Etikett: Samtidshistoria

Spare av Prins Harry, hertig av Sussex

Prins Harry och Meghan har ju befunnit sig på världens läppar i några år. Jag har faktiskt inte sett varken Oprah-intervjun eller Netflix-dokun men det var absolut självklart att jag skulle läsa boken. Så fort den fanns tillgänglig publicerades ju vissa särskilt snaskiga bitar men det var inte riktigt sådant jag var ute efter ändå. Jag bodde i England när Harry var som mest i ropet i media, på löpsedlarna var och varannan dag och tyckte synd om honom av och till.

Gjorde han bra grejer var han ändå inte lika bra som brorsan, gjorde han mindre bra grejer blev tabloiderna som vilddjur. Ja – han gjorde skitdumma grejer, Lex Naziuniform – men förlöjligandet av t.ex hans tid i armén var gamigt. Tanken bakom Spare är förstås att göra upp med media, gamla strukturer och familjen och detta blandat med roliga anekdoter och fina berättelser om vänskap blir en ganska underhållande och tänkvärd bok. Den är dessutom mycket bättre skriven än jag trodde.

Boken kan man köpa här.

De osannolika systrarna Mitford av Cecilia Hagen

Var sjutton ska man börja med systrarna Mitford frågar jag mig. En fascist, en nazist, en kommunist, tre författare, en som försökte sig på en sångkarriär… ja, det fanns en bror också. Fascist han också.

Cecilia Hagens bok om de mytomspunna systrarna har legat i mammas fritidshus i många herrans år. Jag tror att den medföljde ett nummer av Amelia. Jag har plockat upp den men inte riktigt orkat hänga med i dessa oerhörda berättelser men nu fick det bli dags. Parallellt läste jag lite i The Mitford Girls av Mary S Lovell, som är betydligt mer välskriven och omfattande, men därmed också ännu besvärligare att hålla reda på.

Systrarna Nancy, Pamela, Diana, Unity, Jessica (Decca) och Deborah föddes mellan 1904 och 1920. Familjen var (eller ja, är) aristokratisk, släkt med Winston Churchill (två av systrarna gifte sig med två av hans brorsöner) och det är ingen hejd på hur många kända personer som förekommer i systrarnas liv. En barrikaderar sig tillsammans med Martin Luther King, en är bästis med Evelyn Waugh, men det som är mest fascinerande är nog ändå Unitys besatthet av Hitler.

Hon flyttade till Tyskland, München närmare bestämt, för att kunna vara nära sin stora idol. Varje dag gick hon till restaurangen där Hitler åt lunch och till slut lyckades hon få träffa och lära känna honom. De blev riktigt goda vänner och Hitler ordnade till och med en lägenhet åt henne. Hon meddelade när andra världskriget bröt ut att om hennes två älskade länder England och Tyskland skulle bli fiender skulle hon skjuta sig i huvudet. Det gjorde hon också.

Diana och hennes man hamnade i fängelse eftersom maken ledde British Union of Fascists. De fick, tack vare sina kontakter, lov att bo tillsammans i en liten stuga på Holloway Prisons marker. Otroligt.

Ett rörigt och plottrigt inlägg – jag inser det – men det är en väldigt rörig historia också. Men fascinerande! Alla sex systrar beskrivs som otroligt vackra och charmerande och jag tror absolut att det stämmer. Jag kanske skulle rekommendera att man lyssnar på en podd eller så istället för att läsa Hagens bok just, men det är en jäkla resa.

The Nineties av Chuck Klosterman

Nittiotalet känns rätt nyss, eller hur? När man läser Chuck Klostermans utmärkta bok blir man påmind om att det tydligen är ett bra tag sedan nu – och om hur annorlunda det var, och om hur mycket som hände under det där decenniet. Och i vilken jädra fart det hände.

I början på nittiotalet stod allas hemnummer i telefonkatalogen och alla svarade i telefon, i slutet hade nästan alla en mobiltelefon i fickan och ingen svarar väl på okänt nummer? Höll man sig inte framme när favoritserien sändes fick man antingen vara förutseende nog att spela in på video eller, om man hade tur, se reprisen. De flesta Seinfeld-avsnitten som sändes på torsdagkvällar i USA hade fler tittare än säsongsavslutningen av Game of Thrones.

