The last temptation (Tony Hill & Carol Jordan, #3) av Val McDermid

Sedan förra bokens slut har Tony Hill och Carol Jordan hållit sig på avstånd från varandra. Hon har jobbat vidare på mordroteln i East Yorkshire, han har blivit sambo och undervisar på St Andrews University. Nu har Carol beslutat sig för att göra något nytt hos Metropolitan Police – ett undercoverjobb i Tyskland kring knarksmuggling.

Dock händer förstås andra saker som gör att deras vägar korsas igen. Tack vare att två poliser, en i Holland och en i Tyskland, har blivit förälskade över nätet upptäcks en koppling mellan mord i de båda länderna – någon mördar psykologer. Det verkar handla om seriemord och Tony Hill kopplas in.

För min del hade det räckt alldeles utmärkt med en av berättelserna, till exempel seriemördaren. Detta är en otroligt lång och omständlig historia, jag tappade kontroll över de olika berättarperspektiven flera gånger om och det närmade sig slutet innan jag insåg hur somliga saker hängde ihop. Och då inte på det där bra ”ahaaaa!”-sättet, som deckare ju gärna får ge, utan mer ”men allvarligt talat”. Lite för långsökt och definitivt för långrandigt för mig.

Jag lär fortsätta med serien men nu får det bli paus ett tag för jag blev halvt utmattad av The last temptation.

Boken finns att köpa t.ex här.

Ögonvittnet (Morden i Lerviken, #1) av Anna Bågstam

Ibland är en okomplicerad och lagom lång deckare precis vad jag behöver – men det är inte alltid så lätt att hitta rätt. Nu scrollade jag loss i min Storytel-bokhylla och mindes att jag läst något positivt om den tredje boken i serien ganska nyss, så jag valde Ögonvittnet och det var helt rätt val.

Harriet Vesterberg är ung socionom med bristfälligt kärleksliv när hon bestämmer sig för att det är dags att göra något annat. Hon söker och får ett jobb som civil brottsutredare hos polisen i Landskrona, och flyttar in hos sin pappa Eugen i Lerviken, ett rart litet fiskeläge en bit utanför staden. Jobbet verkar spännande, men Harriet har problem med att bli tagen på allvar av sin chef och det är inte heller lätt att komma in i gänget på polisstationen – särskilt inte som civil.

Så inträffar ett mord på ett gods i Lerviken. Harriet känner nästan alla som bor där, och har så gjort sedan hon var barn, men nu måste hon tänka på alla som misstänkta. Dessutom är det en gigantisk chans för henne att bevisa hur duktig hon egentligen är – men det är inte så lätt. Dessutom har hon trasslat in sig i en kärlekshistoria med helt fel person…

Harriet är en härlig huvudperson – hon är väldigt rolig och allt annat än perfekt, det är omöjligt att inte gilla henne och det ska bli kul att fortsätta följa henne. Ögonvittnet avslutades med en gigantisk cliffhanger, så det tog inte lång tid innan jag plockade upp uppföljaren Skuggspelet. Böckerna är från början skrivna som ljudföljetonger vilket betyder långa kapitel (motsvarade en timmes ljud, kan jag tänka mig) – de hade gärna fått vara lite mer uppdelade, men det gör ingenting. Scenerna är tydligt skilda från varandra, så det fungerar bra ändå.

Boken finns i en app nära dig, eller så kan du köpa den här.

Begrav dina döda (Kommissarie Gamache, #6) av Louise Penny

Som skrivet så blev jag missnöjd med slutet på förra boken om Gamache, Ett ohyggligt avslöjande, och gick därmed ifrån mina vanliga principer om att blanda upp böcker lite grann och inte plöja en hel serie på en gång eftersom det blir så himla tråkigt att vänta ett helt år på nästa. Men nu hade jag faktiskt inget val, för jag var tvungen att få veta mer (och en fråga på Goodreads avslöjade att det skulle komma mer).

Det är vinter i Québec – och det är inte nådigt. Gamache befinner sig hemma hos sin gamle mentor i Québec stad, för att återhämta sig både fysiskt och psykiskt efter en hemsk yrkesinsats som gick alldeles fel. Hustrun Reine-Marie är med till en början, men efter att hon rest hem igen tillbringar Gamache en stor del av sina dagar på biblioteket hos Litterära och Historiska Sällskapet.

