Paris, chérie: så där säger folk alltså av Ida Pyk

Det var vit/beige som var mars färg i #färggladahyllvärmare2021 och Paris, chérie: så där säger folk alltså av Ida Pyk är en av de böcker som ligger högst upp i min Goodreads-lista, om man sorterar kronologiskt. Perfekt!

Alva går i gymnasiet hemma i Stockholm och har det inte så lätt, hon delar sin tillvaro mellan föräldrarna och hennes pappa dricker. En kväll går hans beteende över styr, och Alva ger sig ut på stan där hon av en slump blir upptäckt av en modellscout på tunnelbanan.

Sagt och gjort – sommaren mellan tvåan och trean tillbringar Alva i Paris, där hon springer på auditions och provningar och möten. Delar lägenhet med andra modeller, går på fester, dricker vin och äter crêpes. Blir förälskad i fel kille och hänger, härligt nog på Shakespeare & Company

Det är SÅ mycket Paris och det är ju alldeles underbart. Det finns mycket annat här också, om den ytliga modellvärlden och om man inte nödvändigtvis vet vem man kan lita på. Det är ganska befriande att Alva äter ordentligt – mann har väl hört ett och annat om hur det är för parisiska modeller som äter ett salladsblad om dagen komvinerat med blöt bomull för mättnad. Inte här inte, det är färska baguetter och crêpes och bakverk. Underbart.

Jag ser fram emot när det ska gå att resa igen – och Paris och Frankrike står högt på önskelistan.

Boken finns att köpa här.

Rasmus, Pontus och Toker av Astrid Lindgren

Det känns som om Rasmus, Pontus och Toker är en av de största doldisarna i Astrid Lindgrens utgivning, men jag har alltid älskat den. När jag var liten var biblioteket i Hunnebo väldigt litet och inte så väl påfyllt – och hade öppet kanske sex timmar i veckan. Detta var en av få böcker som intresserade mig, så det blev ju att jag lånade den varje sommar. Tillsammans med Pigge Lunk av Gösta Knutsson och några andra titlar som flyr mitt minne just nu.

Målgruppen här är mer i stil med den som läser Kalle Blomkvist än den som läser Pippi och Emil, så att säga. Yngre ungdom, kanske man skulle kalla det idag. Det är lite humor och trevligt familjegnabb och lite – ganska mycket, faktiskt – spänning. Jag upptäckte när jag läste att jag kunde vissa bitar utantill, så den har uppenbarligen fastnat även om det var tjugofem år sedan sist.

Rasmus och Pontus är såta vänner och kompanjoner i AB Förenade Skrot. Skrothandel är betydligt mer intressant än skolan, och just nu har de även, under namnet Räddningskåren för Kärlekens Offer det viktiga uppdraget att skydda Rasmus storasyster Patricia från Västanviks störste player, Joakim von Rencken, som avverkar flickor i rasande takt och när han är färdig med dem klistrar han in deras foton i en realisationskatalog. Så fräckt!

Toker är Rasmus högt älskade släthåriga tax, och utöver Patricia finns pappa polisen och den väldigt roliga modern i familjen. Det är nu dags för karneval i stan, på dagtid går familjer dit tillsammans men på kvällarna är det på Lusknäckarmalmen som det händer. Här händer det grejer, såsom svärdslukning. Rasmus och Pontus lyckas bli indragna i en ganska allvarlig situation med just en svärdslukare och det blir en riktigt rafflande historia. Supermysig läsning, men definitivt med nerv!

Den fina nyutgåvan från 2004 finns att köpa här.

Mästerdetektiven Blomkvist x 3 av Astrid Lindgren

I julas såg jag av en allmän slump och/eller tristess filmen baserad på Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt från 1996, med Claes Malmberg som konstapel Björk, Leif Andrée som Eva-Lottas pappa och Ulla Skoog som Sixtens moster Ada. Bland andra! Det var en mysig film, då den är en sorts fusion mellan femtiotal och nittiotal – vissa bilar har gamla registreringsskyltar och barnens kläder talar för femtiotal, medan det vajar EU-flaggor över Lillköping och det finns både mountainbikes och moderna telefoner. Kul grej!

Hur som helst så mindes jag förstås min barndoms fascination vid Kalle Blomkvist-böckerna, som jag nog faktiskt tycker är de bästa Astrid Lindgren skrev (tillsammans med Rasmus, Pontus och Toker, som jag ska läsa i dagarna). Det är läskigt på riktigt, med mord och lik och hot och arsenik (vilket rim va), kidnappningar och reverser och procentare och allt möjligt farligt – det känns på något vis modernt med tanke på att första boken kom ut sent fyrtiotal. Nog för att det säkert fanns dramatiska berättelser i B. Wahlströms Pojkböcker med gröna ryggar också, men det vet jag väldigt lite om.

