Brittiskt – Sida 3 – Stories from the city, stories from the sea

Tidsklyftan (Hogarth Shakespeare, #1) av Jeanette Winterson

Det anrika bokförlaget Hogarth tecknade för sisådär tio år sedan avtal med ett gäng författare som ombads att omtolka varsin Shakespearepjäs i romanform. Först ut var The Winter’s Tale, tolkad av Jeanette Winterson i The gap of time, eller Tidsklyftan på svenska.

Jag har läst en av Hogarth Shakespeare-böckerna tidigare, nämligen Vinegar Girl av Anne Tyler efter Att tämja en argbigga och den var verkligen inte bra. (Jag skrev tydligen inte ens om den på bloggen.) Men jag älskar Winterson och hade dålig koll på just denna pjäs så provade och vilken tur, för den är riktigt bra.

Handlingen är naturligtvis för invecklad för att gå igenom här – det är Shakespeare – men låt oss säga att Sicilien blivit London efter finanskrisen 2007, och att Böhmen har blivit staden New Bohemia i staten New York. Det stora sicilianska hovet är nu en hedgefond vid namn Sicily, oraklet är ett DNA-test, ett barn som lämnas på en strand lämnas istället i en babylucka, en herde har blivit en man som heter Shep och de flesta karaktärers småkrångliga namn har blivit trovärdiga käcka förkortningar.

Det kan kännas lite forcerat på sina ställen, vilket ju inte är så konstigt, men ofta glömmer jag bort att det finns en förlaga som är närmare fyrahundra år gammal. Somliga teman består ju onekligen i praktiskt taget all litteratur. Familj, svek, förlust, förlåtelse och diverse former av kärlek. För mig var det underhållande läsning! Winterson har humor och driv i sitt språk och nu blir jag ändå lite sugen på att prova fler i serien. Ryktet gör gällande att Gillian Flynn ska ta sig an Hamlet och det går ju inte att missa.

Boken kan man köpa här.

Queen Camilla av Sue Townsend

Lite trött på brittiska kungafamiljen? Jo, det kan man ju vara. Det är även premiärministern som tillträder i början av Sue Townsends otroliga roman The Queen and I från 1993. Den nya regeringen avsätter genast hela kungahuset och skickar iväg dem att bo i en undantagszon någonstans i Leicesterkrokarna. Ett och annat får de med sig, hundarna och någon gammal juvel, men i övrigt ska de leva som pöbeln. In i små radhus med dem och sedan är det dags att tackla socialtjänsten, arbetsförmedlingen, gasräkningen och kanske framför allt – de lägre samhällsklasserna. Townsend är en av mina stora favoriter genom åren och detta är verkligen ett litet mästerverk.

2006 (alltså året efter att Charles och Camilla gifte sig) kom en uppföljare – Queen Camilla. Föga förvånande har den kommit i nyutgåva 😄 Camilla och Charles bor tillsammans på Hell Close, drottningen är sugen på att avgå om kungahuset nu ska få återgå till Buckingham Palace när en ny regering förhoppningsvis tillträder, Charles vägrar om inte Camilla får bli drottning, William erbjuder sig… men då dyker ett brev upp från en man som säger sig vara Charles och Camillas son från ungdomstiden. Och visst födde Camilla ett barn i Schweiz någon gång på sextiotalet…

Det är svårt att försöka sammanfatta dessa för det händer så vansinnigt mycket roliga grejer. Jag rekommenderar dem mycket varmt! The Queen and I – som är avgjort bäst – finns som ljudbok på Storytel.

Queen Camilla kan man köpa här, och The Queen and I finns i pocket här.

PS: The Queen and I blev film för ett par år sedan, med David Walliams i en av huvudrollerna. Jag tyckte inte att den var särskilt bra tyvärr, men lite smårolig här och där.

Julhälsningar från ett slott i Normandie av Jo Thomas

Jag kan bli lite trött på alla julböcker som numera sprutar ut från förlagen från oktober och framåt, särskilt de som har kvinnor avbildade bakifrån på omslagen (vilket gäller alla feelgood-omslag). Det funkar ju bevisligen, jag gjorde en empirisk undersökning av omslagen på alla böcker som är nominerade till årets feelgood på Storytel Awards och 18 av 30 har kvinnor avbildade bakifrån på sig. Men mer om det en annan gång, kanske.

Men nu blev detta bokcirkelbok i december och jag gillar Jo Thomas (har aldrig läst någon av hennes böcker tidigare men hon har varit reporter på BBC och producerat flera radioprogram jag gillar, såsom Women’s Hour på Radio 4) – och jag gillar Normandie och Frankrike.