Internet tog fart och popkulturen med den. Man kunde plötsligt ta reda på nästan vad som helst tack vare Altavista.

Här finns bannemig nästan allt. Förutom popkultur finns politik, sport, film och tv, förändringar kring attityder runt ras, klass, sexualitet och identitet. Allt i ett rasande tempo – såsom decenniet självt.

Jag läste inte exakt allt. Somliga bitar är av förklarliga skäl väldigt USA-fokuserade och somligt är inte så spännande för mig. Men i stort är det en njutning i form av både nostalgi och insikt. 

Boken kan man köpa här.

Lasse Brandeby: Vad gör jag nu då? – en biografi om pappan, komikern, journalisten och skådespelaren av Anna Brandeby Harström med Lasse Råde

Lasse Brandebys dotter Anna har tllsammans med Lasse Råde, journalist och god vän till Brandeby, skrivit denna underbart fina biografi. Den är full av berättelser om arbete, scen och offentligt liv, men även väldigt mycket om privatpersonen, mannen och pappan Lasse – som verkar ha varit en så otroligt genuin och god människa. Jag betvivlar inte ett ögonblick att det var så.

Jag ska heller inte gräva ner mig i vad boken handlar om, men familj är sannerligen en röd tråd i berättelserna. Första frun Unni (som även är Annas mamma) och Lasse var ett okonventionellt föräldrapar med inställningen att man helst ska säga ja till allt. De hade inga fler biologiska barn, men många fosterbarn genom åren. Ibland bodde de i husbil, ibland i en gammal herrgård. Det seglades (olovligen) i Sotekanalen och hölls fester och tillställningar och allting verkar så fint utan att vara puttenuttigt och idylliskt i traditionell mening.

En berättelse om Lasse B på midsommarfest med seglarskolan där han nästa morgon råkade dricka maskindiskmedel är helt otroligt rolig, trots att det låter som om det skulle få en ände med förskräckelse. Han kravlade iväg och la sig under en tall för att ungdomarna inte skulle behöva se honom kola vippen – men det enda som hände var att det började spruta skum ur munnen och näsan på honom när han försökte hjälpa några förbipasserande att hitta rätt stig.

Vi plöjde oss igenom Kurt Olssons Television och Kurt Olssons Sommartelevision när snön yrde utanför fönstren för ett antal veckor sedan och det fortsätter vara precis lika roligt som jag minns det från barndomen. Genialt från en göteborgsk klenod som lämnade jordelivet alltför tidigt. 

Boken kan man köpa här.

Queen Camilla av Sue Townsend

Lite trött på brittiska kungafamiljen? Jo, det kan man ju vara. Det är även premiärministern som tillträder i början av Sue Townsends otroliga roman The Queen and I från 1993. Den nya regeringen avsätter genast hela kungahuset och skickar iväg dem att bo i en undantagszon någonstans i Leicesterkrokarna. Ett och annat får de med sig, hundarna och någon gammal juvel, men i övrigt ska de leva som pöbeln. In i små radhus med dem och sedan är det dags att tackla socialtjänsten, arbetsförmedlingen, gasräkningen och kanske framför allt – de lägre samhällsklasserna. Townsend är en av mina stora favoriter genom åren och detta är verkligen ett litet mästerverk.

2006 (alltså året efter att Charles och Camilla gifte sig) kom en uppföljare – Queen Camilla. Föga förvånande har den kommit i nyutgåva 😄 Camilla och Charles bor tillsammans på Hell Close, drottningen är sugen på att avgå om kungahuset nu ska få återgå till Buckingham Palace när en ny regering förhoppningsvis tillträder, Charles vägrar om inte Camilla får bli drottning, William erbjuder sig… men då dyker ett brev upp från en man som säger sig vara Charles och Camillas son från ungdomstiden. Och visst födde Camilla ett barn i Schweiz någon gång på sextiotalet…

Det är svårt att försöka sammanfatta dessa för det händer så vansinnigt mycket roliga grejer. Jag rekommenderar dem mycket varmt! The Queen and I – som är avgjort bäst – finns som ljudbok på Storytel.

