Adrian och Emma har alltid varit bästa vänner, trots att Adrian varit utanför och liksom låg i rang i skolan. Det är ju skönt att han har Emma i alla fall. Tills det blir dags att börja nian och Emma kommer över för att berätta att hon inte tycker att de ska umgås mer. Hon vill ju inte att hans låga plats i hierarkin ska påverka henne – även om hon inte beskriver det riktigt så, utan snarare att hon vill ha en förändring i livet – och plötsligt är Adrians trygghet utanför familjen borta och han känner sig ensammast i hela världen.
När Adrians mormor dör åker han och familjen till Luleå för begravningen, och Adrian upptäcker att han och hans morfar har riktigt trevligt tillsammans. Han lär honom spela Wordfeud och även efter att Adrian kommit tillbaka till Örnsköldsvik hörs de per telefon, morfar skaffar en iPad och de börjar spela ihop. När höstlovet närmar sig bestämmer Adrian sig för att resa dit och tillbringa lovet med morfar – kanske mest för att slippa mammas oupphörliga frågor om vart Emma tagit vägen.
I Luleå vet ingen vem Adrian är, ingen vet att han egentligen är en tönt och när han träffar Vera på biblioteket inne i Luleå har hon inga förutfattade meningar om honom. Hon är hans raka motsats – eller? – men de har väldigt kul tillsammans. Men vad kommer att hända när hon oundvikligen får reda på sanningen?
En riktigt fin, lite sorglig och ömsint ungdomsroman, om vänskap och tillit och familj. Välskrivet och varmt! Ida Ömalm Ronvall har skrivit en bok tillsammans med Johanna Schreiber, Inte som du, som jag varit sugen på ett tag. Nu har jag läst en av dem var, så det är väl dags att jag plockar upp samarbetet!
Stories from the city, stories from the sea 
En tanke på “Säg nåt då! av Ida Ömalm Ronvall”