Åter till verkligheten… snart i alla fall!

Det blev lite paus här över semestern. Jag skrev massor av inlägg som publicerades ett om dagen precis i början, men sedan har det varit tyst. På onsdag börjar jag jobba igen, och det är väl lika bra att jag börjar vänja mig vid skärmen 🙂

Här kommer trettiosex bilder som vägrar lägga sig i rätt ordning. Här finns fika, bebisens första viktiga pekbok, Hunnebo, Donsö, bad, god mat, god dryck, god glass, stickning och OS. Utöver det har jag flyttpackat, vilat och druckit väldigt mycket bubbelvatten. Bebisen och jag är inne i vecka 30 (!!!), vi mår båda alldeles utmärkt förutom att jag är vansinnigt trött, om drygt två veckor går första flyttlasset från J:s lägenhet och 20 september går mitt. Glad nu att jag valde att skjuta fram det ett tag, för jag orkar verkligen inte så mycket som jag brukar…!

Jag har inte läst så mycket som jag hade tänkt mig – men det gör faktiskt ingenting. Jag har gjort annat istället. Böckerna finns kvar 🙂

Här är den sköna sommaren

För två lördagar sedan var Emmelie, Andrea och jag på besök hos Line i Hällingsjö. Grill, fika, bad, krocket och supermys. Notera gärna sommarens bästa trick – stoppa iskalla flaskor med vätska i klänningslivet. Gärna frysta!

Annan god mat, god dryck, stickning och invigning av det belgiska våffeljärnet. Och en tukan som har flyttat in på balkongen!

Semestern kom och firades in med sushi på hemmaplan, och Linda och jag åt lunch på En Deli Haga på min första semesterdag. Tala inte med mig om gravidglow – det är bara svett, alltihop. (Fast jag vill lägga en brasklapp här om att jag faktiskt inte är så svettig i hela håret, jag hade tvättat det och vägrar hårtork…)

Man får jobba en del med isglass och sallad. Och stickning förstås, men det blir inte mycket av den varan för jag tycker att det är otrevligt att sticka när det är för varmt. Det känns som om jag aldrig är riktigt ren om händerna hur mycket det än tvättas och spritas.

I fredags klev vi upp tidigt och var i Askim innan klockan var nio. Bad och kontinental frukost. Fint som snus!

Lyckades kamma till mig och åka ner på stan på fredagskvällen för traditionsenlig semestermiddag med Metta på Pincho’s. Det var gurklemonad och Skagenvåffla (!) och s’mores bowl – och flaska i klänningen och till slut en mycket vacker solnedgång efter att ha kämpat hem i 30 graders värme bland fulla och glada människor på försenad kollektivtrafik 😉

Igår klevs det också upp tidigt för att hinna till Askim innan ”alla andra”. Vi lyckades hyfsat och fick en bra plats i alla fall! Eftermiddagen blev vila från hettan – jag läste på balkongen som var sval ett tag, i alla fall – och på kvällen invigde vi Frida Malmgrens otroligt snygga och trevliga spel Historiekanon! Både lärorikt och kul och finns att köpa på Adlibris nu – jag var del av Kickstarter-kampanjen vilket var himla skoj. (Bli inte lurade av att det står 9-12 år på Adlibris-sidan – det är en lägre åldersgräns snarare än generell rekommendation.) Jag förlorade ganska stort och grämer mig fortfarande över att jag inte fick poäng för ”bästa danska” när jag skulle citera Hamlet. Tyvärr var jag ”för dansk”.

Veckan som gått – 14/2021

Denna vecka har bjudit på otroliga solnedgångar. Det är så att man kan bli religiös! Här är en till, från kvällen därpå.

Så fint!

God mat åt alla möjliga håll. Johannes hittade nedsatta röda vinbär en dag som gjorde sig toppen i yoghurt. Grön smoothie – äntligen! En köpe-räkmacka en dag när teknik och det mesta annat var besvärligt (men som slutade i lycka). Ett stekpannebröd från igår morse när jag fick en märklig rush av energi, och capellini med tomatsås och mozzarella från igår kväll. Mumsigt.

Jag fick en Amy Winehouse-mugg i mitt påskägg och igår hjälptes vi åt att avslutade kroppen på min Ankers Sweater. Den blev mycket riktigt färdig och nu är det ”bara” ärmarna kvar. Den blir jättefin! Men det är så tungt att sticka i tjock ren ull, från och med nu vill jag inte röra något annat än baby merino.

