Vi ska ju bara cykla förbi av Ellen Strömberg

Finns det någon som beskriver vänskap och tonår bättre än Ellen Strömberg (icke att förväxla med Ellen Bergström!)? Jag tvivlar på det. Hon har en fantastisk fingertoppskänsla och det är en smärtsam njutning att läsa Vi ska ju bara cykla förbi. Smärtsam eftersom somliga minnen från tonåren såklart bara är pinsamma och jobbiga – njutning eftersom somliga minnen är ljusa och kul och för att boken är så himla bra.

Manda och Malin går vårterminen i nian och det börjar bli dags att skaffa sig varsin romans. De cyklar ständigt runt det lilla samhället där de bor för att hitta något spännande – nästan vad som helst, faktiskt.

Och plötsligt händer något. Den snyggaste killen Manda någonsin sett börjar jobba på pizzerian. Nu händer det! Väl? Eller?

Som jag så ofta skriver så får jag lite cellskräck av att läsa om små samhällen där alla känner alla, men här har det en god effekt för handlingen och relationerna människor emellan.

Just människorna är så levande i Strömbergs bok. Även birollsinnehavarna känns konkreta även om man inte vet allt om dem, och ibland kan man lista ut saker om dem som inte är uppenbara för Manda och Malin själva. Det blir lite dråpligt ibland. Och lite skämskudde ibland, å deras vägnar. Jag älskar att en karaktär får vara funktionshindrad utan att det är en stor grej alls, och logiken i ungdomarnas tanke om t.ex fester de inte är bjudna på: ”Vi ska ju bara cykla förbi”.

Så himla fint. Missa inte! Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker jag läst av Strömberg:

Jaga vatten
Klåda

För några år sedan hade jag även äran att lyssna på henne i samtal med Kulturens ABC-kvinnorna Cecilia Suhaid Gustafsson och Caisa-Stina Forssberg på Bokmässan. En mycket kort text om det finns här.

Du kommer alltid ha Paris (Alma, #3) av Hanna Jedvik

Åh, vad jag har älskat att läsa denna trilogi om Alma. Den inleddes med Sommarplåga 2019, som följdes av På andra sidan bron 2020 och nu Du kommer alltid ha Paris.

Alma och Hedvig har tagit studenten och nu ska de ut och resa. Hedvig ser det som en bildningsresa, lite som den grand tour ungdomar företog sig förr som avslutning på sin utbildning – kultur och bokhandlar och performancepoesi. Alma vill mest till havet och är inte så pepp på Hedvigs detaljerade listor och planer. De ska ju leva livet nu!

Hedvig föreslår plötsligt att de ska testa att vara med andra under resan, innan de kommer hem till Göteborg igen, börjar plugga och flyttar ihop. Alma blir helt ställd, även om det är hon som mest dras till de andra de träffar på vandrarhem och annat under resan. Hedvigs förslag skapar spänningar och tvivel tjejerna emellan (vilket jag, som inte förstår öppna förhållanden alls, förstår helt och fullt). Missförstånd och paranoia uppstår och jag tycker så synd om dem båda två som ska vara på livets resa och så blir det så stökigt.

Men jag älskar skildringen av resandet ändå, av städer jag besökt och inte ännu besökt, och hav jag badat i och Frankrike som jag längtar till. Jag är nog för bekväm för tågluff, men skulle älska att göra en riktig långresa med tåg (helst utan byten :D) – det är något lugnande och lockande med det. Jag tycker också om hur handlingen utvecklar sig, för efter ett tag måste något hända – de kan inte bara gå och skava på varann och relationen.

En så fin avslutning på trilogin, som på sätt och vi gärna fått fortsätta, men som nu får ett slut som känns rätt och ärligt. Jag gillar verkligen det jag hittills läst av Hanna Jedvik och ser fram emot att se vad som kommer härnäst.