Nu handlar Julhälsningar från ett slott i Normandie knappt om julen alls. Vinter, ja, men inte direkt jul. En lite lustig översättning av Celebrations at the Chateau kanske men julen säljer. Och förlaget har i alla fall stått emot att kalla den för Det lilla slottet i Normandie…!

Annars har vi en ganska standard-setup för feelgood. Fliss farfar går bort och hon och hennes systrar blir mycket förvånade när det visar sig att han ägde ett slott i Normandie. De reser dit för att försöka reda ut vad de behöver göra för att kunna sälja, men väl på plats visar det sig att det behövs gigantiska renoveringar, att en stor arvsskatt behöver betalas in och att de faktiskt inte får sälja slottet då en slottsfru, en chatelain, har rätt att bo kvar. Men de har heller inte resurser att varken renovera eller betala skatten.

Fliss bestämmer sig för att stanna kvar och försöka driva slottet som en B&B-rörelse. För att få göra det måste hon söka tillstånd hos byns unge, snygge borgmästare Jacques som är emot förslaget till en början men de inser att de har mer gemensamt än de trodde (förstås). Och på den vägen är det.

Själva storyn är alltså inte speciellt originell men boken är väldigt trevligt skriven och jag gillar verkligen detaljerna och beskrivningarna. Det äts en massa god fransk mat, det finns en fruktträdgård och jag kan verkligen föreställa mig byn. Underhållande är det och det är väl just det man önskar sig av feelgood.

(En rolig fotnot: när jag tittade på olika länders utgåvor på Goodreads såg jag att den tyska titeln är Das kleine Château in den Hügeln, så Tyskland är tydligen inte sämre än svenskarna på att döpa böcker.)

Boken kan man köpa här.

The rising tide (Vera Stanhope, #10) av Ann Cleeves

På Lindisfarne, eller Holy Island, har en grupp vänner träffats regelbundet för att fira jubileet av skolresan dit då de alla träffades femtio år tidigare – och för att minnas den av dem som dog fem år efter det första besöket, när hon körde ut på brovägen för nära tidvattnets ankomst.

Nu, vid femtioårsjubileet, är det dags att ses igen. Alla har sina egna liv, somliga hörs mellan träffarna, andra inte alls. De är mestadels glada att se varandra, men det finns ett och annat som skaver ändå.

När en av dem hittas hängd i sitt rum kopplas Vera och hennes team in, då ett och annat talar för att detta inte är ett självmord som det verkade först. Mannen i fråga kanske hade anledning att avsluta sitt liv då han just blivit uppsagd från sitt jobb inom TV för att han trakasserat kvinnor – men det är något som inte stämmer. Och han verkade inte det minsta självmordsbenägen kvällen innan.

Jag har aldrig varit på Lindisfarne, men en god vän till mig från Northumberland har alltid talat varmt om hur vackert det är och jag har sett otaliga foton. Ann Cleeves beskriver miljöerna så fantastiskt, man blir otroligt medryckt och sugen på att åka dit, även om just denna mordhistoria förstås bryter idyllen. Och beskrivningarna av Vera är ju alltid gudomliga. Hon är och förblir en av mina stora favorithjältinnor i deckargenren – både i böckerna och tv-serien, där Brenda Blethyn är en helt perfekt Vera. Jag höll på att ramla baklänges när jag såg en bild på henne från Stolthet och fördom från 2005, för mig ÄR Blethyn Vera nu.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i serien:

The Crow Trap (Kråkfällan)
Telling Tales (I lögnernas spår)
Hidden Depths (Dolda djup)
Silent Voices (Döda talar inte)
The Glass Room (Glasverandan)
Harbour Street (som jag tydligen glömt skriva om)
The Moth Catcher
The Seagull
The Darkest Evening

Bleeding Heart Yard (Harbinder Kaur, #3) av Elly Griffiths

För tjugo år sedan var Cassie Fitzgerald inblandad i en väns död. Nu är hon lyckligt gift, mamma och polis, men blir aldrig befriad från minnet.

Hennes man övertalar henne att gå på en återförening på deras gemensamma gamla skola och trots minnena och skulden går hon med på att gå dit. Hennes gamla kompisar är alla mycket framgångsrika – två politiker, en på varje sida av parlamentet, en skådespelerska och en rockstjärna. Det hela blir en ganska trevlig tillställning – tills en i gänget hittas död på herrtoaletten med pulver kring näsan. Man tror först att det måste ha varit en överdos, men det stämmer ändå inte riktigt.

