2016: 258 – Döda talar inte (Silent voices) av Ann Cleeves

Bok nummer fyra (andra på svenska) om min idol Vera Stanhope! 

 

Vera har börjat simma, tro det eller ej, och efter ett av sina åttalängderspass hittar hon en död kvinna i bastun – strypt, som det verkar. Det visar sig vara en socialarbetare som bor en bit bort i en avlägsen by i Tyne Valley. Ju mer Vera och teamet jobbar på att försöka kartlägga offrets liv och leverne, desto mer intressanta saker dyker upp. 

 

 

En intressant bihistoria, så att säga, är den om Connie – även hon socialarbetare som efter ett kontroversiellt familjefall har bytt namn och även hon flyttat till den lilla byn utanför städerna. Connie och Jenny, mordoffret, har arbetat ihop – men inte finns det väl någon anledning för Connie att ta Jenny av daga? 

 

Det finns otroligt många att förhöra och tala med – hela byn, och all personal på hotellet där gymmet finns – och Vera njuter fullt ut av att ta riktiga tag i en utredning igen. Stackars Joe får skäll hemma för att han jobbar jämt, men Vera är målmedveten. Som alltid! 

 

Jag njuter så av dessa böckerna – de är mästerligt skrivna och som sagt, Vera är min nya idol. Det saknas aldrig humor mitt i det hemska, och det är lagom lågmält för att fortfarande vara extremt spännande. 

 

Ja, superbra!