Andra böcker av Hanna Jedvik:

Kurt Cobain finns inte mer
Snart är jag borta

Om du lämnar mig här av David Levithan och Jennifer Niven

Levithan och Niven tillsammans låter som en match made in heaven och jag räknade ner dagarna tills eboken skulle finnas på Storytel. Så gjorde den det i fem minuter och försvann igen. Lång kö på bibblan. Vad gör man? Jo, glömmer bort lite och blir sedan jätteglad när den dyker upp på Storytel igen. Och då ser man till att läsa så fort det bara går… 😉

Om du lämnar mig här är till stor del en mejlroman, och jag tycker att sådana (tillsammans med brevromaner, givetvis) kan funka väldigt bra och det gör denna. Mejlen går till en början bara fram och åter mellan en bror och syster, Ezra och Bea. De har vuxit upp under kassa hemförhållanden, deras pappa stack när de var små och deras mammas nya man är en riktig jävel, rent ut sagt. En dag försvinner Bea och ingen vet var hon är. Bea mailar Ezra för att berätta att hon mår bra, men han blir inte klokare vad gäller var hon befinner sig.

Genom mejlen och även berättelserna emellan får vi reda på vad som hänt genom deras liv och vad som hänt under tiden som lett upp till Beas försvinnande. Och till slut, vad det är som fått henne att besluta sig för att sticka. Det hela handlar om att ta sig framåt, om att slå sig loss från sådant som är fel, om att konfrontera. Och om att göra lite dumma val då och då, som att försöka elda upp ett hus med hjälp av hushållspapper och en gasspis.

Mörk humor är min favorit och även om det är kolsvart ibland är det välfunnet, rappt och spirituellt. Bästa sorten alltså. Det är inspirerande att läsa om kloka ungdomar även om sådana här romaner ibland får skit för att unga vuxna inte pratar sådär intellektuellt som de gör i t.ex Levithans och John Greens böcker men det gör mig inte ett pip. Det är väl bara härligt om kidsen faktiskt är så smarta och kul?

Boken kan man köpa t.ex här.

Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman

I Matilda Gunnarsson Rathsmans universum vet alla människor när de ska dö. Man anordnar begravning innan dagen kommer, och man firar sin dödsdag istället för sin födelsedag. Varje kväll får varje person en syn för sina ögon – det sista man kommer att se innan man dör.

My är sjutton år, och ska dö om ett år när vi träffar henne. Arton år är förstås en tragiskt ung ålder, men det finns ingenting man kan göra åt sitt datum. Eller? My vill inget hellre än att leva. Det sista hon ser innan hon dör är ett par intensivt gröna ögon, och när hon plötsligt träffar den mystiske Theodor Edh, i regnrock och med just intensiva gröna ögon ställs allt på huvudet. Theodor insinuerar att man visst kan påverka sitt öde, men vägrar berätta vad han menar. My blir hopplöst förälskad, men de där ögonen – ska Theodor bli hennes mördare?

Utöver just att alla vet när de ska dö är livet såpass vanligt att jag ibland glömmer bort premissen. Mys föräldrar är skilda, hennes pappa tillbringar en stor del av sitt liv i kalsonger i soffan och hennes mamma kramar henne aldrig men lagar väldigt mycket mat.

Berättelsen blir mer och mer suddig i kanterna och drömsk, och det passar inte riktigt mig. Vid ett par tillfällen vet jag inte om vi är i verkligheten eller i Mys fantasi, och det blir lite stökigt. Det tog mig flera veckor att ta mig igenom den vilket är minst sagt okaraktäristiskt – det finns många skäl till det, men ett är att jag tappade koncentrationen.

Spännande idé som är väl utförd. Jag är inte 100% övertygad, men läser gärna mer av Gunnarsson Rathsman i framtiden.

Boken kan man köpa t.ex här.

