Veckans kulturfråga v. 39

Veckans kulturfråga hos enligt O lyder:

Vilka kulturella händelser ser du fram emot i höst?

Jag missade Bokmässan helt och hållet då jag blev sjuk – troligtvis Covid, inser jag nu i retrospekt. Började känna av det på onsdagen och nu är det onsdag igen och jag är fortfarande inte frisk. Åkte in till jobbet igår på förmiddagen men fick erkänna mig besegrad vid lunch och åka hem igen. Suck!

Nåväl – hösten är här, det ösregnar och från mitt lilla ”arbetsrum” ser jag skogen som blir vackrare och vackrare för varje dag. Hösten är inte allas favorit, men den är definitivt en av mina. Åtminstone en av tre favoriter 😉

Imorgon släpps Picture you dead av Peter James, bok nummer 18 i serien om Roy Grace. Jag förbeställde den till Kindle för ett bra tag sedan, så den kommer att ramla in under morgondagen vilket jag längtar efter.

Igår fick jag hem Marcus Berggrens debut, En bra plats i skallen, från biblioteket. Är väldigt pepp på att läsa den också!

Hoppas att andra Downton Abbey-filmen blir tillgänglig att hyra snart. Jag plöjde hela serien under senvåren, när min bebis äntligen gick med på att sova utan att jag låg bredvid från 18:00. Det blev mycket Downton och mycket stickning!

Suede släppte nytt album för knappt två veckor sedan, men jag har ännu bara hört singeln She still leads me on som kom i maj. Får se till att lyssna igenom det!

I oktober är det tema Australien på Kaffe & Kultur, och jag har passat på att beställa hem några böcker av samtida författare (som inte är Liane Moriarty). Det blir skoj att gräva ner sig lite i Australiens kultur, jag har bott ihop med många i kollektiv och vet lite grann om såväl Aussie rules-fotboll som Chicken parm, men det finns förstås mycket mer att roa sig med.

Veckans kulturfråga v.37 – Politik i kulturen

Veckans kulturfråga hos enligt O lyder:

Vilka kulturella verk med politisk koppling uppskattar du?

Åh, jag är så hjärtinnerligt trött på politiken men det har jag ju ingenting för, eftersom det inte lär bli stopp på det på ett bra tag ännu. I skrivandes stund pratas det om Annie Lööfs avgång och Magdalena Anderssons ansökan om entledigande och det är så tråkigt, så tråkigt.

Men nu var det inte gnäll jag skulle ägna mig åt!

En politisk musiker som jag gillar är Billy Bragg. Låtar som till exempel There is power in a union, Which side are you on? och To have and to have not har tydliga politiska budskap – om vikten av facklig organisation, socialism, rättvisa och solidaritet. Det uppskattar jag mycket.

Sarah Vaughan har skrivit ett par politiska spänningsromaner som jag verkligen gillar, såsom Efter skandalen och nu senast Hennes rykte. Hon har själv arbetat som politisk reporter och det märks.

Jag vill även nämna satirprogrammet Tankesmedjan i P3, som inte skräder orden kring politik och politiker. Ser verkligen fram emot att lyssna på veckans avhandling kring valet och dess efterskalv! Även ”dockshowen” Herr Talman i SVT är väldigt, väldigt roligt.

Lunch With The Wild Frontiers: A History of Britpop and Excess in 13½ Chapters av Phill Savidge

Som kanske märks har jag läst en del om britpop på sistone. När jag hade läst Here they come with their makeup on fick jag tips om att Lunch with the wild frontiers är bättre. Jag visste inte att Phill Savidge strax efter att denna bok kom ut gjorde en könskorrigering och numera heter Jane Savidge – böckerna kommer alltså från samma penna.

De behandlar delvis samma saker – men denna är såklart betydligt bredare än en bok som främst handlar om ett och samma ämne.

Savidge blev PR-person av en slump. Som så många andra var det slitigt i början men när karriären väl tog fart blev det något magnifikt. Detta är berättelsen från stormens öga – om hur britpopen tog fart, och vad som hände sedan. Det är jättespännande att läsa en berättelse som inte är skriven av någon som var med i ett band, men som ändå befann sig precis mitt i smeten. Det är fullt med anekdoter och helt galna berättelser om stjärnor som försover sig, som vägrar le, som ringer efter drogleveranser mitt i natten och som är stora nog att få precis som de vill.