Utredningen blir stor, då den döde var en viktig och kontroversiell politiker. Harbinder Kaur har flyttat från sydkusten till västra London och blir ansvarig för utredningen. En av hennes underställda är just Cassie Fitzgerald. Hon får av förklarliga skäl inte vara operativ i utredningen, men det ligger ändå i hennes intresse att försöka få bort fokus från skolan, så att man tror att det är en av de politiska motståndarna som är skyldig. Men inom kort hittas ännu en medlem av det gamla gänget död, på en mytomspunnen plats i centrala London som heter Bleeding Heart Yard.

Boken följer två tidslinjer – nutid och tiden vid 90-talets slut när Cassie och hennes vänner gick i skolan. Flera personer får komma till tals som berättare och det blir ibland lite förvirrande, men inte värre än att det går att reda ut. Harbinder Kaur är en mycket bra karaktär, som redan nu i tredje boken har genomgått en hel del utveckling – bara faktumet att hon flyttat hemifrån och skapat sig ett vuxenliv signalerar ju detta förstås, men också att hon blivit befordrad till chef över mordroteln. Hon är kantig och ´lite torr men karaktärerna runt henne, poliskollegorna och hennes lägenhetskamrater, lyfter henne som karaktär framåt. Bikaraktärerna är också väldigt välskrivna – jag är mycket förtjust i hennes kollega Kim, flerbarnsmor med färgat hår och färgstarkt språk, och hennes danska lägenhetskamrat. Det känns också som om London får en egen roll i berättelsen.

Krypande spännande och intressant – allt som har med minne och vad hjärnan kan ta sig för är väldigt fascinerande tycker jag. Griffiths prosa och berättande passar alltid mig bra, jag blir underhållen och fastnar. Livsfarligt att läsa henne i sängen när man ska upp nästa morgon dock, för det är väldigt svårt att inte läsa ”bara ett kapitel till…”.

Tidigare böcker om Harbinder Kaur:

The Stranger Diaries (Främlingen)
The Post-Script Murders (Mordkonsulten)

Bleeding Heart Yard kan man köpa här.

Picture you dead (Roy Grace, #18) av Peter James

Jag förbeställde Picture you dead till Kindle så fort det gick – sådant kan man inte sitta och vänta i bibliotekskö på och jag kan verkligen inte köpa fler böcker. (Jag har även förbeställt sista boken om Ruth Galloway.) Rensade kring 20 papperskassar när jag flyttade förra hösten och det är ändå ganska fullt överallt här. Därmed – e-böcker och bibblan. Gärna e-böcker från bibblan, men deras leverantörer är inte alltid så välsorterade. Hur som helst hade jag nästan glömt vilket datum den skulle komma så det blev en glad överraskning när den ramlade in!

Picture you dead handlar om konstvärlden, vilket är lite ovanligt och spännande. Det finns förstås en hel rörelse med organiserad brottslighet kring dessa värdefulla ting som tavlor och andra konstverk är. Förfalskning finns i centrum.

Harry och Freya har som hobby att gå på bakluckeloppisar. De hyser förstås en dröm om att någon gång göra ett riktigt fynd, men hittills har det inte hänt. En söndag kommer de hem med en tavla som Harry vill ha för ramens skull. När han ska skära loss duken upptäcker han att det verkar finnas en annan målning under. Han hör av sig till en gammal kontakt som försörjer sig på att göra förfalskningar och får instruktioner för hur han, mycket försiktigt med tops och aceton, kan få fram tavlan som finns under. De får nys om att den kan tänkas vara värdefull och tar med sig den till en inspelning av Antikrundan – där de får bekräftat att den högst troligt är äkta, och blir eskorterade av säkerhetsvakter därifrån, för det kan hända att tavlan är värd många miljoner.

Samtidigt gräver Roy Grace och hans team i ett kallt fall från 2015. En konsthandlare hittades död i sin bil utanför sin herrgård i närheten av Brighton. Det finns en samlare som inte räds några metoder för att få lägga vantarna på det han vill ha. Just nu är det tavlan som Harry och Freya har – kanske var det 2015 något som Charlie Porteous hade.

