A World of Curiosities (Kommissarie Gamache, #18) av Louise Penny

Under bokhelgen i Varberg hann jag läsa hela denna. En hel roman! Inbunden! Så himla skönt det var att kunna ligga i sängen hur mycket jag hade lust med och bara LÄSA. Och en ny Louise Penny, av alla böcker. Ljuvligt.

Som vanligt är böckerna om Gamache olika något annat i genren, men nu blir det något alldeles extra för vi får följa med bakåt i tiden, till första gången Gamache och Beauvoir arbetade tillsammans. Då var det en ung kvinna med mycket mörker i sitt liv som mördades. Nu har hennes två barn plötsligt dykt upp i Three Pines. Men varför? Gamache och Beauvoir vet båda två vad som hände dem i barndomen, och undrar nu hur de sår och ärr de åsamkats kan ha påverkat dem som vuxna.

I jakten på svar dyker ett gammalt brev upp – 160 år gammalt, närmare bestämt. Det är skrivet av en stenhuggare och han beskriver ett rum som han var med om att mura igen, där en stor fasa dolde sig. När rummet faktiskt hittas, av en slump, bestämmer man sig för att öppna upp det och det som finns därinne både förvånar och skrämmer. Gåtor och pussel uppenbarar sig, liksom en gammal fiende – men ingen förstår riktigt hur fienden möjligtvis kan befinna sig på fri fot, eller var han kan befinna sig.

Komplext och enormt spännande. Ingen bygger världar som Louise Penny, och ingen lyckas så väl med att blanda upp intrigen med sann fakta, konst och historia på ett bra sätt. Jag vågar liksom inte förvänta mig att nästa bok ska vara ännu bättre än förra, artonde boken i en serie är ganska långt in och ibland blir det ju inte så lyckat med riktigt långa serier. Här blir det faktiskt bara bättre och bättre.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i serien:

  1. Mörkt motiv
  2. Nådastöt
  3. Den grymmaste månaden
  4. Ett förbud mot mord
  5. Ett ohyggligt avslöjande
  6. Begrav dina döda
  7. En ljusets lek
  8. Det vackra mysteriet
  9. Hur ljuset tar sig in
  10. Den långa vägen hem
  11. Det ondas väsen
  12. Summan av alla synder
  13. Glass houses
  14. Kingdom of the blind
  15. A better man
  16. All the devils are here
  17. The madness of crowds

Kallmyren (Stenträsktrilogin, #2) av Liza Marklund

Jag tröttnade på Liza Marklund efter några böcker om Annika Bengtzon – jag minns inte riktigt varför, för jag tyckte att de första var otroligt spännande – men jag tror att Den röda vargen från 2003 var den sista jag läste. Ett tag efter det blossade ju hela Gömda-debatten upp och jag blev orimligt intresserad av den – sedan vet jag inte riktigt vad som hände.

Vi var många som blev otroligt förtjusta i Polcirkeln, Marklunds ”comeback” och nu är alltså del två i trilogin här. Det tog mig väldigt lång tid att komma in i den, av den enkla anledningen att jag somnade hela tiden. Det är inte bokens fel, ska jag säga. Men så lyckades jag få fart på läsningen och oj, vad bra det blev.

Vi återser polisen Wiking från Polcirkeln här. För trettio år sedan försvann hans fru Helena när hon gav sig iväg för att plocka hjortron med deras lilla bebisflicka. Bebisen hittades, otroligt nog vid liv efter att ha blivit hårt ansatt av insekter. Helena kom aldrig tillbaka och man utgår ifrån att Kallmyren blev hennes sista vila.

Wiking har aldrig kommit över tragedin. Han har levt för sina barn och för sitt arbete som polis, och blivit smått besatt av myrar. En dag får sonen Markus ett brev – kanske en varning, kanske ett hot – som otroligt nog verkar vara skrivet av Helena då det har hennes unika bomärke, en stjärna som liknar ärret efter hennes kejsarsnitt, längst ner. Brevpappret kommer från ett hotell i Stockholm. Wiking förstår inte hur det kan vara möjligt, men han måste reda ut vad det är som händer.

Jag hade aldrig någonsin kunnat föreställa mig vart denna berättelse skulle ta vägen, och hade jag känt till det innan hade jag antagligen bara skakat på huvudet och struntat i att läsa (nej, det är inte fantasy eller sci-fi) – men det blir helt otroligt bra. Sååå spännande och smart ihopvävt. Andra delen av berättelsen gjorde mig smått andlös. Mycket läsvärd spänning!

