Etikett: Utmaningar

Biblioteket är ju fantastiskt. Jag läste om en bok på Twitter i fredags, lade ett inköpsförslag med ”gärna e-bok!” i meddelandet direkt efter och igår förmiddag kom ett mail om att boken var inköpt och skulle dyka upp i appen inom 24 timmar. Det tog väl två. Otrolig service!

Boken är Girl A av Abigail Dean, och handlar om en syskonskara som levt inspärrade under större delen av sitt liv, som jag förstår det. Girl A är Lex, den äldsta av sex syskon som är den som lyckades fly. Nu har modern dött i fängelset, fadern dog i huset, och två av syskonen beslutar sig för att göra något gott av sin erfarenhet. Men även om Lex lyckades fly från The House of Horrors får hon kämpa för att fly sina minnen – och för att få en fungerande relation till övriga syskon.

Boken beskrivs som en psykologisk thriller men även en roman om familjedynamik och myter som existerar inom en isolerad familj. Jag ser fram emot att läsa den, men det blir ingen lättsam läsning.

You don’t know me, but you’ll have seen my face. In the earlier pictures, they bludgeoned our features with pixels, right down to our waists; even our hair was too distinctive to disclose. But the story and its protectors grew weary, and in the danker corners of the Internet we became easy to find. The favoured photograph was taken in front of the house on Moor Woods Road, late on a September evening. We filed out and lined up, six of us in height order and Noah in Ethan’s arms, while Father arranged the composition. Little white wraits squirming in the shock of sunshine. Behind us, the house rested in the last of day’s light, shadows spreading from the windows and the door. We were still and looking at the camera. It should have been perfect. But just before Father pressed the button, Evie squeezed my hand and turned her face up towards me; in the photograph, she is just about to speak, and my smile is starting to curl. I don’t remember what she said, but I’m quite sure that we paid for it, later.

Ur Girl A av Abigail Evans, Harper Fiction: 2021

I eftermiddag är det dags för bokcirkel om Viet Thanh Nguyens Sympatisören vilket ska bli spännande! Längtar tills vi kan ses på riktigt igen, men digitalt fungerar också. Det bör bli ett intressant samtal.

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Flukten fra virkeligheten!

Det har varit en kylig vecka i Göteborg, med såväl snö som hagel som regn som solsken. Och nu är det söndag igen! Som tiden går, ändå. Jag gick upp tidigt idag och satte igång att rosta tomater, för jag fyndade en hel påse för en tia igår. Det är bra när affärerna tar sitt ansvar och säljer ut varor som är på väg att bli dåliga istället för att vänta tills de faktiskt blir dåliga och slänger dem. Nu doftar det rostad tomat och vitlök i hela lägenheten, gemytligt och trevligt.

Annars lyckades jag smörja in mig med nattkräm efter duschen, så funderar på om det betyder att man måste gå och lägga sig igen 😉

Igår kväll började jag på Bikupan av Sarah Crossan. Crossan är en av mina favoritförfattare, och hon är allra bäst när hon skriver på prosalyrik, i mitt tycke. Jag har stått i kö på biblioteket i vad känns som en evighet, men i fredags fick jag äntligen hem den. Därifrån kommer således även veckans Smakebit.

Huvudpersonen Ana Kelly har haft en relation med en gift man i flera år – hon är gift själv också, för den delen. Plötsligt ringer hans fru till advokatbyrån där Ana jobbar och berättar att hennes man är död och att byrån är testamentsexekutorer. Hur hanterar man en sådan sak? I utdraget minns hon tillbaka till tiden när hon just träffat Connor.

Du dröjde dig kvar efteråt,
ritade cirklar
på bordet
med tummen
och sa med ett snett leende
”Jag kommer väl tillbaka för skilsmässan.”

Jag satte hatten på pennan,
gav dig utrymme att tala.
Det var ju faktiskt januari,
uppbrottens förlovade tid
då alla famlar efter fast mark
efter julens helvetiska gemenskap.

”Vi finns här för alla dina behov”, SA JAG.
Jag var inte tvetydig.
Jag var professionell
vilket framgick av mina väggdiplom.
Examen från Bristol.
”Min kollega Tanya Kushner är en erfaren familjejurist.
Jag kan be vår receptionist boka in en tid.”

”Å, Rebecca skulle aldrig släppa mig.
Vem skulle då tanka hennes bil?”
Du reste dig.

Ur Bikupan av Sarah Crossan, Etta Förlag: 2020

Fler Smakebitar finns denna söndag hos Astrid Terese – ha en god lässöndag, eller vad du nu ska hitta på!

Det är fjärde advent och jag undrar var tiden tar vägen. Helt otroligt att vi har jobbat hemifrån i ganska exakt nio månader nu – och så mycket som hänt under dessa månader. Nu ser jag fram emot en hyfsat rejäl ledighet – tio dagar, som kanske blir elva – framöver. Men först sista rycket på jobbet åtminstone måndag och tisdag.

Veckans Smakebit kommer ur fjärde boken om Kommissarie Gamache av Louise Penny, en ganska ny men väldigt angenäm bekantskap. I boken är det högsommar, vilket det verkligen inte är i Göteborg – det är 7 plusgrader och mulet, mulet, mulet. Inte för att jag älskar när det är 30 grader varmt, det gör jag inte, men lite dagsljus hade varit välkommet. Igår var det riktigt ljust när jag gick upp men en timme senare var det grått igen. Några klara, vackra vinterdagar önskar jag mig i julklapp.

Det var högsommar när gästerna samlades i det isolerade värdshuset vid sjön. De hade kallats till Manoir Bellechasse med likadana inbjudningar, skrivna på velängpapper med en välbekant, spretig handstil som liknade spindelnät. De tjocka kuverten hade tryckts in genom nrevlådorna och landat på hallgolven i förnäma bostadshus i Vancouver och Toronto, och i ett litet hus av tegel i Three Pines.

Brevbäraren hade burit det i sin väska genom den liilla byn i Québec och tagit god tid på sig. Man får inte anstränga sig för mycket i den här värmen, förmanade han sig själv och stannade upp för att ta av sig mössan och torka svetten ur pannan. Fackekt var noga med reglerna. Men den verkliga anledningen till hans letargi var inte den gassande solen utan någonting mer personligt. Han brukade alltid dröja sig kvar lite längre i Three Pines. Han strosade sakta förbi rabatterna med rosor och liljor och stolta, prunkande fingerborgsblommor.

Ur Ett förbud för mord av Louise Penny, Modernista: 2015

Denna söndag finns fler Smakebitar att läsa hos Astrid Terese! Ha en riktigt härlig jul och gott nytt år!