Etikett: Romance

Den perfekta pojkvännen (London Calling, #1) av Alexis Hall

Luc O’Donnell är son till två rockstjärnor som skildes när han var liten. Hans mamma har dragit sig tillbaka i Surrey och tittar mest på Drag Race med sin bästis Judith, men pappan, den rumlande rockern som tillbringat de senaste tjugo åren ut och in på avgiftning och behandlingshem, ska nu göra comeback. Vilket placerar Luc i rampljuset. En paparazzi fotar honom vid helt fel tillfälle, och det enda sättet att rädda sin karriär och sitt rykte är att skaffa sig en stabil och städad pojkvän.

Turligt nog finns en man i bekantskapskretsen som har ungefär samma behov men av andra skäl. Oliver är skandalfri, framgångsrik advokat, välklädd och vegan – och behöver en dejt till ett familjeevent.

Dags att börja fejkdejta, alltså.

Lucs rockstjärnepappa hör av sig och vill plötsligt ha en relation med sin son. Han har nämligen fått cancer, och vill få ordning på sina relationer. Han har varit en riktigt kass pappa, och Luc är egentligen motvillig att ha kontakt med honom men vad gör man? Kontrasten mot den ljuvliga franska mamman som lagar usel mat och kanske har en kärleksrelation med sin bästis är skarp och väl skildrad. Även Olivers familj är viktig i berättelsen, rivaliteten med brorsan som anses bättre då han och hans fru är läkare och arbetar med människor i Östafrika. Oliver försvarar brottslingar i rätten och är absolut inte god nog för sina elitistiska och konservativa föräldrar. Usch!

Här finns också aspekten av att välja sin egen familj. Kompisgänget som finns runt Luc och Oliver är en sådan självvald familj och jag gillar verkligen sådant.

Den perfekta pojkvännen är en perfekt romcom. Väldigt charmig och bitvis extremt rolig à la snustorr brittisk humor. Lucs kollegor på välgörenhetsorganisationen för dyngbaggar där han jobbar är genialt skrivna. Jag skrattar sällan högt åt böcker men bitarna där de är med är otroliga.

Jag läser sällan romance av den enkla anledningen att jag tycker att det är tråkigt och förutsägbart men detta är ett undantag.

Boken kan man köpa här.

Almost midnight av Rainbow Rowell

Almost Midnight är en liten bok med två noveller av Rainbow Rowell. En har tidigare publicerats i samlingen My true love gave to me, den andra är specialskriven för Världsbokdagen.

Första novellen heter Midnights, och handlar om kompisarna Mags och Noel, som går på nyårsfest på samma ställe varje år, och varje år kommer närmare och närmare varandra. Kindred spirits handlar om Elena, som är ett stort Star Wars-fan och beslutar sig för att gå emot sin introversion och ställa sig i kö i flera dagar för att få biljett till den nya filmen.

Rainbow Rowell låter alltid de som är lite socialt obekväma och nördiga få ta plats, och det är väldigt fint. Hennes dialog är trovärdig och medryckande och det är lätt att lära känna hennes karaktärer. Mysigt och roligt! Ingenting slår ju Eleanor & Park, men Rowell är på de godas sida och hon är på min också.

Boken kan man köpa här.

Åtta dagar med dig av Jean Meltzer

Rachel är fullständigt tokig i julen. Inte nog med att hon har ett helt rum fullt med julgrejer i sin lägenhet, hon tjänar sitt levebröd på att skriva julromaner också. Under pseudonym. Och ingen får under några omständigheter känna till hur hon försörjer sig eller hennes kärlek till julen, för Rachel Rubenstein-Goldblatt är judinna och dotter till en av New Yorks mest respekterade rabbiner. Nog undrar hennes föräldrar hur hon kan ha råd med sin fina lägenhet på Manhattan med de små frilansjobb de tror att hon gör, men de vet bättre än att fråga.

Under ett möte med agent och förlag där Rachel ska pitcha sin nästa julroman får hon en chock när de informerar henne om att de inte tänker anta ännu en julroman i år – de vill att hon ska skriva en Chanukkah-feelgood istället. Inspirationen tryter, men hon kommer på något som kanske kan funka – om hon skulle lyckas få tag på en biljett till det stora eventet Matzah Ball på Chanukkahs åttonde kväll så kanske, kanske skulle det lösa sig.

Det visar sig (förstås) att det är en gammal tonårskärlek och tillika nemesis (eller?), Jacob Greenberg som håller i festen. Han har dessutom nästlat sig in hos hennes föräldrar då han vill att just Rabbi Goldstein och hustrun Dr Rubenstein ska tända det sista ljuset i menoran på balen. Vilken (matzah ball-) soppa, va?

