
Det är luciamorgon i Stockholm, och som jag har förstått från Lotta-böckerna var det på 60-talet kutym för hela skolklasser att traska hem till sina lärare och servera dem kaffe med dopp på sängen till tonerna av skönsång. Jag är väldigt glad att vi slapp sådant 😉 Och visst får en magister besök av sin skolklass, men ett par i en säng i samma hus får besök av en helt annan sorts lucia. En de inte känner igen, men som förgiftat glöggen.
Christer Wijk slits från sitt eget luciafirande med Camilla för att reda rätt i situationen. Och vilken situation det är, sedan. Lite stökigt, minst sagt.
Min största behållning av just Vitklädd med ljus i hår är just skildringen av 60-talet. Uttryck och slangord som kittlar – såsom att någon har en ”raff” klänning på sig. Även här får man en smak av forna tiders studentexamen faktiskt, då en ung kvinna ska göra sina examina just på luciadagen.
Och visst är det spännande och klurigt! Det är dock inte en av mina favoriter bland Langs alster.
En tanke på “Vitklädd med ljus i hår av Maria Lang”