Blomkvistböckerna är dessutom väldigt roliga. Formuleringarna är knivskarpa, ungdomarna är alldeles lagom tykna och jag får en chans och anledning att slipa lite på mitt rövarspråk. Böckerna kom ut på nytt i vackra utgåvor på Rabén och Sjögren 2003 och i Kalle Blomkvist och Rasmus är det Kerstin Thorvall som har illustrerat. Extra kul!

Böckerna – Mästerdetektiven Blomkvist, Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt och Kalle Blomkvist och Rasmus finns att köpa på respektive länk.

På andra sidan bron av Hanna Jedvik

Jag har redan skrivit lite kort om På andra sidan bron här, eftersom jag hade läst ut den redan innan den kvalade in som Smakebit, men jag vill ändå ge den ett ordentligt inlägg – så här kommer det, för det är en helt fantastisk bok.

Det är uppföljaren till Sommarplåga, och jag tycker nog att man ska läsa den först men det lär fungera fint att läsa På andra sidan bron fristående också. Men läs gärna Sommarplåga, för den var också himla fin.

Alma var den som ringde ambulansen när hennes vän Joppe stod på Älvsborgsbron, i färd att hoppa. Det samtalet räddade hans liv, men nu känns han varken död eller levande där han ligger på psyket på Sahlgrenska i mjukisbyxor. Alma lastar sig själv för att hon inte förstod hur dåligt han mådde innan, och oroar sig för att det ska kunna hända igen.

Men det verkar omöjligt att prata om detta. Flickvännen Hedvig är mer engagerad i bandet Happy Unicorn, där Alma spelar gitarr men börjar tappa sugen. Hon kan inte riktigt förstå Alma, och Alma kan inte förklara för henne. Som tur är finns sjuksköterskan Jim, som Alma träffar utanför Sahlgrenska efter att hon besökt Joppe för första gången och som kan lyssna och förstå. Tar henne med på promenader och kajakpaddling och bjuder på kaffe. Pappa förstår inte varför Alma umgås med en man i hans egen ålder, men ibland går det ju faktiskt bäst att prata med utomstående. Och så finns Siri, nya kompisen i klassen som är ärlig och tydlig och hjälper Alma att förstå vad som är viktigt. Och skrivandet, skrivandet, skrivandet.

Detta är en sådan där unga vuxna-roman som verkligen har allt. Och mycket av allt det den har är mina favoritsaker. Göteborg, familj, sälar, havet, musik, text. Som ni vet så älskar jag bra skildringar av miljöer jag känner väl och här befinner vi oss verkligen på platser jag känner igen och det är så mysigt. Nu vill jag gå till Kafé Marmelad och dricka kaffe och gå till Säldammen och njuta av Slottsskogen i höstfärger. (Istället ska jag gå och Coronatesta mig, men både Kafé Marmelad och Säldammen lär finnas kvar ett tag till…!)

Vera Svansons dagbok för tacoälskare och halloweenfantaster av Moa de Bruin

Moa de Bruin har varit en av mina favoriter på internet i… ja, det är långt över tio år i alla fall. Hennes blogg Spiderchick var, och är, en stjärna på humorblogghimlen – delvis, såklart, för att det inte bara är humor och flams, för det handlar om livet som ju faktiskt inte bara är roligt precis hela tiden. Jag blev glad när jag hörde att hon hade en bok på gång, och faktiskt ännu gladare när det visade sig att det inte handlade om en sorts ”memoarer”, utan en 9-12 i dagboksformat. Så roligt!

Och ja, det är roligt. Jag lyssnade på ljudboken, som är mästerligt inläst av Clara Henry, och skrattade så tårarna rann flera gånger om.

Vera Svanson har just börjat femman och är överlycklig – för det betyder att hon i år har en chans att få vara med i skolans pjäs Det lilla monsterbarnet, som framförs varje år på Halloween. Äntligen kan hennes livslånga dröm att få spela monsterbarnets mamma Monster-Maria slå in.

Hemmavid är det mest kaotiskt, på ett ganska härligt sätt. Storebror Svante vill bli Youtube-stjärna, och utsätter familjen för diverse smoothie-experiment, sminkningar och pranks för att skapa content. Lillasyster Olivia är jättejobbig. Pappa försöker bli av med sitt svåra tacoberoende, vilket leder till diverse dråpliga händelser, och mamma upptäcker att den nya grannen är hennes gamla klasskamrat Jennifer Tror Hon Är Coolson, och blir besatt av att tävla i Halloweendekorationer med henne. Och moster Bibban, som bor i grannhuset och vill bli polis och övar genom att lösa alla mysterier hon kommer över.

Men det är inte bara väl utförd fars – det finns allvar också. Det har börjat en ny kille i skolan, Hugo, som väcker Veras intresse, men det visar sig att hennes bästa kompis Lise (Berg i efternamn) är superkär i honom. Hur ska detta nu gå?

Snabbt, rappt, varmt och väldigt, väldigt underhållande. En perfekt bok för slukaråldern och uppåt – och glöm nu inte att det är läslov på gång!