Jag spanar på blommor så fort jag får chansen. Träd och buskar är fortfarande mest kala, det har varit såpass kallt – men det börjar ändå likna något. Vi var i skogen igår (nå, skogsområden åtminstone) och en och annan buske började få små gröna blad.

Vi var ute i nästan två timmar igår och det var fantastiskt skönt – men ganska kallt efter en stund. Man hoppas ju på att det ska vara varmare än det faktiskt är, men det var väldigt skönt att komma in till filt och fika efteråt ❤

Stilla veckan

Jag fick ett infall förra söndagen, efter att ha sett fantastiska Donsö-bilder på min kusins Instagram, och konsulterade honom gällande boende. Jajamensan, det fanns rum åt oss onsdag-torsdag så jag bokade och meddelade min chef hastigt och lustigt att jag tänkte vara ledig på skärtorsdagen. Ovan är ett gäng bilder som nog sammanfattar det dryga dygnet vi tillbringade i skärgården – promenader, havsluft, god mat, utomhusfika utan jacka och framför allt: miljöombyte!

Inte helt fel att komma hem från en minisemester och fortfarande ha fyra dagar ledigt, heller…!

Påsken har varit lugn och skön. Promenader, god mat, läsning och annat som lediga dagar alltid borde vara fyllda av.

En bra sak med att ha fixat med en massa mat igår är att vi nu kan äta rester och chilla. Det är aldrig fel!

Veckan som gått – #51, 2020

Det blev ett litet oplanerat blogguppehåll denna veckan – jag har jobbat som en tok med diverse (roliga!) saker och inte velat sitta vid skärmen på fritiden, i korta drag. Men jag har hunnit läsa bra saker och äta goda saker och pyssla lite också, så vi tar ett veckan som gick-inlägg, för det var längesen sist!

Hittade kära Thereses bok på Högsbo bibliotek och blev starstruck! (Ja, jag går till biblioteket. In – till återlämningsmaskinen – till reservationshyllan – en snabb sväng runt nyheterna – till utlåningsmaskinen – ut igen. Träffar inte en människa och det höjer mitt välmående.) Frågan är varför jag inte plockade med mig Sofia Henrikssons bok? Måste ha varit förvirrad då jag precis innan influensavaccinerats 😉

Kanelcolan är mycket svårare att hitta i år så man får ta chansen när den ges!

Fick för mig att vi skulle äta julmat i tisdags. Observera att allt var färdiglagat inklusive Jansson – förutom grönkålen som jag gjorde lite snabbt av djupfryst. Så får man göra!

Chefen skickade hem trisslotter till oss allihop och i onsdags hade vi gemensamt Teams-skrap. Jag och chefen vann 60:- var, så vi får slå runt allihop när Corona är över 😉

Idag är det någon form av DAGSLJUS för första gången på evigheter. Firar med kanel och kardemumma i kaffet ❤

Smakebit på søndag, 13 december 2020 – Handens rörelser av Felicia Stenroth

Det är lätt att bli lite dagvill i pandemitider och det slog mig först nu att det är ju Smakebit-dags! Tredje advent är det också, och Lucia, och det är grått och blött i Göteborg idag också. Det verkar vara standard för tillfället – hoppas att det snart blir lite klart och kallt istället.

Veckans Smakebit kommer ur Felicia Stenroths Handens rörelser, som jag plockat upp idag och därför är Smakebiten från första sidan. Det är en roman om ”fattigdom, solidaritet och skönhet” och jag ser verkligen fram emot att fortsätta.

”Sängen är ett skepp där de ligger tillsammans under alla duntäcken. De har dragit in den i samma rum som kakelugnen så att de ska hålla värmen. Ida minns inte vilket år det är. Hon minns att Sofia går till jobbet om morgonen men inte om hon själv går till skolan. Alla duntäcken, gula lakan, vita påslakan, och andetag under täcket när Ida inte stoppar in mer ved i kakelugnen. Varm luft som möts av den kalla. Det finns en termometer som säger tolv grader tidigt på morgonen. Sofia tänder innan Ida vaknar och sedan håller de tillsammans liv i brasan hela dagen. På kvällen är kaklet längst upp så varmt att Ida måste pressa händerna mot plattorna och sedan hastigt dra bort dem. Dra bort, pressa mot, dra bort. Handflatorna blir alldeles röda. Ida minns inte hur länge sedan det var hon prova lampknappen. Det finns en brunn ute på gården, de har hissat upp vatten därifrån så att det går att spola på toaletten.”