Här är det mord och inbrott och förfalskningar och anlagda bränder om vartannat. Konstvärlden är inte bekant för Roy Grace, och denna delen av konstvärlden är absolut inte bekant för mig heller. Det blir väldigt intressant, vid sidan om att det som vanligt är spännande, välskrivet, klurigt och mycket brittiskt. Jag blir faktiskt aldrig besviken på en Roy Grace-bok. Detta är nummer 18 i serien och jag hoppas verkligen på många fler.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i serien:

Dead simple (Levande begravd)
Looking good dead (Ett snyggt lik)
Not dead enough (Långt ifrån död)
Dead man’s footsteps (Död mans fotspår)
Dead tomorrow (Den enes död)
Dead like you (Död som du)
Dead man’s grip (Död mans grepp)
Not dead yet (Till döds)
Dead man’s time (Döden kan vänta)
Want you dead (Tills döden för oss samman)
You are dead (Dödsmärkt)
Love you dead (Älska dig till döds)
Need you dead (Du måste dö)
Dead if you don’t
Dead at first sight
Find them dead
Left you dead

The bullet that missed (The Thursday Murder Club, #3) av Richard Osman

Richard Osman som författare kom lite som en blixt från klar himmel. Han var folkkär programledare i ganska lättsamma frågesporter och liknande, men släppte då första boken om The Thursday Murder Club 2020 och sedan dess en till om året. Och det är fler på gång vilket jag är glad åt för jag tycker att de är utomordentligt underhållande.

Joyce, Elizabeth, Ibrahim och Ron är igång igen. Denna gång är det dags för Torsdagsmordklubben att ta sig an och försöka lösa ett tio år gammalt mord på en tv-programledare. Det sades att hon körde över en klippa för att ta sitt eget liv, men det är något som inte stämmer – till exempel att man aldrig hittade någon kropp.

Elizabeth – före detta MI5-agent – träffar på en synnerligen otrevlig person – The Viking – som vill att hon ska se till att mörda en annan snubbe, en KGB-general och kompis från förr. Om hon inte gör det tänker han i sin tur mörda alla hennes vänner.

Mycket att stå i, alltså, men storyn flyter på väldigt fint och även om mysteriet är ganska intrikat sammanvävt är det inga problem att hänga med. Berättarperspektivet skiftar och Osman lyckas väldigt bra med att ge varje person sin egen röst genom ton och aktion.

En riktig bladvändare, både för att det är spännande och väldigt underhållande. Brittisk humor är den bästa humorn och mitt i allt mördande och rusk är det otroligt roligt och charmigt. Klurig upplösning och mycket välskrivet.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i serien: The Thursday Murder Club, The man who died twice.

The Skeleton Key av Erin Kelly

Det är underbart att få en ny Erin Kelly i handen. Och lite läskigt också, eftersom jag automatiskt har höga förväntningar även om jag faktiskt inte varit tokig i allt hon skrivit (lex The Sick Rose). Men jag blev verkligen inte besviken på The Skeleton Key. En otroligt originell och klurig berättelse.

1971 skrev Frank Churcher boken The Golden Bones. Det är en intrikat illustrerad saga om en ung kvinna, Elinore, vars skelett ligger utspritt över hela England. I text och bilder finns komplexa ledtrådar till var benen finns. Små juveler med guld och ädelstenar, alla utformade som en del av skelettet.

Folk blev besatta av boken och av att finna de gömda juvelerna. De sålde sina hus för att ta sig till England och leta. En samlare från Filippinerna betalar sjuka summor pengar för juvelerna. En man dör på vägen. Till sist är det bara Elinores bäcken som saknas. Frank Churcher blev stenrik, men han och familjen blev också utsatta för stalkers och galningar. Särskilt dottern Nell, som egentligen heter Eleanor och som de galnaste fansen tror är Elinore herself.

Familjen Churcher och familjen Lally bor i en slags symbios i hus intill varandra i Hampstead. Nell och hennes bror har vuxit upp sida vid sida med barnen Lally, hennes bror är nu gift med dottern i Lally-familjen och alla umgås tätt. Kanske lite väl tätt ibland.

Sedan Nell attackerades av ett psykiskt sjukt fan som försökte få tag på hennes faktiska bäcken (!) har hon hållit sig undan på alla möjliga sätt. Hon bor på en båt tillsammans med sin styvdotter, och nästan ingen vet vem hon faktiskt är. Men nu ska boken ges ut på nytt, femtio år efter den första upplagan, och familjen Churcher har gått med på att medverka i en dokumentärfilm. De insisterar på att Nell ska komma hem och fira med dem, och det gör hon. Väl på plats har Frank planerat en stor happening där han avslöjar var det sista benet finns – men ingenting går som planerat och ett veritabelt helvete brakar lös.

Detta är en ohyggligt smart och spännande spänningsroman. Jag förstår inte hur Kelly har lyckats tänka ut något sådant här – det slutar inte vid ledtrådar och jakt på ben, så mycket kan jag säga. Tidsperspektiven skiftar, och det är inte bara spänning – det är relationer också. Många osunda sådana, där allt ser fint ut utifrån men under ytan bubblar konkurrens, oginhet, beroende och svek. Fabulöst väl utfört!

