were bad for you – Mr Frisch had told us in biology – but I didn’t want to argue with her.

Ur American Wife av Curtis Sittenfeld, Random House: 2008

Boken är alltså baserad på Laura Bush, men till skillnad från Rodham är en somligt hittills annorlunda – bokens Alice växer upp i Wisconsin snarare än Texas, till exempel – men mycket stämmer, såsom en stor händelse i Alices/Lauras liv i tonåren. Det blir spännande att se vart detta tar vägen, även om jag förstås vet en del – dock inte så mycket som jag kanske borde. Laura Bushs make tenderade väl att ta över större delen av uppmärksamheten under sitt presidentskap, så att säga.

Idag är det söndag, Karin (och därmed jag) har namnsdag och i eftermiddag är det bokcirkel! Efter två otroligt vackra dagar är det grått, kallt och blött i Göteborg.

Denna vecka finns fler Smakebitar att hitta hos Flukten fra virkeligheten!