
Det finns bara en dålig sak med Peter James böcker om Roy Grace, och det är att jag hela tiden får vänta ett år på nästa! Jag läste första för ungefär tre år sedan, läste väl tio eller så på ett år därefter och har sedan väntat tålmodigt varje vår på en ny. Och, givetvis, gjort ett inköpsförslag på biblioteket så fort titeln blivit offentliggjord, så att jag hamnat först i kön… 😉
Många håller med mig om att detta är böcker där polisens privatliv är lika intressant som brotten som löses i romanerna. Jag vill inte skriva för mycket, men en sak som funnits med från start fortsätter att engagera, även om den tagit sig olika skepnad genom böckerna. Det är jättespännade! James lyckas verkligen perfekt med detta.
Men han lyckas med allt, i mitt tycke. Dead at first sight handlar först och främst om romantiska bedrägerier på nätet, där moguler från Ghana driver hela imperier som lurar främst äldre människor på massor av pengar. Absurda summor, faktiskt. En kvinna hittas död i Tyskland, och snart hittas hennes syster också död i närheten av Brighton. De två kvinnorna visar sig vara systrar, och deras dödsfall behandlas som mord.
Kring detta händer mycket annat. En gammal bekant från en tidigare bok dyker upp igen, och Grace och hans kollegor får mycket att bita i. Och det är så spännande från start till slut! Jag är överförtjust i denna. Kapitlen är korta, vilket i och för sig är farligt för man vill hela tiden läsa ”bara ett kapitel till…” som utan problem blir tjugofem till. Humorn är hög och mycket brittisk, det är en njutning att följa Grace, Branson, Potting och de andra. En sak som inte alltid förekommer i deckarserier (tycker jag) är karaktärsutveckling hos poliserna, men det lyckas James också bra med. En karaktär som jag tyckt riktigt illa om tidigare i serien har blivit mer mänsklig och bättre ju längre tiden gått, det är trevligt.
En tanke på “Dead at first sight av Peter James”