Dödsmärkt av Peter James

 

Detta är den senaste Peter James-boken som översatts till svenska – nummer elva i serien, alltså. Jag tycker faktiskt bara att det blir bättre och bättre! När man är väldigt förtjust i huvudpersonerna i en serie så blir det ju omöjligt att inte vilja veta vad som händer med dem… och det blev en rejäl cliffhanger kring den där sidostoryn som jag är så förtjust i i förra boken. Brrr! 

En ung kvinna försvinner från parkeringsgaraget under byggnaden där hon bor med sin sambo. Hon ringer honom när hon befinner sig där, och det sista han hör under samtalet är ett skrik. Hennes telefon hittas i bilen, men hon finns ingenstans. Ungefär samtidigt, i Hove, hittar byggnadsarbetare mänskliga kvarlevor där de ska lägga plattor till en gångväg. 

På Harley Street i London träffar en psykiater en person som säger sig vara narkosläkare och som njuter av att mörda en patient eller två per år. Han säger sig även veta vad som har hänt med den försvunna kvinnan, som råkar vara psykiaterns systerdotter, men kräver att psykiatern inte kontaktar polisen gällande erkännandet om sina tjänstefel – annars ryker hon. 

 

Först ser Roy Grace och kollegorna inget särskilt samband mellan den försvunna kvinnan och de gamla kvarlevorna, men ju mer personer de talar med och information de får kommer fler och fler likheter fram… det blir väldigt rafflande och åh, slutet! Milde himmel, så bra. 

 

Sidospåret fortsätter vara otroligt intressant. Jag är imponerad, det har jag sagt förut, och jag längtar efter nästa. Nu är frågan – vänta? Köpa e-boken? Köpa engelska pocketen? Vi får väl se hur länge jag kan hålla mig…