Bokserie – Sida 2 – Stories from the city, stories from the sea

Min storslagna kärlek (Skärblackatrilogin, #3) av Jenny Jägerfeld

Det har hänt mycket sedan Sigge och hans mamma och systrar flyttade till mormor Charlotte på The Royal Grand Golden Hotel Skärblacka. Sigge har fått kompisar, till och med en bästa kompis i Juno, och även om han fortfarande är rädd för att bli mobbad efter sina tidigare erfarenheter hemma i Rågsved är livet rätt gött. Förutom att han är kär i Adrian då. För som han säger själv:

En lista över fem saker som skulle vara mer behagliga än att vara kär i ADRIAN:

1. Droppa tabasco i ögat.

2. Använda två getingbon som handskar.

3. Bada med en brödrost.

4. Göra hål i öronen med ett hålslag.

5. Flytta ihop med en grizzlybjörn med aggressionsproblem.

Det drar ihop sig till klassresa, och Sigges klass behöver samla ihop pengar till klasskassan om de ska kunna resa till Gotland som de tänker sig. Här gäller det att klura. Och kanske är det på klassresan som Sigge äntligen ska få tillfälle att berätta för Adrian hur han känner?

Parallellt med detta har Sigges mamma bestämt sig för att hon och barnen har bott på The Royal Grand Golden Hotel Skärblacka för länge – det är dags att de flyttar till en egen lägenhet. Särskilt som Krille Maräng har börjat filma en dokusåpa om deras liv i samarbete med ett saltgurkeföretag. Men hur kan det bli bra med en flytt, när ingenting går upp mot hotellet och mormor Charlotte för barnens del?

Det finns så otroligt mycket att älska med dessa böcker. Karaktärerna är helt outstanding, särskilt lillasyster Majken som BARA TALAR I VERSALER. Klasskompisarna får alla vara sina egna personer (utom när två av dem blir ihop då, och de mystiskt verkar bli en och samma), alla är lite speciella på ett eller annat sätt och Junos ”komma-ut-scen” är verkligen sagolikt bra. (Det är ingen spoiler, tro det eller ej.) Dialogen är strålande och trovärdig, och berättelsen så vansinnigt rolig men samtidigt allvarlig.

Så gräsligt tråkigt att detta är slutet på trilogin – jag hoppas verkligen att dessa karaktärer kommer tillbaka, i en eller annan form, för de är unika på bästa sortens sätt.

Tidigare böcker i serien:

Boken kan man köpa här. Den säljs som lämplig för 9-12 år men jag tror verkligen att högre åldrar kan ha stor behållning av den. Själv är jag till exempel 40.

Picture you dead (Roy Grace, #18) av Peter James

Jag förbeställde Picture you dead till Kindle så fort det gick – sådant kan man inte sitta och vänta i bibliotekskö på och jag kan verkligen inte köpa fler böcker. (Jag har även förbeställt sista boken om Ruth Galloway.) Rensade kring 20 papperskassar när jag flyttade förra hösten och det är ändå ganska fullt överallt här. Därmed – e-böcker och bibblan. Gärna e-böcker från bibblan, men deras leverantörer är inte alltid så välsorterade. Hur som helst hade jag nästan glömt vilket datum den skulle komma så det blev en glad överraskning när den ramlade in!

Picture you dead handlar om konstvärlden, vilket är lite ovanligt och spännande. Det finns förstås en hel rörelse med organiserad brottslighet kring dessa värdefulla ting som tavlor och andra konstverk är. Förfalskning finns i centrum.

Harry och Freya har som hobby att gå på bakluckeloppisar. De hyser förstås en dröm om att någon gång göra ett riktigt fynd, men hittills har det inte hänt. En söndag kommer de hem med en tavla som Harry vill ha för ramens skull. När han ska skära loss duken upptäcker han att det verkar finnas en annan målning under. Han hör av sig till en gammal kontakt som försörjer sig på att göra förfalskningar och får instruktioner för hur han, mycket försiktigt med tops och aceton, kan få fram tavlan som finns under. De får nys om att den kan tänkas vara värdefull och tar med sig den till en inspelning av Antikrundan – där de får bekräftat att den högst troligt är äkta, och blir eskorterade av säkerhetsvakter därifrån, för det kan hända att tavlan är värd många miljoner.

