Etikett: Smakebit

Glad första advent! Vi pyntade igår och satte faktiskt till och med upp granen. En liten plastgran ska sägas, men ändå. Jag är uppvuxen med att granen kommer upp först ett par dagar före julafton men nu får det bli såhär och det är väldigt mysigt. Idag kommer min mamma på adventsfika och för att hänga med Julia förstås och i eftermiddag går vi eventuellt på en adventsgudstjänst som är specialanpassad för barn. Vi är inte sådär vådligt religiösa, men Johannes och Julia går på rytmik i kyrkans regi och har blivit tjenis med kantorn, så det kanske blir så beroende på energinivåer på samtliga och humör på lillan, som väckte sin pappa vid fyratiden imorse.

Igår kväll somnade jag med telefonen i handen, läsande The Agathas av Kathleen Glasgow och Liz Lawson. Jag har haft den hemma från bibblan i två omgångar men inte hunnit läsa den någon gång, så var glad när de ville köpa in den som e-bok istället. Det ska vara en ”teen mystery” som jag sett lite här och var på sociala medier och hittills gillar jag den.

”I look at the flyer. It’s Brooke’s sophomore-year photo, her long brown hair shining, her eyes clear and bright blue. She’s tucked into a crevice if a tree, beautiful and perfect. Have you seen me? the flyer says. Missing since October 31st, 10pm, on or near Highway 1, off the Castle exit, possibly by the Lookout. Brooke Donovan, 5’5″, 105 pounds, brown hair, blue eyes.”

There’s something so sad about seeing a girl you know, even just glancingly, reduced to a photo on a piece of paper and a plea for help.”

Ur The Agathas av Kathleen Glasgow och Liz Lawson, HarperCollins: 2022

Jag önskar er alla en fin första advent! Fler Smakebitar finns hos Betraktninger.

Men hur kan det ha gått två månader sedan jag var med och Smakebitade sist? Jag förstår verkligen inte var tiden tar vägen. Sedan dess har vi fått en ettåring och en fyrtioettåring i familjen, hösten har kommit och mörkret är här. Jag har inte så ont av det egentligen, men hade absolut föredragit om vi slapp hålla på att ställa om klockorna.

Jag läser så mycket jag hinner och har haft ganska bra flow de senaste månaderna, vilket betyder att jag ligger pinsamt mycket efter med texter här på bloggen. Just nu läser jag Marple: Twelve new stories, som är en samling nya noveller om Miss Marple av tolv olika kvinnliga författare – jag känner inte till alla i ärlighetens namn, men gissar att samtliga ägnar sig åt att skriva deckare och spänning för det gör åtminstone sex av de sju som jag faktiskt känner igen.

Veckans Smakebit kommer från Alyssa Coles novell Miss Marple takes Manhattan. Hon har rest till New York tillsammans med brorsonen (eller systersonen?) Raymond och hans fru Joan, eftersom en av Raymonds romaner har blivit pjäs på Broadway. Eller…?

”Well, they’ve certainly got the character dynamics down pat,” Raymond said, and then gave a sort of nervous chuckle. He looked around the shabby theatre and heaved a deep sigh. ”This will make for quite the dinner-party story one day, don’t you think? I’m tempted to say we should all just stretch the truth and say it was a smashing success that lit up Broadway, but I invited all my American friends to opening night so–”

Two things then happened at almost the same time – the electricity surged in a sharp stab of light, then went dark, and a chilling scream, straight out of a fifties monster film, filled the entire theatre from floor to rafters. The fading echoes of the terrifying sound still lingered as the lights slowly blinked back on.

”What happened?” Joan cried out.

Miss Marple stayed quiet, determined to go see what could be divined from the unpleasant situation that surely awaited them.”

Ur Alyssa Coles Miss Marple takes Broadway, ur antologin Marple: twelve new stories utgiven av HarperCollins 2022.

Ha en fantastiskt trevlig novembersöndag! Fler Smakebitar kan du hitta hos Betraktninger.

Nu är det september, Bokmässan knackar på dörren och mitt presspass landade i mailkorgen i fredags. Det ska bli så himla kul – både evenemanget och att träffa en massa folk som jag knappt sett på flera år.

