Kvinnlig författare – Sida 5 – Stories from the city, stories from the sea

Tomorrow I become a woman av Aiwanose Odafen

Obianuju, huvudpersonen i Aiwanoses Odafens fantastiska roman, får många gånger i sitt liv höra att nu, nu ska hon bli kvinna. När hon får mens, när hon fyller arton, när hon gifter sig, när hon föder barn – allra helst bara söner. Och en kvinna är alltid underlydande – först under sina föräldrar (och Gud, då) och sedan under sin man. För det spelar väl ingen roll om han slår fru och barn så att de hamnar på sjukhus? De har ju avgivit vigsellöften. Det smäller alltid högst.

Som ni förstår är detta ett smärtsamt porträtt av hur det är att leva som kvinna i Nigeria. Det är inte 1800-tal vi pratar om heller, jag uppskattar att huvudpersonen är född kring 1960.

Obianuju och Gozie träffas i slutet av 70-talet. Han är perfekt, tycker hennes familj – men Uju själv är inte så säker. Men vad har hon att välja på? Egentligen har hon starka känslor för en annan man som hon känner via sina studier, men han kan aldrig accepteras av familjen då hans stam slogs på andra sidan i inbördeskriget.

Uju vill bli kvinna och hon vill bli accepterad av sin mamma. Därmed blir det bröllop. Och utåt sett är han ju perfekt…

Det finns fina skildringar av kvinnlig vänskap och ömsesidigt stöd här. Det finns mycket besvärliga mor-dotter-relationer också, ofta baserade på skam. Mödrarna stöttar inte sina döttrar som försöker ta sig från sina våldsamma män – för tänk på skammen det skulle dra över familjen.

Patriarkatet spelar nästan huvudrollen. Ingen är komplett utan en man, inte ens de unga kvinnor som haft privilegiet att kunna plugga skulle respekteras utan en man. En kvinna som inte kan få barn anses vara en man, en kvinna som inte kan föda söner åt sin man får finna sig i att han tar sig en andra fru eller skaffar en son ”på bygden”.

Det är tungt och man blir förbannad. Men det är en alldeles sagolikt bra debut. Jag älskar språket och beskrivningarna, gestaltningen och karaktärerna. En inblick i ett vardagsliv som på nästintill intet sätt liknar mitt eget. Och en gnista av tacksamhet för att jag slipper leva det livet.

Boken kan man köpa här.

The rising tide (Vera Stanhope, #10) av Ann Cleeves

På Lindisfarne, eller Holy Island, har en grupp vänner träffats regelbundet för att fira jubileet av skolresan dit då de alla träffades femtio år tidigare – och för att minnas den av dem som dog fem år efter det första besöket, när hon körde ut på brovägen för nära tidvattnets ankomst.

Nu, vid femtioårsjubileet, är det dags att ses igen. Alla har sina egna liv, somliga hörs mellan träffarna, andra inte alls. De är mestadels glada att se varandra, men det finns ett och annat som skaver ändå.

När en av dem hittas hängd i sitt rum kopplas Vera och hennes team in, då ett och annat talar för att detta inte är ett självmord som det verkade först. Mannen i fråga kanske hade anledning att avsluta sitt liv då han just blivit uppsagd från sitt jobb inom TV för att han trakasserat kvinnor – men det är något som inte stämmer. Och han verkade inte det minsta självmordsbenägen kvällen innan.

