Romaner – Sida 15 – Stories from the city, stories from the sea

Dagboken jag faktiskt skrev (Dagboken, #2) av Jessika Devert

Dagboken jag aldrig skrev kom som en frisk fläkt förra våren – trevlig relationsroman i göteborgska miljöer. Stundtals hysteriskt roligt, stundtals ganska hjärtskärande. Nu är den namnlösa huvudpersonen tillbaka (nå, vi får faktiskt ett namn på henne till sist) – nu har hon bestämt sig för att skriva dagbok i ett år till, men denna gången för sin egen skull. Dottern Viktoria ska inte få läsa – hon är fortfarande lätt traumatiserad av förra volymen.

Huvudpersonen jobbar fortfarande som chefsläkare på akuten på Sahlgrenska och lever tillsammans med sin Rikard, som är ambulanssjuksköterska. Det är dags att börja planera bröllop och hon har tusen saker att tänka på – som om jobbet inte vore nog. Konflikterna med systern Helena är intakta och relationen till mamman ansträngd – men så händer något som gör att familjen måste åtminstone närma sig varandra. Vid sidan av detta börjar hon oroa sig för att Rikard är lite väl förtjust i sin nya kollega. Men barnbarnet är i alla fall det sötaste som finns, och nog ska det väl bli roligt att komma iväg på akvarellkurs med bästisen Bella?

Boken beskrivs av förlaget som en Bridget Jones för en mogen publik, och det stämmer väl delvis. Det är underhållande med viss igenkänning och med driv, energi och humor. Klara Zimmergren läser in även denna, och jag önskar att jag hade lyssnat för hon gjorde det så himla bra med första – men lyssna på ljudbok är ingenting jag har någon speciell möjlighet till just nu. Läsa e-bok kan jag dock göra i mörkret 😉

Boken kan man köpa här. Utöver första boken i denna ”serie” (som tyvärr verkar ta slut här) har jag läst Katthotellet vid kusten av samma författare.

Camilla vid skiljevägen (Christer Wijk, #31) av Maria Lang

Har man nu föresatt sig att läsa en hel serie så får man se till att fullfölja det – även om jag just kom att tänka på att jag faktiskt inte avslutat Sjöwall-Wahlöös Roman om ett brott-svit ännu. Ett par stycken kvar. Vad gäller Maria Lang har jag nu tolv kvar, och jag måste erkänna att det känns lite skönt att närma sig slutet. Några av de senaste har varit sådär, och denna är väl också… sådär. Delvis blänker det till, men vissa bitar var rent tråkiga och mest förvirrande.

Camilla Martin-Wijk är dödstrött på att maken Christer aldrig är hemma och alltid sviker sina åtaganden så fort det kommer ett mord som han måste reda i. Han å andra sidan förstår sig inte på hennes yrke heller.

Titeln syftar alltså dels på detta – det är dags att bestämma sig för om Christer och hon ska hålla ihop eller inte. Dels på en mer bokstavlig betydelse – Camilla plockar upp en liftare vid ett vägskäl en vinternatt och hamnar oförhappandes i en riktigt smutsig skumraskhistoria som dels utspelar sig i de kulturella salongerna i Stockholm och dels på en herrgård nära Skoga. Christer tar inte hennes berättelser på allvar, förrän det nästan är för sent.

Delar av skumraskeriet känns väldigt moderna. Jag tänker ju alltid på Puck och Einar-eran när jag läser Lang (och längtar efter dem) och första boken om dem kom ut 1949. Nu är det 1978, narkotika har blivit ett samhällsproblem och dialogen är mycket annorlunda. Visst är det underhållande, men jag kom på mig själv med att skumma en del som helt enkelt inte var särskilt bärande eller intressant.

Hoppas nu att några av de böcker jag ännu inte läst är lite piggare, för jag vill gärna lämna mitt Langprojekt på en positiv not!

Boken kan man köpa t.ex här, eller läsa/lyssna i en app nära dig.

Serien om Christer Wijk:

Den långa vägen hem (Kommissarie Gamache, #10) av Louise Penny

Varje gång jag börjar skriva om en Gamache-bok vill jag skriva en lång kärleksförklaring till serien. Jag har nog gjort det tillräckligt nu, jag är övertygad om att ni vet att jag tycker att de är bland de bästa deckarna som finns. Det är dessa, Maria Adolfssons serie om Doggerland, Peter James serie om Roy Grace och Elly Griffiths serie om Ruth Galloway som smäller högst hos mig just nu, men inga av de andra serierna är i samma klass som Louise Penny ändå, för dessa böcker innehåller så otroligt mycket mer än bara deckargåtor. Nästan alla deckare har ju bitar om privatliv och relationer, men ingen skriver så bra karaktärer och relationer som Penny.

