Böcker – Stories from the city, stories from the sea

Den store konstnären av Emmy Abrahamson och Hanna Jedvik

Hanna Jedvik och Emmy Abrahamson är två favoriter hos mig och jag såg genast till att komma först i kön på bibblan när deras gemensamma roman Den store konstnären var på gång. Sedan slutade det med att jag lyssnade på en stor del av den istället, för Josefin Neldén och Anna Sise gör ett så fantastiskt jobb med att läsa huvudpersonerna.

De heter Ann och Esti och jobbar båda på Sveriges Radio. Ann är en lite stökig men ambitiös trebarnsmorsa i Malmö, dit den organiserade researchern Esti skickas från Göteborg för att de ska göra en specialpodd om den berömde konstnären Niki Falc, som hittats död i sitt hem på Österlen.

De vill absolut inte jobba ihop men vad har man för val? Nikis familj är en brokig skara, inte lätta att komma inpå livet och med väldigt olika minnen av sin bror/far/exmake. Ganska snart kan Ann och Esti identifiera att det är något som inte stämmer med det gör självmordet.

Händelserna berättas växelvis och det är full fart hela vägen och ofta väldigt roligt, ibland på gränsen till dråpligt. Inte utan känslor och konflikter, givetvis, och inte utan ett och annat satiriskt hugg i kulturvärlden och mediadito. Ibland händer så oväntade saker att jag bara gapar vilket är ett gott betyg i en deckare av idag. Om jag ens ska kalla det deckare för det är minimalt med poliser inblandade. Jag hade kul med Den store konstnären och känner mig lovad en uppföljare så det är bara att vänta tålmodigt!

Boken kan man köpa här.

Daisy i kedjor av Sharon Bolton

Daisy i kedjor poppade upp när jag försökte samla inspiration och planera lite kring vad jag skulle läsa under mars månads tema på Kaffe & Kultur, på någon lista med ”böcker om böcker”. Huvudpersonen Maggie Rose är nämligen inte bara försvarsadvokat, hon är true crime-författare också. Dock märkte jag inte av speciellt mycket av just den biten ska sägas, så jag vet inte hur bra den passar in i #kaffeochkulturomkultur egentligen. Men men, läste den gjorde jag och bra var den, om än inte en av Boltons bästa.

Daisy i kedjor utspelar sig i Englands West Country. Seriemördaren och därtill läkaren Hamish Wolfe är en sådan där mördare som fått en hel fanklubb, som alla är övertygade om att han sitter oskyldigt inspärrad på fängelset på Isle of Wight, efter att ha dömts för kidnappningsmord på tre kvinnor.

Maggie Rose har tidigare fått dömda mördare frisläppta och Wolfes fanklubb – och han själv – vill nu att hon ska ta sig an även hans fall. Hon håller låg profil trots sin framgång – förutom i sin framtoning, med sitt blåa hår och färgglada kläder.

Anledningen till att man tror att det är Wolfe som är skyldig till de tre kvinnornas död är delvis på grund av platserna där de återfanns, men även för att de har ett utseendedrag gemensamt. (Här blir jag lite galen eftersom detta gemensamma drag ska vara fetma, men en kvinna på drygt 170 cm som väger 80 kilo är knappast FET, kom igen.) Till slut ger Maggie i alla fall med sig och börjar åka till Isle of Wight för att besöka Wolfe i fängelset och försöka reda ut hur – om – hon ska kunna hjälpa honom.

Det pendlar mellan prosatext och delar ur förhör med Wolfe, artiklar och annat ur hans förflutna. Jag tycker inte att det är så svårt att räkna ut vart det barkar, men det är ganska spännande på vägen dit. Pluspoäng för det mycket snygga omslaget men jag förstår inte varför man översatte titeln till Daisy i kedjor. Daisy in chains är betydligt klatschigare.

Boken kan man köpa här.

Heartstopper vol 1 (Heartstopper, #1) av Alice Oseman

Vi började titta på Heartstopper på Netflix för rätt länge sedan, men så fick jag för mig att jag ville läsa åtminstone första boken först. Men så tog det tid innan jag kom mig för att göra det (tack vare BookTok-bordet på biblioteket). När jag väl satte igång var det omöjligt att sluta.