Bloggen vilade mestadels under sommaren – jag öppnade faktiskt inte datorn en enda gång under min fem veckor långa semester vilket var otroligt skönt. Men nu är det ny termin och nya tider och jag har massor av inlägg att skriva för jag hann faktiskt läsa en hel del under ledigheten.

Böckerna ramlar också in på bibblan – både nyutgivna böcker och sådant jag reserverat innan de längre sommarlånen började komma tillbaka. Jag är fortfarande halvbra på att läsa fysiska böcker men kämpar på när tiden ges. Imorse gavs den, innan familjen vaknade och jag parkerade mig på balkongen en stund.

Jag har verkligen gillat Sarah Vaughans tidigare böcker (Efter skandalen och Små katastrofer) – spänningsromaner i brittisk politisk miljö. Den förstnämnda har blivit Netflixserie men jag har inte hunnit se klart den ännu.

Trevlig söndag önskar jag er! Det är kulturkalas i Göteborg och i eftermiddag är det konsert i en park nära mig – en symfoniorkester som spelar musik från filmer och spel. Det blir skoj! Fler Smakebitar finns idag hos Astrid Terese.

Semestertiderna är här och nästan varenda kotte på mitt jobb har satt på Out of office. Själv jobbar jag tre dagar till – det kändes ändå rimligt att gå sent i år eftersom jag varit ledig såpass länge. Dessutom vill jag väldigt gärna vara ledig ett bra tag kring min födelsedag eftersom jag faktiskt fyller jämnt – och OM vi skulle få för oss att åka någonstans eller så så är det ju skönt att ha lite dagar runtom också.

Jag har börjat lyckas läsa lite fysiska böcker för en gångs skull och häromdagen fick jag hem Hej! Mitt namn är Elton Persson av Martin Svensson – ni vet (Du är så) Yeah Yeah Wow Wow. Jag vet inte riktigt hur vi kom att prata om honom häromdagen men det var nog i samband med att han är med författare till Johannes Brosts självbiografi Dö inte nyfiken. Detta är hur som helst en ”roman” – fast de flesta tror att det är väldigt självbiografiskt och exfrun Dilba blev tydligen väldigt arg när den kom ut. Ett tydligt tecken på att det kanske var som han skriver? 😉 Jag lärde mig just att han är bror till Sara Beischer vars böcker Jag ska egentligen inte jobba här och Mamma är bara lite trött jag har uppskattat. Men det är ett sidospår.

Stycket som utgör min Smakebit handlar om en kväll då huvudpersonen Elton Persson ska på Rockbjörnen på Cirkus i Stockholm.

Det var söndagskväll och tomt runt Stureplan och vi fick tag i en Topcab, som körde oss ut till Djurgården, och chauffören var glad och pratsam och hade minsann kört både Titiyo och Lena Philipsson tidigare under kvällen, och hon Titiyo var ju riktigt trevlig i verkligheten och inte alls sådär kaxig och divig som man skulle kunna tro.

Lena däremot var lite tyst och butter, sa han.

Det var i stort sett ingen trafik på Strandvägen och hela resan tog inte mer än några minuter.

Jag slängde fram kortet till chauffören, efter att ha tutat i honom att det var Stefans födelsedag, och trots Stefans ihärdiga protester lät chauffören mig betala resan med mitt kort.

Det brukade funka, det där med födelsedag, och jag körde den storyn ibland när jag var ute med Stefan, för att i alla fall få betala någonting.

Utanför Cirkus var det stor uppståndelse. Några fyllskallar hade lyckats få igång brandlarmet i år igen, så att alla måste lämna Cirkus i något slags antiklimax.

Jag kände mig tänligen säker på vilka dessa fyllskallar var och log inombords när jag betraktade detta lilla drama som började bli något av en tradition.

Ur Hej! Mitt namn var Elton Persson av Martin Svensson, Lind & Co: 2008

Fler Smakebitar kan man hitta hos Astrid Terese. Fortsatt trevlig söndag! ❤

En av mina absoluta favoriter bland självbiografiska böcker är Toast (2003) av den engelska tv-kocken Nigel Slater. Han berättar om sitt liv genom maten – varje kapitel har en maträtt (eller matvara åtminstone) som titel och den är verkligen fantastiskt fin. Enligt GP:s recension är matminnena i Karolina Ramqvists bok också självbiografiska – även Bröd och mjölk berättar om en barndom och uppväxt genom maten. Mormors risgrynspudding, mammas pannkakor, kalopsen hon som barn försöker laga till sin morfar. Det känns mer som om det handlar om vemod och ensamhet än maten i sig, men den är absolut ett slags ”bärare” av meddelandet. (Det finns ett ord för det, men jag har tyvärr gröt i huvudet.) Ett tema hittills är även moderskap och kärlek. Veckans Smakebit kommer hur som helst ur Karolina Ramqvists Bröd och mjölk.