Jag har aldrig varit på Lindisfarne, men en god vän till mig från Northumberland har alltid talat varmt om hur vackert det är och jag har sett otaliga foton. Ann Cleeves beskriver miljöerna så fantastiskt, man blir otroligt medryckt och sugen på att åka dit, även om just denna mordhistoria förstås bryter idyllen. Och beskrivningarna av Vera är ju alltid gudomliga. Hon är och förblir en av mina stora favorithjältinnor i deckargenren – både i böckerna och tv-serien, där Brenda Blethyn är en helt perfekt Vera. Jag höll på att ramla baklänges när jag såg en bild på henne från Stolthet och fördom från 2005, för mig ÄR Blethyn Vera nu.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i serien:

The Crow Trap (Kråkfällan)
Telling Tales (I lögnernas spår)
Hidden Depths (Dolda djup)
Silent Voices (Döda talar inte)
The Glass Room (Glasverandan)
Harbour Street (som jag tydligen glömt skriva om)
The Moth Catcher
The Seagull
The Darkest Evening

De första tolv (Marianne Jidhoff, #12) av Denise Rudberg

Det är alltid kul att återse karaktärerna i Denise Rudbergs elegant crime-serie. En blandning av spänning och lyx och livsnjuteri på Östermalm. Långt ifrån min egen vardag, och ibland är det väl just precis det man önskar sig av en bok.

Två grova brott begås på Östermalm under ett och samma dygn. Ett våldsamt inbrott hos en barnfamilj, och bortförande av Ia Bergdahl, den mest lovande studenten på Handels. Brotten landar hos Mariannes särskilda utredningsgrupp, och de verkar inte ha något med varandra att göra – men det visar sig finnas gemensamma nämnare. Elitism och möjligheten att köpa sig prestige och framgång.

Lättläst och underhållande men ganska mycket åt skrap-på-ytan-hållet. Det verkar som om detta kanske är det sista vi ser av Syjuntan på ett tag och jag kan tänka mig att Rudberg vill fokusera på något nytt. Lite tråkigt, för jag tycker alltid att det är väldigt kul när en ny är på gång, men samtidigt är det ju bra att sluta innan det spårar ur alldeles.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i elegant crime-serien:

Almost American girl av Robin Ha

Ha Chuna föddes i Seoul tidigt 80-tal. Hon växte upp med sin mamma, som försörjde dem genom sitt arbete som frisör, och Chuna fick tillbringa en stor del av fritiden i salongen. Folk tittade snett på dem då Chunas pappa stack när hon var bebis – en ensamstående mamma kan inte vara någon att räkna med.

När Chuna är i 14-årsåldern (skulle jag tro) reser hon och hennes mamma till Huntsville, Alabama, på ”sommarsemester”. Det visar sig att mamman hittat en koreansk-amerikansk man som hon nu bestämt sig för att gifta sig med – de ska alltså stanna i USA.

Chuna blir nu Robin (fast hon inte ens kan uttala sitt nya namn), och har svårt att anpassa sig till det nya livet, vilket man verkligen kan förstå. Hon sätts i vanlig skola där hon inte kan göra sig förstådd eller förstå, hennes nya styvsyskon och styvkusiner är hemska mot henne och hon är fruktansvärt arg på sin mamma.

En dag vänder det – när mamman efter att de inte talat med varann på en vecka tar med Chuna till en seriebutik där de håller kurser för unga som vill bli tecknare. Chuna har alltid varit intresserad av serier, såväl manga som koreanska varianten manhwa, och nu får hon äntligen en chans att hitta likasinnade.

Almost American Girl är en grafisk memoar, om att bli uppryckt med rötterna och planterad på en helt ny plats där man inte alls verkar kunna växa och frodas – förrän rätt miljö och näring tillförs. För det blir bra, hur omöjligt det än verkar i början.

En otroligt fin, varm och rörande grafisk roman. Och vackert tecknad, förstås! Robin Ha har även gjort koreanska kokböcker i tecknad serie-form vilket låter väldigt kul!

Boken kan man köpa här. Detta inlägg publicerades från början på Kaffe & Kultur.

Bleeding Heart Yard (Harbinder Kaur, #3) av Elly Griffiths

För tjugo år sedan var Cassie Fitzgerald inblandad i en väns död. Nu är hon lyckligt gift, mamma och polis, men blir aldrig befriad från minnet.