Queen Camilla kan man köpa här, och The Queen and I finns i pocket här.

PS: The Queen and I blev film för ett par år sedan, med David Walliams i en av huvudrollerna. Jag tyckte inte att den var särskilt bra tyvärr, men lite smårolig här och där.

Tone tur o retur: Tales från Bullshit City och andra ställen av Tone Schunnesson

Jag brukar inte citera baksidestexter och liknande, men jag måste göra ett undantag här. Dels för att den beskriver vad denna bok innehåller på ett bättre sätt än jag skulle göra, men också för att det är en så välskriven och intressant text.

”När Hannes Westberg 2001 sköts av polis under EU-toppmötet i Göteborg var jag tretton år gammal. Två år senare hade George W Bush startat Irakkriget. Det är två historiska händelser som formade mitt sätt att betrakta världen.

Men trots ett tidigt och stort politiskt engagemang så tappade jag den starka övertygelsen om att en annan värld faktiskt är möjlig någonstans längs vägen. Inte för att en förändring inte kändes angeläget, utan för att världen var mer flytande och krångligare än vad de flesta politiker tycktes vilja kännas vid.

Inför valet 2022 bestämde jag mig för att i samarbete med Aftonbladet ge mig ut i Sverige för att ta upp kampen mot känslan av meningslöshet.

Det var dags för mig att söka svar på frågor som blivit hängande alltför länge. Varför har Sverigedemokraterna en så lyckad YouTube-kanal? Vem är rikast i Sverige? Har Miljöpartiets språkrör dödsångest? Hur uppriktig är oron över gängkriminalitet? Vilken karaokelåt sjunger Tomas Bodström på fest?

Världen är konstig, men också sorglig, ball och uppfordrande. Men den kräver att man bryr sig om den. På riktigt.”

Tone Schunnesson, 2022

Jag tycker att Tone Schunnesson är en av våra intressantaste och vassaste mediepersonligheter. Blir alltid glad när det är hon som är en av gästerna i Cyklopernas land. Hennes förra roman, Dagarna, dagarna, dagarna var fantastisk, så nu var det kul att läsa andra sorters texter. Valrörelsen 2022 var ju onekligen både intressant, löjeväckande och plågsam, och när den väl var över var det spännande att se tillbaka på den genom Schunnessons ögon. Hon uttrycker sig fantastiskt bra och engagerande – och jag tror att även den som inte delar hennes politiska åskådning kan uppskatta Tone tur o retur.

Tyvärr är boken riktigt dåligt korrekturläst. Väldigt tråkigt och slarvigt av ett stort förlag.

Boken kan man köpa här.

IB: som i inhämtning Birger av Lena Ebervall och Per E. Samuelsson

IB-affären är något som varit ganska abstrakt i mitt medvetande. Jag vet att det handlade om åsiktsregistrering och jag vet att Jan Guillou hamnade på Långholmen. Mycket mer än så har det inte varit. Jag var lite tveksam när den valdes till bokcirkelbok ärligt talat, men jag har läst annat av författarna och vet att de skriver intressant och så man förstår. Och det var både lärorikt och lite lagom underhållande.

Jag tror att man har betydligt större behållning av boken om man faktiskt minns IB-affären och hur det skrevs och talades om den då. Bitvis blir det lite tjatigt – bitvis är det riktigt spännande, särskilt när de håller på och härjar i Göteborg.

Jag tror att avsnittet av P3 Dokumentär som behandlar IB-affären är mer på min nivå. Men jag är ändå glad att jag läste ut boken och fick lite mer grepp om det hela.

Boken kan man köpa här.

Happísland: The short but not too brief tale of a Swiss spy in Iceland av Cedric H Roserens

I Schweiz uppstår stor oro när island kommer högre i rankningen över världens lyckligaste folk. Hur ska detta lösas?