Samtidigt gräver Roy Grace och hans team i ett kallt fall från 2015. En konsthandlare hittades död i sin bil utanför sin herrgård i närheten av Brighton. Det finns en samlare som inte räds några metoder för att få lägga vantarna på det han vill ha. Just nu är det tavlan som Harry och Freya har – kanske var det 2015 något som Charlie Porteous hade.

Här är det mord och inbrott och förfalskningar och anlagda bränder om vartannat. Konstvärlden är inte bekant för Roy Grace, och denna delen av konstvärlden är absolut inte bekant för mig heller. Det blir väldigt intressant, vid sidan om att det som vanligt är spännande, välskrivet, klurigt och mycket brittiskt. Jag blir faktiskt aldrig besviken på en Roy Grace-bok. Detta är nummer 18 i serien och jag hoppas verkligen på många fler.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i serien:

Dead simple (Levande begravd)
Looking good dead (Ett snyggt lik)
Not dead enough (Långt ifrån död)
Dead man’s footsteps (Död mans fotspår)
Dead tomorrow (Den enes död)
Dead like you (Död som du)
Dead man’s grip (Död mans grepp)
Not dead yet (Till döds)
Dead man’s time (Döden kan vänta)
Want you dead (Tills döden för oss samman)
You are dead (Dödsmärkt)
Love you dead (Älska dig till döds)
Need you dead (Du måste dö)
Dead if you don’t
Dead at first sight
Find them dead
Left you dead

Gökungen (Fjällbacka, #11) av Camilla Läckberg

Jag började undra om det var slut på Fjällbackaserien när ingenting hänt på fem år, men så kom Gökungen! Jag vet att folk har jättemycket att säga om Camilla Läckberg – jag har till och med sett folk (i FB-grupper, till exempel) som inte ens läst henne hävda att hon har ett ”torftigt språk” men de kan inte riktigt förklara vad det innebär. Visst – hon vinner inget Nobelpris – men det är knappast mycket sämre än många andra mycket framgångsrika deckarförfattare. Jag tycker i alla fall att hon skriver med driv och det är hyfsat spännande och de bohuslänska miljöerna tilltalar mig alltid.

Det var bra timing att läsa Gökungen i samma veva som Nobelpriset i litteratur tillkännagavs, då en av huvudpersonerna, Henning Bauer, är en av favoriterna för att tilldelas just detta, och han går hemma och väntar på telefonsamtalet från Svenska akademien. Det blev lite extra effektfullt!

När större delen av Fjällbackas elit befinner sig på en stor fest på Stora hotellet sker ett brutalt mord i en fotoateljé i närheten, där fotografen i fråga håller på att hänga en utställning. Hans fru är på festen, liksom de flesta han känner, och det blir klurigt för Patrick Hedström och hans kollegor att försöka komma någonvart med detta. Strax därefter sker ett fruktansvärt dåd på den lilla ön där Henning och hans familj befinner sig. Jag fick lägga ner boken en stund för det var så gräsligt, och jag är inte så himla känslig (även om jag blivit betydligt känsligare det senaste året).

Parallellt håller Erika på att gräva i ett ouppklarat mord på en transkvinna och hennes dotter i Stockholm på 80-talet. Henning Bauer och hans gelikar hör till Stockholms kulturelit, och det var även i de kretsarna som den mördade Lola rörde sig i sitt arbete som bartender. Finns det en koppling till mordet i fotoateljén?

Det är inte jättesvårt att lista ut vad som har hänt ungefär halvvägs igenom när man lägger ihop ett och ett, men som jag skrev om 36 frågor om kärlek häromdagen – ibland är det okej, eftersom vägen dit kan vara spännande ändå. Gökungen är hemsk och underhållande och bitvis satirisk över somliga händelser och en viss kulturklubb som fanns i Stockholm ett tag…

Boken kan man köpa här.

Tidigare titlar i Fjällbackaserien:

Isprinsessan
Predikanten
Stenhuggaren
Olycksfågeln
Tyskungen
Sjöjungfrun
Fyrvaktaren
Änglamakerskan
Lejontämjaren
Häxan

All the devils are here (Kommissarie Gamache, #16) av Louise Penny

Armand och Reine-Marie Gamache har rest till Paris för att hälsa på barnen med familjer. Första kvällen där samlas de alla, plus Armands gudfar Stephen Horowitz – miljardär och med stora hemligheter. På väg från restaurangen blir Stephen påkörd av en skåpbil och skadas svårt. Gamache är säker på att det inte var en olycka.