Instructions for dancing (Saker man inte vill veta) av Nicola Yoon

Nicola Yoon har tidigare skrivit de strålande ungdomsromanerna Ingenting och allting och Idag är allt. Jag blev glad när jag såg att en ny var på gång – och extra glad när jag såg titeln som bara måste vara tagen från min favoritlåt av The Magnetic Fields, nämligen The book of love. Och javisst, ett utdrag finns med på bokens försättsblad. God smak! David Levithan som är en annan stor favorit har ofta med dem i sina böcker också vilket alltid är trevligt.

Texten i sin helhet är ljuvlig:

The book of love is long and boring
No one can lift the damn thing
It’s full of charts and facts and figures
And instructions for dancing

But I, I love it when you read to me and
You, you can read me anything

The book of love has music in it
In fact, that’s where music comes from
Some of it is just transcendental
Some of it is just really dumb

But I, I love it when you sing to me and
You, you can sing me anything

The book of love is long and boring
And written very long ago
It’s full of flowers and heart shaped boxes
And things we’re all too young to know

But I, I love it when you give me things and
You, you ought to give me wedding rings

Stephin Merritt

Evie tror inte längre på kärleken, efter att hennes pappa lämnat familjen för en annan kvinna. Hon har alltid varit tokig i romance-böcker, men inte ens de gör henne glad längre. En dag, när hon ser ett par kyssa varandra, får hon plötsligt en syn för sina ögon – hon ser hur parets kärlek började och hur den kommer att sluta.

När hon försöker reda ut för sig själv vad det är som ¨pågår hamnar hon av en slump, via ett litet lånebibliotek och en gammal dam, på en dansskola. Hon lär sig att dansa klassiska pardanser tillsammans med en kille som kallar X. Han är Evies motsats – modig och passionerad och med en säga ja-filosofi – såpass att han vågar sig på att anmäla dem till en danstävling.

Evies syner gör att hon inte riktigt vågar falla för X, hur gärna hon än vill. Är det värt att ta risken för kärleken, även om det kan sluta illa?

Jag gillade verkligen denna söta berättelse. Övernaturliga inslag är vanligtvis verkligen inte min grej, men när det är någorlunda subtilt och inte tar över allt kan jag tycka att det är lite eskapistiskt trevligt. Nicola Yoon skriver väldigt trevligt, hon plockar upp intressanta tankar och det är bra läsning. En sak som jag inte riktigt gillade var hur lite plats Evies kompisar får – jag minns inte ens vad de hette, och om karaktärer ska finnas med och ändå spela en viss roll kan de få lov att ta lite plats också.

Boken kan man köpa här!

Jobbiga tjejer (Fula tjejer, #2) av Johanna Lindbäck, Lisa Bjärbo och Sara Ohlsson

Vi är äntligen tillbaka på Frejaskolan i Gnesta, hos Tilde, Eleni och Jasmine. Stämningen efter allt som hände i Fula tjejer är fortfarande spänd, eftersom tjejerna nu tar plats och hävdar sin rätt och killarna inte alls är förtjusta i den nya attityden – tjejerna är ju skitjobbiga.

Strax innan vårterminens start händer något stort – gymnastiksalen brinner ner. Rykten börjar spridas på nolltid, både i skolan och i samhället. Någon har sett någon, någon har fastnat på någons fotografi, skvallret sprider sig och till och med Eleni blir anklagad då hon råkar ha varit ute med hunden i närheten.

Det blir ett nytt mysterium för tjejerna att lösa, samtidigt som de ska tackla problemen i skolan. Killarna hånar tankarna kring jämställdhet kring hur mycket tid tjejer respektive killar får till att prata i klassrummet, och när tjejerna försöker införa en såpass liten förändring som en tjejtoalett som hålls fräsch och trevlig och förslaget slås ner börjar det bli jobbigt att hålla modet uppe. Men det är klart att de orkar ta nya tag tillsammans.

Jag är imponerad av hur bra texten flyter i dessa böcker, eftersom det faktiskt är tre författare som samarbetar. Jag förstår att de har skrivit varsin karaktärs kapitel, och det blir väldigt sömlöst och snyggt. Dessutom älskar man ju sådana här sprudlande girl power-berättelser, det är underbart att läsa. Här finns kamp och systerskap – och humor och mörker. Strålande bra.