Ur Handens rörelser av Felicia Stenroth, Norstedts: 2020

Annars har jag ägnat mig åt att baka saffransbiscotti idag och om ett par timmar är det dags för digital bokcirkel om Dagen efter vilket ska bli väldigt trevligt.

Fortsatt härlig söndag önskar jag dig – fler Smakebitar finns denna vecka att läsa hos Flukten fra virkeligheten!

Just nu – december 2020

December månads Just nu-inlägg hittade jag först hos Fanny på Litteraturkvalster och Småtankar! De månatliga rubrikerna lyder som vanligt:

Just nu läser jag: Blonde av Joyce Carol Oates, som är något av ett evighetsprojekt. Den får ta den tid den tar! På kvällarna läser jag The QI Book of General Ignorance där jag lär mig saker såsom att Henry VIII i lagens mening bara hade två fruar, att tvestjärtshanar har en extra penis ifall den primära skulle brytas av när den vänslas med en tvestjärtshona och att Jorden egentligen har minst sju månar (även om inte astronomerna riktigt håller med). Så började jag så smått på Pretending av Holly Bourne idag, och ska börja på andra boken om Stephens & Mephisto av Elly Griffiths, Smoke and mirrors, någon gång under helgen.

Just nu tittar jag på The Crown, SVT:s julkalender, Alla mot alla och säkert lite annat också. Mitt guilty pleasure och avkopplingsprogram Paradise Hotel har final på onsdag och det ska bli rätt skönt att slippa bry sig om det där längre 😉 Och På Spåret, givetvis!

Just nu lyssnar jag på mer musik än jag gjort de senaste två åren, typ. Alltså, den senaste veckan har jag nog lyssnat på mer än 2019 och 2020 tillsammans. Det blir mycket Belle & Sebastian, Monica Zetterlund, The Libertines, Weezer och lite andra gamla favoriter, men jag måste verkligen lära mig att lyssna på ny musik också. Och Flashback Forevers julkalender, givetvis!

Just nu längtar jag efter julledighet och att få ligga i soffan och läsa en hel dag om andan faller på. I det lite kortare perspektivet längtar jag efter fish tacos med mangosalsa och pico de gallo inom en halvtimme!

Fler före detta Kulturkollare som skriver idag är Helena på Fiktiviteter, Linda på Enligt O, Anna på Och dagarna går, Ulrica på Västmanländskan och Carolina på Carolina läser!

Två dygn på Getterön

Det var verkligen en snilleblixt att boka ett par nätter på Strandgården på Getterön, för vilket väder vi fick och så mycket vi har fått bada!


Innan avfärd blev det födelsedagstårta då jag nu uppnått den mogna (?) åldern av 38 år. Som traditionen bjuder pyntades tårtan av Paul McCartney med flagga i hand. Förra året ramlade han med ansiktet före ner i ett scone, men i år höll han sig stående.

Varmt, varmt, varmt. Det var 31 grader i skuggan i måndags när vi åkte. Men en frusen halvlitersflaska vatten i urringningen och en minusgradig cappuccino hjälpte då sannerligen.

Installerade oss i vår mycket trivsamma (men extremt lyhörda) lilla lägenhet. Det är ovant att bo på bottenplan och det är särskilt ovant när det står blandade gubbar utanför sovrumsfönstret och pratar motorcyklar! Men lite pittoreskt i alla fall. Hittade en liten stig genom skogen och var därmed i 4:e vik (otroligt oinspirerade namn på vikarna på den här halvön) på ett litet kick. Underbart! Klart, varmt i vattnet och inte en manet i sikte. Dock krabbor, stora exemplar långt inne vid stränderna – lite ovant!

Det fanns tankar på att gå ut och äta på kvällen, men nästan allt var stängt en måndagskväll så vi köpte lite gott bröd och ostar och kallskuret på Tempo istället och skålade födelsedag i Herrljunga päroncider och Ramlösa Fläder/Lime. Kvällsdoppet i 5:e Vik gick inte av för hackor – ett ljuvligt avslut på en fantastiskt fin födelsedag!

I tisdags tillbringades förmiddagen åter igen i 4:e Vik, som blev favoriten. Sol! Bad! Läsning! Mer bad! Det var uppåt trettio grader varmt, så vi undvek solen när den stod som högst och höll oss inomhus några timmar men knatade givetvis iväg igen för eftermiddags/kvällsdopp. Till middag hämtade vi en pizza, mycket gott med färska räkor och färsk svamp.

