Etikett: Barn och ungdom

Paola Persson Peroni – Allas vän och Skrattar sist av Emi Gunér och Maja Säfström

Paola Persson Peroni susade förbi i mitt instagramflöde häromveckan, jag önskade mig något lättläst och mysigt och hittade e-böckerna på biblioteket, så plöjde dessa första två inom ett par dagar. (Bok tre har också kommit ut, och heter Älskar kanske.)

Jag hade kanske inte räknat med att målgruppen var såpass låg i ålder som 6-9 år, men äsch, vad är väl trettio år hit eller dit? Dessutom tycker jag att det är så härligt med alla fina och bra barnböcker som finns numera. Det känns inte som om det kom ut så mycket nytt i den genren när jag var i den åldern, det blev mycket Astrid Lindgren och sjuttiotalsböcker. Nu finns det en uppsjö, och jag hoppas att vår lilla tjej visar sig vara lika förtjust i att läsa som hennes föräldrar och storasyster är för oj, vad roligt vi ska ha!

Böckerna om Paola Persson Peroni handlar mycket om kompisrelationer och mycket om familj. Texterna är finurliga och roliga och Maja Säfströms illustrationer perfekta komplement. Mycket trevlig läsning.

Allas vän finns att köpa här, och Skrattar sist finns här.

Vera Svansons dagbok för vloggstjärnor och lifehackberoende (Vera Svanson, #2) av Moa de Bruin

I höstas kom första boken om Vera Svanson – Vera Svansons dagbok för tacoälskare och halloweenfantaster och det var ju en ljuvlig överraskning att bok nummer två följde så snart! Jag har följt Moa de Bruin, a.k.a Spiderchick i bloggvärlden i närmare femton år, och det var ju inte direkt någon chock att böckerna om Vera är vansinnigt roliga – och Clara Henrys inläsning är verkligen pricken över i.

I Veras universum är mycket sig likt. Storebrorsan Svante kämpar fortfarande för att få fler prenumeranter till sin Youtube-kanal med diverse challenges. Lillasyrran Olivia är allmänt jobbig och på väg att bli Sveriges yngsta mormor då katten Lovis ska få ungar. Mamma har plötsligt blivit extremt intresserad av yoga, och pappa försöker renovera köket, med väldigt dåligt resultat. Moster Bibban bor kvar i huset bredvid men har lagt sin nästan-polis-karriär på hyllan och ska nu bli kalsonggrossist istället.

Som om det inte vore nog med allmänt kaos hemma så är det problem i skolan också. Någon har klottrat något om rektorn på väggen i aulan, och nu hotar rektorn med att riva hela aulan och lägga ner dramagruppen. Men det får ju inte hända! Det är i dramagruppen som Vera får leva ut och glänsa – och där går ju även Hugo, med de leende guldbruna ögonen…

Det är väldigt roligt från start till slut. Alla karaktärer har något som gör dem till något alldeles extra – såsom att bästisen heter Lise Berg, och att en yogaguru har något alldeles särskilt i sin väska. Fartfyllt och stilsäkert som ger massvis av mersmak. Om ändå så här roliga böcker fanns när jag var 9-12 år! Tur att det går alldeles utmärkt att läsa även i 38½-årsåldern.

Boken finns att köpa t.ex här!

Du är min Bobby Jean av Yrsa Walldén

Hedda har just fyllt nitton år och just tagit studenten. Det var meningen att hon skulle åka på roadtrip i USA tillsammans med sin bästa kompis, men samtidigt som allt som leder in i vuxenlivet händer så dör hennes mamma i cancer. Hon lämnar begravningskaffet, sätter sig i mammans gamla bil som hon fick i nittonårspresent, och bara kör. Hon tänker sig att hon ska åka till Världens ände, men den i Trosa och den i Ystad känns för nära. Men i Norge finns Verdens ende och dit styr hon kosan, med startpunkt Malmö.