”Jag såg på morfar och hans näsborrar vädrade i luften. Det luktar mat, sa han, och jag blev glad eftersom jag visste att han tyckte om när det gjorde det. När mamma sa att det luktade mat, till exempel i trappuppgången hemma i vårt hus, var det något dåligt, men när morfar sa att det luktade mat var det bra. Han tyckte till och med om oset som fyllde lägenheten like en dimma varje gång mormor stekte pannkakor eller pannbiff och han brukade alltid se glad ut när han satte sig ner vid ett bord, slog ihop händerna med en smäll innan han inspekterade det som lagts fram för honom med förväntansfull min och högg in.

Ur Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist, Norstedts: 2022

Klockorna har ju ställts fram inatt så allt känns lite förskjutet – men det var ju skönt att få en inbillad sovmorgon då Julia inte vaknade förrän 07:45 ny tid 😉

Jag börjar se fram emot lässtunder på balkongen nu, hoppas att våren är här för att stanna! Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese.

Fotnot: Jag upptäckte just att Nigel Slaters Toast finns på Storytel som ljudbok, inläst av honom själv. Han är ljuvlig att lyssna på, så jag kan bara tänka mig att boken är härlig lyssning. Han har också skrivit en väldigt fin bok som heter Eating for England om brittisk matkultur, som ju är så oförtjänt bespottad. (Allt är inte njurpudding och haggis.) Finns på samma länk! (Där finns förvisso fler böcker av honom och jag kan bara rekommendera allt – det är lite lustigt med kokbok som ljudbok, men två av mina andra favoritljudböcker är också åtminstone delvis receptböcker, Kris, kalas och kolhydrater av Annina Rabe och Anna Hellsten och Tio lektioner i matlagning av Lotta Lundgren.

Våren är här! Eller ja. Det är fortfarande minusgrader på nätterna men igår var det 12 grader i skuggan och hela 19 i solen, om man ska tro termometern på Frölunda torgs ”resecentrum”. Gott är det i alla fall och vi har gjort utflykter till havet både igår och i förrgår.

Julia fick träffa havet för första gången, och vi hoppas förstås att hon gillade det och kommer att gilla det lika mycket som vi gör. Planen är nu att ha badat allra senast 1 maj (ja, vi vuxna då) men kommer våren på allvar tidigare blir det nog svårt att motstå när vi nu har det så lyxigt att vi är där på en kvart med buss från närmaste hållplats.

I fredags släpptes äntligen den tredje boken av en av mina stora favoriter, Maria Maunsbach. Lucky Lada och jag. Jag började läsa så fort jag fick chansen och har sedan dess läst vidare varje ledig stund. Det handlar om den skånska landsbygden en juldag då Freja Morgonstjerne befinner sig hemma hos sin mamma och har bestämt sig för att gå på hemvändarkvällen på Lucky Lada, nöjespalatset i Höör. Hon har aldrig varit där förut men nu är det dags, under förevändningen att skaffa inspiration till sin nästa roman. Medan hon försöker hitta någon att gå dit med tillbringar hon dagen med sin mamma, och får höra och berättar själv både skvaller och skrönor från bygden, och i takt med samtal och sms till gamla vänner får vi veta det mesta om Frejas barndom och uppväxt. Hittills är jag förtjust och road.

”Mamma stänger av massageapparaten från Lidl, tystnaden lägger sig i vardagsrummet. När surret försvinner förstår man hur högt den faktiskt låtit.

– Nä, nu måste jag göra något vettit, jag kan ente bara sitta här å dra mig, säger mamma.

Jag hör hur hon går ner i källaren, hennes hårda steg, och att hon går in i tvättstugan. Förmodligen ska hon vika tvätt. Efter en kort stunds vila är hon tvungen att göra något, och detta något ska vara vettigt. Av nytta. Jag är inte alls likadan, har inte det behovet, att ständigt vara nyttig.