Det är dessutom väldigt, väldigt roligt. Savidge skriver enormt lättläst och underhållande, och jag har inget emot att en så stor del av boken är personliga betraktelser hellre än bara analyser och siffror. En riktig höjdare för britpop-älskaren – jag blev påmind om en massa band som jag helt och hållet hade glömt bort, och hoppas att jag snart blir lite bättre på att lyssna på musik igen.

Boken kan man köpa här.

Just nu – september 2022

Just nu-utmaningen återkommer första lördagen i varje månad hos några f.d. Kulturkollare. Det är verkligen inte lördag längre, men bättre sent än aldrig… eller hur? Denna månad har jag läst svar och plockat frågorna från Linda, Ulrica, Helena och Anna.

Just nu läser jag You be mother av Meg Mason, Göra sig förtjänt av Alice Dadgostar och 36 frågor om kärlek av Callum Bloodworth.

Just nu tittar jag på Alla mot alla, SKAM och Skilda världar. Vi såg om hela Rederiet när jag var gravid och när Julia var pytte, så nu var det väl dags för ännu en klassiker. Det är mest lite slötittande dock. Imorgon börjar Cyklopernas land igen så det blir kul! Vissa kvällar orkar vi se ett helt Ett fall för Vera eller liknande deckare, det är sensation.

Just nu lyssnar jag på de vanliga poddarna. Eftermiddag i P3, Recensörerna, Flashback Forever, Morgonpasset (inte varje dag men när Linnea Wikblad är med måste jag), Fördomspodden, Skåpet, Litteraturgäris, Kafferepet… Började lyssna på listan Rolling Stones Top 500 på Spotify innan semestern men jag är verkligen usel på att lyssna på musik och har så varit de senaste åren. Det blir lite Arne Alligator och så. (Sveaborg låter ungefär som en gammal Popsiclelåt.)

Just nu längtar jag till Bokmässan såklart. Det var så länge sedan sist och jag ser fram emot att både träffa folk, insupa atmosfär och lyssna till intressanta seminarier förstås. Längtar också till att vädret blir lite mer stabiliserat så att det inte är 8° när jag går till jobbet på morgonen och 20° när jag ska åka hem. Det är väldigt svårt att klä på sig!

Here They Come With Their Make-Up On: Suede, Coming Up . . . And More Tales From Beyond The Wild Frontiers av Jane Savidge

På nyårsafton 1996 sände NRJ (tror jag) en topp 100-lista över årets bästa låtar, eller mest sålda singlar, eller något. Ingen aning, men jag satt redo med kassettband och fingrarna på PLAY och REC för att fånga godbitarna. Plötsligt strömmade Beautiful Ones med Suede ur högtalarna och jag var SÅLD. Och har aldrig slutat vara såld.

Jane Savidge (då Phill Savidge) var PR-ansvarig för Suede då det begav sig och här är hennes berättelse om hur albumet Coming up kom till. De första två albumen (Suede och Dog Man Star) gjorde Suede till Englands älsklingar, men så skar det sig mellan de två frontfigurerna och man trodde att katastrofen var ett faktum. Men så kom Coming up och det var som om de reste sig à la Fågel Fenix ur askan – det är ett otroligt album.

Här är alltså berättelsen om det – men också om hur det var att vara PR-ansvarig för detta halvt förvildade gäng, och om pressen och showbiz och personerna runt omkring. Allt kantat med fräscha intervjuer med bandet, såhär 26 (!!!!) år senare.

Ärligt talat är det lite segt att läsa för den är så enormt ingående på vissa detaljer och full av fotnötter om det ena och det tredje som är mer eller mindre relevant. Men de briljanta bitarna är verkligen fantastiska. Ett gediget arbete som kanske hade mått bra av en sträng redaktör 🙂

Boken kan man köpa här.

Just nu – juli 2022

Den första lördagen i varje månad lägger några av ex-Kulturkollo-arna upp en Just nu-lista. Jag är ett par dagar försenad men det är trevligt att reflektera så jag hänger på ändå. Fler listor finns hos Anna, Ulrica, Helena och Linda.

Just nu läser jag absolut inte så mycket som jag skulle önska, men betydligt mer än jag hade trott. Så det är väl en rimlig ekvation ändå. På min Goodreads Currently Reading återfinns The Summer Place av Jennifer Weiner, The No-Show av Beth O’Leary och Girls burn brighter av Shobha Rao.

