Allt jag vet om kärlek (Everything I know about love) av Dolly Alderton

Ibland dyker det upp författare och skribenter som jag bara vet att jag kommer att gilla. Dolly Alderton är en sådan. Jag läste lite grann om henne och upptäckte att hon varit krönikor för min bästa engelska dagstidning, att hon bott i samma hoods som jag i London under mer eller mindre samma tidsepok, och att hon har pluggat samma program som jag – och att hon har ett passionerat intresse för vinäger, lustigt nog. (Det har jag också. Kan med nöje dricka maltvinäger om jag får chansen.)

Det tog dock lite tid innan jag tog mig an hennes debutbok, Allt jag vet om kärlek. Men det var nog helt rätt tid när jag väl plockade upp den, för det blev en ljuvlig läsupplevelse. Jag skrev på Goodreads att det är så himla härligt när en bok man har höga förväntningar på faktiskt överträffar dem, och det gjorde denna.

Det är en samling kortare texter – anekdoter, recept, satirer, listor och reflektioner. Ibland är det lite klyschigt, men det är alltid väldigt välskrivet, nästan alltid hysteriskt roligt – och ibland fruktansvärt hemskt och sorgligt – men genomgående ärligt, varmt och genomtänkt. Jag kan bli vansinnig på vissa val och påhitt som görs – men inser ganska snabbt att det nog är för att jag antingen gjort precis likadant i ett tidigare liv, eller skulle ha kunnat göra det.

Massor av igenkänning alltså, och en definitiv ny favorit hos mig. Alderton är en underbar skribent och jag kastade mig ganska omgående över hennes debutroman, Ghosts eller Kvinnor som vi som den heter på svenska. Mer om den snart!

Boken finns att köpa t.ex här på svenska eller här på engelska.

Fyrvaktarna av Emma Stonex

År 1900 försvann tre fyrvaktare spårlöst från en klippfyr i Yttre Hebriderna. Man har aldrig funnit lösningen på mysteriet – men Emma Stonex har tagit inspiration från fallet när hon skrivit Fyrvaktarna. Handlingen är placerad utanför Cornwalls kust på nyårsafton 1972, dit en båt med en avlösare kommer – endast för att upptäcka att ingen av de tre personerna som borde befinna sig på fyren är där. Man kan bara ta sig till och från klippfyren med båt, och det är inte vilken båt som helst som har möjlighet att lägga till. Alla klockor i fyren står stilla på 08:45. Kläderna är upphängda och bordet är dukat – dock bara för två personer – men det finns inte ett spår av männen på Maiden Rock.

Tjugo år senare kommer en författare till Cornwall. Han vill lösa mysteriet och söker upp kvinnorna som lämnades kvar – Helen, Michelle och Jenny. Berättelsen kommer fram genom flashbacks, minnesbilder och berättelser från fyren och relationerna där, och det är krypande spännande hela tiden. Miljöerna är helt otroliga – jag har bara upplevt Cornwall sommartid, men även då är det riktigt mäktigt när man ser hur tidvattnet påverkar omgivningarna. Jag kan bara tänka mig hur det är under en storm mitt i vintern.

Allt får inte sin förklaring – och den förklaringen vi får är kanske inte heller helt tydlig. Eller pålitlig? Stonex blandar perspektiv och olika stilar vilket jag tycker är skickligt utfört. En riktigt intressant berättelse som ger mersmak.

Boken kan man köpa t.ex här.

The woman in white av Wilkie Collins

Det blev readalong av klassiker i tegelstensformat på Kaffe & Kultur även denna sommar och jag kom på The woman in white som förslag. Det var nämligen meningen att jag skulle ha läst den på universitetet, men jag prioriterade uppenbarligen bort den då det var så väldigt mycket annat att läsa. Var helt säker på att jag åtminstone läst en fjärdedel, men det hade jag ingalunda gjort insåg jag – även om jag minns ett citat:

The instant my eyes rested on her, I was struck of the rare beauty of her form, and by the unaffected grace of her attitude… her waist… occupied its natural place, it filled in out its natural circle, it was visibly and delightfully unformed by stays… She approached nearer—and I said to myself (with a sense of surprise which words fail to express), the lady was ugly!

Ur The woman in white av Wilkie Collins. Penguin Classics: 2003

Detta har fastnat för att en kompis var så otroligt road av det och visst har det någon sorts komisk kvalité när man tänker på personen som säger det.