Boken kan man köpa t.ex här!

Så nära att det bränns av Christina Lindström

Christina Lindström är min absoluta favorit bland ungdomsförfattare. Hon äntrade mitt medvetande under våren 2016 och sedan dess har jag läst alla böcker som just är riktade till ungdomar. Barnböckerna sparar jag på lite 😉 De flesta av böckerna utspelar sig i Göteborg vilket jag älskar, och alla karaktärer och dialoger känns så trovärdiga och smarta. Love it.

I navet i denna berättelse finns Jason. Han var småkriminell redan på mellanstadiet, och blev sedan en given ledare på högstadiet, inblandad i allt från mobbing till droghandel. Inget vidare gott sällskap egentligen, men så karismatisk att det är svårt att stå emot.

Max kunde inte riktigt stå emot – men efter hot om att skickas till farmor i Danmark lade han av med det livet och lämnade Jason bakom sig. Men han saknar honom. Och gemenskapen och sammanhanget, förstås. Alice är dödskär i Jason, trots att hon inte alls får det utbyte och den bekräftelse av honom som hon önskar sig (och förtjänar). Men när Max och Alice möts, på Fröken Olssons kafé i Göteborg, säger det bara pang hos Max, som blir vansinnigt förälskad på stört. Men hur skulle de kunna närma sig varandra, när Jason finns mitt emellan?

Lindströms böcker handlar ofta om identitet och om att våga och kunna vara sig själv under den känsliga och jobbiga tonårstiden. Man vinner på att vara snäll i hennes böcker, vilket jag tycker mycket om. Både Max och Alice har problem av olika slag hemma, och även detta beskrivs på ett trovärdigt och genuint sätt. Även snälla personer kan bli förbannade, ni vet.

Sedan skrivs karaktärer och handling med en alldeles lagom dos humor också. Det är en riktig bladvändare (som faktiskt hade kunnat få vara längre – det säger jag väl aldrig) och mycket är jobbigt men jag kommer på mig själv med att småle med jämna mellanrum också. Christina Lindström är avgjort bäst på ungdomslitteratur i Sverige.

Boken kan man köpa här!

All these beautiful strangers (Det slutna sällskapet) av Elizabeth Klehfoth

Jag hade aldrig hört talas om denna förrän min man hittade den i en bokhandel och skickade en bild på den då den lät spännande – och det gjorde den ju, särskilt som just den utgåvan hade en blurb om Den hemliga historien. Jag tycker att jag kollar alla listor som listar dark academia-böcker men just denna verkar ha gått mig förbi.

Charlie Calloways mamma försvann spårlöst när hon var liten. Utöver det står familjen varann nära. Hon är lyckad elev på tjusigt internat med lojala vänner och har alltid fått lära sig att hon är något alldeles särskilt. Och får man höra det hela livet börjar man nog leva efter det också. Ett hemligt sällskap på skolan bjuder in henne och ett antal andra att gå med – men då måste de utföra förbjudna och besvärliga utmaningar först.

I samband med detta hamnar Charlie mitt i mysteriet kring sin mammas försvinnande då en morbror kommer och besöker henne i skolan. Han har hittat ledtrådar, och Charlie måste bara nysta i detta. Det finns foton och brev – vad kan ha hänt egentligen?

Jag gillar båda huvudspåren i boken, och de knyts samman på ett ganska trovärdigt och bra sätt. Vissa bitar lämnas utan ordentlig upplösning vilket är frustrerande, men de viktigaste delarna får ett avslut och det blir helt okej till slut även om vissa saker känns lite långsökta. Men det hör väl nästan till – jag kan tänka mig denna bok som en sorts spännande high school-film eller tv-serie, och då får man ju köpa det mesta (Lex Gossip Girl och Gilmore Girls).

