
Erin Kelly är en av de författare vars böcker jag alltid försöker få tag på så fort något nytt kommer ut, ända sedan Grenar av gift som tog mig med storm för ett antal år sedan. Men just denna har blivit liggande, av någon anledning – men nu har jag alltså läst.
Paul blev mobbad och misshandlad i skolan, tills Daniel dök upp. Daniel blev hans beskyddare och i gengäld känner Paul att han står i tacksamhetsskuld till honom. När de blir äldre blir han således indragen i ett liv i kriminalitet, men det som börjar med småtjyveri av metallskrot eskalerar ganska snabbt. När boken börjar sitter Paul och Daniel i varsitt förhörsrum hos polisen, misstänkta för mord. Paul blir lurad till att tro att Daniel erkänt, och går därmed med på att vittna mot honom i utbyte mot sin frihet. Han skickas iväg till en gammal herrgård där ett projekt drivs för ungdomar ”på glid”, med att restaurera den gamla trädgården så att den förhoppningsvis ska bli en turistattraktion.
Bland personalen på herrgården finns Louisa. Hon har också massor av mörka hemligheter i sitt förflutna, men hon har försökt trycka undan dem och sina svåra skuldkänslor i många år. När Paul dyker upp ser hon sin gamla kärlek igen – de är fruktansvärt lika, och Paul och Louisa inleder snart en relation i den lilla husvagnen där hon bor i smyg.
Berättelsen består främst av flashbacks – Pauls uppväxt och ungdom i Essex, och Louisas liv i en välbeställd familj i västra London, där hon försöker revoltera genom att klä sig alternativt och jobba på Kensington Market, men varje kväll går hon hem till det stora tjusiga huset. En dag träffar hon en kille i marknadsståndet där hon jobbar med kristaller och eteriska oljor och innan hon vet ordet av ingår hon i hans gäng – han är med i ett lite halvstort rockband. Men det slutar inte väl, och Louisa flyr – först för att bli trädgårdsmästare, sedan vidare till herrgården. Flashbackarna är faktiskt mer intressanta än den mer ”nutida” berättelsen.
Det finns lite situationer där jag verkligen inte kan förstå karaktärernas agerande, hur mycket jag än försöker, och jag har svårt att komma särskilt Louisa inpå livet. Det finns mycket potential som inte utnyttjas i den här berättelsen och det är synd. Slutet känns lite hafsigt och ogenomtänkt – det påminner om hur noveller slutade på mellanstadiet när man plötsligt fick slut på tid eller plats eller inspiration. Men okej underhållning är det, ändå. Jag hade bara väntat mig mycket mer.
Titeln The Sick Rose kommer ur William Blakes dikt med samma namn:
O Rose thou art sick.
The invisible worm,
That flies in the night
In the howling storm:Has found out thy bed
William Blake: 1794
Of crimson joy:
And his dark secret love
Does thy life destroy.
Boken finns att köpa här.
En tanke på “The sick rose av Erin Kelly”