Hennes man övertalar henne att gå på en återförening på deras gemensamma gamla skola och trots minnena och skulden går hon med på att gå dit. Hennes gamla kompisar är alla mycket framgångsrika – två politiker, en på varje sida av parlamentet, en skådespelerska och en rockstjärna. Det hela blir en ganska trevlig tillställning – tills en i gänget hittas död på herrtoaletten med pulver kring näsan. Man tror först att det måste ha varit en överdos, men det stämmer ändå inte riktigt.

Utredningen blir stor, då den döde var en viktig och kontroversiell politiker. Harbinder Kaur har flyttat från sydkusten till västra London och blir ansvarig för utredningen. En av hennes underställda är just Cassie Fitzgerald. Hon får av förklarliga skäl inte vara operativ i utredningen, men det ligger ändå i hennes intresse att försöka få bort fokus från skolan, så att man tror att det är en av de politiska motståndarna som är skyldig. Men inom kort hittas ännu en medlem av det gamla gänget död, på en mytomspunnen plats i centrala London som heter Bleeding Heart Yard.

Boken följer två tidslinjer – nutid och tiden vid 90-talets slut när Cassie och hennes vänner gick i skolan. Flera personer får komma till tals som berättare och det blir ibland lite förvirrande, men inte värre än att det går att reda ut. Harbinder Kaur är en mycket bra karaktär, som redan nu i tredje boken har genomgått en hel del utveckling – bara faktumet att hon flyttat hemifrån och skapat sig ett vuxenliv signalerar ju detta förstås, men också att hon blivit befordrad till chef över mordroteln. Hon är kantig och ´lite torr men karaktärerna runt henne, poliskollegorna och hennes lägenhetskamrater, lyfter henne som karaktär framåt. Bikaraktärerna är också väldigt välskrivna – jag är mycket förtjust i hennes kollega Kim, flerbarnsmor med färgat hår och färgstarkt språk, och hennes danska lägenhetskamrat. Det känns också som om London får en egen roll i berättelsen.

Krypande spännande och intressant – allt som har med minne och vad hjärnan kan ta sig för är väldigt fascinerande tycker jag. Griffiths prosa och berättande passar alltid mig bra, jag blir underhållen och fastnar. Livsfarligt att läsa henne i sängen när man ska upp nästa morgon dock, för det är väldigt svårt att inte läsa ”bara ett kapitel till…”.

Tidigare böcker om Harbinder Kaur:

The Stranger Diaries (Främlingen)
The Post-Script Murders (Mordkonsulten)

Bleeding Heart Yard kan man köpa här.

P.S. Jag gillar dig fortfarande (To all the boys I’ve loved before, #2) av Jenny Han

Jenny Han är en koreansk-amerikansk författare, uppvuxen i Virginia, som gjort sig berömd som YA-författare. Första trilogin börjar med Sommaren blev vacker och andra trilogin handlar om Lara Jean Song Covey, och börjar med Till alla killar jag har gillat.

Detta är andra boken om Lara Jean. Hon och systrarna Margot och Kitty är mestadels uppvuxna med (den amerikanske) pappan då deras (koreanska) mamma är död. Mycket tonårstrassel och väldigt mycket bakverk, men inte alls så mycket om det koreanska arvet och traditionerna som jag hade för mig att första boken innehöll. I början firas det dock nyår, med traditionella koreanska kläder och sedvänjor, men sedan blir det inte så mycket mer av den varan.

Underhållande är det hur som helst, och jag undrar fortfarande om det är en slump att systrarna heter Margot och Kitty – Anne Franks syster hette ju Margot och hennes dagbok Kitty. Inte för att det finns några särskilda paralleller mellan Lara Jean och Anne Frank men… random annars?

Denna text publicerades ursprungligen på Kaffe & Kultur under vår Sydkorea-månad. Boken kan man köpa här.

Första boken läste jag 2018 och har skrivit om den här.