Hon har Bruce Springsteen – mammans favorit – på stereon och som fantasisällskap i passagerarsätet. Telefonen stänger hon av, hon orkar ändå inte prata med någon. Det blir mycket tid att tänka, ensam i en bil – men på vägen träffar hon Kajsa, som också är på flykt men från Köpenhamn där hon gjort något hon inte borde. Hon ska till en festival i Dalarna, men får åka med Hedda uppåt landet en bit åtminstone.

Det blir en roadtrip ändå, om än inte som tänkt. En ganska underhållande sådan, men lite destruktivt på ett jobbigt sätt. En del av boken utspelar sig på en camping strax söder om Göteborg – jag inbillar mig förstås att det är den i Askimsviken – och Walldéns beskrivning av tältlivet får det att krypa i hela min anti-camping-kropp. Särskilt känslan av att att vakna i gassande värme… hu. Mycket bra.

Sedan är jag inte överförtjust i Heddas sorgehantering, som är destruktiv och full av alkohol. Det är säkert trovärdigt, men det gör att jag inte kommer Hedda nära eller inpå djupet. Jag har svårt att få sympatier för henne trots att hon är mitt i sorgen eftersom hon hanterar allt så himla dumt. Men det finns ett väldigt roligt skeende när Kajsa och Hedda olovligen tar nattvarden i en kyrka utmed vägen – jättekul.

Helt okej underhållning, som lämnar mig något oberörd förutom vissa kortare partier eftersom jag inte kan komma inpå Hedda alls. De jobbiga känslorna blir inte bearbetade och det flyter därmed lite ovanpå.

Boken finns att köpa t.ex här.

Andra böcker jag läst av Yrsa Walldén är Allt jag inte sa och Flickvänsmaterial.

Min storslagna död (Skärblackatrilogin, #2) av Jenny Jägerfeld

Första boken om Sigge och den brokiga familjen som bor på The Royal Grand Golden Hotel i Skärblacka var en självklar femma för mig – och Min storslagna död, uppföljaren, är faktiskt ännu bättre. Jägerfeld är en mästare på att formulera sig, med kilovis med humor mitt i vemod och osäkerhet. Så himla fint.

Sigge är inte van vid att ha kompisar, efter att ha blivit mobbad i sin gamla skola – så när de coola tvillingarna Sixten och Karl-Johan plötsligt vill bli kompisar med honom och ha honom med i sitt hip hop crew 6 1 Mushroom vet Sigge inte vilket ben han ska stå på. Mest vill han ju vara med Juno, som han blev vän med i första boken, men det är svårt att säga nej till tvillingarna och svårt att veta var man ska göra av sin lojalitet. Crewet ska vara med på skolans julshow och Sigge är livrädd för vad som ska hända – för tvillingarna har ingen lust att repa eller jobba på texter. Hur ska detta gå?

Det roligaste är ändå livet hemma på hotellet, med mormor Charlotte, mamma och de två småsystrarna som är diametralt olika underbara personligheter – och Krille Maräng, förstås. Under vissa stycken, när jag lyssnade i kollektivtrafiken, var jag ganska glad åt att ha munskydd på för det är så roligt att det är inte klokt – när ena småsystern tar med en uppstoppad pingvin till förskolan till exempel, eller när den andra systern som alltid pratar med STORA BOKSTÄVER beslutar sig för att det är dags att Jesus faktiskt får vara huvudperson i julspelet. Det är ju han som fyller år!

I Skärblackavärlden får alla vara precis som de vill – så länge de är snälla. Det är som en utopi, faktiskt. Inga moralpredikningar och inget som känns för tillrättalagt. Det är ljuvlig läsning med ett underbart slut och jag längtar redan efter tredje boken.

Jag lyssnade på boken i inläsning av författaren själv, vilket blev fantastiskt bra. Somliga repliker uttalas på rejäl Norrköpingsdialekt och då författaren faktiskt är från Skärblacka känns det genuint och som ett extra lager humor.

Boken finns att köpa t.ex här.