Den högt uppsatte spionen Hans-Ueli Stauffacher skickas dit för att ta reda på vad det är som gör islänningarna så nöjda med livet. En gång i månaden ska han rapportera, förklätt i brev till sin mamma Trudi.

Cédric H Roserens är en schweizisk globetrotter och reseskribent och har i sin lilla bok om Hans-Uelis upplevelser fått till en alldeles utmärkt trevlig och humoristisk introduktion till Island. Eftersom den sträcker sig över ett år får ”mamma” höra om allt från väder till högtider, traditioner, mat och historia och förstås jämförelser mellan länderna. Så mysig lyssning!

Det finns en bok till i serien som heter Fantasviss, där Sigmundur Sig Sigmundsson skickas till Schweiz. Jag måste nog faktiskt lyssna på den med.

Denna text publicerades ursprungligen på Kaffe & Kultur. Boken kan man köpa här.

Lunch With The Wild Frontiers: A History of Britpop and Excess in 13½ Chapters av Phill Savidge

Som kanske märks har jag läst en del om britpop på sistone. När jag hade läst Here they come with their makeup on fick jag tips om att Lunch with the wild frontiers är bättre. Jag visste inte att Phill Savidge strax efter att denna bok kom ut gjorde en könskorrigering och numera heter Jane Savidge – böckerna kommer alltså från samma penna.

De behandlar delvis samma saker – men denna är såklart betydligt bredare än en bok som främst handlar om ett och samma ämne.

Savidge blev PR-person av en slump. Som så många andra var det slitigt i början men när karriären väl tog fart blev det något magnifikt. Detta är berättelsen från stormens öga – om hur britpopen tog fart, och vad som hände sedan. Det är jättespännande att läsa en berättelse som inte är skriven av någon som var med i ett band, men som ändå befann sig precis mitt i smeten. Det är fullt med anekdoter och helt galna berättelser om stjärnor som försover sig, som vägrar le, som ringer efter drogleveranser mitt i natten och som är stora nog att få precis som de vill.

Det är dessutom väldigt, väldigt roligt. Savidge skriver enormt lättläst och underhållande, och jag har inget emot att en så stor del av boken är personliga betraktelser hellre än bara analyser och siffror. En riktig höjdare för britpop-älskaren – jag blev påmind om en massa band som jag helt och hållet hade glömt bort, och hoppas att jag snart blir lite bättre på att lyssna på musik igen.

Boken kan man köpa här.

Good pop, bad pop av Jarvis Cocker

”This is not a life story. It’s a loft story.” skriver Jarvis Cocker om sin bok. Det känns som ett typiskt Cocker-uttalande – jag drar mig till minnes när jag såg Pulp på Reading Festival 2003 och hans första mellansnack inleddes ungefär: ”It’s great to see so many people who love books here… at the READING festival.” Finurligt men enkelt.

Och detta är en loftberättelse. Han har bott på många ställen sedan detta loft fylldes, men nu är det dags att återvända, krypa in och börja gräva. Detta är ingen tjusig loftlägenhet, det är ett vindskontor där man inte kan stå rak. Varenda liten pinal måste gås igenom och få sitt öde bestämt – behålla eller inte.

Varenda pinal kanske inte tas upp i boken direkt, men väldigt många saker är det. Varje kapitel har ett antal foton av grejer som illustrerar vad som berättas – om planerna för Pulp som ritades upp i ett rutat kollegieblock under lektioner i skolan hemma i Sheffield, kläder som har en historia att berätta, tuggummipaket, konsertbiljetter, foton… ja, allt möjligt. Ett extra kul kapitel är det om plastpåsar, och om hur det är hans favoritsätt att frakta grejer. Döm om min förvåning när jag slog upp kapitel 19 och denna bild fanns på sidan mittemot!

En alldeles underbar bok. Kanske särskilt om man är Pulp-och-kanske-annan-brittisk-indie-fan, men jag tror att vem som helst med ett visst intresse för brittisk samtidshistoria kan hitta många godbitar här.

Boken kan man köpa här.