Detta är en charmig take på vinter-feelgood – jag har då aldrig läst en Chanukkahroman tidigare. Sedan min moster satte Svedelid/Silberskys böcker om advokat Rosenbaum i händerna på mig för sisådär tjugofem år sedan har jag fascinerats av de judiska traditionerna och högtiderna och här får jag mitt lystmäte.

En annan ovanlig sak med boken är att Rachel lever med en kronisk sjukdom – ME/CFS. Även Meltzer har denna sjukdom och en inblick i hur livet kan te sig är intressant men ledsamt.

Underhållande occh romantiskt och ett vintrigt NYC är väl aldrig fel? 

Boken kan man köpa här.

One true loves av Taylor Jenkins Reid

Jag har blivit tjusad av Taylor Jenkins Reid de senaste åren – först var det Evelyn Hugos sju äkta män som jag inte hade några större förväntningar på men blev otroligt förtjust i. Därefter kom Daisy Jones and the Six som också är mycket bra, och så nyss den fantastiska Malibu Rising. One true loves dök upp som förslag på Storytel och jag trodde först att det var något nytt och undrade varför jag inte hört något om den förut, men den kom ut 2016, innan den stora succén. Jag upptäckte nu att den ska komma ut i filmversion i år, så kanske får den mer uppmärksamhet inom kort – den kom ut som pocket med ovan omslag i januari.

Premissen för berättelsen är spännande på en gång. Emma Blair befinner sig på en middag tillsammans med sin familj och sin fästman Sam när hon får ett telefonsamtal. Från Hawaii, av alla ställen. Rösten i luren är en som hon aldrig trodde att hon skulle höra igen. I tjugoårsåldern gifte hon sig med Jesse som hon varit tillsammans med sedan skolan, och de startade ett äventyrligt liv i Kalifornien, långt ifrån den lilla staden där de växte upp och från bokhandeln som Emmas föräldrar hoppades att hon skulle vilja ta över. Men på deras första bröllopsdag försvinner Jesse när han är ute på ett jobb i helikopter.

Emma flyttar till slut hem till New England igen och tar mycket riktigt över bokhandeln. Hon träffar Sam, som hon känt flyktigt i ungdomen, de blir förälskade och sambos och sedermera förlovade. Emma har fått en ny chans till lycka, efter den enorma sorgen hon tagit sig igenom. Men efter alla dessa år visar det sig alltså att Jesse lever. Han är på väg hem och Emma sätts i en ytterst besvärlig sits.

Det är ganska underhållande läsning (eller lyssning i mitt fall), och jag blev väldigt engagerad till en början men blev så himla trött på ljudboksinläsningen. Inläsaren ger alla män en väldigt märklig röst – när det är Jesse eller Sam som pratar ska den nog låta sexig, när det är Emmas pappa (eller någon annans pappa eller svågern) som någon sorts bullrande jovialisk herre. Det är otroligt irriterande och för mig tog det fokus från berättelsen. Det är lite besvärligt att vara så känslig för inläsare som jag är, men så är det och det är svårt att vänja sig av med.

Jag gissar som sagt att detta kommer att bli en sådan bok som plötsligt får ny fart tack vare filmatisering, och jag gissar att det kommer att bli som t.ex Jojo Moyes, vars gamla böcker gavs ut igen och folk klagade på att böckerna blev sämre, när det faktiskt troligtvis är så att de blev bättre men boken omlanserades som om den var ny. (Den nya utgåvan hänvisar till nyare titlar och det blir ju lite märkligt.)

Läsvärd? Ja, som en romance är den inte alls dum. Det är nu inte min genre och jag är svalt positiv till att rekommendera den.

Boken kan man köpa t.ex här.

Instructions for dancing (Saker man inte vill veta) av Nicola Yoon

Nicola Yoon har tidigare skrivit de strålande ungdomsromanerna Ingenting och allting och Idag är allt. Jag blev glad när jag såg att en ny var på gång – och extra glad när jag såg titeln som bara måste vara tagen från min favoritlåt av The Magnetic Fields, nämligen The book of love. Och javisst, ett utdrag finns med på bokens försättsblad. God smak! David Levithan som är en annan stor favorit har ofta med dem i sina böcker också vilket alltid är trevligt.