Personen i fråga heter Walter Hartright. Han anställs som teckningslärare åt ett par fröknar på landet i Cumberland och dras in i en alldeles väldigt speciell intrig med väldigt speciella personer. Det går liksom knappt att gå in på det, för när jag försöker sammanfatta det hela blir det bara än mer speciellt. Men det är faktiskt väldigt spännande här och där – inte så att det kryper i kroppen, men ändå såpass att man väldigt gärna vill läsa bara lite till och få reda på hur det hela egentligen hänger ihop…

Jag är mycket glad att jag äntligen läst The woman in white, både för att det är en bra bok och för att det är trevligt att ha uppfyllt något jag borde ha gjort för femton år sedan – och för att det är väldigt trevligt att läsa tillsammans med någon och turas om att skriva inlägg. Pocketboken är knappa 700 sidor, och om jag minns rätt är ljudboken 28 timmar. Tegelsten för att vara jag, men den kändes inte för lång och det är onekligen ett gott betyg.

Det verkar, konstigt nog, inte som om denna roman översatts till svenska sedan någon gång sent 1800-tal (Den hvitklädda qvinnan) – men den snygga Penguin-pocketen kan man köpa t.ex här.

Helgfrågan, v. 36

Veckans fråga hos Mias bokhörna lyder:

Vilket sidantal är bäst, tycker du?

Jag brukar säga att 300 sidor är alldeles lagom, och det står jag fast vid. Ibland läser jag en roman på 100 sidor och tycker att det är perfekt, ibland ger jag mig på riktiga tegelstenar och kan njuta även av dem. Men jag tror faktiskt att 300 sidor är alldeles perfekt 🙂

Veckans kulturfråga v. 36 – Höstens kulturella händelser

Veckans fråga hos enligt O lyder: Vilka kulturella händelser ser du fram emot i höst?

Denna höst är en ovanlig höst för mig, eftersom vi, om allt går väl, får en ny liten familjemedlem i form av en bebis i slutet av oktober ❤ Jag hoppas att jag kommer att ägna mig åt en hel del kulturella händelser även som mamma, men de allra första månaderna räknar jag med att vara ganska låst till kulturella upplevelser som jag kan ta del av hemifrån, så att säga.

Med det sagt så är det bokmässa i Göteborg om två veckor – jag har inte köpt någon biljett till själva mässan eftersom jag inte riktigt skulle orka med det, av många skäl (inte bara graviditetsrelaterade: jag tror att jag skulle få folkskräck efter dessa 18 pandemimånader) – men jag hoppas verkligen att jag kan träffa en massa fina vänner och äta middag tillsammans på lördagen, och med lite tur blir det en och annan social sammankomst utöver det. Annars har jag digital biljett och hoppas kunna titta på en hel del hemifrån.

Kultur man kan ta del av hemifrån tenderar ju annars att vara tv-serier och film (jag är dock väldigt dålig på film) – och böcker, förstås.

Jag är just nu glad att Alla mot alla med Filip och Fredrik är tillbaka för säsongen, för det är så himla bra. Annars har Sveriges Mästerkock VIP dragit igång, det är första gången med kändisar i Sverige och jag har bara sett första avsnittet, men jag var imponerad av första avsnittet. Nya avsnitt av Bonusfamiljen ska komma i ungefär samma veva som lilla bebisen, vilket blir härligt. Peter Jacksons film om Beatles, Get back, ska komma i november och det kan ju inte gärna bli annat än bra. Impeachment av och om Monica Lewinsky-affären intresserar mig också väldigt. Och ja, ni vet ju vad som kommer framåt första advent – På spåret! Men då är det ju nästan formell vinter.

Jag lyssnar gärna på poddar, vilket känns ganska kompatibelt med barnvagnspromenader och annat, så länge bebisen vill sova när jag vill att hon ska 😉 Här är några tips:

Daddy Issues med Julia Frändfors och Julia Lyskova (finns exklusivt på PodMe)
Fördomspodden med Emil Persson (också PodMe)
Recensörerna med Bobbe Nordfeldt och PO Strömberg
Nours poddelipodd och Henrik med Nour El Refai och Henrik Schyffert
Skåpet med Johanna Swanberg, Cecilia Blankens och Peppe Öhman
Mellan raderna med Karin Jihde och Peppe Öhman
Litteräris podcast med Jessica Johansson och Anna Wehlin
P3 Eftermiddag med Christopher Garplind och Emma Molin eller Hanna Hellquist (jag klarar inte riktigt av att lyssna på P3 live då jag är en äldre person som inte tål musiken speciellt väl men poddarna är riktiga höjdpunkter under mina vardagar. Dessutom är jag galen i Hanna Hellquist.)
P3 med Hanna och Oscar med Hanna Hellquist och Oscar Zia – veckans bästa quiz som sänds på fredagseftermiddagar
Tankesmedjan i P3 är politisk satir som kräver rätt humör men kan vara otroligt roligt
Kafferepet med Albin Olsson, Johanna Hurtig Wagrell och Nisse Hallberg
Ursäkta med Johanna Nordström och Edvin Törnblom
Trettio plus trevar med Tove Norström, Sofi Fahrman och Klara Doktorow
Kvällspasset i P4 – är trevligt att lyssna på live också, men för- och efterpoddarna är så mysiga
Recept tack!? med Jerka Johansson och Nichlas Niemi
Kulturens ABC med Cecilia Suhaid Gustafsson och Caisa-Stina Forsström