Just nu lyssnar jag mest på poddar. Och Sommar i P1, men även den som podd. Favoriten är Eftermiddag i P3, men i semestertider är det inte riktigt detsamma. Flashback Forever, Recensörerna och Fördomspodden är några andra jag gillar.

Just nu tittar jag på Young Royals, ganska precis ett år efter alla andra. Glömde bort att jag tänkte se den förra sommaren men så sommarpratade Edvin Ryding som spelar huvudrollen i fredags och jag blev plötsligt väldigt sugen. Annars ser vi om säsong 3 av Alla mot alla eftersom vår bebis älskar Filip och Fredrik.

Just nu längtar jag efter att gå och lägga mig. Men ur ett lite större perspektiv så semestern förstås, som nu är tretton arbetsdagar bort.

Veckans kulturfråga v. 26 – Sommarprat

Denna veckan frågar enligt O:

Vad skulle ditt sommarprogram handla om? Vilken musik spelar du?

Kanske om att världen är liten, om litteratur, om hur livet kan ändras (både till det positiva och negativa) över en natt, om tillfälligheter och impulsiva beslut som förändrar precis allting.

Musik är enklare eftersom det verkar som om jag bara lyssnar på samma artister hela tiden. Det skulle bli Magnetic Fields, Belle and Sebastian, Amy Winehouse, Beatles, Black Box Recorder (som vi har att tacka åtminstone delvis för att min man skrev till mig på Tinder), The Streets och Beach Boys. Och Dire Straits för pappa, Sultans of swing eller Money for nothing. Och Moonlight Shadow med Mike Oldfield för båda föräldrar. Julia med Marit Bergman och Bara om min älskade väntar från vårt bröllop. Där har jag antagligen fyllt musikkvoten med råge!

Veckans kulturfråga v. 25 – Midsommar

Veckans kulturfråga hos enligt O lyder:

Vilket kulturellt verk om midsommar vill du lyfta fram?

För några år sedan läste jag The all-night sun av Diane Zinna, som handlar om en amerikansk universitetslektor som följer med en student till hemlandet – Sverige, förstås. Och trevligt nog i Olofstorp, i närheten av Göteborg. Resan avslutas med en tripp till Öland för att fira midsommar, och det hela slutar i katastrof. Det är en riktigt bra roman och jag är väldigt förvånad över att den inte snappats upp av ett svenskt förlag.

Röda vita rosen av Mariette Glodeck är en fantastisk roman som jag tydligen läste 2013 – det känns verkligen inte som om det var så länge sedan. Även detta firande spårar ur – det kanske inte är så konstigt att jag föredrar att fira midsommar under väldigt stillsamma omständigheter… 😉

Det känns omöjligt att inte nämna En midsommarnattsdröm av Shakespeare, som jag tycker mycket om. På tal om den kan jag ju slänga in den underbara filmen Döda poeters sällskap där just denna pjäs uppförs.

I Flickorna i parken av Lisa Jewell hålls en stor fest på midsommarafton där en flicka hittas svårt skadad och medvetslös i ett hörn av den stora kommunala trädgården. Ännu en gång – det är säkrast att fira midsommar i stillhet!

För några år sedan tog Spotify fram en lista över de låtar som spelas mest på midsommar. Såhär ser den ut:

  1. ”Sol, vind och vatten” – Ted Gärdestad
  2. ”Sommaren är kort” – Tomas Ledin
  3. ”Sommartider” – Gyllene Tider
  4. ”Ta mig till havet” – Peter Lundblad
  5. ”Vågorna” – Uno Svenningsson
  6. ”Sommarnatt” – Snowstorm
  7. ”En kväll i juni” – Lasse Berghagen
  8. ”Änglamark” – Sven-Bertil Taube
  9. ”Magaluf” – Orup
  10. ”Dina färger var blå” – Tommy Nilsson

Personligen är jag förtjust i Sommarnatt, En kväll i juni och Änglamark men övriga klarar jag mig gärna utan…!

Dansat med lyckan av Édith Piaf

Jag högg denna från ett ställ med biografier på biblioteket för ett tag sedan när övriga familjen babysimmade. Jag har haft en fascination för Édith Piaf i många år, och vetat lite grann om hennes uppväxt och start på karriären men det var kul att fördjupa sig lite grann.

