Etikett: Smakebit

Jag förstår inte vart tiden tar vägen, och det är just när det plötsligt är söndag igen som det blir påtagligt. Snart har halva juni gått, jag har gått in i vecka 22 och lilla hon i magen har visst fått sommarkänslor och är jätteaktiv och om en månad och en dag går jag på semester. Otroligt. Men skönt, förstås. Jag är trött efter denna våren, denna veckan har varit seg som sirap trots fyra dagars jobb och… ja, det ska bli ofantligt skönt att få vila lite – även om just denna semestern kommer att gå åt till en del annat också. Mer om det inom kort.

Läsning är förstås också något jag vill ägna tid åt. Just nu går det långsamt, eftersom jag somnar ifrån precis allt så fort jag lägger mig ner – men jag har massor på vänt. Nästa som ska påbörjas är Fråga mig igen av Mary Beth Keane, som jag förhoppningsvis kan börja på ikväll, och därifrån kommer veckans Smakebit. Den har hyllats på diverse håll och jag träffade en vän i fredags som också sjöng dess lov, så nu känns det dags.

”Francis Gleason, lång och smal i duvblå polisuniform, klev undan från solen och in i skuggan från det bastanta stenhus som inhyste polisstationen i fyrtioförsta distriktet. Fyra våningar upp vid 167th Street hade någon hängt ett par nylonstrumpor på tork från en brandtrappa, och medan han stod där och väntade på en annan aspirant, en polis vid namn Stanhope, lade Francis märke till hur oerhört stilla de spindelvävstunna benen hängde, den fina kurvan där hälen skulle vara. Kvällen innan hade ännu ett hus brunnit och Francis föreställde sig att det nu såg ut som så många andra i fyrtioförsta: ingenting kvar förutom ett ihåligt skal med en svartnad trappa inuti.

Ur Fråga mig igen av Mary Beth Keane, Albert Bonniers förlag: 2021

Jag har funderat ett tag på vilken bok det är som detta omslag drar mina tankar åt, men nu vet jag – det är förstås Små eldar överallt av Celeste Ng.

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Flukten fra virkeligheten!

I eftermiddag är det dags för bokcirkel om Barnen på Hidden Valley Road, som ju var smakebit för två veckor sedan. Vi hade funderat på att ses ”i verkligheten”, men det blir för stökigt med söndagstrafik. Nästa gång går det förhoppningsvis att ordna tack vare semester och/eller bättre planering… 🙂

Sommaren är här, det är Sveriges nationaldag och vi firar vår första bröllopsdag idag! Hur firandet ska gå till vet jag inte riktigt än, men jag fick pioner på sängen imorse ❤

Imorgon ska Bokbubblarna träffas på picnic i Trädgårdsföreningen och prata om Kärlek i Europa. Jag började alldeles för sent, men jag är ledig imorgon som kompensation för att nationaldagen råkar falla på en söndag, så med lite tur hinner jag läsa en hel del då.

Och ur Kärlek i Europa kommer dagens Smakebit!

Här skulle alltså min journalistkarriär börja. Jag stod framför Sartres dörr och kontrollerade att sömmarna gick rakt upp i knävecken. Flyttade över kollegieboxen och väskan till vänster hand för att kunna ta i hand så fort han öppnade dörren. Högerhandsken hade jag redan dragit av mej för att få vidröra honom. Av trapphusets läge gissade jag att han hade utsikt över Place St Germain och att han kanske hade sett mig komma. Det kändes märkvärdigt, som om nåt hade hänt inuti mig, detta att kanske ha haft den store Sartres blickar på mej. Men så kom jag ihåg de där tjocka glasögonen.

Ur Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg, Norstedts: 1981

Fler Smakebitar hittar du hos Astrid Terese denna veckan.

Det är snart JUNI och det är sisådär tio grader varmt och regnigt i Göteborg. Ska vi fara rakt in i sommaren utan att passera vår, som vi gjorde 2018? (Då blev det i och för sig varmt tidigare…) Grönt är det förvisso och jag fotograferar diverse blommor vart jag än går, så man får vara glad för det lilla, men sköna vårvindar som veckans titel talar om lyser med sin frånvaro.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Men jag åt lunch med min ömma moder i torsdags – första gången vi sågs sedan i julas, jag fick min första vaccination i tisdags och jag har hunnit blogga ikapp massor så visst har det varit en bra vecka trots regn och blåst. Och veckan som kommer har åtminstone en stor och spännande händelse i sitt sköte, som jag ska berätta om snart.