Och självklart det bästa på marknaden – Flashback Forever med Scroll-Mia, Ina Lundström och Emma Knyckare, vars show jag har biljett till – men det är i januari 🙂

Och så var det böcker. Det känns som om det bara sprutat ut titlar de senaste veckorna, och just nu längtar jag efter Sally Rooneys nya, Lisa Jewells nya och säkert fyrtio till. Tur att jag går hem tre veckor innan beräknad nedkomst då jag lär varva vila med att packa upp flyttlådor (om nu inte unga fröken får för sig att titta ut tidigt, men det har jag sagt tydligt nej till). Utmärkt syssla för ljudbokslyssning!

Tisdagstrion: Pojkar, grabbar och män

Veckans tema hos Ugglan och Boken är Pojkar, grabbar och män – och här kommer mina!

  1. Jag måste sluta tänka på Patrik Lundgren av Josefin Sonck – denna läste jag ut för bara ett par dagar sedan, härligt urflippad och extra rolig eftersom jag inte kan låta bli att tänka på Patrik Lundberg. En gammal vän beskrev den som ”Egenmäktigt förfarandes ADHD-lillasyster” – ta det med en nypa salt, men jag tyckte att det var roligt.
  2. The man I think I know av Mike Gayle – Mike Gayle är otroligt duktig på att beskriva relationer, och han skriver fantastiska personporträtt. Detta är en bok om manlig vänskap och om att släppa det som en gång varit och gå vidare. Om frustration över att allt inte blev som det var tänkt, men också om acceptans och framsteg. Mycket fin roman som jag hoppas blir översatt till svenska, när nu Norstedts har den goda smaken att ge ut hans böcker.
  3. Hamnet av Maggie O’Farrell tog mig och många med mig med storm förra året. Nog för att jag visste att O’Farrell är fantastisk och nog för att jag har ett kanske onaturligt stort intresse för Shakespeares liv utöver scenen så att säga men inte hade jag förväntat mig att bli så totalt golvad som jag blev. Oerhörd roman som inte får missas!

Malibu Rising av Taylor Jenkins Reid

Taylor Jenkins Reid har susat in i många läsares liv de senaste åren, med Evelyn Hugos sju äkta män och Daisy Jones and the Six. Jag var personligen skeptisk till Evelyn Hugo då jag trodde att det skulle vara lite Jackie Collins-aktigt och kanske inte riktigt min grej, men det visade ju sig vara något helt annat och hon skriver verkligen fantastiskt bra.

Malibu Rising handlar om en syskonskara år 1983 – Nina, Hud, Jay och Kit Riva. Alla (nåja) är barn till den legendariske sångaren Mick Riva och varje år håller de en riktig brakfest i villan i Malibu där Nina bor. Alla surfar, alla är mer eller mindre framgångsrika och deras fest är ouppnåelig för de flesta, men alla vill komma in.

Vi vet från start att festen kommer att ha spårat ur innan midnatt, och att villan kommer att stå i ljusan låga när morgonen gryr. Men hur hamnar vi där? Nina är nydumpad, Hud måste berätta något hemskt för sin bror, Jay väntar på sitt hjärtas kärlek och Kit har bjudit in en person utan att fråga de andra.

Berättelsen blir ett slags kammarspel – den huvudsakliga handlingen sker under 24 timmar i villan på stranden – men vi får även vara med i många flashbacks, till syskonens barn- och ungdom och till resonemang om arv och miljö. Det är spännande på ett ganska lågmält sätt – när en berättelse presenteras på ett sådant här vis gör det inte så mycket att man vet lite grann om hur det ska gå. Vi har ju ingen aning om vägen dit.

