2016: 257 – Långt ifrån död (Not dead enough) av Peter James

 

Ja, jag undrar fortfarande – hur har jag missat Peter James? Jag är hals över huvud dödsförtjust i böckerna om Roy Grace – och nu har jag läst nummer tre. Som fick mig att gå och känna på lägenhetsdörren både en och fyra gånger igår kväll under de sista 100 sidorna… 

 

En kvinna ur Brightons societet, Katie Bishop, hittas död i sitt hem. Strypt, med en gasmask från andra världskriget på sig, och slipsar fästa kring handlederna och sängstolparna. Allt pekar på att det är hennes make Brian som gjort det – och då menar jag allt inklusive teknisk bevisning, DNA och hela baletten – det är bara det att han låg och sov i sin lägenhet i London, 8 mil bort. Med alibi. 

 

När en annan kvinna hittas mördad, även hon med gasmask på sig, förstår Roy Grace att det är en seriemördare i farten. När den andra kvinnan mördades var Brian Bishop visserligen inte under uppsikt, men det stämmer ändå inte riktigt överens. Hon var dessutom hans älskarinna… eller var hon verkligen det? 

 

Ingenting är som det verkar, och snart blir Roy Grace mer personligt inblandad än han hade önskat. Han kämpar dessutom med sina känslor för Cleo, som han inser att han älskar – men så får han ett mail från en gammal vän som är helt säker på att han har sett Sandy, Roys fru som försvann på hans 30-årsdag… i München. Där hon har rötter. Han har inte sett henne på nio år, men han vill naturligtvis fortfarande få reda på vad som hänt. 

 

Och på hemmaplan har han kollegan boende i gästrummet. Han spelar för hög musik och spiller fiskgratäng i vardagsrummet. Vad göra? Han älskar ju honom högt och rent, men nu börjar han faktiskt bli lite trött på killen. 

 

Åh, jag älskade varenda sida. Det är så BRA! Och det gör inte författaren illa att han tar sig tid att svara på Instagram – det gjorde han när jag postade om denna också. Ett utmärkt sätt att se till att folk är honom lojala – men det är inte direkt som om han behöver ragga läsare. Strålande! Jag ser redan fram emot nästa, Död mans fotspår eller Dead man’s footsteps. Men jag får väl försöka ge mig till tåls… har trots allt två bokcirkelböcker att ta mig igenom till på söndag! Dock tar Vera Stanhope upp min tid och uppmärksamhet just nu – med den äran, förstås.