Jag har dessutom insett att jag måste läsa lite lustfyllt ett tag och inte tänka för mycket på vad jag borde läsa, förutom vad gäller bokcirkelböcker då. Jag är lite för trött i huvudet för att processa tunga, komplicerade berättelser. Nu får det bli lite feelgood och deckare och relationsromaner ett tag. Christoffer Holsts böcker om Cilla Storm är alldeles utmärkta i den kategorin, och häromdagen släpptes den senaste – Gröna sköna vårvindar.

• 

• 

Gårdagens oväder gör sig påmint när Zacke efter en enkel lunch bestående av tomatsoppa och bröd beger sig ut på en eftermiddagspromenad med Aretha Franklin. Det tog både honom och hunden på sängen. Zacke hade precis somnat när regnet började ösa ner, och han blev snabbt tvungen att stänga det lilla fönster som stod öppet för vädring så att det inte skulle regna in. När det började åska lite senare började Aretha skälla. Det gör hon alltid när det åskar, lilla vännen. Rädd och korkad som hon är.

Det är stora pölar i grusvägen där de går. Mörka, gråa moln täcker himlen.

Ur Gröna sköna vårvindar av Christoffer Holst, Lovereads by Forum: 2021

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese!

Regn, regn, regn – var skall man få hägn? Minns ni ramsan om trollen Murr och Plurr, ur Anna Maria Roos Sörgården? Farmor hade alla tre böckerna hemma – Sörgården, I Önnemo och Önnemofolk och jag läste nog nästan sönder dem. Allt har inte fastnat men just denna kommer jag alltid att tänka på när det ösregnar. Och det gör det idag – med besked. Vi hade hoppats ses ”på riktigt” utomhus med Bokbubblarna idag, men det får bli digitalt denna gången också. Vi ska prata om Bakvatten av Maria Broberg, vilket ska bli trevligt.

Jag har lyckats avsluta några böcker den senaste veckan vilket känns skönt – det är så frustrerande att bara hacka på samma ställe eftersom jag bara somnar hela tiden. I morse läste jag ut No one is talking about this av Patricia Lockwood, som var helt fantastisk, och började så direkt på nästa e-bok som jag har ”hemma” från biblioteket – Sorrow and bliss av Meg Mason. Den kommer ut på svenska som Sorgen lyckan livet i nästa vecka.

• 

• 

At a wedding shortly after our own, I followed Patrick through the dense crowd at the reception to a woman who was standing by herself.

He said that instead of looking at her every five minutes and feeling sad I should just go over and compliment her hat.

”Even if I don’t like it?”

He said obviously, Martha. ”You don’t like anything. Come on.”

The woman had accepted a canapé from a waiter and was putting it in her mouth when she noticed us, realising in the same instant that it could not be managed in one bite. As we approached, she lowered her chin and tried to shield her effort to get it all the way in, then all the way out, with the empty glass and supply of cocktail napkins in her other hand. Although Patrick drew out his introduction, she responded with something neither of us could make out.

Ur Sorrow and bliss av Meg Mason, HarperCollins: 2020

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese!

Sköna maj, välkommen! Extra välkommen då jag var ledig i fredags tack vare vårt lokala avtal om bortförhandlad övertid. De där åtta extra lediga dagarna per år är inte alls fel. Jag har hunnit läsa en hel del, samt promenerat och lagat god mat och sådant. Man gör ju inga vildare utflykter i dessa tider, så att säga, men jag har drabbats av något sug efter att grilla korv utomhus. Får se om det går att lösa på något sätt någon dag!

• 

• 

• 

Nästa söndag ska Bokbubblarna träffas och diskutera Bakvatten av Maria Broberg. Tanken är att vi faktiskt ska träffas fysiskt, utomhus, men enligt min väderapp ska det vrôlregna. Kanske kan vi hitta någon täckt uteservering eller så, det vore väldigt trevligt att få ses!

• 

• 

Om man frågade om det, kunde Håkan inte berätta hur det gick till när n’Lars Jonsson flyttade in hos dem. En dag var han bara där, och han stannade.

Till en början sade mamma att Lars hade börjat som deras dräng. Han bodde ute i bagarstugan, åt tillsammans med dem och hjälpte till med gårdsarbetet där han kunde. Oftast inte i det vardagliga, utan i det tunga som mamma inte klarade av, som att lägga nytt spåntak på ladan nere vid ån, laga staketet och plöja upp pärulandet.

