Grown Ups av Marian Keyes

En riktig tegelsten från Marian Keyes, som trots lite sviktande kvalité är en av mina favoriter när det gäller relationsromaner och humor med svärta. Jag lyssnade på boken, och Keyes läser den själv, vilket är väldigt mysigt. Det gäller att inte vara alltför obekant med irländsk engelska, dock, för hur mysigt det än är är det ibland svårt att uppfatta slang och uttryck. Men det är inga större bekymmer. Man lär hänga med ändå. 

 

Familjer och relationer är Keyes forte, och även här är det en stor familj som står i centrum. Det är Johnny Casey och hans två bröder Ed och Liam som utgör navet, sedan har de vackra, lyckade fruar också och en hel massa barn. (Det är nästan lite för många barn, jag var inte helt säker på vem som hörde ihop med vem ens framåt slutet.) 

 

Johnnys fru Jessie är kanske den jag tänker på som huvudperson, först och främst. Hon driver ett litet imperium med italiensk mat, delikatessbutiker och sådant över hela Irland och har gott om pengar. Därför insisterar hon på att bjuda hela familjen på diverse fester, middagar och helger när det är en högtid som ska firas. 

 

Och under ytan bubblar såklart massor av mer eller mindre delikata problem. Det går ganska bra att hålla allt dolt, åtminstone för det mesta – tills Eds fru Cara får hjärnskakning och plötsligt öppnar munnen under Johnnys födelsedagsmiddag och berättar allt om alla. Och det är där boken börjar, och vi får sedan ta del av diverse tillbakablickar, de flesta (kanske alla, jag kommer inte ihåg) i relation till en eller annan högtid. 

 

Det är ett smart sätt att inleda boken, för vi som läsare får hintar om vad som komma skall. Jag minns att jag började lyssna på väg hem från jobbet och fick spola tillbaka efter en kvart för jag trodde att jag hade börjat på fel ställe – men det hade jag ju inte, det var bara aningar om vad som komma skulle. Smart dramaturgi! 

 

Och Keyes håller måttet, med en otrolig humor men definitivt inte utan mörker och svärta. Relationerna är otroligt intressanta liksom de situationer som persongalleriet, kollektivt och separat, försätter sig i. Njutbart!