Hur mycket Shakespeare jag än har läst på universitetet så har jag aldrig fått någon ordentlig bild av hans liv, förutom att han var gift med Anne Hathaway (vars stuga jag har besökt en gång i forntiden), de förlorade en son i tidig ålder, och så skrev han pjäser och grundade The Globe Theatre (som jag besökt massor av gånger, främst för att presentbutiken är så rolig).
Men i Hamnet berättar Maggie O’Farrell berättelsen om Shakespeares yngre dagar såväl som om hans tid i London – men berättelsen fokuserar inte på William Shakespeare. Han nämns aldrig ens vid namn. Här får vi istället lära känna hans familj, vi får veta hur Anne och han träffades, varför de gifte sig. Vad som är sant och vad som är påhittat är irrelevant, för det är så otroligt medryckande och engagerande.
Det är berättelsen om ett äktenskap och om en familj, med sonen Hamnet i centrum. Livet i Stratford-upon-Avon i slutet av 1500-talet, relationer till släkten, Annes arbete med läkekonst – och förstås den fruktade pesten. Men framför allt tar jag till mig porträttet av Anne, som är så vackert och nyanserat. Dessutom leker O’Farrell med berättelsen på ett vis som gör det hela otroligt spännande, för jag förstår inte riktigt hur det ska gå ihop för att stämma med historian, den som vi ”vet” är sann. Det är så fantastiskt bra.
Stories from the city, stories from the sea 
3 reaktioner till “Hamnet av Maggie O’Farrell”