Kallmyren är hyfsat fristående från Polcirkeln, men somliga karaktärer och platser dyker upp även här. Jag rekommenderar verkligen att man börjar med Polcirkeln, hur som helst.

Boken kan man köpa här.

Whiteout av Dhonielle Clayton, Nic Stone, Angie Thomas, Tiffany D Jackson, Nicola Yoon och Ashley Woodfolk

Dhonielle Clayton, Angie Thomas, Nicola Yoon, Nic Stone, Tiffany D Jackson och Ashley Woodfolk skrev 2021 den kluriga och härliga romanen Blackout, som utspelar sig en kokhet sommardag i NYC under ett strömavbrott. Flera olika berättelser vävs till slut samman till en, mycket snyggt och smart. Alla karaktärer är icke-vita och flera HBTQ+.

Lagom till jul 2022 kom Whiteout, samma författare, nya karaktärer men samma upplägg, icke-vita ungdomar vars historier måste vävas ihop i slutet, annars är katastrofen framme. Stevie har nämligen ställt till det med sin flickvän, och ska nu försöka göra allt bra igen med en stor kärleksgest. Det krävs mycket folk och engagemang för detta – men Atlanta förlamas av en snöstorm. Några fastnar på en flygplats, några på motorvägen, det är väldigt bråttom och väldigt viktigt att alla når samma mål – och det måste ske innan midnatt. Många olika berättare och många karaktärer gör att jag tappar fokus här och där, men det funkar förvånansvärt bra att sex författare skriver samma berättelse fast i olika narrativ. (Sedan får man tänka bort att det är lite lustigt att några centimeter snö orsakar sådant totalkaos, men det får man ju ta.)

Fin och rolig YA med kul karaktärer och vass och smart humor. Ganska julig men inte så farligt att det är jobbigt att läsa i januari.

Boken kan man köpa här.

Snöängeln (Charlotte von Klint och Per Berg, #2) av Anki Edvinsson

Jag börjar aldrig någon annanstans än med första boken när det handlar om serier. Men här blev jag lurad av appen jag använder, vilket jag inte förstod förrän en bra bit in i Snöängeln, som då är bok nummer två om Charlotte af Klint. Men då hade jag kommit såpass långt att det fick vara. Grämer mig lite ändå, förstås, principer är principer… 😉

Handlingen är förlagd till ett vintrigt Umeå. En ung kille med svår OCD hoppar från en bro, mitt framför ögonen på sina föräldrar. En medelålders, till synes skötsam och ordentlig kvinna utan kopplingar till brottslighet hittas mördad i sitt badkar. Och efter en fest i ett hus ute på landsbygden försvinner en tonårsflicka spårlöst. I tunna kläder, i flera minusgrader.

Det är svårt för poliserna att se en koppling, men sakta kryper det fram att detta handlar om droger, gamla konflikter och sådant som inte går att förlåta.

Charlotte, som är adlig och stenrik men också polis, och kollegan Per Berg står smått handfallna inför de mörka makter som rör sig i den undre världen.

Någon exceptionell deckare är detta kanske inte, men den har tempo och driv och en ganska intressant story som inte är helt förutsägbar. Några scener är otroligt välskrivna, särskilt en där snö och is är pivotal. Om jag hoppar tillbaka och läser bok nummer ett, Sjöjungfrun, vet jag inte, men det är inte omöjligt alls. 

Boken kan man köpa här.

Midnattslöftet av Lucy Diamond

Midnattslöftet är en mysig vinterroman som antagligen skulle sorteras i facket feelgood, även om jag inte är något stort fan av den definitionen. Men det verkar onekligen som om allt som handlar om kvinnor på landsbygden (särskilt den brittiska) är feelgood nu för tiden, så jag får väl foga mig.

Gemma och Spencer har ett lyckligt äktenskap, ett vackert hus i en by i Suffolk och fina barn – men idyllen krossas när en gräslig olycka sker. Caitlin är i byn för att städa ur sin mammas hus efter hennes död – och bör samtidigt komma på vad hon ska hitta på med sitt liv efter att ha slutat som sjuksköterska. Och Saffron är en tuff kvinna i PR-branschen som hamnat i en situation inte ens hon kan styra över, och reser till Suffolk för att hyra en stuga och försöka fatta ett beslut.

De tre kvinnorna möts lite oförhappandes på en nyårsfest. Långt in på natten sitter de tillsammans och öppnar lyckokakor. Kanske kan de någorlunda banala textremsorna faktiskt innehålla något som kan hjälpa dem att komma framåt på sina olika vis?