Rasmus, Pontus och Toker av Astrid Lindgren

Det känns som om Rasmus, Pontus och Toker är en av de största doldisarna i Astrid Lindgrens utgivning, men jag har alltid älskat den. När jag var liten var biblioteket i Hunnebo väldigt litet och inte så väl påfyllt – och hade öppet kanske sex timmar i veckan. Detta var en av få böcker som intresserade mig, så det blev ju att jag lånade den varje sommar. Tillsammans med Pigge Lunk av Gösta Knutsson och några andra titlar som flyr mitt minne just nu.

Målgruppen här är mer i stil med den som läser Kalle Blomkvist än den som läser Pippi och Emil, så att säga. Yngre ungdom, kanske man skulle kalla det idag. Det är lite humor och trevligt familjegnabb och lite – ganska mycket, faktiskt – spänning. Jag upptäckte när jag läste att jag kunde vissa bitar utantill, så den har uppenbarligen fastnat även om det var tjugofem år sedan sist.

Rasmus och Pontus är såta vänner och kompanjoner i AB Förenade Skrot. Skrothandel är betydligt mer intressant än skolan, och just nu har de även, under namnet Räddningskåren för Kärlekens Offer det viktiga uppdraget att skydda Rasmus storasyster Patricia från Västanviks störste player, Joakim von Rencken, som avverkar flickor i rasande takt och när han är färdig med dem klistrar han in deras foton i en realisationskatalog. Så fräckt!

Toker är Rasmus högt älskade släthåriga tax, och utöver Patricia finns pappa polisen och den väldigt roliga modern i familjen. Det är nu dags för karneval i stan, på dagtid går familjer dit tillsammans men på kvällarna är det på Lusknäckarmalmen som det händer. Här händer det grejer, såsom svärdslukning. Rasmus och Pontus lyckas bli indragna i en ganska allvarlig situation med just en svärdslukare och det blir en riktigt rafflande historia. Supermysig läsning, men definitivt med nerv!

Den fina nyutgåvan från 2004 finns att köpa här.

Mästerdetektiven Blomkvist x 3 av Astrid Lindgren

I julas såg jag av en allmän slump och/eller tristess filmen baserad på Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt från 1996, med Claes Malmberg som konstapel Björk, Leif Andrée som Eva-Lottas pappa och Ulla Skoog som Sixtens moster Ada. Bland andra! Det var en mysig film, då den är en sorts fusion mellan femtiotal och nittiotal – vissa bilar har gamla registreringsskyltar och barnens kläder talar för femtiotal, medan det vajar EU-flaggor över Lillköping och det finns både mountainbikes och moderna telefoner. Kul grej!

Hur som helst så mindes jag förstås min barndoms fascination vid Kalle Blomkvist-böckerna, som jag nog faktiskt tycker är de bästa Astrid Lindgren skrev (tillsammans med Rasmus, Pontus och Toker, som jag ska läsa i dagarna). Det är läskigt på riktigt, med mord och lik och hot och arsenik (vilket rim va), kidnappningar och reverser och procentare och allt möjligt farligt – det känns på något vis modernt med tanke på att första boken kom ut sent fyrtiotal. Nog för att det säkert fanns dramatiska berättelser i B. Wahlströms Pojkböcker med gröna ryggar också, men det vet jag väldigt lite om.

Blomkvistböckerna är dessutom väldigt roliga. Formuleringarna är knivskarpa, ungdomarna är alldeles lagom tykna och jag får en chans och anledning att slipa lite på mitt rövarspråk. Böckerna kom ut på nytt i vackra utgåvor på Rabén och Sjögren 2003 och i Kalle Blomkvist och Rasmus är det Kerstin Thorvall som har illustrerat. Extra kul!

Böckerna – Mästerdetektiven Blomkvist, Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt och Kalle Blomkvist och Rasmus finns att köpa på respektive länk.