Detta är väl en ganska klassisk HBTQ-trope, där den snälle mjuke gaykillen (Charlie) träffar den hårde tuffe rugbyspelaren (Nick), de blir vänner efter att ha hamnat bredvid varann i klassrummet och Charlie blir förälskad men tror inte att han har någon chans. Du kan aldrig gissa vad som händer sen, som Hänt.se skulle skriva.

Men trots att idén känns rätt gjord är detta en av de finaste och raraste ungdomsböcker jag läst på väldigt länge. Formatet – grafisk roman – fungerar väldigt bra och jag längtar efter att fortsätta med serien. Så fint.

Boken kan man köpa här.

Lycka till av Malin Stehn

För åtta år sedan var familjen Brandt en alldeles vanlig familj. Mamma Annika, pappa Mats, storebror Erik och lillasyster Emily. Sedan sker en katastrof när Erik och hans kompis William sätter sig i en bil efter alldeles för mycket alkohol på en studentfest och kör rakt in i en lyktstolpe. De hittas liggande utanför bilen. William klarar sig med lindriga skador och lättare minnesförlust, men det blir betydligt värre för Erik. Hans mamma är övertygad om att William orsakade skadorna med flit eftersom Erik var hans konkurrent i fotbollslaget och det skär sig mellan de två familjerna som tidigare umgåtts tätt.

Åtta år senare ska Emily och William gifta sig. Ingen i hennes familj är särskilt pepp på detta, men de åker mer eller mindre motvilligt till Örenäs slott för att vara med på bröllopet ändå. Annika och Mats är numera skilda, han lever tillsammans med Isobel och Annika dricker för mycket i sin ensamhet. Erik flydde till Göteborg och journalistutbildningen och kommer till slottet tillsammans med sin assistent Nike. Och Emily är så lycklig att äntligen få gifta sig med den mycket framgångsrike William. Hänt i veckan har fått exklusiv rätt till bilderna och bröllopet är påkostat och tjusigt.

Vi vet redan från prologen att festen kommer att sluta när en frackklädd person hittas död i slottsparken. Vem det är vet vi dock inte. Vägen dit blir tydligare och tydligare genom berättelser bakåt i tiden och plötsligt finns flera motiv och möjliga gärningsmän för det potentiella mordet som skett.

Jag lyssnade för en gångs skull, för jag ville gärna läsa denna inom ramen för månadens tema och kön var lång på biblioteket. Det finns fyra inläsare, vilket jag tycker blir väldigt lyckat när flera perspektiv läggs fram. En helt okej thriller om uppoffring och vad man gör för sin familj tycker jag. Jag förstod hyfsat tidigt vad som hade hänt, men vägen dit var spännande och lagom oväntad ändå.

Jag skrev häromsistens om hur trött jag är på lemmar som ligger i onaturlig vinkel från kroppen och denna inleds just med en sådan. Trots det fortsatte jag lyssna och det är jag ändå glad för.

Boken kan man köpa här.

Spare av Prins Harry, hertig av Sussex

Prins Harry och Meghan har ju befunnit sig på världens läppar i några år. Jag har faktiskt inte sett varken Oprah-intervjun eller Netflix-dokun men det var absolut självklart att jag skulle läsa boken. Så fort den fanns tillgänglig publicerades ju vissa särskilt snaskiga bitar men det var inte riktigt sådant jag var ute efter ändå. Jag bodde i England när Harry var som mest i ropet i media, på löpsedlarna var och varannan dag och tyckte synd om honom av och till.

Gjorde han bra grejer var han ändå inte lika bra som brorsan, gjorde han mindre bra grejer blev tabloiderna som vilddjur. Ja – han gjorde skitdumma grejer, Lex Naziuniform – men förlöjligandet av t.ex hans tid i armén var gamigt. Tanken bakom Spare är förstås att göra upp med media, gamla strukturer och familjen och detta blandat med roliga anekdoter och fina berättelser om vänskap blir en ganska underhållande och tänkvärd bok. Den är dessutom mycket bättre skriven än jag trodde.

Boken kan man köpa här.

The Marlow Murder Club (Marlow Murder Club, #1) av Robert Thorogood

Judith är sjuttiosju år, jobbar som korsordskonstruktör för The Times och är väldigt nöjd med att bo ensam i sitt stora hus vid Themsen i lilla Marlow, fem mil väster om London. Hon är övertygad om att hennes cape är en osynlighetsmantel och simmar naken i Themsen varje dag. Det är under en av dessa simturer som hon bevittnar ett brutalt mord hos grannen, och det är så berättelsen tar fart. Tillsammans med prästfrun och en hundrastare formas The Marlow Murder Club.