En excentrisk historiker som vigt sitt liv till att leta efter kvarlevorna av Québecs grundare Samuel de Champlain hittas mördad. En koppling finns till Litterära och Historiska Sällskapet och Gamache blir förstås indragen. Under tiden får han dagliga brev från Three Pines gällande utredningen från förra boken, där en person upprepar, gång på gång, att fel person dömts. Gamache vet varken ut eller in, men han skickar Jean-Guy Beauvoir för att göra efterforskningar – utan att berätta att det är därför han är där.

Jag tyckte att berättelsen om mordet i Québec stad var lite rörig – det var väldigt mycket folk och väldigt många namn, och det blev lite stökigt i mitt huvud. Dessutom var jag mest intresserad i hur den gamla historien skulle vecklas ut – och den biten var jag nöjd med! Jag är överhuvudtaget väldigt nöjd med att ha startat denna serie, och så skönt att ytterligare 11 böcker fortfarande väntar på mig!

Boken finns att köpa t.ex här.

Ett ohyggligt avslöjande (Kommissarie Gamache, #5) av Louise Penny

När en död man hittas på golvet i Oliviers bistro i Three Pines blir hela byn lamslagen. Och när kommissarie Gamache kommer dit är kaoset ett faktum – det finns inget mordvapen att hitta och ingen vill kännas vid att de vet vem mannen är. Läsaren vet, dock, vilket gör det hela ganska frustrerande – men ohyggligt spännande.

Fler och fler ledtrådar avtäcks, fynd görs och en skatt upptäcks på ett väldigt oväntat ställe. Allt pekar till slut åt ett håll, och det är inte ett håll jag vill att det ska barka åt. Då är det jättejobbigt att veta mer än poliserna 😉

Penny tecknar miljöer och persongalleri på ett underbart sätt. Det är en så fin kombination av livet på Kanadas glesbygd, av deckarhistoria och sammanflätade liv och personligheter.

Det hände något väldigt ovanligt när jag hade läst ut Ett ohyggligt avslöjande, och det var att jag plockade upp efterföljande bok på en gång. Vanligtvis sparar jag på dem, men eftersom jag var så missnöjd med vad som hade hänt var jag bara tvungen att få veta mer. Och tur är väl det. Text om den kommer inom kort!

Hantverkaren (The Craftsman, #1) av Sharon Bolton

Nu när jag är klar med Lacey Flint-serien är det inte annat att göra än att ge mig på Sharon Boltons andra böcker – det finns ett gäng fristående, men jag upptäckte att Hantverkaren är första delen i ännu en serie, och att del två just var på gång på svenska, så jag valde den först.

För trettio år sedan, 1969, gjorde Florence Lovelady ett namn för sig inom Lancashire-polisen när hon grep Larry Glassbrook för en hel radda barnamord där offren begraves levande. Glassbrook erkände mordet och hamnade i fängelse och nu är han död. Florence reser tillbaka till Sabden för att vara med på begravningen. Hon har sin tonårsson med sig, och maken ska ansluta när han jobbat klart i Paris, för att den lilla familjen ska kunna ha en trevlig semester vid vackra Pendle Hill.

Men historien börjar visa tecken på att upprepa sig. Händelserna 1969 nystas sakta men säkert upp, parallellt med berättelsen från 1999. 1969 var det inte speciellt lätt för en ung kvinna att ta sig in i den grabbiga polisvärlden, kvinnliga poliser titulerades fortfarande WPC (Woman Police Officer) och fick slita hårt för att göra sin röst hörd. Florence har det verkligen inte lätt när hon vill få fram sina argument och spår, och tar då och då saken i egna händer – hon är en riktig tuffing.

Vid Pendle Hill finns en stark tradition av häxkonst (under 1600-talet bedrevs häxprocesser), och den har absolut inte avtagit bara för att 2000-talet närmar sig – tvärtom. Det finns många hänvisningar till häxkonst, örtmedicin och ritualer och det är ganska intressant att läsa insprängt i en mer klassisk thriller. Effektfullt. Småstadsmentaliteten (nå, Sabden är knappt en stad) är alltid klaustrofobisk tycker jag, och det är den sannerligen här. Alla känner alla, alla vet allt om alla. Nästan, i alla fall. Stämningen är obehaglig men trovärdig.