Karaktärer och miljöer känns otroligt verkliga och starka, och jag älskar språket. Jag är även väldigt road av de satiriska inslagen, såsom kändisar på festen som nämns i förbifarten. Jag kommer definitivt att fortsätta att läsa Taylor Jenkins Reid, det är ett som är säkert.

Helgfrågan v. 34

Jag har nog inte varit med i Helgfrågan hos Mias bokhörna förut, men det är väl aldrig för sent!

Veckans fråga lyder: Har du upptäckt någon ny favoritförfattare?

Svaret är definitivt ja – och det är bara de senaste veckorna. Dolly Aldertons Allt jag vet om kärlek och Ghosts (Kvinnor som vi på svenska) har tagit mig med storm. Tyvärr finns det inte fler böcker utgivna – än – men jag kommer att hålla ögonen på henne för hon skriver verkligen fantastiskt bra.

Även ett par debutanter har väckt mitt intresse på sistone – Ann Edliden, Happy Jankell och Sara Osman, till exempel. Och några andra nya bekantskaper som säkert kan bli favoriter i framtiden – Mary Beth Keane, Guillaume Musso och Meg Mason.

Veckans kulturfråga v. 35 – Bäst i sommar

Veckans Kulturfråga hos enligt O lyder rätt och slätt: Vilka böcker var de bästa du läste i sommar?

Fråga mig igen av Mary Beth Keane är en sådan där riktigt bra roman som man inte kan låta bli att läsa bara ett kapitel till i. Ett mycket bra betyg!

Någon annans tidsfördriv av Ann Edliden är en strålande debut som väcker mersmak. Jag skrev i min text att en grej var lite långsökt, men blev då informerad av författaren själv att just den biten var helt sann, så där fick jag 😉 (Älskar interaktion med författare när jag skrivit något!)

Allt vi inte sa av Sara Osman överträffade mina förväntningar med hästlängder. Alltid kul! Otroligt bra och även detta en debut som väcker massor av mersmak.

Flicka, kvinna, annan av Bernadine Evaristo är en fascinerande roman i en väldigt speciell form. Snyggt!

Tredje boken i Mattias Edvardssons Lundasvit, En familjetragedi, satte fart på läslusten. Smart, klurig, spännande.

Jennifer Weiner gör mig aldrig besviken och That summer är riktigt lysande.

Sedan finns en drös böcker som jag inte hunnit skriva något om än som man inte ska missa – Malibu Rising av Taylor Jenkins Reid är en, Fyrvaktarna av Emma Stonex en annan!

Tisdagstrion: Känslor i boktiteln

Jag har lite ont om mojo för tillfället. Jag har ingen lust att laga mat, ingen särskild lust att äta, lyckas inte läsa speciellt mycket för jag är så trött, har stickat på samma ärm till en bebiskofta i flera dagar och vill inte sitta vid skärmen en sekund längre än jag måste på dagarna. Jag vill inte heller flyttpacka, eller göra ärenden, eller promenera. Jag vill blogga, men det där med skärmarna ställer till det… ja, ni fattar. Jag härleder all brist på mojo till a) graviditet och den förlamande tröttheten som den just nu för med sig b) hösten c) stress kring flytt.

Naturligtvis ser jag fram emot såväl att träffa bebisen som hösten och att vara på plats i nya lägenheten! Men ni vet. Ibland är det bara som det är.

Men – inget sätter igång blogglusten som att vara med i roliga utmaningar, även om jag nu är några dagar sen med just Tisdagstrion. Temat är Känslor i boktiteln och här kommer mina tre, alla på någon sorts glatt tema i alla fall!

Happy fat: hur du tar plats i en värld som krymper dig av den danska komikern Sofie Hagen är både smart, varm, sorglig och extremt rolig. Kan även rekommendera författarens Twitterkonto, som innehåller samma ingredienser och även funderingar kring att vara skandinav i Storbritannien.

Elin Cullheds litterära fantasi om Sylvia Plaths sista år i livet, Eufori, är en av mina favoriter från året som gått. Det är fascinerande att Plath aldrig slutar att vara aktuell, det kommer konstant nya biografier och romaner baserade på hennes liv och hon dyker upp i alla möjliga sammanhang. Norstedts har haft den goda smaken att ge ut hennes dagböcker på svenska i år, förresten.

Små glädjeämnen av Clare Chambers fastnade verkligen hos mig. Berättelsen om den unga journalisten Jean i södra London i slutet på femtiotalet och hennes arbete med Gretchen som hävdar att hennes dotter kom till jorden medelst jungfrufödsel är både lite lagom spännande och en fin historisk skildring.

Titta in hos Ugglan och Boken för fler tips!