Det är omöjligt att inte tänka på The Thursday Murder Club av Richard Osman – men det är mestadels titeln och äldre personer som matchar. Märkligt dock att inte välja en mer originell titel kan man tycka.

En absolut habil och ganska kul deckare som åtminstone inte var förutsägbar för mig. Perfekt för den som helst intar sin påskekrim liggande i soffan utan särskilt behov av koncentration med chokladen inom räckhåll.

Boken kan man köpa här.

Nödvändigt ont (Doggerland, #6) av Maria Adolfsson

Maria Adolfssons Doggerland är en plats jag skulle vilja återkomma till betydligt oftare än en gång om året – men vad glad jag blir när det äntligen börjar dra ihop sig till nästa titel. Lite som sommarsemestern!

Miljöerna och det fiktiva öriket klingar så väl med mig. Det karga landskapet och namnen och traditionerna och kulturen från flera håll – Storbritannien, Nederländerna, Norge, Sverige, Danmark. Jag tycker att det blir så väldigt lyckat.

Sedan är den kärva Karen Eiken Friis (det var väldigt svårt att vänja sig vid att hon inte heter Hornby längre!) en lysande karaktär tycker jag. Visst, hon är inte den första kvinnan som slåss mot patriarkatet, men hennes karaktär har verkligen utvecklats böckerna igenom. Nu är hon inte bara polis – hon är mamma också, vid femtio års ålder.

Det lackar mot jul när den märklige men framgångsrike konstnären Raymond Osse försvinner hemifrån. Först tror inte polisen att det behöver ligga något lurt bakom, men Karen får i uppdrag att ha kontakten med familjen – vilket är lättare sagt än gjort, för det är en ganska komplicerad sådan, med en ex-fru som fortfarande bor hemma hos honom trots att han skaffat en ny… och så vidare. Ju mer Karen pratar med dem, desto tydligare blir det för henne att Osse nog inte försvunnit av egen vilja.

Det är en ganska långsam berättelse, men det gör mig ingenting för det är så trevligt skrivet. Angela Kovacs sköter inläsningen med bravur, och spänningen går upp och ner i lite lagom svängar. Till slutet, för då är det gräsligt spännande.

Jag njuter av läsningen och längtar förstås redan till nästa bok.

Tidigare titlar i serien:

Nödvändigt ont kan man köpa här.

De osannolika systrarna Mitford av Cecilia Hagen

Var sjutton ska man börja med systrarna Mitford frågar jag mig. En fascist, en nazist, en kommunist, tre författare, en som försökte sig på en sångkarriär… ja, det fanns en bror också. Fascist han också.

Cecilia Hagens bok om de mytomspunna systrarna har legat i mammas fritidshus i många herrans år. Jag tror att den medföljde ett nummer av Amelia. Jag har plockat upp den men inte riktigt orkat hänga med i dessa oerhörda berättelser men nu fick det bli dags. Parallellt läste jag lite i The Mitford Girls av Mary S Lovell, som är betydligt mer välskriven och omfattande, men därmed också ännu besvärligare att hålla reda på.

Systrarna Nancy, Pamela, Diana, Unity, Jessica (Decca) och Deborah föddes mellan 1904 och 1920. Familjen var (eller ja, är) aristokratisk, släkt med Winston Churchill (två av systrarna gifte sig med två av hans brorsöner) och det är ingen hejd på hur många kända personer som förekommer i systrarnas liv. En barrikaderar sig tillsammans med Martin Luther King, en är bästis med Evelyn Waugh, men det som är mest fascinerande är nog ändå Unitys besatthet av Hitler.

Hon flyttade till Tyskland, München närmare bestämt, för att kunna vara nära sin stora idol. Varje dag gick hon till restaurangen där Hitler åt lunch och till slut lyckades hon få träffa och lära känna honom. De blev riktigt goda vänner och Hitler ordnade till och med en lägenhet åt henne. Hon meddelade när andra världskriget bröt ut att om hennes två älskade länder England och Tyskland skulle bli fiender skulle hon skjuta sig i huvudet. Det gjorde hon också.

