
David Yoon är gift med Nicola Yoon, som skrivit de fina Everything Everything och The sun is also a star – möjligen är det orimligt att tänka att han därmed måste vara lika bra, men så tänkte jag och jag hade rätt för detta var en riktigt härlig läsupplevelse som ännu en gång släpper in oss i den koreansk-amerikanska kulturen, som jag inte har någon koll på förutom just i populärkulturen (jf. Lane i Gilmore Girls, osv.) – så det är fascinerande i sig.
Frank själv säger att han är i ”limbo” – fast emellan de traditionella koreanska värderingarna som finns i familjen, och den amerikanska kulturen och den egna high school-upplevelsen i södra Kalifornien. Hans föräldrar umgås bara med andra koreanska familjer och det förväntas att Frank endast ska dejta koreanska tjejer. Allt annat är uteslutet. Men Frank blir förstås kär i en vit amerikansk tjej, Brit Means, och problemet är ett faktum. Dock visar det sig att Joy Song, dotter till en av familjerna de umgås med, är i samma sits och Frank och Joy bestämmer sig för att ingå en pakt där de låtsas att det är de två som dejtar, fast de egentligen träffar sina riktiga partners.
Roligt, gulligt, varmt och lite för tillrättalagt på sina ställen, kanske. Men fascinerande och välskrivet. Och på sina ställen oerhört känslosamt.
En tanke på “Planeten Frank av David Yoon”