Är det lika bra som Lacey Flint? Nej, det är det inte. Men det är underhållande, spännande och annorlunda.

Andra som skrivit om Hantverkaren är Läsvärd eller inte?, Bokdamen, Bokraden, Hyllan, Fiktiviteter, Tofflan och enligt O.

Northanger Abbey (The Austen Project, #2) av Val McDermid

Northanger Abbey är den enda Jane Austen jag har läst i sin helhet och verkligen gillat. Det är bara inte min grej, det där med långa gamla romaner där alla heter Elizabeth. Men Northanger Abbey är ganska nätt i formatet och jag minns att jag tyckte att den var rolig när vi läste den på universitetet. Nu har ju Val McDermid snabbt blivit en favorit hos mig, så det var dags att plocka upp denna, som legat i min TBR-hög (nå, Storytel-bokhylla) i massor av år.

Handlingen är förflyttad till Edinburgh under festivalen i augusti. Cat Morland är prästdotter som blivit hemundervisad under hela sitt liv i prästgården i Piddle Valley i Dorset, men grannen Susie Allen och hennes man bjuder med henne till Edinburgh och det är precis vad Cat längtat efter – en chans att äntligen bli vuxen. I Edinburgh finns förstås alla personerna från originalboken men i annan tappning – och även Northanger Abbey finns, i form av en sliten gammal herrgård i Scottish Borders.

I originalboken letar Catherine hemskheter efter att ha läst för många gotiska romaner – i den nya tappningen letar hon vampyrer efter att ha läst för mycket Twilight och annan skräckfantasy. Det blir faktiskt väldigt lyckat! Även inslaget av sociala medier och problemen med mobiltäckning är välfunnet.

Lite för lång, men för att vara en klassiker i nytappning är den inte alls så dum. Jag kanske är lite skadad efter att ha läst den ganska usla Vinegar Girl, Anne Tylers försök att fräscha upp Shakespeares Att tämja en argbigga, men detta var underhållande och ganska mysig läsning. (Vill man ägna sig åt en modern version av Argbiggan tycker jag att man kan se den utmärkta filmen Tio orsaker att hata dig istället.)

Som jag förstått det var tanken att The Austen Project skulle ta sig an alla sex Jane Austen-romanerna, men det verkar ha tagit stopp efter Curtis Sittenfelds Eligible som tolkar Stolthet och fördom. Men vi får väl se om Mansfield Park och Övertalning dyker upp. I dagsläget finns utöver de ovan nämnda alltså Joanna Trollopes variant på Förnuft och känsla, och Alexander McCall Smiths version av Emma.

Boken finns att köpa här. Jag lyssnade på den i en app nära dig.

Pappas lilla flicka (Lynley & Havers, #1) av Elizabeth George

Jag har ströläst några av böckerna om Thomas Lynley och Barbara Havers – troligen innan jag blev så fixerad vid att läsa böcker i rätt ordning, eller för att det inte fanns något annat lätt tillgängligt. Men nu tänkte jag att jag skulle börja från början, och det innebär alltså Pappas lilla flicka.

I en liten by i Yorkshire hittar den lokala prästen en man, mördad och bestialiskt stympad, i sitt stall. Bredvid honom sitter hans dotter, Roberta, vaggande och upprepandes orden ”Det var jag som gjorde det”.

Thomas Lynley sätts på fallet, och med sig får han Barbara Havers. Hon är illa omtyckt i poliskåren på grund av sitt hetsiga temperament, hon har fått gå ner en grad till Detective Constable och har rykte om sig att vara besvärlig. Lynley är adlig och värdig, Havers är raka motsatsen och föraktar allt Lynley står för. Trots det måste de nu hitta ett sätt att arbeta tillsammans för att få reda på vad som hänt i Kendale Valley.

Även om Roberta erkänt mordet och därefter vägrat tala överhuvudtaget (hennes kusin som nu är hennes målsman skickar henne till ett psykiatriskt sjukhus) verkar det inte troligt att hon faktiskt begått brottet. Fader Hart, som hittade kroppen, tror inte att det är möjligt. Den mördade mannen var omtyckt i byn, men det har alltid upplevts som märkligt att hans fru Tessa lämnade honom ensam med Roberta och hennes storasyster Gillian. Gillian flyttade hemifrån vid första tillfälle, så det var bara William och Roberta kvar.