Diana och hennes man hamnade i fängelse eftersom maken ledde British Union of Fascists. De fick, tack vare sina kontakter, lov att bo tillsammans i en liten stuga på Holloway Prisons marker. Otroligt.

Ett rörigt och plottrigt inlägg – jag inser det – men det är en väldigt rörig historia också. Men fascinerande! Alla sex systrar beskrivs som otroligt vackra och charmerande och jag tror absolut att det stämmer. Jag kanske skulle rekommendera att man lyssnar på en podd eller så istället för att läsa Hagens bok just, men det är en jäkla resa.

Mitt namn, ditt blod av Lina Arvidsson

För tio år sedan drabbades Sonjas pappa av en plötslig psykos på sin arbetsplats, som även var Sonjas högstadieskola. Sedan dess har han knappt lämnat lägenheten. Sonja och hennes mamma har trippat på tå sedan dess. Pappan har bättre och sämre dagar, men han är konstant överbeskyddande och paranoid vad gäller Sonja.

Mot sina föräldrars önskan börjar hon plugga matte på Bollnäs folkhögskola, en kort bit hemifrån. Kunde hon inte ha fortsatt jobba som personlig assistent hos grannen? När hon sedan beslutar sig för att flytta in på folkhögskolans internat rasar allt samman och strax därefter sker en gräslig olycka.

Det som händer, och vännerna Sonja fått på folkhögskolan, för henne till den lilla byn Bruksvallarna i Härjedalen. Hennes föräldrar bodde där när hon föddes men flyttade hastigt till Bollnäs och har därefter aldrig varit i kontakt med någon från Bruksvallarna. Eller? Det kom ett vykort därifrån för ett tag sedan som Sonjas mamma sa var ett felskick, och föräldrarna avslutade hastigt och lustigt sitt fasta telefonabonnemang efter ett antal ”felringningar”.

Väl i Bruksvallarna gör Sonja en hel rad upptäckter om sina föräldrar som hon aldrig kunnat tänka sig. När de var unga var de aktiva, glada, musikälskade, sociala personer – helt annorlunda mot hur de varit under hela Sonjas uppväxt, även innan psykosen. Hon minns inte att hon någonsin hört musik spelas hemma, men får reda på att både hennes mamma och pappa sjöng och spelade instrument förr.

Ju fler personer Sonja träffar, desto mer får hon reda på. För sanningen finns där, hur noga hennes föräldrar än försökt att dölja den.

Boken säljs som en psykologisk spänningsroman, men till stor del handlar det egentligen mest om familj och relationer. Det blir spännande mot slutet, även om jag tyckte att det blev förutsägbart lite för tidigt. Lättläst och med bra driv, men jag orkar inte med fler ben som ligger i onaturlig vinkel nu. (Det är inte kritik mot just denna författare, även om det förekommer här, mer en reflektion över att vi läsare snart måste få ett bättre uttryck.)

Boken kan man köpa här.

The Nineties av Chuck Klosterman

Nittiotalet känns rätt nyss, eller hur? När man läser Chuck Klostermans utmärkta bok blir man påmind om att det tydligen är ett bra tag sedan nu – och om hur annorlunda det var, och om hur mycket som hände under det där decenniet. Och i vilken jädra fart det hände.

I början på nittiotalet stod allas hemnummer i telefonkatalogen och alla svarade i telefon, i slutet hade nästan alla en mobiltelefon i fickan och ingen svarar väl på okänt nummer? Höll man sig inte framme när favoritserien sändes fick man antingen vara förutseende nog att spela in på video eller, om man hade tur, se reprisen. De flesta Seinfeld-avsnitten som sändes på torsdagkvällar i USA hade fler tittare än säsongsavslutningen av Game of Thrones.

Internet tog fart och popkulturen med den. Man kunde plötsligt ta reda på nästan vad som helst tack vare Altavista.

Här finns bannemig nästan allt. Förutom popkultur finns politik, sport, film och tv, förändringar kring attityder runt ras, klass, sexualitet och identitet. Allt i ett rasande tempo – såsom decenniet självt.

Jag läste inte exakt allt. Somliga bitar är av förklarliga skäl väldigt USA-fokuserade och somligt är inte så spännande för mig. Men i stort är det en njutning i form av både nostalgi och insikt.

Boken kan man köpa här.