Skuggläge (Strindberg, #3) av Kristina Ohlsson

Det är så tråkigt att skriva att en bok är trevlig. Det kanske är särskilt konstigt att skriva att en deckare är trevlig – men jag kan inte komma ifrån ordet när det gäller Kristina Ohlssons härliga deckare om August Strindberg (!) som utspelar sig i Sotenäs kommun där en del av mitt hjärta bor. Det är bakverk och antikviteter och sjöbodar och skaldjur och ja, mord då.

Att jag lyckades lyssna på denna som ljudbok säger en del om hur efterlängtad den var, för jag lyssnar nästan aldrig på böcker längre – men nu tog jag verkligen varje chans att lyssna och det är den då sannerligen värd.

Det är sommar och sol och härligt i allmänhet på Hovenäset. August och Maria har flyttat ihop, och August har just, med hjälp av sin gamle kompis i Stockholm, dragit igång en bakningstävling. Men så rullar dimman in, och en ung man hittas hängd i hopptornet i Kungshamn. Ingen vet vem han är, och han bär inga identifikationshandlingar på sig. Snart kommer det dock fram att det finns en koppling till styckmordet på Lydia Broman för över trettio år sedan – det finns folk som fortfarande tror att fel man dömdes då, och en hel kult kring vad som skedde.

Deckargåtan är intrikat, och när det börjar komma fram vad som egentligen hände blir det verkligen obehagligt och väldigt spännande. Jag suckade lite för mig själv när jag förstod att Lydia Broman-mordet skulle vara med igen, men det var onödigt för detta blev extremt bra. Ohlsson skriver mästerligt bra och knyter ihop allting otroligt snyggt. Jag längtar redan efter nästa.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i Strindberg-serien:

Stormvakt
Isbrytare

Marple: Twelve new stories av 12 kvinnliga författare

Det kan gå åt alla möjliga håll när etablerade karaktärer hamnar i någon annans händer, eller ska omtolkas till något modernt. Jag blev i alla fall sugen på att se vad tolv samtida kvinnliga spännings/deckarförfattare kunde hitta på med Miss Marple när jag såg att denna kommit ut.

Eftersom det är just tolv författare och tolv noveller blev det lite blandat, får jag säga. Vissa var inte speciellt bra, vissa mycket lyckade. Gillar man Miss Marple tror jag att man har behållning av boken, med lite reservation för att det är annorlunda. I somliga texter glömmer man nästan bort att det inte är tant Agatha som skrivit, i somliga glömmer man nästan bort att det är meningen att det ska handla om Miss Marple.

Jag är säkert partisk, men det var novellerna av de författare jag gillar bäst som funkade bäst för mig. Undrar om det blivit likadant om jag inte visste vem som skrivit? Men kul grej hur som helst, jag ska inte gå in på det mer än så. Underhållande! Men Miss Marple gör sig bättre i längre berättelser, där allt nystas upp så sakteliga. I en novell blir det onekligen lite bråttom.

De tolv författarna är:
Naomi Alderman
Leigh Bardugo
Alyssa Cole
Lucy Foley
Elly Griffiths
Natalie Haynes
Jean Kwok
Val McDermid
Karen M McManus
Dreda Say Mitchell
Kate Mosse
Ruth Ware

Boken kan man köpa här (den amerikanska utgåvan heter Marple: Twelve new mysteries).

Agatha Christies Marple-böcker:

Mordet i prästgården (The Murder at the Vicarage)
Liket i biblioteket (The Body in the Library)
Mord per korrespondens (The Moving Finger)
Ett mord annonseras (A Murder is Announced)
Trick med speglar (They do it with Mirrors)
En ficka full med råg (A Pocketful of Rye)
4:50 från Paddington (4:50 from Paddington)
Spegeln sprack från kant till kant (The Mirror Crack’d from Side to Side)
Ett karibiskt mysterium (A Caribbean Mystery)
Bertrams hotell (At Bertram’s Hotel)
Nemesis
Miss Marples sista fall (Sleeping Murder)

Jag har faktiskt läst alla, men en hel del under en period när jag inte alltid skrev separata texter om böcker utan mer löpande och uppdaterade boklistor. Minns särskilt bland dessa att 4:50 från Paddington tog mig med storm!