Det hade spåtts åska och oväder igår morse, men när jag vaknade var det lagom varmt och åtminstone lite soligt, så nog passade vi på att ta ett sista dopp ändå. Det mullrade lite över land, men den nådde inte ut så vi fick plaska en bra stund i lugn och ro. Skönt!

Jag hade tvättat håret och allt inför restaurangbesök och återresa till Göteborg men såg ut som en rufsfia lagom tills vi slog oss ner på Getteröns fisk & rökeri där vi åt en gudomlig makrilltallrik. Såååå gott, ni måste gå dit om ni får chansen.


Lagom till att det var dags att åka hemåt kom regnet. Tyvärr (ja, jag säger tyvärr för jag längtar verkligen efter lite regn och svalare luft) var det kortvarigt!

Ett par fantastiska dygn, alltså! Jag kommer gärna tillbaka till Getterön.

Min plats på jorden – Koster av Petter Alexis Askergren med Kristian Brandström

Mamma och jag lyssnade på denna ljudbok en kylig och regnig eftermiddag i Hunnebo med varsin stickning i knät. Utmärkta förutsättningar för en kort och lättsam ljudbok, alltså. Jag gillar Petter, även om hans musik kanske inte riktigt är min grej, och jag gillar särskilt hans alkoholfria bubbel P.lex Pure, som serverades på vårt bröllop.

Detta är Petters kärleksförklaring till Kosteröarna och Bohuslän, en fristad från kändisskapet och rapscenen i Stockholm, varvat med mat och konst och minnen. Kristian Brandström är Petters äldste vän, och är kocken som står för recept och vintips. Det är lagom underhållande, lättsmält och hjärtligt.

Tydligen innehåller den fysiska boken otroliga foton, och det går man förstås miste om när man lyssnar på ljudboken, så jag får nog passa på att bläddra i den på biblioteket en dag. Inget är ju så vackert som västkusten!

Kris, kalas och kolhydrater av Annina Rabe och Anna Hellsten

Jag är mycket förtjust i kok- och matböcker – det är egentligen det enda jag samlar på, förutom böcker i allmänhet då men det är mer något som bara händer. Många av mina kokböcker är loppisfynd, roliga gamla femtiotalsböcker med husmorstips, vackert illustrerade pastaböcker, vid sidan av Nigel Slater, Jamie Oliver och deras kollegor.

Men mina absoluta favoriter är matböcker snarare än kokböcker. Nigella Lawsons How to eat, Lotta Lundgrens Tio lektioner i matlagning och Malin Haawinds Ät din jävel är alla fantastiska, för även om de innehåller recept och instruktioner så innehåller de framför allt fina texter runt omkring. Bilder och sådant är inte så viktigt (även om jag gillar bilder i rena kokböcker, då jag sällan följer ett recept om jag inte bakar men gärna tar inspiration från färger och komposition) – texterna talar för sig själv. Även Nigel Slaters matmemoar Toast faller delvis i denna kategori.

Och nu har jag en ny favorit att lägga till denna hög – för Kris, kalas och kolhydrater är helt enkelt magnifik. Annina Rabe och Anna Hellsten berättar om livet och alla dess toppar och dalar, där matlagning och ätande ju alltid spelar en viss roll. Här finns vackra minnen bredvid djupaste sorg, berättelser om matlagning som gått rätt och matlagning som gått fel, oväntad matkärlek och tips när ”kassan är skral”, som en kategori i min (mammas, från början) Mästerkocken-låda heter. Och det är så BRA och så varmt och innerligt och trösterikt och roligt.

Jag lyssnade på ljudboken, där Rabe och Hellsten läser växelvis, och det funkar alldeles utmärkt – för recepten finns nämligen som separat PDF som man kan be förlaget om. Jag har fått min, men jag har faktiskt inte läst igenom den ännu – det sparar jag till en ostörd stund. Jag har tjuvtittat, dock, och är trygg i vetskapen om att även recepten kommer att vara skrivna på ett sätt jag gillar.

Sambalpasta (och kalla den för Guds skull inte arrabbiata eller aglio, olio e peperoncino – i alla fall inte
om det är en italienare närvarande).

Ur Kris, kalas och kolhydrater av Annina Rabe och Anna Hellsten, Bonnier Fakta: 2020

Jag vill mena att detta är en väldigt intressant bok oavsett om du delar mitt intresse för matlagning och kok- och matböcker eller inte. Jag skrattade och grät och antecknade och inspirerades och hoppas och tror att detta blir en modern matboksklassiker. Magnifikt bra.