Nu ser du mig av Sharon Bolton

Metta och jag läste #karantänkrim över påsk och först ut var Nu ser du mig av Sharon Bolton. Jag har haft den på min lista länge då det är en sådan deckare som ”alla” verkar gilla, så det var kul att få en anledning till att äntligen plocka upp den. 

 

Ibland blir jag galen på deckare där jag listar ut hur det står till tidigt i berättelsen – i en såpass välskriven deckare som denna gör det inte så mycket. Det blir lika spännande att få reda på hur upplösningen kommer att te sig, som det är när man sitter och biter på naglarna i väntan på en upplösning på sista sidan som hos tant Agatha och de andra pusseldeckarna. 

 

Och en stor behållning av Nu ser du mig är att London, min kära gamla hemstad, spelar en roll i sig själv. Flera av miljöerna är sådana jag känner väldigt väl, såsom Camden Town och Camden Lock, och det är ett rent nöje att läsa fina beskrivningar av välkända platser tycker jag. 

 

En annan favoritgrej hos mig är Jack the Ripper, så otroligt fascinerande! Och även här något som ligger lite lokal-varmt om hjärtat hos mig, då jag bodde i Whitechapel i fyra år och både pluggade och jobbade på promenadavstånd, så hela Ripper-grejen har varit ganska nära då jag passerade flera fyndplatser flera gånger i veckan, och passerade skylten ”Berner Street (formerly Henriques Street)” praktiskt taget varje dag. Och mötte flera Ripperwalk-grupper ofta – och gått en Ripperwalk själv också för den delen. Läser gärna om fallen och slutar aldrig häpnas. 

 

Och hos Bolton får Jack the Ripper ta plats, då mördaren som den ganska oerfarna polisen Lacey Flint får tampas med. Mordet hon börjar jobba med indikerar inget särskilt, men när fler personer hittas mördade syns ett tydligt mönster av att seriemördaren i fråga kopierar Ripper. När hon får ett brev, skrivet i blod, råder det ingen tvekan – och mördaren verkar fixerad vid just henne… 

 

Jag gillar hela storyn och jag gillar även bifigurerna, så det råder ingen tvekan om att jag kommer att fortsätta att bekanta mig med Lacey Flint. Det är nämligen en sådan ”första-bok” i en serie som gör att det är uteslutet att inte få reda på mer. Mycket bra.