Nu blev det visst en lång bit ändå. Jaja, så får det vara. Det förtjänar den.

Nu har Gamache pensionerat sig från Sûreté de Quebéc och flyttat till Three Pines med hustrun Reine-Marie. Han promenerar och läser och går på bistron och pratar med sina vänner. En morgon kommer Clara Morrow till honom och är bekymrad – hennes make Peter, som skulle komma tillbaka på årsdagen av deras separation, har inte dykt upp.

Gamache tar hjälp av sin före detta kollega och numera svärson Jean-Guy Beauvoir samt Myrna, psykologen som blivit bokhandlare i Three Pines, för att ta reda på var Peter tagit vägen och varför han inte dykt upp som avtalat. Det blir en berättelse om ett konstnärsliv och om desperationen att återfå sin berömmelse, allt i det stillsamma tempo som 98% av Pennys böcker håller men alltid utan att tappa tryck och spänning. Eller ja – ibland glömmer man att det är spännande under en kort stund. Vad det alltid är är intelligent, reflekterande och oförutsägbart. Och vansinnigt trevligt skrivet.

Tidigare böcker i serien:

Boken kan man köpa t.ex här!

Projekt Jul av Cathy Bramley

Här har vi tredje titeln i den lilla kavalkad av jul-feelgood jag konsumerade innan jag började konsumera sill och grönkål. Cathy Bramley är en etablerad feelgood/romanceförfattare i Storbritannien men jag har aldrig läst något av henne förut.

Merry Shaw har bestämt sig för att fria till sin pojkvän när de är ute och vandrar i närheten av Wetherley, den lilla staden där de bor. De har ändå varit tillsammans i en herrans massa år och bor ihop, så det känns som en formalitet. Men han tackar nej, och där står hon, singel och hemlös och utan en lokal att tillverka de doftljus hennes nystartade företag specialiserar sig på. Julen är alltså inställd.

Cole Robinson är byggherre och nyskild. Hans exfru har flyttat till Kanada med barnen, och även om han var med på noterna känns det uselt inför julen. Den är alltså inställd även för hans del.

Naturligtvis korsas Merrys och Coles vägar – det är trots allt feelgood vi snackar om här. Men det är inte riktigt så banalt som det hade kunnat vara, här vinner Merry en omröstning i byn om vem som har den bästa idén för årets gemensamma julfirande och måste därför rodda ett helt torg fullt med julgranar med allt vad det innebär, och samtidigt hålla igång ett företag utan lokal. Tur då att Cole jobbar med det han gör…

Trevligt och lite lagom stökigt – och mycket brittiskt. Det finns några alldeles utomordentligt bra bifigurer, och berättelsen om Merrys förflutna är hjärtskärande mitt i allt julmys.

Boken kan man köpa här.

Allt jag önskar mig till jul av Joanna Bolouri

Det blev några julböcker i veckan innan helgerna startade och Allt jag önskar mig till jul såg jag fram emot eftersom Joanna Bolouris förra julroman, Jag kommer hem till jul, var både rolig, trevlig och välskriven. Det är Allt jag önskar mig till jul också. Jag läser gärna feelgood när den är smart och originell men det finns så oändligt mycket nu för tiden, med nästan identiska omslag att jag blir alldeles matt. Men brittisk feelgood kan man faktiskt oftast lita på.

Nick är advokat och har en mycket vacker och glamorös flickvän – tills han inte har det längre. Han får gå ifrån byrån där han jobbar och flickvännen dumpar honom – och till slut finns det ingen annan återvändo än att ta ett jobb han verkligen inte vill ha. Som tomte i ett lokalt köpcentrum. Tomtenissarna är tykna och barnen likaså – men en dag dyker Sarah och Alfie upp. Sarah jobbar på kaféet mittemot och är änka och ensam med Alfie. Alfies enda önskan till tomten är att hans mamma ska bli glad igen.

Nick får en snilleblixt och parar ihop henne med sin kompis Matt, men när deras förhållande tar fart börjar Nick undra om han verkligen gjorde rätt i att inte försöka få Sarah för sig själv…

Ni kan ju tänka er ungefär hur det går, men vägen dit är intressantare än den brukar vara i liknande romaner. Det känns piggt och fräscht och när det nu ofta blir rätt kasst när män ska skriva kvinnor så lyckas Bolouri bra här. Det kunde lika gärna ha varit Mike Gayle, kungen av lad-lit, som komponerat Nick – och Matt, ska sägas. Kul och trevlig läsning!