Armand kontaktar polischefen i Paris, Claude Dussault, som han känner sedan tidigare – men när han och Reine-Marie hittar en död kropp i Stephens lägenhet börjar Gamache fundera på vem han egentligen kan lita på. Det finns en doft där, som han bara känt på en person tidigare. Eller två, kanske.

Ner i stadsarkivet och upp i Eiffeltornet, in på investment-banker och lyxhotell och ut i parker och trädgårdar. Hemligheter och drama finns överallt. Jean-Guy Beauvoir jobbar numera som säkerhetschef på ett privat ingenjörsbolag i Paris, och har det besvärligt med en kollega som tycker att hon borde ha fått hans jobb. Annie är höggravid och relationen mellan Armand och sonen Daniel är minst sagt skavig. Det händer massor, och allt mot bakgrund av ljuvliga Paris. Förlaget skriver på baksidan av boken: ”For even the City of Light casts long shadows. And in that darkness devils hide.” Snyggt.

Titeln kommer ur en replik i Shakespeares Stormen: ”hell is empty, and all the devils are here”. Väldigt välfunnet, även det.

Jag är Gamache fangirl 4 life och har nu bara en (snart två) böcker kvar innan jag är ikapp. Alltid lika jobbigt när det blir så, men jag KAN inte stå emot. De är så otroligt bra.

Boken kan man köpa här, och övriga böcker om Gamache (som jag har skrivit om) följer:

A Better Man (Kommissarie Gamache, #15) av Louise Penny

Vårfloderna hotar Québec när Gamache ska börja jobba igen efter sin avstängning. Under en interimperiod ska han nu dela på posten som chef för mordroteln med Jean-Guy Beauvoir. Ett kliv nedåt på karriärsstegen, men Gamache har inga problem med det. Är det någon som har svårt att komma ihåg att de nu är på samma nivå är det definitivt Jean-Guy, som inte bara har svårt att se Gamache som annat än sin överordnade, men ju också är hans svärson.

Första dagen på jobbet får Gamache ett försvinnande att ta itu med. Den unga Vivienne Godin anmäls försvunnen av sin far. Hoppet om att hon ska bli hittad är inte stort och egentligen borde polisen fokusera på vårfloden som riskerar att ödelägga stora områden, såväl i Montréal som på landsbygden. Men som far, farfar och morfar kan Gamache inte släppa fallet. Trots att monsieur Godin är allt annat än sympatisk vill han hjälpa honom så gott det går – och Godin är dessutom gammal vän med en poliskollega.

Jag slutar liksom aldrig att förvånas över hur bra denna serien är, som ni nog vet vid det här laget. Karaktärerna utvecklas hela tiden och samtida problem och företeelser tas upp – här är det klimatförändringar och sociala medier som hamnar i rampljuset. Mycket snyggt. Snyggt är också sammanfogandet av berättelser, karaktärer och upplösningen som är helt utan skavanker.

Boken kan man köpa här – den finns inte på svenska än, men jag måste faktiskt rekommendera att läsa på originalspråk även om översättningarna är bra. Somligt går ju liksom inte att översätta, och tonen kommer onekligen igenom bättre på engelska.

Kingdom of the blind (Kommissarie Gamache, #14) av Louise Penny

När Gamache får ett brev från en advokat som informerar honom om att han utsetts till testamentsexekutor för en kvinna han aldrig hört talas om blir han nyfiken och förundrad. Han är fortfarande avstängd från sitt ämbete och tackar ja, och upptäcker då att även Myrna Landers från Three Pines finns bland exekutorerna – liksom en ung byggnadsarbetare som de inte känner. Ingen av dem har en aning om vem den avlidna kvinnan var.

Testamentet är underligt och innefattar tillgångar som inte existerar. Var kvinnan dement, eller världsfrånvänd eller… helt klarsynt? När ett lik hittas blir situationen inte bara mystisk utan rakt av farlig.

Madame Gamache och vännerna i Three Pines forskar i gamla papper bäst de kan för att försöka ta reda på vem kvinnan var och varför hon testamenterat en massa tillgångar som inte existerar till sina barn. Det måste finnas en förklaring – men hur kan den se ut?