The secret garden av Frances Hodgson Burnett

Man tycker väl sällan att januari går för fort, men i år kom jag på först den 31:e att jag behövde läsa något för #färggladahyllvärmare2021. Enda chansen att hinna klart den dagen hade varit att läsa Vild iris av Louise Glück, men det kan jag inte på något vis kalla en hyllvärmare – men Den hemliga trädgården har flyttat med mig till olika ställen sedan 2003, så den kvalificerade sig även om jag inte läst klart förrän ett par dagar in i februari.

Nåväl! Det är kul att äntligen ha läst denna, som känns som en sådan där barnklassiker som vuxna ändå kan uppskatta. Dessutom är den helt underbart illustrerad av Robert Ingpen. Titta bara!

Boken handlar om lilla Mary, som växer upp i Indien men blir hastigt föräldralös då koleran kommer och tar död på ungefär alla i hennes närhet över en natt. Själv låg hon på sitt rum och var totalt bortglömd, och sådan verkar hela hennes barndom ha varit. Hennes närmsta relation har varit till barnsköterskan, och hon var ju en betjänt. Det är med den bortskämda attityden som Mary skickas till England för att bo hos sin mystiske farbror – hon är sjuklig och allmänt odräglig, men mjuknar upp efter ett tag när hon blir vän med husjungfrun Martha som berättar om sin lillebror Dickon, som är vän med alla djur på heden och kan allt om alla växter.

Hon börjar även prata med den buttre trädgårdsmästaren Weatherstaff, och får reda på att det finns en hemlig trädgård på egendomen som tillhörde morbroderns unga vackra fru som dog tio år senare. Sedan dess har ingen fått lov att bevista trädgården. Nyckeln är nergrävd och så är det med det.

Mary börjar förstås leta efter nyckeln, och leds dit av en oväntad bekantskap – en rödhake. Hon hittar även morbroderns son som ligger undangömd i ett rum i det stora huset, där alla tror att han ligger för att han är sjuklig och aldrig kommer att bli vuxen – men det visar sig snarare att han är sjuklig för att han legat därinne hela livet. De två och Dickon skapar sig ett projekt och såklart slutar allt extremt lyckligt.

Det är ju en Bildungsroman deluxe, med otrolig karaktärsutveckling. Hade den kommit ut idag hade den nog känns smått pekoral, men eftersom den är över hundra år gammal så köper jag det mesta. Gulligt och välskrivet – jag förstår varför den filmatiserats om och om igen.

Just denna utgåvan med de vackra illustrationerna finns i en app nära dig (läs på telefonen eller surfplatta för att få de vackra färgerna!) eller att köpa här.

Stardust av Neil Gaiman

Till vår utmaningslista bestämde vi oss för att ha varsin punkt som är en stor utmaning att ta sig an. För min del blev det fantastisk à la monster och drakar, som verkligen inte är min starka sida. Jag har tipsats om Stardust tidigare när övernaturligt och liknande dykt upp på bokbingon och sådant, men det har inte blivit av att jag läst den.

Förrän nu! Och det är jag väldigt glad för. Neil Gaiman läser själv in boken (jag lyssnade delvis och läste delvis) och det är helt underbart att lyssna på hans röst. Som sammet för öronen. Inlevelsefullt utan att vara för teatraliskt.

Det är en saga, rätt och slätt, där den unge mannen Tristram i den lilla staden Wall blir kär i den vackra Victoria. Han erbjuder henne vad som helst om hon vill kyssa honom (eller allra helst gifta sig med honom) och hon önskar sig en fallen stjärna som de ser på natthimlen.

Tristram lämnar Wall och dess murar för att ge sig ut på jakt efter den fallna stjärnan, men det är förstås lättare sagt än gjort – och han är heller inte ensam om att leta efter den.

En otroligt fin, lagom spännande och väldigt rolig berättelse. Gaimans humor är svårslagen. Så mysig läsning.

Boken finns att köpa här.