Tack vare mod och beslutsamhet flätas deras liv samman – jag gillar särskilt att det har med arbete och målsättningar att göra snarare än karlar och sådana bekymmer som ofta beskrivs som typiskt kvinnliga i böcker av denna eller liknande genre.

Karaktärerna är hyfsat realistiska, och det är fint att alla får ta lika mycket plats i berättelsen. Charmigt och trevligt tycker jag.

I original heter boken The year of taking chances vilket säger mer om boken än vad den svenska titeln gör.

Boken kan man köpa här.

Liv Strömquists astrologi av Liv Strömquist

Nej men vad ska jag säga. Humoristiskt, välformulerat och ofta med huvudet på spiken. Jag är tokig i Liv Strömquist och detta är faktiskt en av mina favoriter hittills, även om jag inte tror speciellt mycket på astrologi och sånt. Kul betraktelser är alltid välkomna!

Jag är personligen lejon och älskar kanske inte uppmärksamhet, dock är jag en sucker för bekräftelse. Jag har kanske lite fler läppstift än man absolut behöver och nog är jag förtjust i sociala medier… dock klarar jag mig nog utan plastikoperationer!

Notera den otroliga biten om vattumannen Cristiano Ronaldo också. Gen-i-alt!

Boken kan man köpa här.

Julhälsningar från ett slott i Normandie av Jo Thomas

Jag kan bli lite trött på alla julböcker som numera sprutar ut från förlagen från oktober och framåt, särskilt de som har kvinnor avbildade bakifrån på omslagen (vilket gäller alla feelgood-omslag). Det funkar ju bevisligen, jag gjorde en empirisk undersökning av omslagen på alla böcker som är nominerade till årets feelgood på Storytel Awards och 18 av 30 har kvinnor avbildade bakifrån på sig. Men mer om det en annan gång, kanske.

Men nu blev detta bokcirkelbok i december och jag gillar Jo Thomas (har aldrig läst någon av hennes böcker tidigare men hon har varit reporter på BBC och producerat flera radioprogram jag gillar, såsom Women’s Hour på Radio 4) – och jag gillar Normandie och Frankrike.

Nu handlar Julhälsningar från ett slott i Normandie knappt om julen alls. Vinter, ja, men inte direkt jul. En lite lustig översättning av Celebrations at the Chateau kanske men julen säljer. Och förlaget har i alla fall stått emot att kalla den för Det lilla slottet i Normandie…!

Annars har vi en ganska standard-setup för feelgood. Fliss farfar går bort och hon och hennes systrar blir mycket förvånade när det visar sig att han ägde ett slott i Normandie. De reser dit för att försöka reda ut vad de behöver göra för att kunna sälja, men väl på plats visar det sig att det behövs gigantiska renoveringar, att en stor arvsskatt behöver betalas in och att de faktiskt inte får sälja slottet då en slottsfru, en chatelain, har rätt att bo kvar. Men de har heller inte resurser att varken renovera eller betala skatten.

Fliss bestämmer sig för att stanna kvar och försöka driva slottet som en B&B-rörelse. För att få göra det måste hon söka tillstånd hos byns unge, snygge borgmästare Jacques som är emot förslaget till en början men de inser att de har mer gemensamt än de trodde (förstås). Och på den vägen är det.

Själva storyn är alltså inte speciellt originell men boken är väldigt trevligt skriven och jag gillar verkligen detaljerna och beskrivningarna. Det äts en massa god fransk mat, det finns en fruktträdgård och jag kan verkligen föreställa mig byn. Underhållande är det och det är väl just det man önskar sig av feelgood.

(En rolig fotnot: när jag tittade på olika länders utgåvor på Goodreads såg jag att den tyska titeln är Das kleine Château in den Hügeln, så Tyskland är tydligen inte sämre än svenskarna på att döpa böcker.)

Boken kan man köpa här.

Åtta dagar med dig av Jean Meltzer

Rachel är fullständigt tokig i julen. Inte nog med att hon har ett helt rum fullt med julgrejer i sin lägenhet, hon tjänar sitt levebröd på att skriva julromaner också. Under pseudonym. Och ingen får under några omständigheter känna till hur hon försörjer sig eller hennes kärlek till julen, för Rachel Rubenstein-Goldblatt är judinna och dotter till en av New Yorks mest respekterade rabbiner. Nog undrar hennes föräldrar hur hon kan ha råd med sin fina lägenhet på Manhattan med de små frilansjobb de tror att hon gör, men de vet bättre än att fråga.