Håkan mötte honom som alla andra i hans värld, utan ett ljud. Lars blev inte provocerad av det som de andra vuxna, som ställde tusen frågor, eller försökte lura honom att prata. Lars pratade inte han heller, han lät Håkan sitta bredvid och titta på bara. När Håkan var ledig från skolan följde han med Lars dit han gick, och hjälpte honom i de uppdrag han åtog sig för att sköta gården.

Ur Bakvatten av Maria Broberg, Norstedts: 2020

Idag skiner solen och ska väl så göra åtminstone fram till eftermiddagen – därefter ska det alltså regna i en vecka. Låt oss hoppas åtminstone att det i kombination med hyfsat milda temperaturer gör att det gröna får lite mer fart!

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Flukten fra virkeligheten. Ha en härlig söndag!

Våren börjar kämpa sig fram här nu, men det är forfarande kallt. Minusgrader eller nära på på nätterna. Jag börjar känna mig redo för lite varmare väder nu faktiskt, det vore skönt att få slippa tjocka strumpbyxor och kunna gå barfota i skorna och slippa hålla på med jackor och sjalar tycker jag. Snart händer det väl, som sagt – jag upptäckte igår kväll att björkarna utanför faktiskt börjar få små gröna tussar på sig. Dåligt för pollenallergiker men åh så vackert det kommer att bli.

Jag läser så långsamt att det är inte klokt nu. Jag bara somnar, även när jag lägger mig tidigt för att få läsa i minst en timme. Max tio minuter, sedan somnar jag som en stock. Men det får väl vara så! Veckan som kommer är fyradagars då vi är lediga på Valborgsmässoafton, så det blir väldigt skönt med långhelg.

Men jag har några böcker på gång i alla fall, tredje boken i You-serien av Caroline Kepnes, Min storslagna död av Jenny Jägerfeld och så Ljudet av fötter: första Monikabok av Sara Lövestam. Monika är en kvinna, strax över fyrtio som har bestämt sig för att försöka skaffa barn på egen hand och nu är det dags för sista IVF-försöket.

• 

• 

”Vadå?” säger Texas och tittar äntligen på mig. ”Ska du få barn?”

Jag djupandas och tänker på att jag kan vara den enda stabila vuxna i hans liv. Bryta ihop kan jag göra senare.

”Jag försöker i alla fall”, säger jag. ”Titta här på etiketten Fertilitetsbehandling, du kan googla det. Det betyder att man behandlas för att kunna få barn.”

Texas studerar etiketten, rynkar pannan.

”Vadå…”, säger han, ”måste man ha så här för att få barn?”

Ha så här betyder antagligen ta de här läkemedlen.

”Nej”, säger jag och även om jag lyckas vara stadig på rösten så vet jag att min hals är rödflammig. ”Bara om man har svårt att bli gravid, som jag.”

Ur Ljudet av fötter: första Monikabok av Sara Lövestam. Piratförlaget: 2021

Idag ska jag äntligen ut på äventyr, för vad som känns som första gången på en evighet. Jag ska på Escape Room med tema magi med två kompisar i Majorna följt av en bit mat på anrika Red Lion. Det ska bli otroligt härligt att komma ut och göra något utanför de vanliga Corona-ramarna, och det är dessutom aktiviteter som går att göra helt Corona-säkra. Härliga tider.

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese!

Idag skiner solen och det har utlovats 16 grader i eftermiddag. Det är inte utan att jag önskar att vi hade planerat fysisk bokcirkel utomhus istället för att sitta vid datorn i eftermiddag, men det ska nog bli bra ändå.

Jag har just börjat på en ny bok, Dag före röd dag av Maria Frensborg, som jag strax ska sätta mig på balkongen med, har jag tänkt. Det är därifrån – alldeles i början – som veckans Smakebit kommer.

• 

• 

Söndagskväll
Himlen brinner i rosa,
ett nästan smaklöst skådespel

Det är en tydlig årstid utanför fönstret. Helena gillar det, att det svänger, och allra bäst som nu i början på mars då våren ligger veckad i väntan på värme. Små knyten av blad, ungt och oanvänt.

Jealous of youth, en rad från en sång bara som hon nynnar ibland. Den handlar om en grånad rektor, inte om henne. Hon gnolar där hon går genom trapphuset efter träningspasset, aningen för starkt kanske, hon vill höras, hon sätter tonerna rätt och rösten bär, särskilt i de lägre regionerna, hon hade kunnat platsa i ett indieband. Men nu ska det låta som om hon tror att hon är ensam.