Boken kan man köpa t.ex här.

Jul på det lilla hotellet vid havet (Mure, #4) av Jenny Colgan

Jag lyckades faktiskt läsa hela tre julböcker i rättan tid förra året, men det har uppenbarligen tagit ett bra tag innan jag lyckats sätta mig ner vid datorn och försöka komma ikapp här. Sånt är livet!

Jag tycker att Jenny Colgans serie om den lilla fiktiva ön Mure, som ligger mellan Shetlandsöarna och Norge. Personerna är välrundade och trovärdiga, och det är inte bara feelgood – långt ifrån, faktiskt. I denna boken är det en hel del ämnen som tas upp som verkligen inte är lättsamma – men det gör ingenting. Jag läser inte mycket feelgood eftersom jag blir så trött på det sockersöta och oftast okomplicerade, men jag gillar Jenny Colgan överlag även om inte allt är i min smak.

Jag känner att jag inte riktigt kan gå in på de separata personerna, det avslöjar lite för mycket. Men det är både dråpligt och hjärtskärande sorgligt, och man blir som vanligt väldigt hungrig – denna gång på både skotska mördegskakor och croissanter.

Boken kan man köpa här. Men spara den för all del till jul, den är stämningsfull.

Efter skandalen av Sarah Vaughan

James Whitehouse lever trevligt familjeliv med sin fru Sophie och barnen. Han är parlamentsledamot, står premiärministern nära och är en allmänt framgångsrik och omtyckt politiker. Tills den dagen då en ung kvinna anklagar honom för en våldtäkt. Det privilegierade livet rasar, men James fru tror inte på anklagelserna utan står vid hans sida.

Åklagarsidan representeras av Kate Woodcroft, erfaren i brottmål och särskilt sexualbrott. Hon är helt övertygad om att James är skyldig, och att det denna gång inte kommer att räcka att bara vara bäst på att argumentera.

Parallellt med den nutida historien får vi en berättelse om livet vid Oxford ett antal år tidigare. Om de där rika killarna som har egna klubbar som mest går ut på att vara så grisiga som möjligt på så många sätt som möjligt, och eftersom de är rika på både pengar och inflytande kommer de undan med det mesta.

Jag tänkte mycket på Jodi Picoult när jag läste denna. För sisådär femton år sedan plöjde jag hennes böcker, och flera av dem är delvis rättegångsdramer där man även får följa advokaterna eller domaren i sitt arbete. Här får vi nämligen även följa Kate Woodhouse en del, och det är alltid spännande att se historien från en annan vinkel. Jag gillar rättegångsdramer skarpt när de är väl utförda. Tankarna drogs även till den utmärkta Apple Tree Yard av Louise Doughty.

Spännande och väldigt väl sammansatt. Sarah Vaughan har blivit en favorit hos mig och jag hoppas att det kommer mycket mer från hennes penna framöver.

Den engelska titeln är för övrigt Anatomy of a scandal vilket jag gillar bättre! Den drar onekligen tankarna till Notes on a scandal av Zoë Heller, som är en stor favorit.

Boken kan man köpa här.

Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman

I Matilda Gunnarsson Rathsmans universum vet alla människor när de ska dö. Man anordnar begravning innan dagen kommer, och man firar sin dödsdag istället för sin födelsedag. Varje kväll får varje person en syn för sina ögon – det sista man kommer att se innan man dör.

My är sjutton år, och ska dö om ett år när vi träffar henne. Arton år är förstås en tragiskt ung ålder, men det finns ingenting man kan göra åt sitt datum. Eller? My vill inget hellre än att leva. Det sista hon ser innan hon dör är ett par intensivt gröna ögon, och när hon plötsligt träffar den mystiske Theodor Edh, i regnrock och med just intensiva gröna ögon ställs allt på huvudet. Theodor insinuerar att man visst kan påverka sitt öde, men vägrar berätta vad han menar. My blir hopplöst förälskad, men de där ögonen – ska Theodor bli hennes mördare?

Utöver just att alla vet när de ska dö är livet såpass vanligt att jag ibland glömmer bort premissen. Mys föräldrar är skilda, hennes pappa tillbringar en stor del av sitt liv i kalsonger i soffan och hennes mamma kramar henne aldrig men lagar väldigt mycket mat.

Berättelsen blir mer och mer suddig i kanterna och drömsk, och det passar inte riktigt mig. Vid ett par tillfällen vet jag inte om vi är i verkligheten eller i Mys fantasi, och det blir lite stökigt. Det tog mig flera veckor att ta mig igenom den vilket är minst sagt okaraktäristiskt – det finns många skäl till det, men ett är att jag tappade koncentrationen.