Under ett möte med agent och förlag där Rachel ska pitcha sin nästa julroman får hon en chock när de informerar henne om att de inte tänker anta ännu en julroman i år – de vill att hon ska skriva en Chanukkah-feelgood istället. Inspirationen tryter, men hon kommer på något som kanske kan funka – om hon skulle lyckas få tag på en biljett till det stora eventet Matzah Ball på Chanukkahs åttonde kväll så kanske, kanske skulle det lösa sig.

Det visar sig (förstås) att det är en gammal tonårskärlek och tillika nemesis (eller?), Jacob Greenberg som håller i festen. Han har dessutom nästlat sig in hos hennes föräldrar då han vill att just Rabbi Goldstein och hustrun Dr Rubenstein ska tända det sista ljuset i menoran på balen. Vilken (matzah ball-) soppa, va?

Detta är en charmig take på vinter-feelgood – jag har då aldrig läst en Chanukkahroman tidigare. Sedan min moster satte Svedelid/Silberskys böcker om advokat Rosenbaum i händerna på mig för sisådär tjugofem år sedan har jag fascinerats av de judiska traditionerna och högtiderna och här får jag mitt lystmäte.

En annan ovanlig sak med boken är att Rachel lever med en kronisk sjukdom – ME/CFS. Även Meltzer har denna sjukdom och en inblick i hur livet kan te sig är intressant men ledsamt.

Underhållande occh romantiskt och ett vintrigt NYC är väl aldrig fel? 

Boken kan man köpa här.

Tone tur o retur: Tales från Bullshit City och andra ställen av Tone Schunnesson

Jag brukar inte citera baksidestexter och liknande, men jag måste göra ett undantag här. Dels för att den beskriver vad denna bok innehåller på ett bättre sätt än jag skulle göra, men också för att det är en så välskriven och intressant text.

”När Hannes Westberg 2001 sköts av polis under EU-toppmötet i Göteborg var jag tretton år gammal. Två år senare hade George W Bush startat Irakkriget. Det är två historiska händelser som formade mitt sätt att betrakta världen.

Men trots ett tidigt och stort politiskt engagemang så tappade jag den starka övertygelsen om att en annan värld faktiskt är möjlig någonstans längs vägen. Inte för att en förändring inte kändes angeläget, utan för att världen var mer flytande och krångligare än vad de flesta politiker tycktes vilja kännas vid.

Inför valet 2022 bestämde jag mig för att i samarbete med Aftonbladet ge mig ut i Sverige för att ta upp kampen mot känslan av meningslöshet.

Det var dags för mig att söka svar på frågor som blivit hängande alltför länge. Varför har Sverigedemokraterna en så lyckad YouTube-kanal? Vem är rikast i Sverige? Har Miljöpartiets språkrör dödsångest? Hur uppriktig är oron över gängkriminalitet? Vilken karaokelåt sjunger Tomas Bodström på fest?

Världen är konstig, men också sorglig, ball och uppfordrande. Men den kräver att man bryr sig om den. På riktigt.”

Tone Schunnesson, 2022

Jag tycker att Tone Schunnesson är en av våra intressantaste och vassaste mediepersonligheter. Blir alltid glad när det är hon som är en av gästerna i Cyklopernas land. Hennes förra roman, Dagarna, dagarna, dagarna var fantastisk, så nu var det kul att läsa andra sorters texter. Valrörelsen 2022 var ju onekligen både intressant, löjeväckande och plågsam, och när den väl var över var det spännande att se tillbaka på den genom Schunnessons ögon. Hon uttrycker sig fantastiskt bra och engagerande – och jag tror att även den som inte delar hennes politiska åskådning kan uppskatta Tone tur o retur.

Tyvärr är boken riktigt dåligt korrekturläst. Väldigt tråkigt och slarvigt av ett stort förlag.

Boken kan man köpa här.

Tack för matchen av Paola Pellettieri

När böcker beskrivs som genialiska byggs en viss förväntan upp. Jag bestämde mig för att lyssna på denna när jag bakade lussekatter, den är kort och det lockar mig när det gäller ljudbok.

Efter en stunds bakning var jag så irriterad att det var inte riktigt klokt. Kladdig deg? PMS? Kanske, men allra mest gällde det boken. Trots att den är så kort tog det flera veckor för mig att lyssna klart, för jag ville inte.

Såhär – alla gillar olika och jag har egentligen ingen lust att skriva en lång diss, så jag gör inte det. Men jag tyckte verkligen inte att detta var en bra bok. Alls. Eller jo, slutet var toppen!