Parallellt pågår utredningen kring Gamaches avstängning. Brottet han bekämpade med högst tvivelaktiga metoder är bara delvis bekämpat, och nu gäller det att få ordning på det sista. Inte heller här använder han sig av konventionella metoder och det blir nästan olidligt spännande.

Mästerligt igen av Louise Penny. Hennes karaktärer har så enormt mycket liv, dialogen är otrolig och miljöerna ska vi inte tala om. Här finns ett vintrigt Québec, som är såväl mysigt och idylliskt och vackert som farligt, halt och förrädiskt. Och här finns det absolut skitigaste av Montréal, med extremt mörker, droger och brottslighet. Jag fortsätter att njuta av serien, som jag tyvärr alldeles för snart är ikapp med! Det har varit så skönt att veta att det finns massor av böcker framför mig, men nu är det bara någon enstaka kvar innan det blir dags att börja vänta ett år mellan titlarna.

Boken finns ännu inte översatt, men går att köpa i engelsk pocket här.

Kan innehålla spår av Tommy Roos (Forshammar, #1) av Cecilia Klang

Tommy Roos har lämnat rockstjärnelivet bakom sig och är nu rätt nöjd, med fru och två barn i en villa i Forshammar. Jobb på fabriken, allt är stabilt. Åtminstone tills hans fru Martina meddelar under en parterapisession att hon vill skiljas. Hon har träffat en fransman, och deras mångåriga äktenskap är alltså över. Dessutom kommer nyheten att fabriken ska köpas upp och flyttas till Estland, vilket kommer att resultera i hundratals arbetslösa i Forshammar.

I femtioårspresent får han av sina kompisar ett presentkort på tio sånglektioner hos den gamla firade operasångerskan Gunnel Aurell, som nu dragit sig tillbaka efter många år på världsscenerna. Kompisarna tycker att han borde börja sjunga igen, men Tommy är minst sagt motvillig. Han går dit första gången, meddelar att han absolut inte är intresserad och så var det bra med det.

Men det tar inte riktigt stopp där. Gunnel ger honom rösten åter, om än på ett lite ovanligare sätt än bara sånglektioner. Det är dags att ta kontroll över livet igen.

Skildringar av bruksorter i nutid är alltid rörande på något vis. Jag menar inte det på något överlägset stadsbo-sätt, jag tycker bara att det är fascinerande och fint. Och väldigt tråkigt när det säljs och avvecklas, naturligtvis.

Förlaget beskriver Kan innehålla spår av Tommy Roos som en powerballad i romanform och det är väldigt träffande. Tommy är sannerligen inte ofelbar, men jag kan inte låta bli att fästa mig vid honom på något sätt. Han vill så väl, även om det blir alldeles tokigt ibland. Jag tycker också väldigt mycket om skildringen av manlig vänskap mellan Tommy och hans gamla kompis Shabbe, som numera är den som går i kostym på fabriken men bryr sig väldigt mycket om sin gamle vän på golvet.

Jag hade absolut inga höga förväntningar på boken, men det blev väldigt trevlig läsning. Mycket underhållande, schysst dialog och ibland riktigt dråplig. Det verkar som om detta är första delen i en svit om Forshammar, och det vore kul att få lite mer. Den skulle förresten göra sig bra som tv-serie!

Boken kan man köpa här.

Soluppgång över strandpromenaden (Lilla bageriet, #4) av Jenny Colgan

Det är alltid mysigt att komma tillbaka till Mount Polbearne och så även nu. Flora och hennes familj bor kvar i fyren – självklart tillsammans med lunnefågeln Neil, som är en av de bästa djurkaraktärerna jag vet i litteraturen. Det är inte helt lätt att bo i en fyr med småbarn, och det är inte gratis heller. Men de kämpar på bäst de kan.

En annan som kämpar på är Marisa. Hon har förlorat sin morfar och är totalt förstörd. Hur kan andra fortsätta med sina liv efter att något sådant hänt? Hon sköter sitt job som registrator helt och hållet hemifrån och vill absolut inte behöva lämna sin lägenhet. Men till slut måste hon göra det, när hennes hyresvärd vill flytta in hela sin polyrelation. Han har som tur är kontakter och kan ordna en stuga åt henne just på Mount Polbearne.