Inte som du av Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall

Jag har varit lite dålig på att läsa ungdomsböcker på sistone – det finns ett sådant härligt utbud i alla möjliga genrer just nu, och det är svårt att välja. Men det är många som hyllat Inte som du, så det var klart att jag ville läsa den också. Jag hade ingen aning om vad jag skulle vänta mig, men blev verkligen positivt överraskad när jag insåg att detta är något helt nytt och fräscht (även om man kan känna igen drag från Egalias döttrar).

Upplägget är ganska vanligt – det handlar om gymnasieungdomar, fest, popularitet och fritidsintressen. Det som är spännande är att rollerna är ombytta – det är matriarkalt, tjejerna har makten och killarna blir nedtryckta. Det är förstås inte bra det heller, men det blir betydligt mer intressant än det klassiska.

Vincent och Ester turas om att berätta, i varsitt kapitel i taget. Kapitlen är korta och rappa och man vet verkligen inte vad man ska förvänta sig härnäst, så det blir en alldeles utmärkt sträckläsningsbok. Ester är populärast i skolan, kapten i konståkningslaget och med ett stort och starkt tjejgäng omkring sig. Vincent är ganska vanlig, pluggar mycket och spelar hockey på fritiden.

I detta samhället är det konståkningslaget som får alla de bra tiderna i ishallen – killarna får nöja sig med tidiga helgmorgnar. Tjejerna har övertaget och prioriteras – men det betyder också att somliga utnyttjar killarna. Vincent blir på en fest indragen i ett rum av Esters kompis Amanda, och trots att han inte litar på henne kan han inte säga nej. Inom kort sprids en nakenbild på honom över hela skolan.

När Esters och Vincents vägar korsas oväntat i ishallen förändras allt. De börjar ifrågasätta sina egna liv men också samhället som de lever i.

En otroligt fin ungdomsbok, med universella teman men en intressant infallsvinkel. Mycket känner man igen även om makten har skiftat, och ibland kan jag tycka att det är jättejobbigt med ungdomsböcker där varken dialog eller handling känns äkta. Så är det inte här, som Feministbiblioteket skriver krävs inga skämskuddar och det är ju alltid befriande. Hoppas att många (särskilt unga) läser denna och får en chans att tänka tvärtom.

Andra som skrivit om boken är Carolina läser, enligt O, Prickiga Paula och Barnboksbloggen. Boken finns att köpa t.ex här.

The weight of water av Sarah Crossan

Sarah Crossan är, i mitt tycke, som allra bäst när hon skriver prosalyrik. The weight of water är ett starkt bevis på min övertygelse, och det känns skönt att återvända till genren efter att ha läst ett par av hennes romaner på prosa på sistone (Breathe och Apple and Rain).

13-åriga Kasienka och hennes mamma lämnar Gdansk för Coventry, efter att Kasienkas pappa lämnat familjen med en lapp där han meddelar att han rest till England. De hyr ett rum med kokskåp där de måste dela säng, Kasienka börjar skolan där hon genast blir omdöpt till Cassie och mobbad av de coola tjejerna. Det är ett ensamt liv. På kvällarna ger sig hennes mamma ut för att leta efter pappan. Någonstans måste han ju finnas.

Kasienka har alltid varit en duktig simmare, och det är i simhallen hon hittar sin plats även i Coventry. Vattnet är universellt, och där passar hon in och vet hur hon ska röra sig.

“When I am in the water

My body moves like a wave:

There is a violence to it

And a beauty.”

Ur The weight of water av Sarah Crossan, Bloomsbury: 2012

I simhallen finns även William, som är ett par år äldre och blir en viktig person för Kasienka. Och hemma finns grannen, som också är invandrare men från ett afrikanskt land (jag minns varken landet eller hans namn nu), och Kasienka hittar äntligen en vuxen hon kan prata med och som kan hjälpa henne att hitta strategier. Och sin pappa.

Finstämt och innerligt om att komma som ny till ett land, en stad, en skola, och ensamheten och främlingskapet man kan uppleva – särskilt som tonåring, då det inte är helt lätt att hitta fotfästet ens i en bekant miljö. Mycket bra.