Min storslagna kärlek (Skärblackatrilogin, #3) av Jenny Jägerfeld

Det har hänt mycket sedan Sigge och hans mamma och systrar flyttade till mormor Charlotte på The Royal Grand Golden Hotel Skärblacka. Sigge har fått kompisar, till och med en bästa kompis i Juno, och även om han fortfarande är rädd för att bli mobbad efter sina tidigare erfarenheter hemma i Rågsved är livet rätt gött. Förutom att han är kär i Adrian då. För som han säger själv:

En lista över fem saker som skulle vara mer behagliga än att vara kär i ADRIAN:

1. Droppa tabasco i ögat.

2. Använda två getingbon som handskar.

3. Bada med en brödrost.

4. Göra hål i öronen med ett hålslag.

5. Flytta ihop med en grizzlybjörn med aggressionsproblem.

Det drar ihop sig till klassresa, och Sigges klass behöver samla ihop pengar till klasskassan om de ska kunna resa till Gotland som de tänker sig. Här gäller det att klura. Och kanske är det på klassresan som Sigge äntligen ska få tillfälle att berätta för Adrian hur han känner?

Parallellt med detta har Sigges mamma bestämt sig för att hon och barnen har bott på The Royal Grand Golden Hotel Skärblacka för länge – det är dags att de flyttar till en egen lägenhet. Särskilt som Krille Maräng har börjat filma en dokusåpa om deras liv i samarbete med ett saltgurkeföretag. Men hur kan det bli bra med en flytt, när ingenting går upp mot hotellet och mormor Charlotte för barnens del?

Det finns så otroligt mycket att älska med dessa böcker. Karaktärerna är helt outstanding, särskilt lillasyster Majken som BARA TALAR I VERSALER. Klasskompisarna får alla vara sina egna personer (utom när två av dem blir ihop då, och de mystiskt verkar bli en och samma), alla är lite speciella på ett eller annat sätt och Junos ”komma-ut-scen” är verkligen sagolikt bra. (Det är ingen spoiler, tro det eller ej.) Dialogen är strålande och trovärdig, och berättelsen så vansinnigt rolig men samtidigt allvarlig.

Så gräsligt tråkigt att detta är slutet på trilogin – jag hoppas verkligen att dessa karaktärer kommer tillbaka, i en eller annan form, för de är unika på bästa sortens sätt.

Tidigare böcker i serien:

Boken kan man köpa här. Den säljs som lämplig för 9-12 år men jag tror verkligen att högre åldrar kan ha stor behållning av den. Själv är jag till exempel 40.

Magiska godiskulor av Baek Heena

Baek Heena tilldelades ALMA-priset 2020 och jag har läst och blivit mycket förälskad i hennes bok Magiska godiskulor.

Det är en bilderbok som handlar om Dongdong, en liten kille som är rätt ensam. Han går och köper sig en påse godiskulor, och de visar sig vara magiska! När han äter dem kan han höra soffan prata, han hör vad pappan egentligen menar mellan allt tjat – att han älskar Dongdong – och mormodern, som berättar att hon har det bra som det är. Till sist ger kulorna Dongdong modet att ta steget för att fråga en kompis om de ska leka.

Det är inte bara en söt berättelse, bilderna är helt ljuvliga. Jag läste den två gånger på raken och ser fram emot att läsa fler. Och att köpa dem till vår lilla dotter när hon blir lite större och slutar äta upp böcker och riva sönder dem.

Den inbundna boken är tyvärr slut hos förlaget, men man kan köpa e-boken här – eller läsa den i en app nära sig.