Mhairi McFarlane är verkligen en lysande stjärna på feelgood-himlen.Hon överraskade mig med sin debut, You had me at hello, och har gått från klarhet till klarhet sedan dess. Produktiv är hon också! Hennes böcker är roliga, smarta, vassa och väldigt brittiska. Många rätt, med andra ord.
I If I never met you, som fått titeln Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts på svenska (jag gillar verkligen HarperCollins drag att översätta titlarna till lämpliga popsångsreferenser), träffar vi Laurie som är i chock efter att hennes partner sedan tonåren lämnar henne för en annan kvinna. De har varit tillsammans i arton år, och det är det sista hon väntat sig. Till råga på allt jobbar de på samma advokatbyrå och måste alltså ses varenda jäkla dag framöver. Suck.
På byrån jobbar även Jamie, som kämpar för att bli delägare men för att kunna imponera på de äldre delägarna behöver han en lämplig kvinna vid sin sida. (Jadå, så gammalmodigt är det nog fortfarande i England.) Laurie vill ha någon hon kan göra Dan, exet, svartsjuk med. Av en händelse träffas Laurie och Jamie i en hiss som fastnar, och de kommer på den lysande idén att skapa en fauxmance, en låtsasromans väl uppbyggd med bilder och allt i sociala medier som ett modernt förhållande kräver. Enkelt, eller hur?
Naturligtvis är det inte riktigt så enkelt, då det visar sig att Laurie och Dan har en hel del gemensamt. Och tiden de tillbringar tillsammans visar sig vara hemskt trevlig. Vilken soppa, va?
Som sagt – kul, fräscht och inte utan mörker. Otroligt underhållande. Jag lyssnade på den i inläsning av Sara Novak, och den passar fint i det formatet.
Stories from the city, stories from the sea 
En tanke på “If I never met you av Mhairi McFarlane”