Boken kan man köpa t.ex här.

Du är min Bobby Jean av Yrsa Walldén

Hedda har just fyllt nitton år och just tagit studenten. Det var meningen att hon skulle åka på roadtrip i USA tillsammans med sin bästa kompis, men samtidigt som allt som leder in i vuxenlivet händer så dör hennes mamma i cancer. Hon lämnar begravningskaffet, sätter sig i mammans gamla bil som hon fick i nittonårspresent, och bara kör. Hon tänker sig att hon ska åka till Världens ände, men den i Trosa och den i Ystad känns för nära. Men i Norge finns Verdens ende och dit styr hon kosan, med startpunkt Malmö.

Hon har Bruce Springsteen – mammans favorit – på stereon och som fantasisällskap i passagerarsätet. Telefonen stänger hon av, hon orkar ändå inte prata med någon. Det blir mycket tid att tänka, ensam i en bil – men på vägen träffar hon Kajsa, som också är på flykt men från Köpenhamn där hon gjort något hon inte borde. Hon ska till en festival i Dalarna, men får åka med Hedda uppåt landet en bit åtminstone.

Det blir en roadtrip ändå, om än inte som tänkt. En ganska underhållande sådan, men lite destruktivt på ett jobbigt sätt. En del av boken utspelar sig på en camping strax söder om Göteborg – jag inbillar mig förstås att det är den i Askimsviken – och Walldéns beskrivning av tältlivet får det att krypa i hela min anti-camping-kropp. Särskilt känslan av att att vakna i gassande värme… hu. Mycket bra.

Sedan är jag inte överförtjust i Heddas sorgehantering, som är destruktiv och full av alkohol. Det är säkert trovärdigt, men det gör att jag inte kommer Hedda nära eller inpå djupet. Jag har svårt att få sympatier för henne trots att hon är mitt i sorgen eftersom hon hanterar allt så himla dumt. Men det finns ett väldigt roligt skeende när Kajsa och Hedda olovligen tar nattvarden i en kyrka utmed vägen – jättekul.

Helt okej underhållning, som lämnar mig något oberörd förutom vissa kortare partier eftersom jag inte kan komma inpå Hedda alls. De jobbiga känslorna blir inte bearbetade och det flyter därmed lite ovanpå.

Boken finns att köpa t.ex här.

Andra böcker jag läst av Yrsa Walldén är Allt jag inte sa och Flickvänsmaterial.

Paris, chérie: så där säger folk alltså av Ida Pyk

Det var vit/beige som var mars färg i #färggladahyllvärmare2021 och Paris, chérie: så där säger folk alltså av Ida Pyk är en av de böcker som ligger högst upp i min Goodreads-lista, om man sorterar kronologiskt. Perfekt!

Alva går i gymnasiet hemma i Stockholm och har det inte så lätt, hon delar sin tillvaro mellan föräldrarna och hennes pappa dricker. En kväll går hans beteende över styr, och Alva ger sig ut på stan där hon av en slump blir upptäckt av en modellscout på tunnelbanan.

Sagt och gjort – sommaren mellan tvåan och trean tillbringar Alva i Paris, där hon springer på auditions och provningar och möten. Delar lägenhet med andra modeller, går på fester, dricker vin och äter crêpes. Blir förälskad i fel kille och hänger, härligt nog på Shakespeare & Company

Det är SÅ mycket Paris och det är ju alldeles underbart. Det finns mycket annat här också, om den ytliga modellvärlden och om man inte nödvändigtvis vet vem man kan lita på. Det är ganska befriande att Alva äter ordentligt – mann har väl hört ett och annat om hur det är för parisiska modeller som äter ett salladsblad om dagen komvinerat med blöt bomull för mättnad. Inte här inte, det är färska baguetter och crêpes och bakverk. Underbart.

Jag ser fram emot när det ska gå att resa igen – och Paris och Frankrike står högt på önskelistan.

Boken finns att köpa här.