
Det är första advent och det ligger faktiskt snö på marken i Göteborg. Jag blev förvånad när jag klev upp tidigt imorse och såg att den lagt sig, det känns som om det händer väldigt sällan. Men nog är det mysigt och – nu ska jag bara klyschig – det lyser ju faktiskt upp lite grann. Snö tillsammans med adventsljusstakar och stjärnor är himla stämningsfullt.
Jag läser enormt långsamt för tillfället – en bebis som är mitt inne i sitt första utvecklingssprång och bara vill äta, skrika och ligga nära nära på kvällarna och effekten av detta – en mycket trött mamma som somnar ifrån det mesta när chansen ges. Men det är mestadels alldeles fantastiskt, såklart ❤ ❤ ❤



Men jag läser så gott jag kan, just nu en ungdomsbok med väldigt intressant premiss. I Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman vet alla det exakta datumet de kommer att dö, och vad det sista de kommer att se i livet är. Man kan inte lura döden t.ex genom självmord – tror man i alla fall. My är sjutton år och har ett år kvar att leva när boken tar sin början. Här har vi hunnit lite längre fram.


227 dagar kvar
Märtha kommer emot mig på skolgården. Jag låser upp mobilen, bläddrar bland apparna, låser den igen, stirrar på bakgrundsbilden. Märtha och jag, vi ler, jag stirrar anklagande tillbaka. På bilden sitter vi på en stenmur och håller i varsin glasstrut. Märthas hand i mitt hår. Jag har strössel på näsan och blundar för att inte få solen i ögonen. Bilden är från i somras, från den där varmaste veckan i juli då solen och himlen och havet gjorde det lättare att låtsas att vinden hade tagit alla våra problem.
Ur Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman, Vox by Opal, 2021
Upplägget väcker onekligen tankar. Det är svårt att inte tänka på Slutet av Mats Strandberg vad nedräkningen, och den alltför tidiga döden anbefaller, men här har alla olika dödsdatum och det är ingen naturkatastrof som väntar. Hittills är den i alla fall lika bra!
Jag önskar er alla en fin och skön första advent. Här blir det lite glögg och saffransbulle lite senare idag. Kanske även en promenad för att visa lillan den första snön!
Fler Smakebitar finns att läsa hos Astrid Terese!