Jag skriver till Maja och Sirintar.

Jag: Vad ska jag ha på mig på Ladan tycker ni?
Sirintar: Skottsäker väst.
Maja: Partytopp.

Ur Lucky Lada och jag av Maria Maunsbach, Natur & Kultur: 2022

Fler Smakebitar finns denna veckan hos Lesekunst! Vad dagen håller i sitt sköte förutom förhoppningsvis lite läsning vet jag inte riktigt ännu, vi promenerade och handlade tidigt då lillan enligt sin pappa ”knorrade som Leif G W Persson” och jag har satt en deg till frallor, men annars är dagen ett oskrivet – men soligt – blad.

Det känns inte som om det gått nästan ett år sedan jag läste och blev förtjust i Dagboken jag aldrig skrev. Men så är tydligen fallet. Folk säger alltid att det känns som om en graviditet aldrig ska ta slut – jag tyckte att hela förra året bara flög förbi. Det är i och för sig positivt på många sätt, för ännu en bok i en serie där jag trodde att jag skulle få vänta länge än kommer i veckan, nämligen Fallvind som är femte boken i Maria Adolfssons serie om Doggerland.

Veckans Smakebit kommer alltså ur Dagboken jag faktiskt skrev av Jessika Devert:

”Lite längre bort är det två kvinnor som provar klänningar och de talar med låga röster och utstöter ibland något ”oooh” eller ”aaaah”. Det är som om jag är i en mjuk sammetsvadderad värld och det är väldigt skönt som kontrast mot mammas kala sjukhusrum med högt pipande maskiner och vita väggar. Här är allt dovt blått, mjukt beige och krämvitt, inget kritvitt så långt ögat når.

Ur Dagboken jag faktiskt skrev av Jessika Devert, Printz: 2022

Stormen Malik verkar ha dragit förbi och solen strålar, det är sju plusgrader ute och jag hoppas att våren är på gång. Det är nog lite väl mycket att hoppas på, februari är sällan den charmigaste månaden i Göteborg – men den är åtminstone kort. Och hoppas kostar ingenting!

Fler Smakebitar finns att läsa hos Astrid Terese!

Det är inte så ofta jag får chansen att sätta mig ner vid datorn nuförtiden och bloggen blir förstås lidande – men jag hinner ju knappt läsa något ändå, så 😉 Jag klagar inte, det är väldigt roligt och givande att vara mamma, men jag kan sakna att fly in i böckernas värld ett tag. Nu har äntligen Grim av Sara Bergmark Elfgren släppts på Storytel, och jag har faktiskt lyckats läsa en del! Därifrån kommer således veckans Smakebit.

”En sensor triggade igång skrik och slafsiga yxljud. Kasper tittade ut genom kikhålet och såg fyra killar i högstadieåldern komma gående på rad med händerna på varandras axlar. Det var fascinerande att de inte såg honom. Men de flesta gäster var upptagna med att stirra rakt fram, koncentrerade på vad som fanns bakom nästa hörn. Kasper drog ner masken och ställde sig bakom skynket. Det var inte helt lätt att se genom ögonhålen, men han kikade fram så gott han kunde. Han visste precis vilket ögonblick han skulle satsa på. Ögonblicket när gästen trodde att det var över. Han väntade tills den sista av killarna var på väg ut på balkongen, slet bort skynket och röt med den tyvärr stendöda motorsågen i högsta hugg. Killen skrek och snubblade till, dörren föll igen bakom honom. Kasper hörde hur han och hans kompisar skrattade där ute.
”Broooooooor!” tjöt en av dem och Kasper drog av sig masken med ett leende.

Ur Grim av Sara Bergmark Elfgren, Rabén och Sjögren: 2021

Det snöar så smått i Göteborg idag. Igår föll det flingor stora som vantar hela eftermiddagen och enligt ryktet är det halt som sjutton ute. Jag har en inbyggd skräck för halka (eller snarare ATT halka) och stannar inne tills det har varit plusgrader tillräckligt länge för att inte riskera att bryta något. Men det är väl det söndagar är till för?

Fler Smakebitar finns hos Astrid Terese. Ha en underbar söndag!