Texten i sin helhet är ljuvlig:

The book of love is long and boring
No one can lift the damn thing
It’s full of charts and facts and figures
And instructions for dancing

But I, I love it when you read to me and
You, you can read me anything

The book of love has music in it
In fact, that’s where music comes from
Some of it is just transcendental
Some of it is just really dumb

But I, I love it when you sing to me and
You, you can sing me anything

The book of love is long and boring
And written very long ago
It’s full of flowers and heart shaped boxes
And things we’re all too young to know

But I, I love it when you give me things and
You, you ought to give me wedding rings

Stephin Merritt

Evie tror inte längre på kärleken, efter att hennes pappa lämnat familjen för en annan kvinna. Hon har alltid varit tokig i romance-böcker, men inte ens de gör henne glad längre. En dag, när hon ser ett par kyssa varandra, får hon plötsligt en syn för sina ögon – hon ser hur parets kärlek började och hur den kommer att sluta.

När hon försöker reda ut för sig själv vad det är som ¨pågår hamnar hon av en slump, via ett litet lånebibliotek och en gammal dam, på en dansskola. Hon lär sig att dansa klassiska pardanser tillsammans med en kille som kallar X. Han är Evies motsats – modig och passionerad och med en säga ja-filosofi – såpass att han vågar sig på att anmäla dem till en danstävling.

Evies syner gör att hon inte riktigt vågar falla för X, hur gärna hon än vill. Är det värt att ta risken för kärleken, även om det kan sluta illa?

Jag gillade verkligen denna söta berättelse. Övernaturliga inslag är vanligtvis verkligen inte min grej, men när det är någorlunda subtilt och inte tar över allt kan jag tycka att det är lite eskapistiskt trevligt. Nicola Yoon skriver väldigt trevligt, hon plockar upp intressanta tankar och det är bra läsning. En sak som jag inte riktigt gillade var hur lite plats Evies kompisar får – jag minns inte ens vad de hette, och om karaktärer ska finnas med och ändå spela en viss roll kan de få lov att ta lite plats också.

Boken kan man köpa här!

Come together (Jack & Amy, #1) av Emlyn Rees och Josie Lloyd

Jag köpte Come Together i en välgörenhetsbutik i Golders Green för cirka sjutton år sedan, och har säkert läst den fyra-fem gånger under åren i London – man kan inte ha något större bibliotek när man bor i kollektiv och flyttar runt då och då 😉 Nu upptäckte jag för några veckor sedan att en tredje bok kommit i serien, och bestämde mig för att det kunde vara skoj att läsa om från början. (Den andra boken handlar om Jack och Amys kompisar.)

Jack är 27, bor tillsammans med sin barndomskompis Matt i en konverterad pub i västra London och letar mest efter kortvarig kärlek, så att säga. Han försöker försörja sig på sin konst, men det är lättare sagt än gjort och deltidsarbetet i ett litet galleri drar inte heller in många pund. Som tur är Matt a) advokat och b) generös, så Jack klarar sig ganska bra på att få bo gratis och låna kläder av Matt. Han behöver inte tänka så långt framåt, så att säga.

Amy är 25, har egen lägenhet och letar absolut efter långvarig kärlek. Hennes mamma tjatar och hon börjar närma sig bristningsgränsen – som i hennes fall skulle vara att söka till Blind Date, Cilla Blacks gamla dejtingprogram som väl blev Vem tar vem i Sverige.

Vad händer när dessa två, diametralt olika men samtidigt ganska lika, unga Londonsinglar träffas? Det blir mindre förutsägbart än man kan tro.

Boken kom ut 1999, och det är svårt att tänka sig att det är drygt tjugo år sedan och att mobiltelefoner inte fanns alls i samma utsträckning som nu – och i England var de faktiskt lite senare än vad vi var med att mobiltelefonen fanns i gemene mans ficka. Det kan bli lite frustrerande när man läser, för det finns så många problem som hade kunnat undvikas om Jack och Amy bara hade haft varsin Nokia 3310. Men det är lite uppfriskande också, det är det. Och det är roligt och smart skrivet.

Josie Lloyd och Emlyn Rees är gifta och har skrivit flera böcker tillsammans. Jag gissar att de mer eller mindre skrivit vartannat kapitel då Jack och Amy berättar växelvis, men det känns sömlöst och flyter på bra till skillnad från vissa andra författarpar där ute. Det var kul att återbesöka Jack och Amy, och det ska bli roligt att läsa fortsättningen. Jag minns faktiskt inte om jag läst Come Again, som är bok nummer två, förut, men ska ta mig an den inom kort.