Marisa vill bara vara för sig själv, ägna sig åt jobbet och inte så mycket mer. Lugn och ro, tack! Men det blir svårt när en rysk pianolärare flyttar in vägg i vägg. Hemifrån honom är det aldrig tyst – när han inte undervisar i skolan ger han privatlektioner hemma – och han spelar även piano på nätterna. Marisa håller på att bli galen. Hon lämnas heller inte ifred av öborna, som förvisso har fullt upp med att rädda det lilla bageriet – men de vill väldigt gärna att hon också ska hjälpa till.

Gulligt och förutsägbart och med, som alltid när Colgan är som bäst, mörker bakom fluffet. Absolut läsvärd! Trevligt är det också att en liten del av boken utspelar sig i Imperia i Italien, där jag faktiskt varit på olivmuseum.

Boken kan man köpa här.

The Dark (Lacey Flint, #5) av Sharon Bolton

Jag hade nog nästan slutat hoppas på att det skulle bli fler böcker om Lacey Flint, eftersom det gått åtta år sedan nummer fyra. Men hoppet finns ju alltid. Och den kom!

Ett nytt terroristhot växer fram i Storbritannien – men det har ingenting med religion att göra den här gången. Det är incelrörelsen, män som hatar kvinnor, som sätter igång en våg av brott mot kvinnor. Romanen inleds med ett dåd som fick mig att tappa andan – Lacey Flint finns i närheten för att förhindra en katastrof, men det fortsätter, såklart. Och Lacey, som är allt som incels hatar mest, blir en måltavla bland extremisterna som härjar på Darknet.

Parallellt med detta får vi lite mer av Laceys historia. Bokens strapline är ”Once she saved his life. Now he’ll take hers.” – och prologen som utspelar sig vid Beachy Head, en berömd självmordsklippa, säljer in boken rakt av. Och så får vi lite mer i den något frustrerande will-they-won’t-they-följetongen mellan Lacey och Joesbury förstås.

Sharon Bolton har en förmåga att skriva både karaktärer och händelser som tar andan ur mig. Jag vill verkligen inte spoila något här, men flera av de saker jag fruktar mest här i världen finns med i The Dark och jag fick nästan pausa ibland. Fast bara nästan, för jag kunde absolut inte sluta läsa. Helt fantastiskt bra!

Boken kan man köpa t.ex här (som pocket, kommer 29/9) eller inbunden här.

The Summer Place av Jennifer Weiner

The Summer Place är tredje boken i Jennifer Weiners Cape Cod-trio (de tidigare är Big Summer och That Summer). De hänger inte direkt ihop mer än att de utspelar sig på Cape Cod, men om jag inte minns fel refereras det lite dem emellan – åtminstone finns det en bit i den andra som berättar om något som hände i den första. Nåväl – man behöver alltså inte läsa dem i ordning.

Det är rätt mycket folk i The Summer Place och nu var det ett tag sedan jag läste den, men jag ska försöka reda ut det hela något så när.

På Cape Cod bor Veronica, före detta stor författarinna, som numera mest ägnar sig åt att simma i dammen vid det stora huset där hon fortfarande bor. Veronica är mamma till tvillingarna Sarah och Sam. Sarah är på sätt och vis bokens huvudperson – hon bor i Brooklyn med sin man Eli, deras två söner och av och till Elis dotter Ruby och hennes pojkvän Gabe, som flyttade in under första Corona-lockdownen i New York. Sam håller på att hämta sig efter en tragisk förlust och bygga upp sitt liv igen – och ta reda på ett och annat om sig själv på vägen.

Sarah och Eli blir chockade när Ruby berättar att hon och Gabe ska gifta sig – på Cape Cod. Veronica är redan vidtalad och allt är praktiskt taget ordnar. Sarah oroar sig mest för att Ruby är så ung, men Eli får helt andra saker att oroa sig för när han får reda på vad pojkvännens mamma heter.

Det är en ganska lång sträcka fram till själva bröllopet – saker händer i nutid och saker från dåtiden kommer fram. Vi får veta mer om vägen fram till den familj vi nu följer, inklusive Gabes mammas berättelse.

Jennifer Weiner är fantastiskt bra på att skriva karaktärer, och det finns som sagt rätt många här. Men det funkar, det är inga problem att hålla isär dem och sammanhangen är trovärdiga. Underhållande, bitvis väldigt roligt men också en slags modern familjekrönika. Hemligheter och lögner och stora kärlekar och svek. En bra underhållningsroman helt enkelt.

Boken kan man köpa här.