Spännande idé som är väl utförd. Jag är inte 100% övertygad, men läser gärna mer av Gunnarsson Rathsman i framtiden.

Boken kan man köpa t.ex här.

Ett tal till min systers bröllop av Linda Skugge

Jag har läst denna bok många gånger – en typisk sådan som jag kan plocka upp när jag bara vill läsa något som inte kräver så mycket av mig. Detta är inte en kommentar på bokens innehåll, som är både smart och intressant, utan just för att jag redan läst den.

Sylvia Svensson bollar livet som småbarnsmamma med att skriva, skriva, skriva, för att få in pengar till familjen. Maken Karl är firad Dramaten-skådis på turné i USA, så i praktiken är hon ensamstående med en fyraåring och en ettåring. Bitar av livet med småtjejer är delvis dråplig, delvis skrämmande för mig som nybliven förälder – men allra mest så himla fin och innerlig. Sylvia älskar sina barn, allt hon gör är för sina barn – även om det kan bli enerverande till tusen att plocka upp Barbiekammar och snubbla över Askungenslott på nätterna. Jag blev otroligt rörd av bitar av romanen vid denna läsning.

Vid sidan av detta ska Sylvias syster Siv gifta sig, och Sylvia har på något vis blivit ansvarig för att bestämma catering – och förstås skriva ett tal. Telefonsamtalen och sms:en systrarna emellan är komiskt genialiska.

Parallellt med handlingen kommer funderingar om Sylvia Plath och Märta Tikkanen – två andra skrivande mammor med hopplösa karlar som fick skriva på nätter och tidiga morgnar för att kunna ta hand om barnen hela dagarna när fäderna – vars värv var mycket finare och viktigare i deras egna ögon – hade annat för sig. Man blir förbannad, det är ett som är säkert.

Boken kan man köpa här.

Alltså – en roman som väcker alla möjliga känslor.

Instructions for dancing (Saker man inte vill veta) av Nicola Yoon

Nicola Yoon har tidigare skrivit de strålande ungdomsromanerna Ingenting och allting och Idag är allt. Jag blev glad när jag såg att en ny var på gång – och extra glad när jag såg titeln som bara måste vara tagen från min favoritlåt av The Magnetic Fields, nämligen The book of love. Och javisst, ett utdrag finns med på bokens försättsblad. God smak! David Levithan som är en annan stor favorit har ofta med dem i sina böcker också vilket alltid är trevligt.

Texten i sin helhet är ljuvlig:

The book of love is long and boring
No one can lift the damn thing
It’s full of charts and facts and figures
And instructions for dancing

But I, I love it when you read to me and
You, you can read me anything

The book of love has music in it
In fact, that’s where music comes from
Some of it is just transcendental
Some of it is just really dumb

But I, I love it when you sing to me and
You, you can sing me anything

The book of love is long and boring
And written very long ago
It’s full of flowers and heart shaped boxes
And things we’re all too young to know

But I, I love it when you give me things and
You, you ought to give me wedding rings
Stephin Merritt

Evie tror inte längre på kärleken, efter att hennes pappa lämnat familjen för en annan kvinna. Hon har alltid varit tokig i romance-böcker, men inte ens de gör henne glad längre. En dag, när hon ser ett par kyssa varandra, får hon plötsligt en syn för sina ögon – hon ser hur parets kärlek började och hur den kommer att sluta.

När hon försöker reda ut för sig själv vad det är som ¨pågår hamnar hon av en slump, via ett litet lånebibliotek och en gammal dam, på en dansskola. Hon lär sig att dansa klassiska pardanser tillsammans med en kille som kallar X. Han är Evies motsats – modig och passionerad och med en säga ja-filosofi – såpass att han vågar sig på att anmäla dem till en danstävling.

Evies syner gör att hon inte riktigt vågar falla för X, hur gärna hon än vill. Är det värt att ta risken för kärleken, även om det kan sluta illa?

Jag gillade verkligen denna söta berättelse. Övernaturliga inslag är vanligtvis verkligen inte min grej, men när det är någorlunda subtilt och inte tar över allt kan jag tycka att det är lite eskapistiskt trevligt. Nicola Yoon skriver väldigt trevligt, hon plockar upp intressanta tankar och det är bra läsning. En sak som jag inte riktigt gillade var hur lite plats Evies kompisar får – jag minns inte ens vad de hette, och om karaktärer ska finnas med och ändå spela en viss roll kan de få lov att ta lite plats också.

Boken kan man köpa här!