Hela Keldale Valley verkar ha någon form av koppling till familjen, och det blir ett knivigt fall att lösa för Lynley och Havers. Ganska intressant, lite rörigt med alla karaktärer, men Lynley och Havers är rätt trevliga att hänga med.

(Spoiler alert – den svenska titeln gjorde att jag förstod väldigt tidigt vad som hänt, men vad göra. Hur tänkte förlaget där?)

Boken verkar numera bara finnas att köpa som ljudbok här.

Nemesis (Miss Marple, #12) av Agatha Christie

År 2008, eller något i den stilen, inledde jag mitt projekt att läsa alla Miss Marple-böcker. Spegeln sprack från kant till kant hade jag läst tidigare, men jag köpte resten i pocket och har uppenbarligen sugit på dem länge. Den sista – trodde jag – var Nemesis, så när jag läst färdigt var jag jättenöjd med att vara färdig med projektet. Men det finns ju en till! Sleeping murder, eller Miss Marples sista fall, är nummer tolv. Detta förstod jag när jag läste Dubbelporträtt, där Christie berättar för Kokoschka att hon har en bok färdig som ska publiceras efter hennes död.

Nåväl – jag har läst elva av tolv, i alla fall!

Miss Marple har en stillsamt liv, sedan doktorn har sagt åt henne att hon inte får lov att anstränga sig. Hon får gå korta promenader, men inte ägna sig åt sin älskade trädgård. Hemhjälpen, nästan sällskapsdamen, Cherry har flyttat in i vindsvåningen tillsammans med sin man och tar hand om – och förmanar – Miss Marple noga.

En dag anländer ett brev som Miss Marple sorterar ut blanda alla tråkiga kuvert som bara innehåller räkningar och annat krafs. Det är en advokatfirma i London som skriver och ber henne komma till deras kontor för ett möte. Mötet ger inte så mycket mer klarhet än att Mr Rafiel, som hon träffade i Karibien, har gått bort och lämnat en smärre förmögenhet till Miss Marple, om hon utför ett uppdrag åt honom. Det är bara det att hon inte får veta vad uppdraget går ut på.

Några dagar senare anländer ett brev från Mr Rafiel, postat lagom så att Miss Marple ska få det efter besöket på advokatbyrån. Där finns biljetter till en bussresa kring herrgårdar och trädgårdar i England – men ingen vidare förklaring. Men Miss Marple – nyfiken som hon är – går på bussen. Här finns alla möjliga människor, ett par yngre men de flesta medelålders och uppåt. Hur ska hon kunna lösa uppdraget utan att veta någonting om vad det går ut på?

Naturligtvis sker en mystisk död utmed vägen och Miss Marple hamnar i rätt riktning – och till slut till en lösning på såväl mord som Mr Rafiels uppdrag. Underhållande och klurigt, ibland lite långsökt och rörigt, men absolut i sann Marple-anda.

Boken finns att köpa t.ex här.

The wire in the blood (Tony Hill & Carol Jordan, #2) av Val McDermid

Ett antal tonårsflickor försvinner från olika platser i Storbritannien. Myndigheterna är övertygade om att det handlar om vanliga rymlingar, baserat på hur de försvunnit och vad de tagit med sig hemifrån. Till slut kopplas Tony Hill och hans profiling-grupp in.

Tony och Carol Jordan har ett något spänt förhållande sedan förra boken, när hon försökte närma sig honom på ett romantiskt plan men han avvisade henne på grund av sina egna neuroser. Nu ska de ännu en gång arbeta tillsammans – hon från polisens sida, han genom sin specialstyrka. Tony bär fortfarande på ärr från upplösningen i första boken när det var mycket nära att han dog i tjänsten, men har nu samlat en grupp studenter under sig som ska bli lika vassa profilerare som han är. Om det ens är möjligt.

Tony Hill ger sina studenter i uppdrag att titta på fallet, som en övning. En av dem ser ett samband mellan flickornas försvinnande – i samband med varje försvinnande har en karismatisk idrottsman-cum-TV-personlighet gjort ett framträdande i staden där de bott. Ingen tar hennes teori på allvar, men när hon hittas död hemma hos en av de personer hon misstänkt måste de tänka om.