Enligt legenden föddes Piaf på gatan i Belleville, enligt födelseattesten på ett sjukhus. Hennes barndom tillbringades delvis på farmoderns bordell, där flickorna som arbetade där tog hand om henne. En stor del av hennes liv som ung vuxen tillbringades på Paris gator och Piaf försörjde sig också som gatusångerska, tills hon blev upptäckt av en nattklubbsägare. Det finns en ganska dråplig historia om när hon blir inkallad för att göra ett framträdande men inte riktigt har hunnit sticka färdigt tröjan hon ska ha på sig. En tidig pojkvän var hallick, men tog en del av Piafs gage i utbyte mot att inte tvinga henne in i prostitution. Han försökte skjuta henne senare, men misslyckades.

Piafs liv kantades av sorg – bortlämnad av föräldrarna, förlorade sin enda dotter till hjärnhinneinflammation vid två års ålder, hennes livs kärlek (som redan var gift), boxaren Marcel Cerdan, omkom i en flygolycka.

Hon blev mycket populär under kriget i Frankrike och mot slutet av 50-talet slog hon även igenom i USA. 1963 dog hon av levercancer, egentligen på Rivieran men kroppen fraktades till Paris för att hennes beundrare skulle tro att hon dog i hemstaden. Hon ligger begraven på Père Lachaise bredvid sin dotter. (Jag var på Père Lachaise första gången jag var i Paris men lyckades inte hitta en enda intressant grav. Det var innan free roaming – nästa gång gissar jag att jag kan använda gps…)

Underhållande och lättsamt skriven. Inget litterärt mästerverk, men det hade jag inte väntat mig heller. En nätt biografi över en intressant person räcker gott ibland.

Boken kan man köpa här.

Instructions for dancing (Saker man inte vill veta) av Nicola Yoon

Nicola Yoon har tidigare skrivit de strålande ungdomsromanerna Ingenting och allting och Idag är allt. Jag blev glad när jag såg att en ny var på gång – och extra glad när jag såg titeln som bara måste vara tagen från min favoritlåt av The Magnetic Fields, nämligen The book of love. Och javisst, ett utdrag finns med på bokens försättsblad. God smak! David Levithan som är en annan stor favorit har ofta med dem i sina böcker också vilket alltid är trevligt.

Texten i sin helhet är ljuvlig:

The book of love is long and boring
No one can lift the damn thing
It’s full of charts and facts and figures
And instructions for dancing

But I, I love it when you read to me and
You, you can read me anything

The book of love has music in it
In fact, that’s where music comes from
Some of it is just transcendental
Some of it is just really dumb

But I, I love it when you sing to me and
You, you can sing me anything

The book of love is long and boring
And written very long ago
It’s full of flowers and heart shaped boxes
And things we’re all too young to know

But I, I love it when you give me things and
You, you ought to give me wedding rings

Stephin Merritt

Evie tror inte längre på kärleken, efter att hennes pappa lämnat familjen för en annan kvinna. Hon har alltid varit tokig i romance-böcker, men inte ens de gör henne glad längre. En dag, när hon ser ett par kyssa varandra, får hon plötsligt en syn för sina ögon – hon ser hur parets kärlek började och hur den kommer att sluta.

När hon försöker reda ut för sig själv vad det är som ¨pågår hamnar hon av en slump, via ett litet lånebibliotek och en gammal dam, på en dansskola. Hon lär sig att dansa klassiska pardanser tillsammans med en kille som kallar X. Han är Evies motsats – modig och passionerad och med en säga ja-filosofi – såpass att han vågar sig på att anmäla dem till en danstävling.

Evies syner gör att hon inte riktigt vågar falla för X, hur gärna hon än vill. Är det värt att ta risken för kärleken, även om det kan sluta illa?

Jag gillade verkligen denna söta berättelse. Övernaturliga inslag är vanligtvis verkligen inte min grej, men när det är någorlunda subtilt och inte tar över allt kan jag tycka att det är lite eskapistiskt trevligt. Nicola Yoon skriver väldigt trevligt, hon plockar upp intressanta tankar och det är bra läsning. En sak som jag inte riktigt gillade var hur lite plats Evies kompisar får – jag minns inte ens vad de hette, och om karaktärer ska finnas med och ändå spela en viss roll kan de få lov att ta lite plats också.

Boken kan man köpa här!