Boken kan man köpa här.

Andra böcker av Erin Kelly som jag läst och skrivit om: Grenar av gift, The ties that bind, He said / She said, Broadchurch Stories Vol. 1, Stone mothers, The burning air, The sick rose, Watch her fall.

The darkest evening (Vera Stanhope, #9) av Ann Cleeves

Senaste boken om Vera släpptes i september och jag insåg att jag låg efter med en titel. Sådant är ju faktiskt en trevlig överraskning, det var rätt lång väntetid på bibblan så jag hann med denna innan jag ens var i närheten av att komma först i kön.

Böckerna om Vera är inte som andra deckare, även om de vanliga elementen finns med. Jag kan inte riktigt förklara vad det är som gör dem annorlunda – förutom huvudkaraktären förstås, som inte liknar någon annan polis. Cleeves säger själv ”I write like a reader” och det kanske är det som gör det. Reflekterande och lite… konstnärligt?

I The darkest evening landar vi på vinterns första snöiga dag i Northumberland. Vera är på väg hem när hon på grund av det hårda vädret missar att svänga av mot sin stuga, trots att hon tror att hon skulle hitta hem med förbundna ögon. Hon får syn på en övergiven bil vid sidan av vägen, dörren står öppen så hon kliver ur för att kolla läget. Någon förare finns inte i sikte – däremot ett litet barn under året som sitter fastspänd i sin stol i baksätet.

Vera tar förstås med sig barnet och fortsätter att köra försiktigt framåt tills hon når en herrgård. Där har hon varit förut – det är hennes släktingar som bor där, men de har inte haft kontakt på länge. Hennes pappa växte upp i huset, men sedan hans bortgång har banden varit brutna. Nu har hon dock inget val annat än att knacka på, där en fest är i full sving. Ingen vet då att det ligger en död kvinna i trädgården. Det är dags för herrgården – Brockburn – att visa upp sina hemligheter.

Jag är tokig i Vera som karaktär. TV-serien med Brenda Blethyn är alldeles strålande, och hon och de andra poliserna har nu ”blivit” karaktärerna i böckerna i mitt huvud. Det är inte svårt att föreställa sig Vera i Brenda Blethyns tappning, med oljerock och sydväst (typ), likt snöovädret storma omkring i skogarna runt Brockburn för att ta reda på vad det är som hänt – och framför allt, varför.

Mycket underhållande, lagom spännande, strålande bra.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i serien:

The Crow Trap (Kråkfällan)
Telling Tales (I lögnernas spår)
Hidden Depths (Dolda djup)
Silent Voices (Döda talar inte)
The Glass Room (Glasverandan)
Harbour Street (som jag tydligen glömt skriva om)
The Moth Catcher
The Seagull

The Family Remains (The Family Upstairs, #2) av Lisa Jewell

Våren 2020 kom The Family Upstairs av Lisa Jewell. Det var en hemsk tid i mitt liv, och en fängslande spänningsroman var precis vad jag behövde för att få en stunds respit här och där. Nu har uppföljaren kommit – The Family Remains. Jag visste inte ens att den var på gång så det var en trevlig överraskning. Det är en riktig bladvändare, och jag hade turen att hinna ligga en hel del i soffan en helg med den i knät.

En tidig morgon hittar en grupp personer som letar skatter på Themsens stränder ett paket som visar sig innehålla mänskliga kvarlevor. DCI Owusu kallas till platsen, och när han skickat benen på analys visar det sig att de har en koppling till den ouppklarade händelsen för trettio år sedan, när tre personer hittades döda på köksgolvet i ett stort hus i Chelsea.

Rachel Rimmer får ett samtal en tidig morgon om att hennes man Michael har hittats död i källaren i sitt hus på franska rivieran. Polisen vill att hon kommer dit, men hon vill absolut inte behöva svara på deras frågor om Michaels förflutna.

Lucy Lamb har äntligen flyttat tillbaka till London tillsammans med sina barn. De bor hos hennes bror, men är på vippen att köpa sitt första egna hus när brodern försvinner. Han var då, för trettio år sedan, besatt av en ung man – och nu vill han till varje pris leta upp honom. Han reser långt bort och gör sig okontaktbar.

Många mysterier alltså, som är sammanvävda på Lisa Jewells smarta sätt. Krypande spännande, och här liksom i första boken är relationerna människor emellan det absolut intressantaste. Det är komplicerat och besvärligt, skavigt och fullt med minst sagt otrevliga händelser i det förflutna. Snyggt.

Boken kan man köpa här.