Jacko Vance var en otroligt framgångsrik friidrottare som ung, men förlorade en arm när han räddade ett barn vid en trafikolycka och kunde inte längre utföra sin sport (jag minns pinsamt nog inte vad det var nu, slägga tror jag). Nu lever han i ett skenäktenskap med en kvinna som också arbetar inom TV och är tillsammans med sin assistent, de har det gott ställt och Vance är otroligt populär.

Han är också en totalt perverterad mördare, som snöat in på tortyr och någon sorts hämnd för sin egen olycka. Detta vet vi tidigt, så jag spoilar faktiskt ingenting, men det blir ett väldigt intressant inslag. Ofta får ju mördaren berätta sin historia i kursiv stil (vilket jag inte gillar), eller i brev eller liknande, men här får vi precis hela berättelsen från båda håll. Mycket effektivt.

Parallellt jobbar polisen med en mordbrännare i Bradfield. Han sätter eld på lokaler som är tomma på natten – fabriker, lager och skolor. En natt begår han sitt brott i en lokal där en hemlös person sökt skydd för natten och sökningen efter gärningsmannen blir därmed till en mordutredning.

Ljudboken är fantastiskt väl inläst, men jag skulle ha behövt en förteckning på alla som jobbar med Hill och Jordan för det blir en väldig massa efternamn på poliser och studenter och jag får lite svårt att hålla reda på vem som är vem. Boken är nästan 16 timmar lång, så det blev många kortare lyssningsstunder och jag hade svårt att få rätsida på dem. Men det är ingen katastrof.

Spännande, klurigt (trots att vi vet sanningen) och väldigt välskrivet. McDermid har snabbt blivit en favorit hos mig och jag är glad att jag än så länge har nio böcker framför mig.

Boken finns översatt till svenska och heter då Under ingrodda ärr, som liksom den engelska titeln är tagen från T S Eliots dikt:

The trilling wire in the blood
Sings below inveterate scars
Appeasing long-forgotten wars

T S Eliot

The Queen and I (The Queen and I, #1) av Sue Townsend

David Walliams (ni vet, från Little Britain och numera barnboksförfattare) har gjort en filmatisering av The Queen and I, som sändes på SVT för några veckor sedan. Jag såg verkligen fram emot den då detta är en av mina absoluta favoritböcker, men den var tyvärr inte speciellt bra. Jag tror att vi är bortskämda med The Crown – hög kvalité på allt inklusive mask och kostym – och The Windsors, som är fruktansvärt roligt. Detta var… inte så bra. Flera karaktärer var bortplockade och ingen var särskilt lik personen de skulle gestalta.

Men – jag blev ändå sugen på att läsa om boken, så jag bestämde mig för att lyssna på den i nästintill perfekt inläsning av skådespelerskan Angela Thorne. Finns hos en ljudbokstjänst nära dig!

Och den håller. Herregud, vad rolig den är. Premissen är att ett republikanskt parti tar makten i Storbritannien och som första åtgärd avsätter kungafamiljen och vräker dem ur Buckingham Palace och alla andra palats och hus de förfogar över. De placeras i ett ”council estate” (subventionerade hyresbostäder som ägs av kommunen) i Manchestertrakten där de får bo i små radhus och helt utan inkomst – förutom det lilla socialbidraget eller pensionen som de får kämpa med att få ut.

På gatan finns förstås grannar av alla möjliga sorter – en äldre jamaicansk kvinna som tar drottningmodern under sina vingar, grannparet Threadgold och hantverkaren Spiggy som blir kär i prinsessan Anne. Prins Charles hamnar i fängelse och prinsarna William och Harry har lite svårt att passa in i kommunal skola. Och så vidare. Drottningen – Mrs Windsor, heter hon nu – får bara ta med sig en av sina corgis, Harris, som blir gängkriminell. Det är fantastiskt bra och så sjukt roligt.

Sue Townsend är och förblir en av mina favoritförfattare, och det är så tråkigt att hon lämnade jordelivet så tidigt som hon gjorde. Det finns en uppföljare till The Queen and I som heter Queen Camilla – jag har den någonstans hemma, får rota lite i hyllorna för det vore hemskt kul att läsa den igen också. Annars är ju hela serien om Adrian Mole otrolig – de sista, när han är 30+ och senare medelålders, är genialiska.

Jubileumsutgåvan av boken finns att köpa här.