One to watch av Kate Stayman-London

Bea Schumacher är modebloggare, plus size och stor på sociala medier. Hon har massor av följare (och många som försöker berätta för henne att hon lever ett livsfarligt liv, för alla vet väl att alla som är tjocka är hälsosamma? Nej, just det.) och är frispråkig och vass, och när hon efter några glas vin twittrar om hur kassa produktionen bakom Main Squeeze (som Bachelor eller Bachelorette kallas i boken) är på att ha deltagare av olika färg, storlek och ursprung blir hon plötsligt kontaktad av produktionen – som vill ha Bea som sin nästa huvudperson. Trots att Bea beslutat sig för att aldrig mer dejta tackar hon ja, efter moget övervägande och påhejande. Men hon kräver att männen som ska vara i serien också har ett mångfald. Säsongen kommer heller inte att spelas in i förväg och sändas i sin helhet, utan spelas in vecka för vecka inför sändning.

Bea är bekväm i sin kropp, men hon har ett behov av att ha kontrollen – och hon förstår ganska snabbt att i en TV-produktion ligger kontrollen hos produktionen. Redan i premiärprogrammet upptäcker hon att producenten ordnat med något som orsakar stor förödmjukelse men som verkligen drar upp tittarsiffrorna.

Och mångfaldet finns – här finns alla sorters män, från oskulder till Lotharios, och från framgångsrika charmtroll till stolpskott. Och kombinationer därav. Jag tänkte inte alls på boken som en romance när jag läste, men det är väl just det den är egentligen. Det är ett gott betyg att det gick obemärkt förbi hos mig 😉 Insprängt i narrativet finns en massa artiklar, tweets, avskrifter av poddavsnitt, mail och sms och sådant. Det piggar alltid upp!

Bea är en underbar karaktär. Hon är smart och rolig och skarp – men hon är inte perfekt, och det gör henne äkta. Ibland blir jag helt galen på henne, men det är realistiskt. Och beskrivningarna av alla fantastiska kläder i böckerna är helt ljuvliga, för att inte tala om miljöerna. I pandemitider blir jag extra knäsvag av tanken på att åka till Frankrike och New York.

Kate Stayman-London är verkligen one to watch – ursäkta, det var billigt. Hon har jobbat som digital skribent för Hillary Clinton, Barack Obama, Malala, Cher och Anna Wintour, som kuriosa. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer av henne, för detta var verkligen mitt i prick.

Rött, vitt och kungligt blått av Casey McQuiston

Denna blev vald till månadens bok i en av mina bokcirklar och på söndag ska vi diskutera den. Jag blev förvånad över att just den blev framröstad, men det var den jag hoppades på (det var mina förslag som röstades på) för jag hade redan börjat lyssna. Den har ju blivit enormt hyllad från alla möjliga håll, så jag hade (alldeles för) höga förväntningar.

Premissen är kul – en sorts transatlantisk fiendskap-som-blir-kärlekshistoria. Men det är inga vanliga människor det handlar om – här är det sonen till Amerikas första kvinnliga president, Alex Claremont-Diaz, som har ett pågående ärkefiendskap med Prins Henry av Wales. Alex utgör ”Vita Huset-trion” tillsammans med sin syster och vicepresidentens son- eller dotterdotter, de är influencers och knivskarpa och har högtflygande planer.

Efter en incident på en fest mellan Alex och Henry hamnar de på löpsedlarna världen över och orsakar en PR-kris såväl i USA som i Storbritannien. Deras PR-folk tar sig an problemet och det finns bara en lösning – de måste låtsas vara vänner. Men ju mer de lär känna varandra, desto närmare varandra kommer de och plötsligt är de blixtkära. Vilket också skulle kunna orsaka en PR-kris, om det kom ut…

Ja, ni kan ju tänka er själva (ni har förmodligen läst själva) – det blir en enda cirkus av primärval och Parisresor och familjedrama. Och det är ganska underhållande, men det är inte så genialiskt som jag hade hoppats på. Somliga sexscener kräver skämskudde deluxe, fast jag tror att tanken är att de ska vara edgy och fräcka, och ibland köper jag varken dialog eller logik.

De brittiska stereotyperna är SÅ trötta och mot slutet höll jag på att slänga boken i väggen på grund av något som kanske är en bagatell men som jag inte står ut med – av någon anledning har författaren förkortat Buckingham Palace till Buckingham, Westminster Abbey till Westminster, Kensington Palace till Kensington… och så vidare. Buckingham är en stad åtta mil från London, Westminster och Kensington är stadsdelar i London med över 180 000 invånare var. Inte okej. Och boken är all-de-les för lång.

Men visst är det underhållande – stundtals jätteroligt. Det är synd att småsaker ställer till läsupplevelsen, för det hade kunnat vara så mycket bättre.