

Jag har haft denna på min läslista sedan den kom ut, praktiskt taget – såg en flash på Goodreads tror jag och tyckte att den lät intressant, men så har det inte blivit av att jag har läst den. Men så hyllade Sincerely Johanna den på Instagram i förra veckan när jag råkade vara ”mellan böcker” – jag skulle gå och lägga mig tidigt på torsdagen och tänkte läsa ett par kapitel bara… det slutade med att jag läste ut hela. Och fick läsa en Lotta-bok efter för att lugna ner mig. Tur att det var fredag och sovmorgon i sikte dagen därpå…!
Madeline är allergisk mot allt. Allt, allt, allt. Hennes immunförsvar är obefintligt. Hon bor med sin mamma i ett specialanpassat hus, där allting som kommer in måste dekontamineras och förseglas. Mamman jobbar som läkare, och under dagarna har Madeline en sköterska hos sig på heltid som kollar hennes värden och ser till att hon mår bra. Hon går i skolan via nätet – någon enstaka gång får hon träffa sin lärare i arktitektur – annars är hon helt isolerad från världen.
En dag kommer en flyttbil till huset bredvid. Och ur flyttbilen kliver Oliver, svartklädd, lång, slank och en jäkel på parkour. Och Madeline bara vet att det betyder katastrof.
Och det gör det, på sätt och vis. På sätt och vis är det det absolut bästa som skulle kunna hända.
Jag tycker om det här ”standard-YA-språket” – det är det inte alla som gör. Som så många andra hyllade YA-böcker finns det kritiker som tycker att tonåringarna pratar alldeles för fint och välformulerat, jag väljer att hoppas att det faktiskt finns tonåringar som är såhär. Och illustrationerna! Fantastiskt fina. Det händer ett par riktigt stora saker, ja, flera stycken faktiskt – och jag blev helt fast! Var bara tvungen att läsa lite till, bara lite… och det är ett utmärkt betyg från mig.
Och ja, jag gillade faktiskt allt. Jag har sett lite andra kritiker som tycker att boken är problematisk ur funktionshindrade perspektiv (det känns lite underligt att skriva funktionshindrad om allergier och immunförsvar, men det är nog rätt) – det var faktiskt inget jag tänkte på under läsningen, rimligtvis eftersom jag själv inte har någon funktionshinder eller har någon direkt relevant erfarenhet av problematiken – men det kan vara bra att veta innan läsningen. Och kanske en intressant fråga att fundera på under läsningen, när du nu kanske läser detta innan du läser boken 🙂
Det är sex stjärnor av sju från mig – den är inte perfekt, men inte särskilt långt ifrån.






2 reaktioner till “Ingenting och allting av Nicola Yoon”