Jonas har lagat middag, lukten av spiskummin når ända ut i hallen. Han har köpt dyra tulpaner med fransigt grönvita kronblad och lagt fram servetter, hon pussar honom oroligt på kinden.

Firar vi något?

Han ler bara, torkar händerna på förklädet, ställer grytan på korkunderlägget.

Barnen kommer snabbt till bordet när han ropar, nyfikna de också. Vad har Jonas sagt innan hon kom hem? Vet de något mer?

Ur Dag före röd dag av Maria Frensborg, Kaunitz-Olsson: 2021

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Flukten fra virkeligheten!

Idag tror och hoppas jag att väderappen har blivit galen, för annars ska vi tydligen förvänta oss någon form av snöyra inom en timme. Jag måste säga att jag klarar mig gott utan mer snö denna vår (även om vi förskonades förra helgen). Men igår var det en riktigt härlig vårdag som bjöd på en långpromenad, så gott.

Veckans Smakebit kommer ur Because of you av Dawn French, som härligt nog hamnat på långa listan för Women’s Prize for Fiction 2021. Jag älskar henne för både sina komiska roller (såsom The Vicar of Dibley) och arbetet med Jennifer Saunders, men hon är även otrolig på att uttrycka sig i mer allvarliga ordalag, dock aldrig utan humor.

Because of you börjar med en berättelse om millenniumskiftets natt och två par som är i färd med att få sina första barn. Dock lämnar bara ett av paren sjukhuset med en bebis – men inte riktigt av den anledning man kan tänka sig. Jag har bara hundra sidor kvar eller så, men vill verkligen inte berätta för mycket så smakbiten kommer från första kapitlet.

• 

• 

Try to imagine two more different couples than these. You can’t. They are as opposite as it gets. Oil and water. Salt and sugar. Always and never. Lost and found.

As midnight came and went, so too did Julius’s hope of Anna giving birth exactly then, with the bongs and firecracks of the new millennium heralding the baby’s arrival.

”Any chance you could push a bit harder, babe?”

”I hope you’re joking, you weapons-grade twat,” Anna panted.

”Course!” Julius chuckled.

(He wasn’t joking.)

It would’ve made a perfectly nice story. There might even have been some coverage, which could have boosted Julius’s stalling profile. Yes, there might. But the baby didn’t come then. So there wasn’t. And his disappointment was palpable.

Ur Because of you av Dawn French, Penguin: 2020

Jag hoppas att boken går vidare i urvalet för jag tycker väldigt mycket om den – och jag tycker att även humoristiskt skrivna böcker har rätt att ta plats i finrummen.

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese! Ha en riktigt härlig söndag ❤

Glad påsk! Eventuellt är det så att Smakebitarna har påsklov idag, men nu hade jag ändå sparat ner och laddat upp bilder, så jag lägger upp en i alla fall, så får vi se 🙂

Som traditionen bjuder är det krim som gäller över påsk. Jag har inte haft så mycket tid att läsa som jag hade tänkt mig, förra helgen hade vi barnhelg och i veckan reste vi bort en sväng lite spontant, men några titlar har jag tagit mig igenom i alla fall. Nummer fyra är The other wife av Clare McGowan, som jag valde ut genom att scrolla och stoppa i appen och välja närmaste spänningsroman. Denna måste jag ha köpt på någon Kindle-rea för någon tia och sedan glömt bort, men hittills är den underhållande.

• 

• 

You were dead. I couldn’t bring myself to believe it, so I kept talking to you, inside my head, where no one would ever hear it or see it, where I couldn’t forget to log out. The thing that had crossed my mind in my maddest moments, as an explanation for where you’d gone, but even then I’d known I was just kidding myself. But it was true. On the way from our last meeting, when you dropped me off at the side of the road, promising to tell her that night, and I ran home, terrified and excited at the same time – you had driven towards the slip road for the M25, but before you could reach it you had, on the deserted country lane, wrapped your car around a tree. Later that day, in hospital, you had been pronounced dead.

Ur The other wife av Clare McGowan, Thomas & Mercer: 2019

Det är så skönt med långhelg! Igår fixades det rätt mycket med mat och annat, så nu kan vi äta rester i dagarna två. Och säkert några dagar till…!